Sant och falskt om judar

Idag har vi läst om svenskarnas åsikter om judar i DN. Det är Heléne Lööw och Henrik Brachner som för Levande Historia och BRÅ som presenterar en forskningsrapport. Syftet med undersökningen är att få en uppfattning om graden av antisemitism hos det svenska folket.

Det är synnerligen lovvärt initiativ som tagits. Det kommer dessutom att följas upp med undersökningar om svenskars åsikter om muslimer och om homosexuella. Vi kommer att få oss en ordentlig genomlysning av våra (eventuella) fördomar. Det kan vi behöva. Ibland kan man nämligen behöva skilja mellan ”fördomar” och ”förutfattade meningar”. Fördomar är förkastelsedomar. Förutfattade meningar är grumliga uppfattningar om saker och ting. Skillnaden är viktig att tänka på för man kan ha förutfattade meningar om en sak utan att också utfärda en förkastelsedom.

Med judar är det just så. Jag har en förutfattad mening om att judar i allmänhet är framgångsrika inom ekonomi och kultur. Bland framgångsrika företagare hittar man personer av judisk börd oftare än vad man gör annars i befolkningen. Samma sak inom kulturområdet. Något judiskt trasproletariat tycks inte heller finnas. Judarna verkar i allmänhet leva väl.

Så tror jag att det är. Men av detta drar jag inte slutsatsen att judarna också skulle profitera på oss andra eller på annat sätt tillskansa sig fördelar på någons bekostnad. Absolut inte. Man kan mycket väl anse att judarna är en folkgrupp som förefaller lyckas väl på det ekonomiska området utan att uppleva detta som ett hot. Det är inte värre än att konstatera att det också gått bra för smålänningen Ingvar Kamprad. Han har också varit framgångsrik, men få av oss upplever det som ett problem.

Att säga att judar i allmänhet är framgångsrika inom ekonomi och kultur är alltså inte uttryck för antisemitism. Det kan lika gärna vara ett uttryck för beundran. Antisemitism blir det först när man också inbillar sig att framgångarna har gjorts med oschyssta medel.

Tyvärr framgår det inte hos Lööw och Brachner om de menar att man kan göra denna distinktion eller inte. Jag menar att man borde kunna göra det. Samtidigt inser jag dock att den allmänna debatten inte heller klarar av att upprättahålla distinktionen. Här blandas schablonbilder och moraliska förkastelsedomar om vartannat utan urskillning. Allt som oftast utfaller detta till judarnas nackdel av någon anledning. Det är sällan någon berömmer judarna för deras ekonomiska och kulturella framgångar (förutom jag) trots att detta är en mer rimlig slutats att dra än att de skulle göra någon illa. Vi kanske inte klarar av att tala om judar på ett intellektuellt begåvat sätt alls.

 

***************

Roligt att se att DN Debatt också publicerar artiklar som bygger på riktig forskning, och inte bara propaganda. Se annars här för ett bedrövligt exempel på motsatsen.

Dela med andra:

5 reaktioner till “Sant och falskt om judar”

  1. Huvudet på spiken.

    Jag skulle vilja säga att i samma stund som man gör ett antagande om att judar är framgångsrika just för att de är judar har man gjort sig skyldig till antisemitism.

    Ett nära till hands liggande exempel är familjen Bonnier och deras förmodade judiskhet (som nuförtiden är helt utvattnad). Man talar då om judisk mediakontroll och försvarar sig gärna med att ”Men Bonnier är ju judar”. Det är visserligen ett inte alldeles felaktigt påstående men ändå djupt antisemitiskt eftersom det rymmer föreställningen att Bonnier genom sin judiskhet på ett eller annat vis skulle styra rapporteringen i sina medier.
    Ett litet tankeexperiment är ju också att fråga sig om man hade talat om en kristen mediadominans om Bonner vore kristna?

    Egentligen handlar det inte om att judar är särskilt framgångsrika inom något område alls utan att en typiskt judisk uppfostran ofta fäster oerhörd vikt vid utbildning. Det är alltså inte så att judar är mer framgångsrika än andra utan att högutbildade, ifrågasättande, tänkande människor är det. Att dessa ofta är det direkta resultatet av judisk kultur och en judisk uppfostran gör egentligen inte fenomenet mer ”judiskt” för det.

  2. Nu är vi inne på finlir. Det är sant att det inte är judiskheten i sig är det som orsakat judarnas framgångar på vissa områden, utan det är vissa social mekanismer (traditioner) som orsakat detta. Dessa återfinns även inom andra folkgrupper, men råkar vara väl samlade just inom den folkgrupp vi brukar benämna judar. En annan intressant folkgrupp är smålänningarna som av allt att döma också tycks ha goda traditioner inom sitt sociala sammanhang med avseende på företagsamhet.

    I vardagligt tal kan man dock, om man är försiktig, uttrycka sig lite slappare än vad jag gjort ovan och tala om judiskhet och småländskhet.

    Antisemitism respektive anti-småländskhet kräver däremot strängt taget ytterligare en ingrediens och det är det nedvärderande inslaget. Att tänka i termer av schabloner är en sak, att tänka i termer av nedvärderande schabloner är en annan sak.

    Men som sagt, jag inser att inte alla klarar av att se skillnaden. I sådana lägen kan det vara bra att undvika schabloner över huvudtaget eftersom de så lätt kan misstolkas.

    /Stefan

  3. Bra inlägg. Framgång föder avund. Framgångsrika människor har alltid jagats oavsett religion eller ursprung. Jämför kommunismen och nazismen.

  4. Attila,
    Men judarnas situation är i just det avseendet unik genom världshistorien. De har förföljts både av nazister och kommunister men av olika anledningar.

  5. Trots förföljelserna lever judarna som folkgrupp vidare. Det är faktiskt lite märkligt. De har också efter ca 1900 år i förskingring lyckats återupprätta sitt rike. Bara det är en prestation utöver det vanliga i ett världshistoriskt perspektiv. /Stefan

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.