Stockholms odemokratiska folkomröstning III

Folkomröstningen om biltullarna är en demokratisk perversitet. De enda som inte tycks förstå detta är vänsterpartierna i Stockholms stadshus.

Väljarna själva har inga problem med att fatta vad som är rätt och fel. ABC rapporterar att över 80 procent av Stockholmarna inte tycker att bara de själva skall vara med och rösta om biltullarna, utan alla som berörs, dvs. hela länet. Det är Motormännen och Skop som gjort undersökningen, och den visar att detta även gäller för miljöpartiets väljare. 78 procent av mp:s väljare tycker att hela länet skall få vara med och rösta.

Den borgerliga oppositionen i Stockholms stadshus verkar nu också ha förstått hur sjuk situationen är. Länsborna skall ”självklart få vara med de också” säger Lotta Edholm (fp).”Vi är en region. Ett län. Vi skall avgöra det här tillsammans.”

Knappt någon tror längre att vänstern kommer att vinna valet i Stockholm. Det är inte så konstigt. En grundläggande förutsättning för att vinna framgång hos väljarna är ju att man accepterar det demokratiska systemet.

________

Tidigare inlägg:
Stockholms odemokratiska folkomröstning I
Stockholms odemokratiska folkomröstning II

Statsvetare tippar borgerlig valseger

Inför valet genomför Statsvetenskapliga förbundet ett valtips. 129 statsvetare är med och gissar valutgången. Alliansen vinner med en marginal på 1,4 procentenheter, tror statsvetarna.

Så här tror man att rösterna kommer att fördela sig:

Vänsterpartiet: 5,9
Socialdemokraterna: 35,6
Miljöpartiet: 5,1

Centerpartiet: 6,2
Folkpartiet: 10,0
Moderaterna: 26,8
Kristdemokraterna: 5,0

Vänsterkartellen: 46,6
Alliansen: 48,0

Inga av de nya partierna tar sig över spärren. Störst av de små bli Junilistan med 1,6, därefter Fi med 1,5.

Mer om tipset hittar man här:
http://www.swepsa.org/debatt/Valtipset_2006.pdf

Ungdomsarbetslösheten upp 30%

TT har rapporterat att den öppna arbetslösheten bland unga har ökat med 30 procent sedan förra valet. Kan detta verkligen stämma 30 procent är ju en enorm ökning?

Ja, tyvärr stämmer det. Jag har kollat AMS senaste statistik. (Klicka här, läs tabellerna på sidan 5 och 15.)

Bland ungdomar 18-24 var 33 389 personer arbetslösa i januari 2002. I år var de 43 950.

Antalet ungdomar sysselsatta i tillfälliga åtgärder var 24 730 i januari 2002. I år var de 26 134.

Sammanlagt ger detta en ökning av den öppna arbetslösheten på 32 procent och den totala arbetslösheten på 20 procent bland ungdomar.

Vi har alltså sett en rejäl ökning av ungdomsarbetslösheten under de senaste åren. Vilken är socialdemokraternas förklaring till detta? Friår, plusjobb och allt vad det nu heter, det verkar inte ge någon effekt. Är det inte vettigare att fråga sig vad som krävs för att företagen skall vilja anställa ungdomar?

Nya moderaterna och Situation Stockholm

”Vi tror på människans vilja och förmåga att bryta mönster och förändras. Vi tror på sysselsättning som en väg mot stärkt självkänsla.”

Citatet kommer från Situation Stockholms värdegrund. Men skulle ju lika gärna kunna ha kommit från vilken moderat som helst. Mänsklig värdighet vinner man inte genom att stå i en beroendeställning till det allmänna, utan genom att man får chansen att rå om sig själv. En förutsättning för detta är dock att man har sysselsättning, ett jobb, som gör att man kan tjäna egna pengar. Har man ett jobb slipper man stå med mössan i hand och be socialtjänsten om bidrag. Detta gäller inte bara för hemlösa, utan för alla som lever i ett beroendeförhållande. Ett jobb ger en trygghet och frihet. Men hur ser det ut med möjligheterna att få jobb i vårt land?

Valet av Eliasson. En desperat handling.

Göran Perssons val av Jan Eliasson som utrikesminister är ett tecken på desperation. Persson vill själv framställa det som ett väl övertänkt val av en av Sveriges mest respekterade diplomater, men omständigheterna talar ett annat språk.

Socialdemokraterna har fortfarande inte lyckats vända opinionen, samtidigt som valet närmar sig. Tsunamin och Freivalds avgång har allvarligt skadat förtroendet för socialdemokraternas regeringsduglighet. Persson behöver därför någon som kan återskapa förtroendet. Eliasson är en sådan person vars kompetens för uppgiften ingen behöver betvivla.

Eliasson har kallats hem från New York för att hjälpa till att rädda ”rörelsen”. Valet närmar sig och opinionssiffrorna vill inte vända. Tanken med att utse Eliasson har alltså ingenting med utrikespolitiken att göra, utan handlar om ren valtaktik.

Eliasson är 65 år. Han har hela karriären bakom sig. Sannolikt hade han tänkt sig att ordförandeposten i FN:s generalförsamling skulle vara det sista han gjorde. Men när det går dåligt för rörelsen så får man offra sig.

Man bör också fråga sig varför inte Eliasson blev utrikesminister redan efter mordet på Anna Lindh. Han är en av Sveriges främsta diplomater. Han har varit kabinettssekreterare och är sosse. Jag är övertygad om att han fått frågan om att bli utrikesminister tidigare, men tackat nej.

Den som vill förstå sig på utnämningen av Jan Eliasson gör bäst i att se det som en fråga om att rädda sossarnas opinionssiffror. Makten är hotad. Något måste göras för att återvinna förtroendet för regeringen. In med Eliasson.