Stefan Olsson

Kommunisten Åsa Linderborg anklagar i Aftonbladet socialdemokraterna för att vara ett elitistiskt parti, och att det alltid har varit så. Hjalmar Branting, Per-Albin Hansson och deras efterföljare var inga riktiga arbetarledare utan föraktade ”massan”.

Att anklaga socialdemokraterna för att vara elitister och samtidigt låta påskina att yttersta vänstern skulle utgöra arbetarmassornas egentliga företrädare är rena skämtet. Vid den tid Linderborg skriver om var hennes parti, vänsterpartiet, anhängare av Lenins idéer. Lenin menade att om arbetarna lämnades åt sig själva skulle de ”spontant” luras att bli borgerliga.

Så skriver kommunismens profet om ”massorna”:

”Och jag påstår: 1) att ingen organisation kan bestå en längre tid utan en fast ledarorganisation med bevarad kontiunuitet; 2) att ju bredare massan är som spontant dras in i kampen, utgör rörelsens bas och själv deltar i rörelsen desto mer trängande nödvändig är en sådan organisation – desto fastare måste den vara (ty i en sådan massrörelse är det så mycket lättare för demagoger att dra bort vissa efterblivna skikt av massan)…”

Lenin föreslog därför kort och gott att den kommunistiska rörelsen skulle ”inskränka” antalet medlemmar som arbetade i den. Alla som ville skulle inte få vara med, utan bara några, som hade revolutionen som yrke. En elit, helt enkelt.

Och inte ens idag kan man påstå att vänsterpartiet skulle vara ett arbetarparti. Det var länge sedan vare sig vänstern eller socialdemokraterna företrädde det arbetande folket. De som förr var arbetare i traditionell bemärkelse är idag medelklass. Arbetar gör dessa människor dock alltjämt, men de får allt svårare att identifiera sig med socialismen. Historiens ironi har gjort att det idag är moderaterna, det gamla konservativa partiet, som också var elitistiskt när det begav sig, som idag har starkast tilltro till vanligt folks förmåga att ta vara på sig själv. Idag är det högern som tror på folket, medan vänstern tror på statlig folkuppfostran.

_______________
Andra bloggar om: politik, linderborg, vänsterpartiet, socialdemokraterna, moderaterna, lenin, kommunismen. Pingat på intressant.se.

Varför är döda bergsklättrare förstasidestoff? Varje gång en människa dör i en olycka är det en tragedi. Men kan någon förklara för mig varför olyckor vid bergsklättring är så mycket viktigare att rapportera om än andra olyckor?

Nu senast är det två svenskar som försvunnit i Himalaya och med all sannolikhet är döda. För någon månad sedan var det en olycka vid Kebnekajse. Det låter kanske respektlöst, men för mig är inte detta större nyheter än något annat. Alla dödsfall är tragiska men det finns ju ännu större tragedier. Jag skulle säga att varje enskilt dödsfall i Irak under de senaste tre åren förtjänar mer uppmärksamhet än dessa bergsklättrare. De flesta som dör i Irak dör på grund av andra människors handlingar. Detta är långt viktigare att rapportera om än bergsklättare som utsatt sig själva för livsfara.

Jag vill med detta inlägg verkligen inte såra någon. Som jag sagt så är varje dödsfall i sig en tragedi. Jag förstår bara inte varför dödsfall vid bergsklättring är så viktigare att rapportera om än alla andra dödsfall.

________________
Andra bloggar om: media, bergsklättring, politik, himalaya. Pingat på intressant.se.

Kulturen har banliserats enligt Marcus Birro. Dokusåpor och melodifestival är det enda som bjuds. Kanske är det så. Men hur kommer det sig då att Birro är en av dem som inte vill ha någon förändring? En ny regering har tillträtt och därmed finns en chans att skapa en ny kulturpolitik. Men vilken blir Birros reaktion? ”Håll era flottiga, marknadsliberala fingrar borta från poesin, litteraturen, barnteatern, biblioteken, rockklubbarna, ungdomarna.” Allt skall alltså helst fortsätta precis som tidigare, eller?

Om man nu tycker att allt har blivit så dåligt borde man ju komma med några förslag på vad man skulle kunna ändra på, eller åtministone vara villig att ingå i en diskussion med dem som faktiskt kommer med förslag. Vi moderater ser gärna att fler privatpersoner skänker pengar till kulturen. Tyvärr sker inte det idag. De höga skatterna gör att få är villiga att självmant donera pengar. Men i längden är det ett bättre system eftersom det gör att utövarna av kulturen inte måste vara politikerna till lags för att få ekonomiskt stöd. Den politiska nyckfullheten försvinner.

Så tänker vi moderater och vi tror att detta kommer att göra att vi får ett kulturliv som är precis så rikt som vi vill ha det. Vi kan naturligtvis inte lova något, men vi är i alla fall villiga att diskutera andra lösningar än den vanliga, att alla pengar alltid skall gå genom den statliga byråkratin först.

”Nancy Pelosi utsågs i dag enhälligt till att bli kammarens nya talman av sina demokratiska partivänner i representanthuset i USA,” rapporterar SVT felaktigt. Hon är vald enhälligt inom sitt parti, men inte av representanthuset. Där sitter ju också en hel del republikaner.

Det här hade jag aldrig trott skulle hända. Militanta nykterister i Umeå har vandaliserat en systembutik (AB). Otroligt. Jag trodde inte det var möjligt. Vad är det för fel på Umeå förresten? Varför denna militanta aktivism i just denna stad?

Epidemin av anorexia och andra ätstörningar bland unga kvinnor fortsätter med oförminskad kraft. Aftonbladet skriver om en stackars 21-årig fotomodell som precis dött av njursvikt till följd av självsvält. Det verkar som att det blir ett allt större folkhälsoproblem för var år som går.

Varför? Jag har inget bra svar på det, förutom att jag vet vad det i alla fall inte beror på. Det är inte vi män som tvingat fram självsvälten. Bland feminister är det annars just det som brukar föras fram. Allt elände som drabbar kvinnor som grupp har nämligen sitt ursprung i patriarkatet. Det är patriarkatet, dvs. männen, som utformat könsrollerna och därmed skönhetsidealen. Sålunda är det männens fel att kvinnor svälter sig själva för att bli så smala som möjligt.

Men att denna teori saknar stöd är ganska uppenbart. Det är ju framför allt i modémagasinen som det supermagra idealet hyllas, och det är inte män som läser dessa. De bilder som där publiceras är till för andra kvinnor. Nästan alla som deltar i den här sjuka karusellen är kvinnor. Och i den några män förekommer är de ofta homosexuella. Den vanlige heterosexuelle mannen, ni vet den där som skapat och upprätthåller de förtryckande könsstrukturerna, står helt utanför.

________________
Andra bloggar om: politik, feminism, jämställdhet, anorexia. Pingat på intressant.se.

Har precis sett Uppdrag gransknings program om ICA och andra företag som enligt Janne Josefsson importerar varor från Indien som producerats av fattiga arbetare under usla förhållanden. Som vanligt är det underförstådda budskapet hos Josefsson att kapitalisterna, i det här fallet ICA, är hycklande skitstövlar.

Men vilket är Josefssons konstruktiva bidrag? Vad är det vi förväntas ha lärt oss efter detta program? Skall vi sluta köpa varor från Indien? Sällan! Indiens ekonomi har aldrig vuxit så mycket som den gör nu. Det ser faktiskt ut som att detta land är på väg att äntligen häva sig ur fattigdomen. Men det kommer inte att lyckas om vi inte handlar med dem. Så mitt enkla råd till alla er som vill hjälpa de fattiga arbetarna i Indien är att handla ännu mer.

______________
Andra bloggar om: politik, indien, uppdrag granskning, janne josefsson, ica. Pingat på intressant.se.

Svar: 360 miljoner kronor om året. Nedläggningen av Arbetslivsintitutet är ett genidrag. Det är en besparing som på fyra år kommer att dra in en hel miljard! ALI bedriver en verksamhet som är helt osannolikt dyr. Något vettigt argument för att myndigheten verkligen behövs har knappt synts till. Hittills är det bara det rena egenintresset som protesterat, nämligen de som själva är anställda av institutet.

Men utför inte ALI någon nytta? Är det inte ett väfungerande forskningsinstitut? Jo, förmodligen är det så, men det är rätt att lägga ned det i alla fall. Det handlar om att prioritera. Skall vi lägga dessa 360 miljoner på forskning om arbetslivsfrågor eller skall vi använda dem till att sätta folk i arbete? Eller vi kanske kan föra över dem till skolan? Eller till äldreomsorgen? Jag kan tänka ut många viktigare ändamål än arbetslivsforskning.

Den observante läsaren av den här bloggen vet att jag själv jobbar på ett statligt forskningsinstitut, FOI. Skulle jag vara beredd att lägga ned mitt eget institut? Javisst. Det är inget fel på FOI:s verksamhet. Myndigheten uträttar en mängd viktiga uppdrag åt staten, och gör det med god kvalitet. Men, återigen, frågan handlar inte om den verksamhet som utförs är bra eller inte utan om hur vi skall prioritera. Om riksdagen anser att den försvarsrelaterade forskningen inte är ett prioriterat område, ja, då skall institutet läggas ned. Att lägga ned en myndighet skall vara lika naturligt som att starta nya. Vi hade inget arbetslivsinstitut före 1995. Ändå gick det bra att arbeta, bo och leva i vårt land. Alltså kommer vi kunna göra det framledes också, utan ett arbetslivsinstitut.

_______________
Andra bloggar om: politik, arbetslivsinstitutet, regeringen, alliansen, ali. Pingat på intressant.se.