Sverige sämst på aborter
Många så kallade “abortförespråkare” vill gärna framhålla Sverige som ett föregångsland, eftersom svenska staten inte fäller några moraliska omdömen om dem som begår abort. Det är nämligen enligt dem en “mänsklig rättighet” att få göra abort. Vad är då resultatet av denna “upplysta” politik? Jo, Sverige är sämst i Norden.
I jämförelse med övriga nordiska länder ligger antalet aborter per 1.000 kvinnor i fertil ålder cirka 25 procent högre än i Norge och Danmark och omkring 45 procent högre än i Finland. I synnerhet när det gäller tonårsaborterna utmärker sig Sverige. År 2005 utfördes i Norge 15,4 aborter per 1.000 kvinnor i åldern 15-19 år. I Finland och Danmark var motsvarande siffror 14,9 respektive 15,8. Sverige utmärker sig med 24,3 aborter per 1.000 kvinnor i åldern 15-19 år.
Orden är socialministerns Hägglunds. Kristdemokraterna tycker jag har fått oförtjänt kritik för att de skulle ha svängt i abortfrågan. (Märkligt nog kommer ofta kritiken från vänstermedia, som ju egentligen borde applådera en omsvängning). Kristdemokraterna är dock det enda parti som faktiskt talar om problemet. Det kan ju inte vara ett tecken på att vårt samhälle mår bra när svenska kvinnor begår avsevärt fler aborter än i jämförbara länder.
_______________
Andra bloggar om: politik, abort, kristdemokraterna, göran hägglund. Pingat på intressant.se.
Vi minns hur den generösa abortlagstiftningen i tredje riket under Adolf Hitler slutade. Det var inte bara ofödda barn av utländsk härkomst man rensade ut. Lägger man till Alliansens accepterande av alla dessa hedermord så är det lätt att räkna ut vart Sverige är på väg.
Öh? Alliansens accepterande av hedersmord? Vad talar du om?
Vad har det stora antalet tonårsaborter med det ökade antalet drunkningsolyckor i Sverige med varandra att göra?
Har svenska tonåringar tappat respekten för människoliv eller har svenska tonåringar tappat respekten för vattnet?
Bakom båda fenomen finns invandrarungdomar som kommer från omständigheter och kulturer där information om dessa fenomen inte ansågs eller anses vara nödvändiga. Dessutom saknar föräldrarna själva många gånger kunskap om problemnområdena.
I länder där det knappt finns dricksvatten finns det inte heller något större behov av att vara simkunnig. Och i länder där tonårstjejer på föräldrarnas kommandon gifter sig med äldre herrar och kusiner anses en tonårsgraviditet höra till det vardagliga livet som ett naturligt inslag bland många andra..
I våra grannländer har man alltid fört en mycket striktare invandrarpolitik än här i Sverige. Och trots att Finland i ett svep höjde sin kvot med 100% betydde detta i praktiken inte mer än antalet invandrare som väller in i Sverige under en normal weekend…
Ibland är det missvisande att prata om ”svenskar” när man egentligen menar invandrare eller barn till invandrare. Man måste ju kunna förklara nya fenomen som uppstår i samhället utan att riskera kallas för rasist
Men vad fan svamlar du om? Abortstatistiken har legat ganska konstant på 30-35000 per år sedan 1975, då nuvarande abortlagstiftning infördes. Den större utomeuropeiska invandringen kom betydligt senare. Således finns inget samband.
Vad svamlar jag om?
Jag försöker säga att antalet aborter pendlar mellan 30.000-38.000 per år sedan 1975. MEN. Om det inte vore för tonårsaborterna – som just i Sverige har ökat MARKANT – skulle statistiken visa en nedgående tendes bland utförda aborter i Sverige.
Det är mer än hög tid för att svenskarna i gemen börjar ifrågasätta och protestera mot det här systematiska dödandet av barn. Det handlar ju nämligen om små barn med en egen kropp, även om framför allt kvinnorörelsen och feministerna av politiska skäl föredrar att kalla dem enbart för foster eller cellklump.
När ska barn som ännu befinner sig i livmodern äntligen tillerkännas ett människovärde? Kvinnan har “rätten till sin egen kropp”. Men hon har inte rätten till barnets kropp. Eller hur?
Redan den befruktade äggcellen har allt genetiskt material som krävs för en människa. Allt annat resonemang är hårklyverier. En kvinna säger heller inte att hon har “blivit med embryo” eller med “foster”. Hon säger givetvis att hon har “blivit med barn”.
Den befruktade äggcellen har allt som krävs för en människa. Är inte en människa en människa bara för att hon/han inte har hunnit födas? Det handlar om fakta, inte politiska åsikter.
En del debattörer kallar abort som “en demokratisk rättighet”. Än de ofödda barnens rättigheter då? Hur kan man förneka dem den självklara rätten till liv?
Den fria aborten har visserligen stöd i lagen, som ett resultat av demokratin. Men demokrati som begrepp är i sig ingen garant för ett absolut och lika människovärde. Mammans och pappans eventuella ointresse för det ofödda barnet kan heller inte påverka dess absoluta skyddsvärde. I annat fall är man inne på en mycket farlig relativism av människovärdet.
Dessutom har en majoritet långt ifrån sällan alltid “rätt”. Åsikterna styrs i den här frågan ofta av mediernas predikningar för fri sex och fri abort, inte vad som är bäst för det ofödda barnet. Nazismen i Tyskland hade för övrigt stöd av en folkmajoritet…
Det ofödda barnets vilja att leva vidare ska givetvis inte förväxlas med dess förmåga att uttrycka sin vilja. Allt liv har en inneboende vilja att leva vidare. Om du ändå tvivlar – fråga ett några år gammalt barn om vad han eller hon skulle ha gillat att ha blivit bortadopterad i stället. Det är ju det hela frågan gäller – rätten till liv.
Kritik mot aborter handlar inte att försöka “tvinga en kvinna att föda ett oönskat barn”. Det handlar om att skapa en medvetenhet hos alla om alla människors rätt till liv – från livmodern till graven. Då skapas även en frivillighet att INTE vilja utföra abort. Vilket stadium i graviditeten som barnet befinner sig i saknar därför relevans.
Jag är i huvudsak för den nuvarande abortlagstiftningen. Den övre gränsen tycker jag ska vara beroende av den medicinska utvecklingen, om gränsen för när ett barn kan födas och överleva förskjuts nedåt så bör också abortgränsen skärpas.
Men förslaget om abortturism förefaller däremot helt kocko. Ska Sverige överpröva andra EU-länders lagstiftning?
Varför tycks män mest vara intresserade av de barn som ännu ej finns bland oss när det samtidigt finns så otroligt många barn som lever och mår dåligt i vårt samhälle?
Var finns männen i debatten då när vi pratar om hur dåligt var tredje gymnasie-elev mår? Faktiskt så dåligt att de är i behov av psykologiskt expertis… Och var finns männen när man behöver pratisk hjälp i den dagliga vården av de egna och även andras ungar? Varför söker sig männen inte till branscher som visserligen är dåligt betalda, men där de skulle kunna förverkliga sina drömmar om att vårda och ta hand om små barn så att de fick ett värdigt liv? Rätten till liv är ju inget värt när det livet de lever är under all kritik…
Varför söker sig inte männen till beroendecentrum för att se vad “rätten till liv” i praktiken kan betyda när den rätten inte innebär dagliga vård och omsorg? Och varför arbetar männen inte med volontärarbete för att förebygga denna tragik genom att frivilligt ställa upp som extra förälder till barn som annars riskerar social misär?
Det finns massor med barn som behöver t.ex. helgföräldrar. Varför ställer inte männen upp på detta uppdrag? Var finns alla de “kristna” män som barrikerar sig EMOT abort, men som sedan lämnar jobbet till det andra könet?
Och till alla abortmotståndares förvåning kan jag berätta att det finns otaliga barn i vårt land som säger att de skulle ha varit bättre att inte bli född alls än att födas och sedan lämnats åt sitt öde därför att föräldrarna inte hade något intresse eller ork för dem. Tyvärr.