Stefan Olsson

Socialdemokraterna kommer att höja skatten under nästa mandatperiod med 300 miljarder. Varje löntagare kommer att få ca 4000 kr mindre i månaden.

Nej, det är inte riktigt sant. Men jag kommer att säga det ändå så länge socialdemokraterna påstår att moderaterna vill sänka skatten med 250 miljarder, vilket inte heller är sant.

Här kan man läsa om vad som faktiskt är sant: Moderaternas budgetmotion.

Men skattesänkningar blir det. Omkring 50 miljarder. Huvuddelen av dessa går till låg- och medelinkomsttagarna. Besparingarna görs bl.a. på sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. Man får alltså högre lön men lägre bidrag om man röstar på moderaterna. Medan man får lägre lön men högre bidrag om man röstar på sossarna.

Så hur vill du tjäna dina pengar? Vill du ha lön eller vill du ha bidrag? Kommer du att rösta på arbetarpartiet eller bidragspartiet?

Vänsterpartiet vill att alla flickor från det att de börjar sjuan skall få obligatorisk undervisning i självförsvar, rapporterar SvD. Flickor skall få lära sig att slåss för att kunna försvara sig mot det patriarkala våldet. Det patriarkala våldet är det våld som utövas av män mot kvinnor.

Kritikerna hävdar att skolan inte bör lära människor att slåss. Major Björklund (fp) påpekar klokt att det våld man använder i försvarssyfte också kan användas för angrepp. Vänsterpartiet oroas dock inte över detta eftersom ju våldet bara skall användas i självförsvar.

Jag måste säga att jag inte är helt främmande för tanken. Men det finns ju enklare sätt att göra det på än att lära ut kampsporter. Varför inte ge varje skolflicka en revolver? Mängden våldtäkter skulle garanterat gå ner om det var så att varje kvinna alltid var beväpnad. Någon kanske tycker att detta verkar farligt, vapen är ju farliga. Men det finns ingen anledning till oro. De skall bara användas i självförsvar! Guns don’t kill people. People do.

(Ge ditt bidrag till kampen.)

_______________
Andra bloggar om: politik, vapen, feminism, vänsterpartiet, humor

Lars Lagerbäck kan gott och väl vara kvar som förbundskapten. Om Göran Persson kan sitta kvar som statsminister efter sitt praktfiasko i samband med tsunamikrisen, borde Lagerbäck kunna göra det också.

Enligt den nya princip som sjösatts av Göran Persson innebär ansvarstagande att man inte avgår när man misslyckats. Man skall sitta kvar och rätta till sina misstag. Eftersom det nu gick åt skogen i VM så bör alltså Lagerbäck sitta kvar över EM.

Eller så frågar vi oss vad som är viktigast? Vi skulle kunna rädda ansiktet på Lagerbäck, om vi tycker det är viktigt, men vi skulle också kunna bry oss mer om vilket landslag vi vill ha. Vad är viktigast för oss, att Sverige lyckas väl i det kommande EM-kvalet eller att vi får behålla just Lagerbäck som tränare? Jag erkänner att jag verkligen inte är någon fotbollsexpert och alls inte kan säga vem den mest lämpade förbundskaptenen är. Men diskussionen verkar inte längre handla om fotboll utan om Lagerbäck. Varför ses det som en så stor sak att han byts ut? Om enskilda klubbar kan byta tränare utan ståhej borde landslaget kunna göra det också.

_______________
Andra bloggar om: fotboll, fotbollsvm, lagerbäck, göranpersson

Jag har ofta undrat vad videokonst är. Nu vet jag:

Hur skall en värdig skolavslutning se ut? Enligt diskrimineringsombudsmannen och andra ombud för den religionsfientliga falangen får den inte vara i kyrkan. Man får inte be böner och inte sjunga psalmer. Inga präster får vara med, i alla fall inte om de är kristna.

Vad är då alternativet? Det kan man läsa om i Expressen/GT:”Niondeklassarna hade avslutningsfest – men det blev ingen ‘Den blomstertid’. I stället strippade två lärare från aulans scen.”

Det kanske kan kännas jobbigt för de som uttryckligen ogillar allt vad religion heter att vistas i religiösa rum. Men heliga platser har i alla fall en stor fördel. De inbjuder till ett värdigt uppträdande. Aldrig har man hört talas om nakendanser vid skolavslutningar i kyrkan.

_______________
Andra bloggar om: politik, skolavslutning, religionsfrihet, religion

Inte helt överraskande har biltrafiken i Stockholms innerstad minskat sedan införandet av biltullar (SVT). Samtidigt har också opinionen till biltullarna blivit mer positiv. Risken finns därför att väljarna i Stockholms kommun kommer att rösta för bevarandet av biltullarna.

Det vore därför hög tid för vänsterpartierna att säga hur mycket de planerar att höja trängselskatten med nästa år. För höja den kan man vara helt säker på att de kommer att göra. Den nuvarande avgiften, 10 kr, är ju så löjligt låg att var och en begriper att det handlar om att ge en rabatt inför folkomröstningen. Så fort valet är över kommer man att börja tjata om att skatten måste höjas.

Så nu vill jag veta. Hur stora höjningar av trängselskatten planerar ni att göra?

_______________
Andra bloggar om: politik, trängselskatt, biltullar, vänsterkartellen, löftessvek, skatter

Sverige har förlorat ett parti. Det hette ”Arbetarepartiet” och brukade företräda landets låginkomsttagare. Är det någon som vet vart det har tagit vägen?

SR rapporterar idag att socialdemokraterna är det parti som både har flest höginkomsttagare och minst antal låginkomsttagare som kandidater till riksdagen. Jag är inte förvånad. Att socialdemokraterna inte längre är ett arbetarparti har varit känt för oss som studerat svensk politik sedan länge. Övergången till att bli ett tjänstemannaparti började redan på 50-talet.

Nu börjar det dock också sätta sina spår i medvetandet hos de politiska journalisterna och allmänheten. Förra veckan rapporterade SR också att moderaterna flyttat fram sina positioner ordentligt inom en av socialdemokratins verkliga stödgrupper, offentliganställda kvinnor.

Det är bra att detta nu äntligen lyfts fram. Det är en myt att det socialdemokratiska toppskiktet skulle komma ur arbetarklassen. Se på Lövdén-affären. Vilken vanlig arbetare kan fixa en lägenhet på Östermalm? Ta också en titt på vad LO-pamparna faktiskt tjänar. Ylva Thörn, kommunalarbetarförbundets ordförande, tjänar 800 000 kr om året. En vanlig undersköterska tjänar ca 207 000 kr. (Läs mer.)

Läs också gärna SR:s övriga granskningar av den socialdemokratiska överklassen:
”Få arbetarbarn i den politiska eliten”
”Ministrars lönelyft större än andras”
”Politiska par bland socialdemokraterna”.

_______________
Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, överklass, lövdén, elit

”Alla är jämlika, men vissa är mer jämlika än andra”. Så förklarar grisarna i George Orwells roman Djurfarmen varför vissa, nämligen de själva, skall ha privilegier trots att man tidigare sagt att alla skall vara jämlika. Boken handlar om djuren på en bondgård som avsätter bonden och tar makten själva. Grisarna lovar frihet och jämlikhet, men inför istället ett nytt ståndssamhälle med sig själva i toppen. Har du inte läst den? Gör det. Det är en klassiker.

Parallellerna till verkligheten är mer än pinsamt påtagliga. Igår rapporterade SVT att en socialdemokratisk före detta minister ämnar köpa loss en statligt ägd hyresrätt på Östermalm i centrala Stockholm för att göra om den till en bostadsrätt. Samma person, Lars-Erik Lövdén, har dock tidigare själv som bostadsminister motarbetat just denna typ av affärer. Han har varit med och infört de så kallade stopplagarna som gjort att människor som bor i kommunala hyresrätter ute i förorterna inte kan köpa loss sina lägenheter.

Summa summarum: Om man är socialdemokrat, f.d. minister och bosatt i en statligt ägd hyresrätt i centrala Stockholm, då har man rätt att köpa loss sin lägenhet. Om man är en vanlig människa som bor i en förort i en kommunalt ägd hyresrätt så har man inte rätt till det.

Värt att upprepa är också att Lövdén inte fått sin lägenhet genom bostadsförmedlingen, utan genom kontakter och inte behöver betala marknadspris. Tvärtom får han ungefär 50 procents rabatt.

Alla är jämlika utom sosse-eliten som är mer jämlik än andra!

”Jag skulle tro att när vi kommer till valrörelsen är det inte så många som talar om arbetslösheten.”

Orden är Göran Perssons, yttrade den 1 maj i år. Hur kan man säga så? Ljuger han eller vet han inte? Faktum är att det finns anledning att tro att statsministern är helt ärlig när han säger att han inte tror det finns någon arbetslöshet.

Det är nämligen så att Sverige mäter arbetslösheten på ett helt annat sätt än alla andra EU-länder. Regeringen har bestämt att SCB skall skräddarsy statistiken så att siffrorna blir så låga som möjligt.

Tidigare har Svenska Dagbladet gjort en mycket bra sammanställning av problemen med att mäta arbetslösheten på ett opartiskt vis. Idag publicerar också SVT en liknande artikel, som är mycket läsvärd. Här kan man läsa hur statistiken ser ut:

”Men studenter som söker arbete redovisas separat och ingår inte i de procenttal som SCB presenterar varje månad. För tjugo år sedan, närmare bestämt i december 1986, beslutade nämligen regeringen att denna grupp inte skulle räknas in i statistiken. När den här gruppen är inräknad stiger siffran till 8,2 procent.”

Jag skulle inte bli förvånad om det visade sig att statsministern på riktigt trodde att arbetslösheten låg på 5 procent. Det är ju vad hans företrädare i ämbetet har beordrat SCB att rapportera, och det är vad han själv vill höra.

I den tidiga valrörelsen 1976 gjorde centerledaren sitt livs största misstag. I en riksdagsdebatt om sa han om kärnkraften: ”Får jag för att inget missförstånd skall råda säga: Ingen statsrådspost kan vara så åtråvärd att jag vore beredd att dagtinga med min övertygelse.” Fälldin skulle inte under några omständigheter kompromissa om kärnkraften.

De borgerliga partierna vann valet, men det tog inte lång tid förrän frågan om de nybyggda kärnreaktorerna i Barsebäck, Ringhals och Forsmark, skulle tas i bruk kom på dagordningen. Fälldin försökte kompromissa, men föll på eget grepp. Det gick inte att kompromissa bort sig själv. Regeringen avgick.

Nu 30 år senare ser det äntligen ut som att den djupa splittring mellan de borgerliga partierna som Fälldin orskade kan läkas tack vare Allians för Sveriges överenskommelse om energin. Det har på senare tid skett något med centern. En ny generation som låter sig styras av förnuft och ansvarskänsla har ersatt Fälldins och Olof Johanssons taktiserande och känslomässiga utspel. Minns att också Johansson försökte spela hjälte när han inte ville gå med på att bygga Öresundsbron. Den tiden är slut. Nu kan vi gå vidare.

Läs alliansen gemensamma energiprogram.

Har det startats en religionsfientlig kampanj i vårt land, eller vad är det fråga om? Jag börjar tro att det föreligger någon form av organiserad attack mot all religionsutövning i Sverige. Vanligtvis skriver tidningarna ingenting om andliga frågor. Men på senare tid har ett flertal antireligiösa utspel gjorts.

Den 16 april gick ordföranden för Lärarförbundet ut i en debattartikel och krävde ett förbud mot religiösa friskolor. Sen har vi fått höra att skolavslutningar i kyrkan bör förbjudas och att SVT inte längre skall visa gudstjänster.

Jag anar ingen konspiration, men nog är det märkligt att det plötsligt blivit inne att angripa vanliga människor för deras andlighet. För ett angrepp är precis vad det är fråga om. Det är inte så att dessa människor tycker att staten skall förhålla sig neutral i trosfrågor, dvs. låta var och en välja sin egen religion, utan religionen skall drivas ut. Det får inte finnas andlighet i skolor eller media, utan det ”normala” skall vara avsaknad av andlighet. Att en majoritet av folket alltjämt tror på en högre makt, oavsett vad de kallar den, bryr man sig inte om. Religion är fult och skall motarbetas.

Själv tycker jag idén om statens neutralitet i trosfrågor skall uppfattas så att den skall visa respekt för de religiösa val som människor gör. Det innebär att staten skall kunna ge en hjälpande hand till olika religiösa sammanslutningar. På samma sätt som samhället bör kunna upplåta mark för dem som vill bygga en kyrka eller en moské bör den också kunna upplåta plats för religiösa TV-program. Det är ju många troende som inte kan komma till sina tempel på grund av att de har blivit för gamla eller sjuka. Skall samhället vara förbjudet att hjälpa dem? Det vore i så fall höjden av oginhet.

_________________

Uppdatering 16/6.

”Så fick de höra tf rektor Liselotte Håkansson deklamera ‘Så skimrande var aldrig havet’. Sedan var det hela över” (AB).

Så kommer alla skolavslutningar se ut i framtiden om de antireligiösa krafterna får sin vilja igenom.

_________________

Uppdatering 21/6.

Replikskifte i Expressen:

”Vad skall DO nästa gång klassa som diskriminerande? Julafton eller Midsommarafton?”

”Vi har faktiskt religionsfrihet i det här landet, och i den friheten ingår rätten att slippa bli inpressad i en eller annan form av religiositet.”

Visst kan en enskild match gå åt skogen. Det tror jag alla kan acceptera. Det händer ju att de små nationerna biter ifrån rätt vad det är. Som bloggaren ”Samtida tankar” skriver har ju också Sverige, som en liten fotbollsnation bjudit en och annan jätte på en obehagliga överraskningar.

Men finns det ändå inte ett attitydproblem hos vårt landslag? ”Ibland är det så att bollen inte går in”, säger förbundskaptenen (se SvD:s TV-inslag) och menar att ingenting behöver förändras. Taktiken var den rätta. Det var spelets natur som gjorde att vi förlorade. Shit happens.

Bullshit! säger jag. 0-0 mot Trinidad & Tobago kan inte bara vara ett resultat av olyckliga omständigheter. Åtminstone någonting hade väl kunnat göras bättre? Jag förstår inte hur Lagerbäck & Co kan upprepa att allting gjordes rätt och att man bara hade otur. Är de inte intresserade av att fundera över vad det vad som gick snett? För något gick ju snett, eller hur? Fotboll är inte ett spel som styrs av övernaturliga krafter. Alltså går det att analysera vad som blev fel. Gör det! Och berätta för oss vad det var. Vi är många som inte tror på ”slumpen”.

Jag är gammeldags. Jag föredrar att rösta på det gamla viset med kuvert och valsedlar. Det här med ny teknik tror jag inte på. Se själva.

[Se uppdatering längst ned på sidan.]

I Aftonbladets internetomröstning ”Ungt val” har Sverigedemokraterna överraskande blivit tredje största parti, med 12,1 procent av rösterna. Väljarna är ungdomar 15-21 år.

Det är ju inget riktigt val det handlar om så därför måste man se försiktigt på siffrorna, men skillnaden mot 2002 är tillräckligt stor för att man kan vara säker på att det har skett en reell ökning till Sverigedemokraternas fördel. I förra ”Ungt val” fick partiet bara 3,8 procent.

Vad är förklaringen? Troligtvis finns ett samband med socialdemokratins nedgång. Sverigedemokraterna och socialdemokraterna har nämligen samma rekryteringsgrund. Det rör sig om unga människor, främst killar, från arbetarklassen. Dessa brukar av tradition rösta socialdemokratiskt, men den gångna mandatperioden har tydligt visat hur socialdemokratin alltmer utvecklats till ett pampvälde. Unga arbetarkillar har fått det allt svårare att identifiera sig med Persson, Pagrotsky, Ulvskog och deras kompisar. De många skandalerna på senare tid har säkerligen också gjort sitt därtill.

Resultatet har blivit att många av dessa killar inte vill rösta på sossarna. Men de röstar inte gärna borgerligt heller. De är ju inga ”borgare”. Alltså röstar de på det nya parti som precis som dem står i opposition mot den styrande eliten. Att detta parti råkar vara främlingsfientligt, spelar inte någon större. Det är inte så farligt, tycker de, ingen kan ju påstå att integrationspolitiken fungerat helt lysande. Sverigedemokraterna blir därför ett bra protestalternativ, i deras ögon.

Främlingsfientliga missnöjespartiet finns i snart sagt varje europeiskt land. Att Sverige hittills förskonats från detta beror huvudsakligen på socialdemokratins starka grepp över arbetarklassen, som är unik i internationell jämförelse. Länder med stora missnöjespartiet har svagare socialdemokrati (Danmark, Norge, Österrike m.fl.).

_______________

Uppdatering 11/6. Expressen rapporterar att i en vanlig opinionsundersökning av Skop får Sverigedemokraterna bara 1,9 procent. Det mesta talar för att det är något konstigt med ”Ungt val”.
_______________

Andra bloggar om: socialdemokraterna, sverigedemokraterna, politik, missnöje, främlingsfientlighet

Det är ganska vanligt att republikaner är rädda för vad kungen gör den dagen det demokratiska systemet hamnar i en kris. Republikanerna tror nämligen att kungen innerst inne vill vara diktator, och därför sitter och väntar på ett bra tillfälle att göra statskupp.

En representant för denna konspirationsteori publicerar sig idag i DN, filosofen Torbjörn Tännsjö. Något bevis för att kungen smider sådana planer lägger han naturligtvis inte fram. Bevisföring tillhör ju inte konspirationsteortikernas starkaste sidor, utan de brukar bygga sina fantasier på hypotetiska scenarion om vad som möjligen skulle kunna hända om himlen föll ned över våra huvuden samtidigt som Adolf Hitler och Josef Stalin återuppstod från de döda. (Fast Stalins återuppståndelse är kanske något som Tännsjö skulle gilla. De har ju ungefär samma syn på ”ekonomisk demokrati”, dvs. avskaffande av all privategendom.)

Nu är förvisso Tännsjö filosof och alltså teoretiker, men bör inte en god teori bygga på någon form av empriska antaganden? Vilka empiriska belägg finns det för att kungen planerar en statskupp? Det är inte mycket man behöver veta om hur statskupper går till för att förstå hur omöjlig en sådan sak är i vårt land. En förutsättning för en lyckad kupp är att man har vapenmakt. En annan att man kan kontrollera medierna. En tredje att man har statsapparaten med sig, osv. Vem tror att kungen kan ta kontrollen över allt detta på 24 timmar?

Föreställningen om att kungen skulle utgöra ett hot mot demokratin i en krissituation är skrattretande löjlig. Tvärtom visar tsunamikrisen vilket stöd en kung kan utgöra när ett land råkar ut för en smärtsam olycka. När den demokratiskt valda regeringschefen gjorde bort sig fullständigt och inte ens kunde förmå sig be om ursäkt för sin obefintliga beredskap, var det kungen som blev den samlingspunkt för tröst och medkännande som landet behövde. Detta är vi tacksamma för.

_______________

Andra bloggar om: politik, monarki, republik, konspirationsteorier

I år har 15 personer dött efter att ha försökt bestiga Mount Everest, rapporterar SVT. Varför? frågar man sig. Vad är meningen med att bestiga detta berg? Världens högsta, jaha, och? Det har ju redan bestigits av många, så de som försöker är inte först. Inte är det supersvårt heller. Det är ju faktiskt ganska många som har gjort det. De som förolyckas är som regel okunniga eller våghalsiga. Det rör sig inte om några hjältar. Deras uppoffringar är fullständigt poänglösa.

Idag skriver [se rättelse nedan] professorn i statskunskap Bo Rothstein i DN om hur socialdemokaterna styr över den samhällsvetenskapliga forskningen. Miljontals kronor strös ut över samhällsvetarna, under förutsättning att man kan utlova politiskt korrekta resultat, det vill säga de resultat som socialdemokraterna vill ha.

I artikeln berättar Rothstein en skräckhistoria ur verkliga livet om hur en f.d. socialdemokratisk statssekreterare agerar småpåve på den statliga forskningsstiftelsen Mistra. Problemet med skräckhistorier är att ingen tror på dem. De framstår som alldeles för absurda för att de skall uppfattas som sannolika. I Sverige har vi väl fri forskning? Inte är det väl så att det är Göran Persson själv som bestämmer vad samhällsvetarna skall tycka och tänka?

Själv har jag dock inga problem med att hysa tilltro till Rothsteins historia. Jag har hört tillräckligt många liknande historier berättas för mig i lunchrummet på jobbet (en samhällsvetenskaplig institution) för att jag inte för en sekund tvivlar på att den är sann. Även ”min” institution har förhandlat med nämnda stiftelse. Hur det gick till vill jag helst inte tänka på.

Det blir ingen fri forskning i det här landet förrän politikerna ger forskarna fria händer, och det kommer inte att ske så länge socialdemokraterna sitter kvar vid makten. För en förändring krävs regeringsskifte, vilket betyder att man bör rösta borgerligt i valet. Mp och v stöder det nuvarande regeringen. En röst på mp är i praktiken en röst på fortsatt socialdemokratisk styrning av den samhällsvetenskapliga forskningen.

Rättelse: I en tidigare version av texten skrev jag att prof. Rothstein var socialdemokrat. Det stämmer dock inte menar Rothstein själv, se kommentar nedan.

_______________

Andra bloggar om: politik, regeringen, miljöpartiet, vänsterpartiet, forskning, alliansen

Är The Pirate Bay frihetens stamort på jorden eller ett företag som håller på med skumraskaffärer? Jag måste erkänna att jag själv trott att det huvudsakligen var ett gäng entusiaster, men nu är jag inte så säker längre:

”Många är helt utan kännedom om att The Pirate Bay historiskt är sponsrad av en känd högerextremistisk svensk mångmiljonär, Carl Lundström, via hans företag Rix Telecom/Port 80, därefter uppbyggd ekonomiskt genom försäljning av länkar till webporrposerande tjejer i yngre tonåren.” Läs mer här.

Nämnda företag var det som fick påhälsning av polisen i veckan, och som fick sina datorer beslagtagna. Carl Lundström är känd sedan tidigare som sverigedemokrat. Att vara medlem i Sverigedemokraterna är förvisso inte brottsligt, men det är minst sagt intressant att veta vem som är kompis med vem.

Tack till Jinge som gjorde mig uppmärksam på detta.

Personligen har jag en ganska kluven inställning till det här med fildelning. I kommersiell skala är det förkastligt, men att dela musikfiler med sina vänner kan man inte gnälla så mycket över. På 80-talet kopierade jag och många andra LP-skivor till kassettband. Detta påverkade musikbranschen bara marginellt. Men den som bedriver fildelning som företagsidé förtjänar en påhälsning av polisen.

Attacken mot polisens hemsida måste vara något av det barnsligaste vi fått uppleva i IT-världen på länge. Sluta upp med dessa dumheter nu!

Varje vuxen människa vet att vi måste ha en polis och att det är varje medborgares skyldighet att visa polisen respekt. Vi har ett fungerande rättssamhälle och lagligheten i polisens ingripande mot de s.k. fildelarna kommer att få sin prövning av åklagare och domstol.

Att angripa polisens hemsida är att jämställa med en attack mot en polisstation eller en polisbil. Det är ett angrepp på ordningsmakten i sig, dvs. ett angrepp på allas vår gemensamma trygghet. Utan polisen får vi anarki och anarki är inte frihet utan den starkes förtryck av den svage.

Allt det här är självklarheter som egentligen inte borde behöva upprepas i ett civiliserat land. Men tydligen finns det vissa barnrumpor som tror att deras datatekniska kunnade ger dem särskilda rättigheter. Vad tänker dessa människor göra härnäst? Punktera bildäcken på polisbilarna? Blockera telefonerna så att folk som behöver hjälp inte kan komma fram? Beteendet är barnsligt.

Vänsterpop vet alla vad det är. Men finns det högerpop? Ja, tydligen gör det det. Den konservativa amerikanska tidskriften National Review har listat de 50 främsta högerpoplåtarna. Här är de fem främsta:

1. Won’t Get Fooled Again av The Who
2. Taxman av The Beatles
3. Sympathy for the Devil av The Rolling Stones
4. Sweet Home Alabama av Lynyrd Skynyrd
5. Wouldn’t It Be Nice av The Beach Boys

Länk till National Review.

Länk till SVT som uppmärksammade mig på artikeln.

På SVT:s sida kan man skicka in sitt eget förslag på bästa högerpoplåten. Själv röstar jag på ”Ta och klipp dig din långhårige jävel” av Eddie Meduza.

Resumé har listat mediasveriges mäktigaste personer. Kulturminister Leif Pagrotsky toppar listan. Resumé motiverar topplaceringen med att Pagrotsky förutom att han varit på osedvanligt många mingelkalas har gjort mycket särskilt inom området digital-TV. Men också därför att han inte drar sig för att styra medieutbudet: ”Många tycker det är absurt att tjänstemän på ett departement kan bestämma innehållet i privata företags tv-kanaler, men så är det,” skriver Resumé.

Låter det bra? Känns det bra att regeringen är Sveriges viktigaste aktör inom media? Kanske någon minns Berlusconi, ni vet han som ägde flera TV-bolag själv och som dessutom som premiärminister kunde styra över även den statliga TV i Italien. Många i vårt land, särskilt inom vänstern, tyckte att det kändes läbbigt.

Pagrotsky tycker dock inte att det är nåt problem: ”Som politiker och demokrat tycker jag det är sympatiskt att den medie-mäktigaste är en folkvald som svenska folket kan avsätta,” säger han till tidningen. Med andra ord, om det är en kille från högern som dominerar medierna så är det dåligt, men om det är en kille från vänster så är det demokratiskt.

En gång i tiden fanns det en annan person som tänkte likadant. Han hette Lenin och var diktator över Sovjetunionen. Han tyckte precis som Pagrotsky illa om den borgerliga pressen, eftersom den kontrollerades av kapitalisterna. ”Sann” tankefrihet kunde bra uppnås om pressen kontrollerades av folket, dvs. staten, dvs. partiet, dvs. Lenin.

Hellre fri press än demokratisk, tycker i så fall jag.