Stefan Olsson

Den katolska orden Opus Dei känner väl nästan alla till vid det här laget, eftersom nästan alla har läst Da Vinci-koden. Utmärkande för orden är att den inte bara ägnar sig åt intern verksamhet utan också har en utåtriktad agenda. Den vill främja katolska kyrkans lära i världen, vilket den gör med konspirativa metoder ”Syftet är att infiltrera de statliga institutionerna inifrån,” förklarar Aftonbladet för oss.

Hu så hemskt! En rörelse med en politisk agenda som försöker placera ut sina anhängare på viktiga poster i staten. Upprörande. Tur att vi inte har några andra sådana organisationer i vårt land!

Hur i hela fridens namn kan man överhuvudtaget komma på tanken att införa skatt på e-post! Jag häpnar. Jag vet knappt vad jag skall skriva. Nu börjar jag verkligen tro på att vi i smyg har invaderats av utomjordingar som är här för att ta över vår planet. Eller vad skall man annars tro om detta fullständigt bisarra förslag? Av en högerman dessutom. Eller är han möjligen en nykonverterad stalinist?

Några bloggare har nämnt att skatten i och för sig kommer att vara extremt låg, att den är teknist svårgenomförbar och att det kanske inte alls kommer att antas av medlemsländerna. Men det spelar ingen roll, säger jag. Det är principen som räknas. Staten/EU skall inte ta ut skatt bara därför att den kan. Det handlar i så fall bara om att utöva makt. EU har dessutom tillräckligt med pengar som det är. Den enda anledningen till att man vill ha en EU-skatt är att EU-byråkratin vill stå fri från medlemsländerna. Makt, makt, makt är vad de vill åt. Ge dem inte det. Kväv förslaget i dess linda.

Socialdemokraterna vill införa lag om att alla vuxna skall ha cykelhjälm, rapporterar DN. Det är infrastrukturminister Ulrica Messing som driver på.

Nu är det dock så att det i allt väsentligt saknas rationella argument för att bära cykelhjälm. Det är inte farligare att cykla än att ta sig en simtur. Faktum är att det är fler som dör i badet än på cykeln. Ändå hörs inga rop på lag om att alla måste bada med flytväst, trots att detta skulle rädda många människors liv.

Varför är det så? Jo, det beror på att vissa människor, som t.ex. infrastrukturministern, hellre stiftar lag mot det de är rädda för än det som faktiskt är farligt. Det är ett välkänt fenomen inom psykologin att vi människor hellre vill skydda oss mot det vi är rädda för än det vi faktiskt löper risk att råka ut för. Det rör sig om en irrationell psykologisk mekanism.

Statistiken om vilka risker man tar när man cyklar visar att det är ofarligt, men Vägverket och andra myndigheter vill inte ta till sig den. Det är bara en cykeltur på två miljoner som slutar med döden, visar forskningen, men vilken myndighet har velat berätta det?

Läs mer om cykelhjälmsproblematiken här.

Läs även här.

____________

Andra bloggar om: politik, cykelhjälmar, rädsla, psykologi

Varannan svensk kan tänka sig förbjuda muslimska flickor att bära slöja i skolan, rapporterar SvD. Det är tråkigt, men jag är inte överraskad. Jag har aldrig trott på myten om att Sverige skulle vara världens mest toleranta land. Sverige är fortfarande ett land där Jantelagen styr. En slöja som tydligt visar att man är troende och dessutom stolt över det gör att man “tror att man är nåt”, och ett flagrant brott mot Jantelagens första paragraf.

Värst är det när intoleransen kläs i termer av rättigheter. I SvD:s artikel intervjuas en förbudsförespråkare som menar att det handlar om barnens rätt gentemot sina föräldrar:

“Den slutsats jag drar är att barnens rätt måste komma först. Om det kallas tolerans att tillåta att föräldrarna bestämmer är det en tolerans som jag inte ger särskilt mycket för.”

Ett bra exempel på när Sverige är som sämst. All religiositet, särskilt den som kommer från andra länder, är ett ont. Barnen måste skyddas mot sina föräldrar, och samhället vet alltid bäst.

Nej, jag tycker vi bör tänka tvärtom. Vi kristna har inte haft något emot att sprida ut våra religiösa symboler överallt och skäms inte för det. Alltså bör vi inte se det som särskilt märkvärdigt att muslimerna gör det också. Religiösa symboler är en helt naturlig del av det mänskliga livet och inget att vara rädd för. Det måste vara en helt vanlig del av vår vardag att samsas på gator och torg med kvinnor som bär slöja.

I en debattartikel i Expressen angriper författaren Carina Burman Veckorevyns chefredaktör Ebba von Sydow. Burman gillar inte de livsstilsråd som von Sydow vill delge sina läsare. De hör hemma på 1800-talet, menar Burman, vilket antas vara dåligt.

Vad är det då som är 1800-tal, och som är så förskastligt att man måste skriva en debattartikel om det? Jo, von Sydow rekommenderar inte unga tjejer att dricka sig fulla på krogen och att inte bära genomskinliga kläder. Öh? Är detta råd som härstammar från 1800-talet? Jag är förvisso ingen expert på hur folk levde på 1800-talet, men jag tror faktiskt inte att särskilt många tjejer på den tiden raglade omkring på stan asfulla iförda genomskinliga kläder.

Jag uppfattar snarare von Sydows livsstilsråd som ganska vanliga och vettiga:

“Om jag kan peppa någon till att inte ta den sista (dumma) drinken som gör att kvällen slutar på sjukhuset, så är jag nöjd … Kan jag få någon glad 18-åring att ta “varannan vatten” på studentfesten och ha koll på läget istället för att bli redlös och riskera att bli utnyttjad? Då är jag jättenöjd.”

Man bör ta det lugnt med spriten. Vad är det som är så kontroversiellt med det? Framför allt är det just viktigt för unga kvinnor att vara försiktiga med alkohol. De är ovana vid alkohol och vet inte hur mycket kroppen tål. De tror att de kan dricka lika mycket som sina killkompisar men tänker inte på att de väger 15-20 kg mer än dem.

Nåväl, 1800-tal eller inte, mig spelar det ingen roll. De människor som levde på 1800-talet levde inte ett moraliskt sett sämre liv än vad vi gör. De var människor med samma mängd förnuft som vi, och som mycket väl visste vad de gjorde. Vi har inte tagit med oss allt vidare till vår tid, vilket till stor del beror på att vår tid ser annorlunda ut. Men att vägra låta sig inspireras av en annan tid än den egna är rent ut sagt korkat. Det vore som att vägra läsa böcker som skrivits tidigare än 2000 därför att man tycker att de är “känns gamla”. Nej, om det är 1800-talsmässigt att tänka sunt och förnuftigt, då vill jag ha 1800-talet tillbaka.

Cecilia Garme skiver idag i Expressen om hur sossarna genomförde sin PR-kupp förra veckan, den som ledde fram till Lars Danielssons avgång. Enligt Garme var s-ledningen bekant med fp-bloggarna sedan februari, men väntat med attacken mot fp för att den skulle komma vid ett så bra tillfälle som möjligt.

Garme ger en bra sammanfattning av vad som hände, så när som på en punkt, och det är att hon inte nämner något om kvällstidningarnas del i ryktesspridningen. Även om varken Expressen eller Aftonbladet publicerat ryktena explicit, kan man ju av deras reportage om Danielssons krogbesök med “hemliga gäster” mycket väl förstå vad tidningarna egentligen vill ha sagt. (Läs mer här.)

Vänsterbloggaren Jinge verkar inte tycka det är ett problem att en vänsterpartist, som är politisk sekreterare och nämndeman, har deltagit i slagsmålet med polisen vid Reclaim the City-kravallerna 1 maj i år (AB). Hans argument är att vänsterpartisten bara försvarade sig. Hur kunde hon veta att de hon slogs med var poliser?

Jinge skriver:

“De personer som ska föreställa poliser på bilden ovan har inget som helst på sig som visar att det inte är fotbollshuliganer från Råsundastadion, eller för den delen ett gäng nynazister eller något liknande.”

Få se nu? Hur var det egentligen? Var inte problemet att de civiklädda poliserna misslyckades med sitt uppdrag just på grund av att demonstranterna ganska snabbt identifierade dem som poliser? Det är i alla fall vad Jinge själv tidigare hävdat (4 maj):

“Det är rätt självklart att de ungdomar som var ute och ”reclaimade” skulle upptäcka att ett stort antal deltagare var huvudet längre, hade skyddsväst, fjäderbatonger och en spiralsladd in i ett öra. Att de ”civila” poliserna på platsen påminde om en paramilitär milis av anabola biffar kunde helt enkelt inte undgå att upptäckas.”

Så nu undrar man vad Jinge egentligen tycker. Är det OK att en nämndeman och politisk sekreterare för vänsterpartiet slåss med polisen?

Idag rapporteras att amerikanska senatens utskott för underrättelseverksamheten godkänt nomineringen av Michael V. Hayden som ny chef för CIA. För svenskt vidkommande är nyheten i sig inte särskilt märkvärdig. Däremot är den intressant när det gäller frågan om hur chefsutnämningar i statlig förvaltning bör gå till.

I Sverige bestämmer regeringen helt och hållet själv vilka generaldirektörer den vill ha. Det går inte att ansöka om att bli generaldirektör och proceduren är alltigenom hemlig. Beslutsunderlaget är inte offentligt. Utnämningarna kan inte heller överklagas eller hindras på något vis.

I USA fungerar det annorlunda. Här ges senaten ett betydande inflytande. Presidenten föreslår vem som skall bli ny chef för en myndighet, men förslaget måste godkännas av senaten. Före godkännandet genomförs som regel en utfrågning av kandidaten där hans eller hennes lämplighet för uppdraget prövas.

Sverige borde lära sig mer om hur denna procedur fungerar. Kritiken mot en striktare procedur går ut på att det beskär handlingsutrymmet för regeringen på ett sätt som inte hör hemma i ett parlamentariskt system. Men så petig får man inte vara. Även i det strikta amerikanska systemet ges presidenten ett stort handlingsutrymme. Han har ju fortfarande nomineringsrätten helt i sin hand. Utskottsförhören fungerar mest som en kvalitetskontroll.

Vilket motiv hade egentligen Helen Eduards när hon för Sveriges Radios Ekot dementerade ryktet om hennes påstådda förhållande med Lars Danielsson?

Den absoluta majoriteten av svenska folket läser inte bloggar. Jag har ingen siffra, men min gissning är att över 95 procent aldrig har varit inne på en blogg någon gång. På det hela taget får man därför anta att allmänheten var helt okunnig om ryktet om Eduards och Danielsson. Nu är det dock i var mans mun tack vare Eduards själv.

Troligtvis ingår dementin i regeringens mörkläggningskampanj. “Vad det än är som Lars Danielsson döljer så är det antingen fruktansvärt pinsamt. Eller också är det politisk dynamit,” skriver Lena Melin i Aftonbladet. Jag håller med. Det är något som vi fortfarande inte fått veta och som regeringen försöker styra bort intresset ifrån. Eduards dementi, eller vad man nu skall kalla det, är sannolikt ett försök att lägga ut en rökridå. Den som har blivit utsatt för en ryktesspridning är ju ett offer, och det naturliga är att alla känner sympati med offret. Intresset och kritiken riktas istället mot “the bad guys”, de folkpartistiska bloggarna. Och statsministern själv får chansen att säga hur “äcklad” han är.

Jag måste därför säga att jag inte tycker särskilt synd om Helen Eduards. Nog har det funnits en ryktesspridning, men det är inte bloggosfären som står bakom. Det är snarare diverse journalister och tjänstemän i regeringskansliet. Före dementin i Ekot var de flesta i vårt land helt okunniga om ryktet. Men inte nu längre. Så vad var då syftet med dementin? Det kan ju inte ha varit att bli av med ryktet. För vi har ju aldrig talat så mycket om det som nu.

_______________

Uppdatering 28/5. Undersökning visar att 90 procent av befolkningen aldrig varit inne på en blogg.

_______________

Andra bloggar om: politik, danielsson, eduards, regeringen, socialdemokraterna

78 miljoner kronor har socialdepartementet lagt ut på två år för att få oss medborgare att bli bättre människor (SR). Regeringen tycker det är viktigt att vi vuxna människor får reda på att vi inte skall dricka så mycket sprit, inte knarka och inte titta på bilder med lättklädda damer.

I viss mån tycker jag att kampanjer av den här sorten är OK. Det behövs påminnelser emellanåt om att det kan vara bra att ta det lugnt med spriten. Det jag undrar över är dock varför det är socialdepartementet som håller i verksamheten. I alla andra sammanhang är det myndigheterna som utför verksamheten på uppdrag av regeringen. Regeringen själv skall övervaka och styra, men inte själv utföra arbetet.

Problemet är väl då förstås att regeringen måste komma i kontakt med myndigheternas sakkunniga tjänstemän och inte får bestämma själv hur propagandan skall se ut. Det kanske känns jobbigt.

Min kompis P är ordentligt sur över att Lordi vann Eurovisionsschlagerfestivalen. Vi såg tävlingen tillsammans, och nu även dagen efter har han svårt att smälta att det var ett hårdrocksband som vann. Till saken hör dock att P är hårdrockare själv. Han tycker inte att hårdrock har i melodifestivalen att göra. Det är inte låten i sig det är fel på, utan sammanhanget. Schlager skall vara schlager, helt enkelt, och Lordis låt är inte en schlager.

Hur kunde då en hårdrockslåt vinna? Jo, det beror inte på att den vann TV-tittarnas hjärtan, menar P, utan att hårdrockare är en internationell subkultur. Dessa människor intresserar sig vanligtvis inte alls för schlagermusik. Men nu plötsligt dök Lordi upp och då har hela subkulturen kastat sig i på telefonen för att heja fram hårdrockarna. Subkulturen såg sin chans att hävda sig, och tog den.

Själv höll jag på Rumäniens låt. P hejade på Bosnien-Hercegovina. Obegripligt, jag kan knappt komma ihåg hur den lät.

Att Lars Danielsson idag i SvD bedyrar att han verkligen var på jobbet den ödesdigra annandagen 2004 räcker självfallet inte som förklaring. Det är bevis vi vill ha, eftersom bevis finns att tillgå. Regeringen, närmare bestämt statsministern själv, vägrar dock att lämna ut dem.

Jag tycker det därför vore en bra idé om Alliansens företrädare gick ut med ett löfte om att sanningen skall fram vid en borgerlig valseger.

Det här är den bevisning som finns och som skulle kunna ge svenska folket det svar som det har rätt att få:

• In- och utpasseringslistor från dörrarna på Rosenbad.
• Vittnesmål från de vakter som tjänstgjorde den akutella dagen.
• Vittnesmål från någon annan ur statsrådsberedningens personal som tjänstgjorde den aktuella dagen.
• Loggfiler från Danielssons dator.
• Samtalslistor över vilka telefonsamtal Danielsson ringt.
• Loggfiler från Telias basstastioner som visar var Danielsson befunnit sig när han använt sin mobiltelefon.

Bevisen finns, men hemlighålls av regeringen. Konstitutionsutskottet skulle kunna kräva in denna information, men utskottet kontrolleras av socialdemokraterna tillsammans med miljöpartiet och vänstern. De har inte heller velat ta fram bevisen.

Jag tror att många, även socialdemokratiska väljare, skulle välkomna att sanningen gjordes till ett vallöfte.

____________

Skrev om detta på SvD Brännpunkt 23 mars. Fortfarande besvärande aktuellt.

____________

Andra bloggar om: politik, danielsson, alliansen, socialdemokraterna

Jag har precis gjort DN:s partitest. Inte helt överraskande blev jag moderat. Däremot var det överraskande att jag blev det om jag också kryssade i enkätens mittenalternativ på alla frågor. Då blir man 52 procent moderat. Fast man blir 50 procent vänsterpartist också, märkligt nog. Av 31 frågor räknade jag att 21 var typiska borgerliga frågor. Det är sannolikt förklaringen till att testet är tiltat till moderaternas fördel.

Det får gärna vara så, för det gör att många kommer att “upptäcka” att de egentligen moderater. Men metodologiskt är tveksamt. Samtidigt är det dock signifikativt för socialdemokraternas idétorka. För man inte ut några förslag finns det inget att fråga om.

Samma dag som det påstås att folkpartiet planterade ryktet om Lars Danielssons förmodade kvinnoaffärer publicerade Aftonbladets reporter Richard Aschberg en artikel om Danielssons krognotor. I två bildtexter pekas Helen Eduards ut som Danielssons favoritsällskap. Budskapet mellan raderna kan inte misstolkas. Läs själva:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,780065,00.html

Expressens Niklas Svensson som idag försöker spela oskyldig körde en kopia på Aftonbladets artikel dagen efter, 18/2:

”En av Danielssons närmaste medarbetare är departementsrådet Helen Eduards. Under förra året deltog hon vid inte mindre än 18 representationstillfällen, då han stod för notan.”

(Artikeln finns tyvärr inte tillgänglig på nätet.)

Varför publicerade Aschberg och Svensson dessa artiklar? Varför är det bara Danielssons krognotor som granskats? Inga andra granskningar av statssekreterares middagar har gjorts i samband med tsunamihistorien. Och varför är det bara departementsrådet som visas på bild och nämns vid namn?

Jo, det beror på att Aschberg och Svensson, precis som många andra i januari och februari, nåddes av ryktet att Danielsson möjligtvis hade en älskarinna. Smaskens, tänkte de, och började specialbevaka honom och alla som han kom i kontakt med.

Johanna Nylander och andra bloggare vara bara lite fräckare än andra, och sa det som tidningarna ville men inte tordes säga.

_____________

Är också vänsterbloggaren Jinge med i folkpartikonspirationen?

Snurrigast av alla i den här historien verkar dock Expressens Niklas Svensson vara, som gör allt för att skyla över sin egen delaktighet i ryktesspridningen.

Turerna omkring Lars Danielsson blir konstigare för var dag som går. Nu säger självaste statsministern, vårt lands främste politiske ledare, att han inte tänker hjälpa till att ta reda på om hans medarbetare ljuger eller inte. Som chef kan han inte beordra sina medarbetare att tala sanning, säger han:

– Det är en märklig tid vi lever i, där man tror att en person som har något slags chefsroll ska gå in och ta över när andra ska svara på sina göranden och låtanden inför exempelvis JO eller någon annan. Det är ett mycket märkligt samhälle de tecknar konturerna av. Det där är Lars Danielssons sak, det kan ingen annan ta över från honom (SR Ekot).

Jag tycker också att det är en märklig tid vi lever i när en chef uttryckligen säger att han inte tänker ta ansvar för vad hans närmaste man har för sig. Vem är då chef i regeringen? frågar man sig.

Den här affären har nu gått så långt att jag tycker att Alliansen borde gå ut med ett löfte om att sanningen skall fram efter en borgerlig valseger. Bevis för om Danielsson var på jobbet annandagen 2004 eller inte finns i regeringskansliets arkiv. Allt som behövs är en regering som vill säga sanningen.

_______________

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, danielsson, lögner

Ånyo frågar man sig hur socialdemokraterna tänker. Spelminister Bosse Ringholm gör sitt bästa för att till varje pris försvara Svenska Spels monopol. Sen visar det sig att man inte har några som helst problem att för partiets del samarbeta med det åländska spelbolaget PAF vars affärsidé är att försöka bryta ned statliga spelmonopol (TV4:s nyheter).

Jag önskar att någon kunde förklara för mig vad monopolkramandet skall vara bra för. Apoteksmonopolet – det behövs inget monopol för att värna om en ansvarsfull inställning till läkemedel. Det ser man på alla andra länder som inte har något monopol. Spritmonopolet – bryts ned genom att miljontals liter importerasvia nätet. Spelmonopolet – existerar i praktiken inte längre, också på grund av nätet.

Monopolen håller på att dö ut, så varför ens bry sig om att försvara dem?

_______________

Andra bloggar om: politik, monopol, hyckleri, socialdemokraterna

Expressen har publicerat hela JO:s förhör med Lars Danielsson. Det är bara 9 sidor långt. Innehållet visar tydligt att Danielsson inte vill berätta som det är. I KU:s utfrågningar menade han att han misstagit sig om sina samtal med UD:s kabinettssekreterare. Nu har han ändrat sig igen. Vi kan alla minnas fel, men att inte kunna hålla sig till en och samma version är ett tecken på att man ljuger.

JO:s granskning är välkommen, men för att det skall vara någon mening med den måste den ge något utöver vad Katastrofkommissionen och KU redan har konstaterat. Det gör tyvärr inte förhöret. JO:s granskning bör därför gå vidare till att också omfatta annan bevisning. Det finns listor som visar vilka som varit på regeringskansliet annandagen 2004. JO har rätt att få se dem. Det vore skandal om han inte gjorde det.

Statsministerns närmaste man pressas nu allt hårdare att en gång för alla avslöja vad han egentligen hade för sig på annandagen 2004. Ironiskt nog är detta en effekt av det övervakningssamhälle regeringen själv har varit med om att skapa. Vi känner alla till regeringens olika förslag om hårdare övervakning av medborgarna, där e-post och mobiltrafik skall lagras i upp till två år. Det är just denna typ av information som media nu försöker få ut från regeringskansliet angående Lars Danielssons förehavanden.

Det är beklämmande att se hur regeringen ena dagen obekymrat kan lägga lagförslag om hårdare övervakning av vanliga medborgare, för att nästa dag göra allt för att stoppa medborgarnas övervakning av regeringen.

I regeringkansliet finns all information som behövs för att kartlägga var Danielsson hade för sig den aktuella dagen. Det finns in- och utpasseringslistor från dörrarnas kortläsare, det finns loggfiler från datorerna och loggfiler från telefaxen. Sist men inte minst går det också att ganska exakt ta reda på var Danielsson har befunnit sig när han använt sin mobiltelefon. Basstationerna registrerar nämligen vilka mobilnummer som använts i dess närhet. Denna information brukar polisen använda för att bevisa att en viss brottsling varit på ett visst ställe vid en viss tidpunkt. All information finns, men hemlighålls av regeringen.

_______________

Inlägget citeras av Sveriges Radios Bloggkrönika 13 maj:

http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=856590

_______________

Andra bloggar om: politik, danielsson

Hur väl fungerar egentligen samarbetet inom vänsterkartellen? Idag har miljöpartiet gjort upp med de borgerliga partierna om att det skall vara tillåtet att starta fria förskolor. Socialdemokraterna och vänsterpartiet röstade emot.

Nu undrar man, vilken politik tänker den samlade vänstern gå till val på? Hur skall dessa partier kunna regera tillsammans om de inte kan enas om en så enkel sak som förskolan? Miljöpartiet har sagt att de inte kommer att stödja socialdemokraterna om de inte får sitta med i regeringen. Men hur skall de kunna regera tillsammans när miljöpartiet rätt vad det är gör upp med de borgerliga partierna?

_______________

Andra bloggar om: politik, val2006

Enligt Skolverket gör Ytterbyskolan i Kungälv rätt som inte vill ge betyg åt elever som hyser främlingsfientliga åsikter. En elev skall kunna klara av att “tillämpa ett demokratiskt arbets- och beslutssätt”.

Men vad räknas då som att kunna tillämpa ett demokratiskt arbets- och beslutssätt? Enligt skolan själv räcker det med att uttrycka rasistiska åsikter. Med rätta är det många som tycker att det är konstigt. Man kan ju mycket väl förstå vad demokrati går ut utan att sympatisera med de värderingar som demokratin bygger på. Även skoverket tyckte så till en början.

Nu visar det sig dock att Skolverket i sin granskning helt har gått på Ytterbyskolans linje. En elev som yttrar rasistiska åsikter visar att han är oförmögen att “tillämpa ett demokratiskt arbets- och beslutssätt”. Själva yttrandet av åsikten är beviset för att man inte förstått vad demokrati går ut på, enligt skolverket. Detta gäller även om åsikterna yttras på rasten.

Skoverket tänker naturligtvis fel. En sådan handling, som att man yttrar en antidemokratisk åsikt, är inte en handling som visar att man inte kan tillämpa demokratiska procedurer. Fortfarande är det så att man skilja mellan kunskaper och sympatier. Det är två olika saker. Om själva uppvisandet av sympati för en antidemokratisk åsikt är beviset för att en elev har bristande kunskaper om demokrati blandar man ihop detta. Då betygsätter man elevernas sympatier istället för deras kunskaper.

___________

Fotnot. Som statsvetare måste jag dock också tillägga att man mycket väl kan vara rasist och demokrat samtidigt. Man kan med demokratiska metoder rösta igenom rasistiska lagar. Tyvärr är det alltför många som blandar ihop tanken om alla människors lika värde med idén om demokrati. Teoretiskt sett är detta två olika saker.

Det har funnits kristna skolor ungefär lika länge som det har funnits skolor. I dessa har barn genom alla tider fått lära sig läsa, skriva, räkna, naturkunskap, historia, geografi och många andra ämnen, däribland också kristendom. Tack vare dessa skolor har vi kunnat ge människor grundläggande kunskaper så att de kan klara sig själva och vi har byggt upp en imponerande mängd kunskap, inte minst om naturen, som gör att mänskligheten har kunnat göra fantastiska medicinska och tekniska framsteg.

Trots denna fantastiska meritlista är dock de kristina skolorna föraktade av dagens självutnämnda “intellektuella elit”. De kristina utmålas som vidskepliga bokstavstroende talibaner som vägrar ta till sig vetenskaplig forskning. För dem är kristendomen en intellektuell sjukdom som måste bekämpas med lagstiftning. Allt utom sekulariserade skolor skall få finnas. (Se DN, DN och DN.)

Man bör dock ha klart för sig att den sekulariserade skolan inte har mycket mer än 30-40 år på nacken. Grunden för vår kunskap, den vetenskapligt uppbyggda kunskapen, den kunskap som givit oss alla tekniska och medicinska framsteg, kommer ur skolor som varit kraftigt religiösa. De flesta universitet i västvärlden är grundade av kyrkan. Stora vetenskapsmän som Kopernikus, Newton eller Linné, var alla troende.

Talet om att kristna skolor skulle bedriva sämre undervisning än sekulariserade skolor bygger på fördomar. Några bevis för att elever från kristna skolor klarar sig sämre än andra finns inte. Däremot är det uppenbart att den moderna sekulariserade kommunala skolan har problem. Ungefär en fjärdedel av högstadieeleverna går ut skolan utan fullständiga betyg. Med så dåliga resultat borde man kanske förbjuda alla sekulariserade skolor istället?

_______________

Andra bloggar om: politik, friskolor

Häromdagen påstods det på debattsidan i DN att moderaterna var största parti bland de journalister som bevakar politik och samhälle i vårt land. Nu har man dock ändrat sig. Efter att ha kollat fakta ordentligt, vilket man inte alltså inte brytt sig om tidigare, skriver debattredaktören:

“Efter en genomläsning av hela rapporten frågar jag mig ändå om inte vår vinkel blev allt för snäv. Vidgar man perspektivet från Marieberg och Gärdet i Stockholm till den nationella nivån framträder nämligen en helt annan bild. Bland alla journalister som bevakar politik och samhälle stödjer 73 procent regeringen och dess stödpartier. Det är till och med en något större vänstervurm än kulturjournalisterna visar upp.”

Moderaterna hittar sina sympatier främst hos nöjes- och sportjournalisterna.

Hur kan man göra en sådan miss? Man måste ju inte läsa rapporten för att förstå att något är fel. I debattartikeln står det klart och tydligt att de samhällsjournalister som ingår i undersökningen bara är 47 personer och att alla är hemmahörande i Stockholm. Hela undersökningen bygger på ett urval om 2000 personer. Det säger sig självt att 47 stockholmare inte är detsamma som alla Sveriges journalister.