Stefan Olsson

Folkomröstningen om biltullarna är en demokratisk perversitet. De enda som inte tycks förstå detta är vänsterpartierna i Stockholms stadshus.

Väljarna själva har inga problem med att fatta vad som är rätt och fel. ABC rapporterar att över 80 procent av Stockholmarna inte tycker att bara de själva skall vara med och rösta om biltullarna, utan alla som berörs, dvs. hela länet. Det är Motormännen och Skop som gjort undersökningen, och den visar att detta även gäller för miljöpartiets väljare. 78 procent av mp:s väljare tycker att hela länet skall få vara med och rösta.

Den borgerliga oppositionen i Stockholms stadshus verkar nu också ha förstått hur sjuk situationen är. Länsborna skall ”självklart få vara med de också” säger Lotta Edholm (fp).”Vi är en region. Ett län. Vi skall avgöra det här tillsammans.”

Knappt någon tror längre att vänstern kommer att vinna valet i Stockholm. Det är inte så konstigt. En grundläggande förutsättning för att vinna framgång hos väljarna är ju att man accepterar det demokratiska systemet.

________

Tidigare inlägg:
Stockholms odemokratiska folkomröstning I
Stockholms odemokratiska folkomröstning II

Inför valet genomför Statsvetenskapliga förbundet ett valtips. 129 statsvetare är med och gissar valutgången. Alliansen vinner med en marginal på 1,4 procentenheter, tror statsvetarna.

Så här tror man att rösterna kommer att fördela sig:

Vänsterpartiet: 5,9
Socialdemokraterna: 35,6
Miljöpartiet: 5,1

Centerpartiet: 6,2
Folkpartiet: 10,0
Moderaterna: 26,8
Kristdemokraterna: 5,0

Vänsterkartellen: 46,6
Alliansen: 48,0

Inga av de nya partierna tar sig över spärren. Störst av de små bli Junilistan med 1,6, därefter Fi med 1,5.

Mer om tipset hittar man här:
http://www.swepsa.org/debatt/Valtipset_2006.pdf

TT har rapporterat att den öppna arbetslösheten bland unga har ökat med 30 procent sedan förra valet. Kan detta verkligen stämma 30 procent är ju en enorm ökning?

Ja, tyvärr stämmer det. Jag har kollat AMS senaste statistik. (Klicka här, läs tabellerna på sidan 5 och 15.)

Bland ungdomar 18-24 var 33 389 personer arbetslösa i januari 2002. I år var de 43 950.

Antalet ungdomar sysselsatta i tillfälliga åtgärder var 24 730 i januari 2002. I år var de 26 134.

Sammanlagt ger detta en ökning av den öppna arbetslösheten på 32 procent och den totala arbetslösheten på 20 procent bland ungdomar.

Vi har alltså sett en rejäl ökning av ungdomsarbetslösheten under de senaste åren. Vilken är socialdemokraternas förklaring till detta? Friår, plusjobb och allt vad det nu heter, det verkar inte ge någon effekt. Är det inte vettigare att fråga sig vad som krävs för att företagen skall vilja anställa ungdomar?

”Vi tror på människans vilja och förmåga att bryta mönster och förändras. Vi tror på sysselsättning som en väg mot stärkt självkänsla.”

Citatet kommer från Situation Stockholms värdegrund. Men skulle ju lika gärna kunna ha kommit från vilken moderat som helst. Mänsklig värdighet vinner man inte genom att stå i en beroendeställning till det allmänna, utan genom att man får chansen att rå om sig själv. En förutsättning för detta är dock att man har sysselsättning, ett jobb, som gör att man kan tjäna egna pengar. Har man ett jobb slipper man stå med mössan i hand och be socialtjänsten om bidrag. Detta gäller inte bara för hemlösa, utan för alla som lever i ett beroendeförhållande. Ett jobb ger en trygghet och frihet. Men hur ser det ut med möjligheterna att få jobb i vårt land?

Göran Perssons val av Jan Eliasson som utrikesminister är ett tecken på desperation. Persson vill själv framställa det som ett väl övertänkt val av en av Sveriges mest respekterade diplomater, men omständigheterna talar ett annat språk.

Socialdemokraterna har fortfarande inte lyckats vända opinionen, samtidigt som valet närmar sig. Tsunamin och Freivalds avgång har allvarligt skadat förtroendet för socialdemokraternas regeringsduglighet. Persson behöver därför någon som kan återskapa förtroendet. Eliasson är en sådan person vars kompetens för uppgiften ingen behöver betvivla.

Eliasson har kallats hem från New York för att hjälpa till att rädda ”rörelsen”. Valet närmar sig och opinionssiffrorna vill inte vända. Tanken med att utse Eliasson har alltså ingenting med utrikespolitiken att göra, utan handlar om ren valtaktik.

Eliasson är 65 år. Han har hela karriären bakom sig. Sannolikt hade han tänkt sig att ordförandeposten i FN:s generalförsamling skulle vara det sista han gjorde. Men när det går dåligt för rörelsen så får man offra sig.

Man bör också fråga sig varför inte Eliasson blev utrikesminister redan efter mordet på Anna Lindh. Han är en av Sveriges främsta diplomater. Han har varit kabinettssekreterare och är sosse. Jag är övertygad om att han fått frågan om att bli utrikesminister tidigare, men tackat nej.

Den som vill förstå sig på utnämningen av Jan Eliasson gör bäst i att se det som en fråga om att rädda sossarnas opinionssiffror. Makten är hotad. Något måste göras för att återvinna förtroendet för regeringen. In med Eliasson.

LO-pamparnas löner

Wanja Lundby-Wedin: 1 128 500 kr/år

Dan Andersson: 921 000 kr/år

Erland Olausson: 863 500 kr/år

Ylva Thörn: 800 000 kr/år

Hans Tilly: 766 000 kr/år

(Källa: SvD 23/3 2006.)

Och vad tjänar då t.ex. en undersköterska om året? Ja, enligt Kommunals egen statistik tjänar hon ca 207 000 kr om året. Fackavgiften till Kommunal kostar henne 2532* kr om året, som alltså går till att betala Ylva Thörns lön.

”Arbetarrörelsen” säger sig ofta arbeta för utjämning av inkomstskillnader. Det är prat. Fackpamparna ger varandra feta löner på exakt samma vis som direktörerna i näringslivet. Att påstå något annat är hyckleri.

Bättre är att säga som det är. Den som har ett mer ansvarsfullt jobb än övriga skall också ha mer betalt. Den som utför ett tyngre arbete än andra skall ha högre lön. Det är fullt normalt att tänka så. Det kallas för rättvisa.

_________ 

*Jag har räknat bort a-kasseavgiften.

TT rapporterar att den brittiska tidningen The Observer ”avslöjat” att den svenskfödde affärsmannen Johan Eliasch lånat ut 1 miljon pund till brittiska tories.

Hur kan detta vara ett ”avslöjande”? Det är känt sedan tidigare att Eliasch skänt pengar till tories (se Affärsvärlden 12/2 2003). Han är inte heller någon doldis, utan sitter till och med i partiets ledning. Vari ligger ”avslöjandet”?

Nalin Pekgul, du är en hjälte! Tack för att du som socialdemokrat vågar säga det som många andra socialdemokrater tycker och tänker, men inte törs säga av rädsla för åsiktspoliserna inom partiet.

I invandrarkretsar är kungen och kungafamiljen oerhört respekterad och omtyckt. Varje gång någon från kungafamiljen besöker skolor med många invandrarbarn så blir det succé. En del av barnen känner att de är längst ner i botten och så kommer det en kronprinsessa till deras skola! Då är man en del av Sverige, hon är också vår. Den betydelsen går inte att mäta i pengar.

Exakt. Och det gäller inte bara för invandrare, utan för alla som tycker att de känner sig små, utanför och bortglömda av makthavarna i Stockholm. Kungen är folkets man, och inte maktens. En president är precis det motsatta. En president är bara ytterligare en representant för den politiska klassen.

Men med mitt kurdiska ursprung vet jag hur det känns att inte ha något egentligt medborgarskap. För mig blev det svenska medborgarskapet den avgörande punkten då jag kunde lägga det gamla bakom mig. Jag, och många med mig, vill visa hur stolta vi är över att vara en del av Sverige. För oss blir nationella symboler som den svenska flaggan och kungahuset viktiga tecken på vår nya tillhörighet.

Vi infödda svenskar vet inte alltid hur bra vi har det. Vi har ett land där vi kan känna oss hemma. Att ha en nationell identitet och en liten plätt på jorden som man kan kalla sin egen känns bra. Det är inte ett utslag av chauvinism. Det är inte ett försök att skryta med det egna folkets överlägsenhet, utan ett ganska mänskligt konstaterande att det är trivsamt med ett eget hem. Kurder begriper det här bättre än svenskar, eftersom de är just ett folk utan ett eget hem. Tack Pekgul för att du påminner oss om detta!

En president representerar bara sina väljare. Kungen representerar alla!

Idag skriver jag på Brännpunkt i SvD om granskningen av regeringens och framför allt Lars Danielssons förehavanden i samband med tsunamikrisen. Min uppfattning är att regeringen borde släppa alla viktiga papper ifrån sig och bjuda på en så tuff granskning som möjligt.

Artikeln har jag skrivit med utgångspunkt från min forskning om rättssäkerhet vid krishantering. Den som läser min blogg upptäcker snart att jag är moderat och precis som många andra moderater gillar jag att ägna mig åt sosse-bashing. Men i det här fallet skriver jag om saker som även sossarna har nytta av. Jag tänkte därför fortsätta på det spåret och ge mina råd till Göran Persson hur han skall ta sig igenom det gatlopp som väntar när KU presenterar sin granskning:

1. Ta Lars Danielsson av planen. Han har varit en av dina bästa forwards, men han jobbar inte hemåt. Drar på sig kritik och kommer att bli en tillgång för Alliansen i valet.

2. Befordra Hans Dahlgren till utrikesminister. I tsunamirapporten framstår han som ganska tafflig, men det gör alla andra också. Till skillnad från Freivalds och Danielsson har han dock tagit sig igenom KU-förhören med hedern i behåll. Inte regeringens brajtaste politiker kanske, men ärlig och schysst. Kan bytas ut efter en eventuell valseger.

3. Låt KU granska allt de vill. Inpasserlingslistor, samtalslistor, inloggningsfiler. Rubbet. Det kan bli tufft för en och annan tjänsteman som kanske inte gjort sitt jobb ordentligt, men förtroendet för regeringen kommer att återställas. Gör som Clinton, inte som Nixon.

4. Rensa bland politiskt sakkunniga, t.ex. Stefan Amér på UD. Som lagledare får man inte vara rädd för att plocka bort de spelare som inte håller måttet. Arbetarrörelsen har väl reserver?

5. Ge ett ordentligt erkännande till de tjänstemän som gjorde goda insatser under tsunamikrisen, t.ex. Lennart Brittner på försvarsdepartementet. Befordra och beröm. Lyft fram dem i ljuset och visa hur duktiga tjänstemän det finns i regeringskansliet och påminn om att det är socialdemokratin som har byggt upp detta. Glansen från de duktiga tjänstemännen kommer även att skina på regeringen.

6. Sluta klaga på journalisterna. Det lönar sig inte. De blir bara arga och letar upp ännu fler skandaler.

7. Avslöja något av de stora vallöftena redan nu. På senare tid är det bara Alliansen som kommit med positiva förslag. Ingen vet vad sossarna vill göra under nästa mandatperiod. Allt som skrivs om sossarna handlar om skandaler.

”Fri-tv-kanalen Kanal Lokal blir först i Sverige med att erbjuda politiska partier att göra reklam i tv,” rapporterar SvD. Det är välkommet. I Sverige finns en rädsla för politisk TV-reklam. Man tror att detta skall verka fördummande på väljarna, att de skall påverkas känslomässigt och därmed inte kunna göra ett rationellt val. Men det är en rädsla utan grund. Politisk TV-reklam förekommer i många demokratier utan att detta har fördummat väljarkåren på något vis.

Istället tycker jag man skall ta fasta på filmens förmåga att förmedla budskap snabbt och enkelt. Näst det personliga samtalet är filmen det bästa pedagogiska verktyget som finns. Det aktiverar alla sinnen på en gång och underlättar förmedlandet av svåra politiska budskap. Problemet ligger i att man med filmens hjälp också lättare kan beröra folks känslor. Men jag är inte rädd för bli känslomässigt berörd. Jag blir ofta känslomässigt påverkad av politiska frågor, och det är väl inte så konstigt? Skall man inte vara arg över sådana saker som vårdköer och arbetslöshet?

Jag tycker det är tråkigt att Laila Freivalds avgår. Hon var en tillgång, för oss, som hoppas på en borgerlig valseger. Hon var ju en väljarmagnet, för oss. Nu avgår hon eftersom det annars hade varit till  ”till skada för regeringen, för partiet och inte minst för UD”.

AB.

Inte alla är nöjda med att Carola vann melodifestivalen. Carola är ju djupt troende och frikyrklig, och uppenbarligen är det många som har svårt att smälta att det går bra för en sån person. Så här dagarna efter Carolas seger i melodifestivalen är det många bloggare som skrivit om hur illa de tycker om henne. Jag har samlat några länkar:

Carola och självföraktande bögar
Nu lämnar jag Melodifestivalen igen!
Carola är fan satan själv
Helvetes jävla skit!
Carola.H är Sveriges svar på ……
Baksmällan.
Inget kristet-trams i Aten tack!
Talibanen i Grekland

Det är svårt att veta vilket deras problem egentligen är. Några nämner uttryckligen Carolas inställning till homosexualitet, medan andra retar sig bara på det faktum att hon tror på Gud. Oavsett vilket tycker jag ändå det är tragiskt se hur trångsynt vårt samhälle är. Carola är en lysande sångerska, ingen som begriper sig på musik kan säga något annat, men det räcker inte tydligen inte för att man skall kunna ge henne det erkännande som hon förtjänar. Hon tror på Gud och har fel åsikt om homosexualitet. En sån människa får man inte ge beröm.

Som tur är verkar dock majoriteten av schlagerentusiasterna tänka annorlunda. Det är klokt. Om vi skall ha ett samhälle där vi möter varandra med respekt så måste det gälla alla, även frikyrkliga artister med konstiga åsikter om homosexualitet. Vi bör inte sjunga med i kören av Carolahatare.

___________

Inlagt 29/3. Här är en Carolahatare till: ”Ledsen Carola, du är ful som stryk”.

Det är nästan fusk att låta Carola ställa upp i melodifestivalen. Finns knappt någon sångerska som vi älskar mer än henne. Ingen annan hade en chans. Dessutom har hon ju Gud på sin sida. XP, märket som hon bar på ena armen, är en förkortning av det grekiska ordet XPICTOC, Kristus.

Antisemitismrapporten har kritiserats för att den enkät man har gjort lider av ett stort bortfall. Över 40 procent av de som fått enkäten hemskickad till sig har inte svarat. Det är inte så bra. Ett ”normalt” bortfall brukar ligga på ca 30 procent.

Det finns dock värre exempel. LO har genomfört en enkät bland sina medlemmar om vilken valets viktigaste fråga är. 30 032 personer har svarat. Därigenom säger man sig ha genomfört världens största demokratiska enkät. Problemet är bara att LO har 1,8 miljoner medlemmar. Det ger ett bortfall på över 98 procent!

Varför finns det vårdköer? Enligt Kommun- och landstingsförbundet beror det på att efterfrågan på behandlingar har ökat kraftigt:

”Mellan åren 1992 och 2003 mer än fördubblades antalet gråstarrsoperationer – från ca 32 000 till mer än 74 000.”

Men om efterfrågan på starroperationer ökat varför har då inte också utbudet ökat? Om folk fick för sig att de skulle klippa håret oftare än vad de gör nu så skulle det omedelbart dyka upp ny frisersalonger överallt. Ökar efterfrågan följer producenterna efter direkt med ett ökat utbud. Anledningen till att det finns vårdköer beror inte på att efterfrågan på vissa behandlingar har ökat, utan beror på att landstinget bedrivs som en planekonomi. Och är det någonting som hänger ihop som ler och långhalm så är det köer och planekonomi. Marknadsmekanismerna, som spontant gör att en ökad efterfrågan alltid matchas av ett ökat utbud, kan inte ersättas av ett system där politiker och byråkrater försöker räkna ut hur mycket av en viss vara eller tjänst som skall produceras. Detta vet vi sedan länge. Planekonomi funkar inte. Varför tror vi då att det skall funka i landstinget?

Läs gärna socialdemokraten Stefan A. Johansson blogg om landstinget som planekonomi. Jag instämmer i vartenda ord. Tydligen finns det även sossar som insett hur det ligger till. Fast är han verkligen sosse på riktigt?

”Jobb är tveklöst den enskilt viktigaste nyckeln till integration”, säger Integrationsverkets generaldirektör till SvD idag. Det trodde man ju att regeringen också tyckte. Men nu får vi läsa att inte heller här har regeringen åstadkommit något under mandatperioden. 65 procent av invandrarna arbetar mot 75 procent av de i landet infödda. Skillnaden är minst sagt besvärande. Regeringens mål under mandatperioden har varit att 80 procent av alla mellan 20 och 64 år skall arbeta, även invandrare, vilket man påstod att man skulle ha fixat redan 2004.

Idag har vi läst om svenskarnas åsikter om judar i DN. Det är Heléne Lööw och Henrik Brachner som för Levande Historia och BRÅ som presenterar en forskningsrapport. Syftet med undersökningen är att få en uppfattning om graden av antisemitism hos det svenska folket.

Det är synnerligen lovvärt initiativ som tagits. Det kommer dessutom att följas upp med undersökningar om svenskars åsikter om muslimer och om homosexuella. Vi kommer att få oss en ordentlig genomlysning av våra (eventuella) fördomar. Det kan vi behöva. Ibland kan man nämligen behöva skilja mellan ”fördomar” och ”förutfattade meningar”. Fördomar är förkastelsedomar. Förutfattade meningar är grumliga uppfattningar om saker och ting. Skillnaden är viktig att tänka på för man kan ha förutfattade meningar om en sak utan att också utfärda en förkastelsedom.

Med judar är det just så. Jag har en förutfattad mening om att judar i allmänhet är framgångsrika inom ekonomi och kultur. Bland framgångsrika företagare hittar man personer av judisk börd oftare än vad man gör annars i befolkningen. Samma sak inom kulturområdet. Något judiskt trasproletariat tycks inte heller finnas. Judarna verkar i allmänhet leva väl.

Så tror jag att det är. Men av detta drar jag inte slutsatsen att judarna också skulle profitera på oss andra eller på annat sätt tillskansa sig fördelar på någons bekostnad. Absolut inte. Man kan mycket väl anse att judarna är en folkgrupp som förefaller lyckas väl på det ekonomiska området utan att uppleva detta som ett hot. Det är inte värre än att konstatera att det också gått bra för smålänningen Ingvar Kamprad. Han har också varit framgångsrik, men få av oss upplever det som ett problem.

Att säga att judar i allmänhet är framgångsrika inom ekonomi och kultur är alltså inte uttryck för antisemitism. Det kan lika gärna vara ett uttryck för beundran. Antisemitism blir det först när man också inbillar sig att framgångarna har gjorts med oschyssta medel.

Tyvärr framgår det inte hos Lööw och Brachner om de menar att man kan göra denna distinktion eller inte. Jag menar att man borde kunna göra det. Samtidigt inser jag dock att den allmänna debatten inte heller klarar av att upprättahålla distinktionen. Här blandas schablonbilder och moraliska förkastelsedomar om vartannat utan urskillning. Allt som oftast utfaller detta till judarnas nackdel av någon anledning. Det är sällan någon berömmer judarna för deras ekonomiska och kulturella framgångar (förutom jag) trots att detta är en mer rimlig slutats att dra än att de skulle göra någon illa. Vi kanske inte klarar av att tala om judar på ett intellektuellt begåvat sätt alls.

***************

Roligt att se att DN Debatt också publicerar artiklar som bygger på riktig forskning, och inte bara propaganda. Se annars här för ett bedrövligt exempel på motsatsen.

Snart kommer vi kunna ringa gratis, skriver Aftonbladet, utan datorns hjälp. Nu finns det nya trådlösa telefoner som går att använda varhelst det finns ett trådlöst bredbandsnät. Redan idag kan man tjyvsurfa på grannens trådlösa nät, om hon eller han inte har krypterat det. Med de nya telefonerna kan man också ringa via grannens nät. Jag tänker köpa en sån telefon. Jag tänker visserligen inte tjyvanvända grannens nät eftersom jag har ett eget. Men jag kommer äntligen kunna bli av med min fasta telefon. Jag vet nämligen inte längre vad jag skall ha den till. Jag använder den alltmer sällan själv och tar numer mot fler samtal på mobilen än på den vanliga telefonen.

En framtidsvision öppnar sig framför ögonen. Ett helt land täckt av trådlösa bredbandsnät, öppna för alla att använda hur mycket som helst. Tekniken finns. Synd att vi har satsat så mycket på att gräva ned bredband i marken när man lika gärna hade kunnat använda luften.

Liksom många andra anser jag att Carola Häggkvist var överlägset bäst i gårdagens deltävling i melodifestivalen. Vi är alla hänförda. Jag undrar dock hur många som förstår budskapet. När Carola sjunger om kärlek, frihet och evighet, så handlar det inte om vilken kärlek, frihet och evighet som helst, utan det handlar om Guds kärlek, Guds frihet och möjligheten att få leva med Gud i hans evighet. Ingenstans i sången nämner hon Gud eller Jesus, (då skulle hon förmodligen aldrig fått ställa upp), men i ögonen ser man ändå vad hon menar. Hon sjunger om Jesus, på bästa sändningstid för en miljonpublik. Carola är därmed Sveriges störste predikant. Storartat!

En hemsida värd att inte besöka är www.borgerligtja.nu, som är en hemsida för borgerliga politiker utan sinne för demokrati. Det är det sorgerliga gäng som skrev en debattartikel i DN igår. Man har gjort en TEMO-mätning (Vem har beskostad den?) som tydligt visar att det finns en klar majoritet mot biltullarna (51%). Ändå lyckas man med konststycket att dra slutsatsen att de borgerliga partierna av taktiska skäl bör vara för trängselavgifter. Få se nu… öh… vi skall alltså överge den ståndpunkt som vi hittills trott på och som råkar ligga i linje med vad majoriteten av väljarna vill ha, och som är anledningen till varför det går bra för de borgerliga partierna i opinionen till att börja med, för att … vinna väljare… Begåvat! Minst av allt begriper man hur Christer Sturmark (fp) resonerar. Han kommer inte ens från Stockholms stad, utan kandiderar för fp i Stockholms län, närmare bestämt Lidingö. Hans väljare får inte ens vara med och rösta om de vill ha biltullar eller inte, trots att Lidingöborna påverkas av biltullarna mer än några andra. Det tycker han är bra. Jag tror inte han blir vald.

Äntligen tycks det som att ett visst mått av sunt förnuft har trängt sig in i diskussionen om den kommunala omröstning som skall hållas i Stockholm. Sveriges riksdag, vårt lands högsta beslutande organ som fattar beslut på hela landets vägnar, har givit en kommun tillstånd att pröva på att ha biltullar mellan den egna kommunen och kringliggande kommuner. Det är riksdagen som fattat beslutet eftersom det är en angelägenhet som rör mer än bara en kommun. Det tycks mig förståndigt att det är på det viset. Det verkar ju inte vettigt att en kommun skall ha rätt att besluta om skatter och avgifter i en annan kommun.

Trots detta är det ändå många inom Stockholms kommun som envist hävdar att de har rätt att besluta i den här frågan helt själva, utan att lyssna på vad grannkommunerna har att säga. En sådan idé kan knappast kallas demokratisk. Att man kommer att anordna en folkomröstning spelar ingen roll. De allra flesta som berörs av beslutet får inte vara med i omröstningen. Det är som i Sydafrika på den tiden då den vita minoriteten hade ”demokrati” bland sig själva, men inte lät den svarta majoriteten vara med. En sådan ”demokrati” har inget värde.

Det korrekta hade varit att låta hela Stockholms län vara med och rösta om biltullarna. Nu kommer detta inte att ske. Därför är det rimligt, såsom Mikael Odenberg (m) säger, att riksdagen självständigt fattar beslut om biltullarna skall vara kvar, utan avseende på resultatet i den omröstning som skall hållas i endast en av länets kommuner.

Idag har jag i brevlådan fått ett besked om att jag inte längre är värnpliktig. Jag är visserligen bara 37 år, men nu får jag inte vara med längre. Jag är bestört. Det är inte för att jag skulle vara för gammal, utan det sägs att jag inte får vara med längre eftersom jag inte tjänstgjort på mer än tio år. Detta är förvisso sant. Men jag har ju inte fått göra det heller. Jag har aldrig fått göra repövning.

Nu har någonting värdefullt tagits ifrån mig. I Sverige är alla män skyldiga att göra värnplikten. Denna börda har man kunnat bära med stolthet, trots vänsterpartiernas urholkningar av försvarskapaciteten, tack vare att man åtminstone stolt kunnat säga att man är furir i H.M.K:s och fosterlandets tjänst. Nu har man berövat mig en bit av min manlighet. Kan man överklaga det här beslutet på något sätt! Kan man kräva att få bli värnpliktig igen!

Med turens och miljöpartiets hjälp ser det ut som att vi slipper en ny jämställdhetsmyndighet. Det är inte rimligt att skapa en ny myndighet för varje politiskt problem som dyker upp. Djurskyddsmyndigheten håller jag nog som det främsta exemplet på en onödig myndighet. Verksamheten fanns förr också, men då tillhörde den jordbruksverket.

Förresten, en av nedanstående myndigheter finns inte. Vilken?

Myndigheten för ärendehantering

Verket för förvaltningsutveckling

Maria Narti frågar sig idag i SvD varför svenska staten inte har givit ut någon bok om kommunismens folkmord, på samma sätt som man gjort med nazismen i boken Om detta må ni berätta. Det är en bra fråga. Jörgen Modin undrar därför på sin blogg om man inte kunde starta en privat insamling för att ge ut en sådan bok. Det låter som en bra idé. Samtidigt finns det dock redan en sådan bok, Staffan Skotts Aldrig mer! utgiven 1999. Den är skriven för att kunna läsas även av skolelever. Möjligen skulle man kunna samla in pengar för en extra utgåva av denna bok.

(I titeln till det här inlägget har jag skrivit ”de kommunistiska folkmorden”. Det är inte alla som tycker man kan skriva så. Folkmorden var inte ”kommunistiska”, menar de. Jag gör dock så eftersom jag också gör så med nazismen. Då talar jag om nazistiska folkmord, nazistiska koncentrationsläger osv.)

Idag är det en intressant dag i energipolitikens värld. Socialdemokraterna vill ha mer konkurrens på elmarknaden. De borgerliga partierna vill att Vattenfall skall fortsätta vara statligt.

Märkligt, minst sagt. Ett enkelt grepp på konkurrensproblemet vore ju annars att privatisera monopolföretaget Vattenfall.

Idag skriver Ulla Johansson i Aftonbladet att ”högern” dominerar nyhetsförmedlingen. Beviset för detta skulle vara att svensk dagspress till övervägande del är borgerlig. Sen skyfflar hon också in SVT i högerburen. Fråga inte mig hur hon får till det.

Det är bara nonsens att nyhetsförmedlingen i Sverige skulle vara högervriden. Det är sant att dagspressens ledarsidor är borgerliga. Men det är ändå ganska få som läser ledarsidorna. Viktigaste mediet är dessutom inte tidningarna utan TV. Däremot är det en fastlagd sanning att journalisterna i allmänhet är vänster. Största parti inom journalistkåren är vänsterpartiet, som har över 30 procent i denna grupp. Moderaterna har bara 10 procent. Läs mer här. Det är vänstern som styr vår världsbild.

Satir skall vara tre saker: bra, elak och rolig. Här är ett exempel på en satirisk fullträff:

http://folksongsofthefarrightwing.cf.huffingtonpost.com/

Det är tydligen inte bara vänstern som skriver kampsånger…

                                                                                                                  Läser man sossarnas valmanifest från 2002 ser man hur svårt regeringen har haft att infria sina egna löften.

Jag har roat mig med att läsa socialdemokraternas valmanifest från förra valet för att se hur väl de har lyckats med att genomföra sina vallöften. På några centrala politikområden satte man nämligen upp bestämda mål. Det gjorde man för att man skulle visa handlingskraft. Är det något som Göran Persson gärna talar om så är det socialdemokraternas regeringsduglighet.

Särskilt viktigt är detta när det gäller sysselsättningen och välfärdspolitiken, som sossarna menar är sina paradgrenar. Följaktligen var det just här som man satte upp sina tydligaste mål.

Så hur har det gått? Har socialdemokraterna levt upp till sitt rykte att alltid kunna leverera välfärd?

Arbetslösheten

”År 2004 ska den reguljära sysselsättningsgraden uppgå till 80 procent.”

Så sa man i valmanifestet. I regeringens egen budgetproposition från i höstas skriver man dock att ”Under 2006 beräknas den reguljära sysselsättningsgraden uppgå till 76,6 %.”

Sossarna vet inte längre hur man gör för att fixa jobb åt alla som vill arbeta. Sysselsättningsmålet missade man redan för två år sedan.

Sysselsättningsgraden handlar om den del av arbetskraften, alla friska människor mellan 20-64 år, som arbetar. Det är den grupp som drar in skattepengar. Ju lägre denna siffra är desto mindre pengar blir det till välfärden. Det är därför som det även ur socialdemokratisk synpunkt är ett problem att sysselsättningsgraden aldrig stiger.

Skolan

”Det behövs fler lärare i skolan. Då kan klasserna bli mindre och undervisningen bättre. Därför vill vi att 15 000 lärare och annan personal ska anställas i skolan.”

Alla vet att skolan har problem och inte minst socialdemokraterna har talat om hur viktigt det är med ”vård, skola och omsorg”. Sossarnas huvudargument i denna debatt har varit att man skall fixa fram mer personal. Men nu skriver Skolverket i sin senaste årsredovisning: ”Höstterminen 2004 var 7 200 fler anställda i skola och fritidshem än 2000/2001”.

Jag vet inte vad som hänt under 2005, men att man på bara ett år skulle ha hunnit anställa över 7000 lärare är helt otänkbart. Som bäst kommer skolan att ha nyanställt kanske 9 000 lärare under mandatperioden. Målet om 15 000 nyanställningar kommer helt enkelt inte att nås.

Förskola och daghem

Även när det gäller förskolan, dvs. dagis, lovade socialdemokraterna nyanställningar:

”Därmed kan ytterligare minst 6 000 fler barnskötare, förskollärare och annan personal anställas i förskolan.”

Men inte heller här kommer man att kunna lyckas infria sitt löfte. Skolverket räknar med att bara 4 800 nya tjänster kommer att kunna tillsättas.

Det är som bekant inte staten som anställer folk till vare sig skolan eller barnomsorgen, utan det gör kommunerna, och det kan vara svårt för regeringen att styra kommunerna. Men varför har man då ställt ut dessa löften? Om man nu faktiskt inte kan fixa fram 15 000 nya jobb i skolan och 6 000 nya jobb i barnomsorgen, så borde man ju inte heller ha lovat detta.

Polisen

I valet 2002 ville också socialdemokraterna visa att de tog kampen mot brottsligheten på allvar:

”Vi vill stärka polisens brottsbekämpande och brottsförebyggande arbete. För det krävs fler poliser och en fortsatt satsning på polisutbildning. 4000 nya poliser ska utbildas under de kommande åren.”

Men inte heller här klarar man av att leva upp till sina egna löften. Sanningen är att det bara blivit lite över 900 nya poliser. Enligt Rikspolisstyrelsens senaste årsredovisning har antalet poliser bara ökat från 16 149 till 17 073. Med sex månader kvar av mandatperioden finns det inte en chans att man når målet om 4000 nya poliser.

Vad får vi för pengarna?

Är det här ett misslyckande av socialdemokraterna? Eller skall man se det som att de ändå gjort ett bra försök? Det är klart att sossarna gjort ett försök, men vad jag retar mig på är sossarnas stöddighet. Om man påstår att man är världsmästare i att bedriva välfärdspolitik samtidigt som man också påstår att man har järnkoll på statsfinanserna och säger att kassakistorna aldrig varit så välfyllda som nu, då borde man också kunna leverera den välfärd som man utlovat.

Det är inte en slump att socialdemokraterna satt upp exakta mål på flera centrala politikområden, utan det är för att visa handlingskraft. Det är för att visa att man både kan och törs regera landet. De siffror som jag tagit fram blir därför ett kvitto på socialdemokraternas regeringsduglighet. Har man levererat vad man lovat? Tveksamt.

Källor: 

– Polisen, årsredovisning 2005, (se s. 7).
– Regeringens budgetproposition 2006/2005:1, bilaga 2, (se s. 45).
– Skolverket, Redovisning av regeringsuppdrag, 2005-06-01, (se s. 32).
– Skolverket, Årsredovisning för 2005, (se s. 54). 
– Socialdemokraterna, Valmanifest 2002-2006.

Regeringen föreslår (prop. 2005/06:111) att polisen skall få ta hjälp av militären för att bekämpa terrorism. Hittills har detta varit omöjligt, ja, till och med förbjudet. Enligt den hittills gällande lagstiftningen har det varit förbjudet för militär personal att ingripa mot terrorister. Om några vetvillingar hade kapat ett civilt flygplan med avsikt att krascha det i Rosenbad, hade flygvapnet inte haft laglig rätt att skjuta ned det.

Det är myten om Ådalen 1931 som gjort att det har varit på det här viset. Historien om de oskyldiga demonstranterna som mejades ner av militären är något som ingår i den socialistiska sagotraditionen. Den omfattas med ett alldeles särskilt patos. Följden har blivit en känslomässig låsning som omöjliggjort varje rationell diskussion om militärens roll vid terroristbekämpning.

Regeringens förslag innebär äntligen en öppning för en seriös diskussion. Har vi tur slipper vi höra tjatet om Ådalen helt och hållet.