Här är beviset för att hårdare straff behövs

Det finns människor som tror att samhällets tolerans mot brottslingar har hårdnat. Moderaternas krav på fler poliser och folkpartiets ”batongliberalism” sägs vara ett uttryck för det. Inget kan vara mer felaktigt. Riksåklagaren har precis överlämnat en utredning till regeringen där man visar att det är precis tvärtom. Utvecklingen går fortfarande mot allt mildare straff. Under perioden 2000 till 2005 minskade den genomsnittliga strafftiden. RÅ skriver:

Den helt övervägande delen av straffen ligger i den nedersta fjärdedelen av straffskalan. För fängelsestraffen är, förutom vid rån, andelen brott i den lägsta fjärdedelen större år 2005 än år 2000.

Strafftiden har alltså minskat. Brottslingarna kommer billigare undan idag än vad de gjorde för bara några år sedan. Vidare skriver RÅ:

Antalet domar för förberedelse till grovt rån har ökat avsevärt. Samtidigt har fängelsestraffens längd för dessa brott minskat.

Det är tur för den förra regeringen att utredningen inte blev klar förrän nu. Hur har en regering kunnat vara så blind att den inte kan se att den grova brottsligheten ökat samtidigt som utvecklingen i domstolarna gått mot allt mildare domar? Och återfall i brottslighet ses inte heller som skäl till att man ska dömas hårdare:

Återfall i brott har betydelse vid val av påföljd, men förefaller ha begränsad betydelse för t.ex. längden på fängelsestraff.

Kampen mot brottsligheten har precis som skolpolitiken aldrig varit någon paradfråga för socialdemokraterna. RÅ:s utredning är ytterligare en bekräftelse på detta. Det är direkt pinsamt. Det behövs en ny kriminalpolitik i vårt land.
______________

Andra bloggar om: , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

9 reaktioner till “Här är beviset för att hårdare straff behövs”

  1. Är verkligen hårdare straff svaret? Blir brottslingarna mindre brottsliga om det får hårdare straff? Jag tror att vi måste inse att kriminalVÅRD är svaret. Begår man brott så har man problem på något plan, kanske ekonomiska problem, psykiska eller liknande. Visst har problem med psykvården, den är en annan fråga, men det är någonstans där svaret ligger. Med hårdare straff kommer brottslingarna ut i samhället efter, ja kanske 20-30 år istället för 5-10 år och kanske är lite bittrare och med mer kunskap i brottslighet, men de har kanske inte löst problemen som lett till brottslighet. En annan viktig fråga som kräver mer uppmärksamhet är: Vad händer med de som suttit inne när de kommer ut? Det är en otroligt viktig faktor som behöver mycket uppmärksamhet också. Hårdare straff är inte svaret.

  2. Vem är det mest synd om egentligen? Gärningsmännen eller brottsoffren? Jag anser att samhället och framförallt de som utsatts för brott bör förskonas från brottslingar. Brottslingar i sin tur bör få vård i fängelset eller eventuellt något sorts straffarbete i pedagogiskt syfte. Det är inte så synd om brottslingarna som om brottsoffren. Rättsväsendets uppgift är att se till att samhället är en trygg plats. Fängelsestraff är förutom att oskadliggöra brottslingar också ett sätt att visa på att det är oacceptabelt att begå brott. Det handlar alltså om respekt för människor.

  3. Magnus

    Jag håller med dig om att brott inte är något vi ska acceptera, men fängelsen har funnits länge och brottslingarna begår ofta brott när de kommer ut från fängelserna igen. Alltså fungerar inte det straffsystem vi har idag riktigt optimalt. Jag tror att om vi straffar hårdare kanske resultatet blir ett agg mot samhället från brottslingarnas sida, vilket inte heller är något att önska. Vi måste hjälpa brottslingarna in i samhället med vård i ”fängelset” och eftervård utanför. Utanförskap är inte bra. De måste kunna känna att de har en möjlighet att bli en del av samhället när de kommer ut. Det är viktigt att ge en andra chans på ett tydligt sätt. Det är samtidigt viktigt att se till brottsoffren, men även dem är väl intresserade av att brottslingarna inte begår brott igen. Därför är det viktigt att kolla på orsaken till brott och ge vård därefter.

  4. Straff handlar delvis om vård, men framför allt om rättvisa. Brottslingar bör egentligen utföra straffarbete för att betala tillbaka sin skuld till samhället.

    Att det inte bara kan vara fråga om vård förstår man om man tänker sig vad som skulle hända om en mördare blev vårdad och sedan blev ”friskförklarad” och därför utsläppt efter bara ett år. Skulle det kännas rättvist?

    Lika konstigt blir det om en person dömts för bilstöld, vilket ger ett kort straff, men ändå inte efter omfattande ”vårdinsatser” förstår att han begått ett brott. Skall han sitta inne på livstid då?

    Dömda brottslingar behöver vård, det är sant, men straffet handlar mer om rättvisa än vård.

  5. Stefan

    Jag förstår din poäng och visst, riktigt som du beskrev det hade jag inte tänkt mig det hela.

    Jag menar att tyngdpunkten i kriminalvården måste ligga på vård. Målet med kriminalvården måste vara att få brottslingarna att förså att brott är fel och även att se att det finns andra vägar att ta än den brottsliga för att kunna klara sig.

    Ett mått av rättvisa kan det finnas skäl för, men då ser jag inte riktigt varför vi ska ha hårdare straff. Vi har väl redan nu olika straff för olika brott. Det viktiga är att bekämpa återfallen hos brottslingarna. Eftervården kan vara olika lång oavsett brott och behöver inte mätas i rättvisa.

  6. Skälet till att vi behöver hårdare straff är att domstolarna dömer mildare och mildare. Det är riksdagen och inte domstolarna som ytterst skall bestämma hur hårda straffen skall vara. Det är inte meningen att domstolarna skall föra utvecklingen åt ett annat håll än den som riksdagen tänkt sig. Om domstolarna vattnar ur riksdagens lagstiftning måste denna återupprättas.

  7. Har man begått ett brott måste detta sonas – annars vore det att acceptera brottet. Denna tanke är urgammal och egentligen naturlig. Själva straffet är alltså en rättviseakt från samhällets sida och har egentligen ingenting med vård att göra (samtidigt som det finns en pedagogisk betydelse, nämligen att det visar på att brott inte är acceptabelt). Man kan invända att ett straff skulle vara en hämndaktion, en primitiv företeelse som vi moderna människor ”vuxit” ifrån. Men det har heller inte med hämnd att göra.
    Straffet ska ses som en nödvändig följd av brottet; man blir s a s utestängd från sin frihet pga av brott och måste lära sig att bättra sig. Alltså: längden av ett fängelsestraff ska motsvara allvarligheten i brottet. Man löser inte problemet med mildare domar. Problemet ligger snarare hos vården, som måste förbättras.

  8. Heja för den politiker som inför 15 årigt tvångsarbete i Norrland för den person som får för sig att sparka ner någon oskyldig stackare på gatan och sedan hoppa jämfota på dennes huvud.
    Beter man sig som skit mot andra ska man straffas därefter.
    Givetvist måste det finnas tolerans mot ex. småbrott av ex. ekonomiskt slag, stöld etc.
    Men så fort någon begår ett övergrepp mot en enskild individ, då ska det smälla till hårt från samhället.
    Det datlas och tramsas alldeles för mycket med våldsbenägna människor idag.
    Du kan mycket väl döda någon och komma undan med några år i fängelset.
    Fundera lite på vad det står i proportion till den förnedring som både offer och dess anhöriga har fått utstå så tror jag att en majoritet vill att den skyldige inte släpps ut efter ett par år i finkan.
    Tvångsarbete och krav på skötsamhet, MYCKET hjälp efter frigivning men stenhårda konsekvenser för återfallsförbrytare.
    Trygghet för människor som skänker omtanke till sina medmänniskor!!!

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.