Det nyliberala spöket

I Sverige är det många som tror på det nyliberala spöket. Det är det som Fredrick Federley fått erfara. Federley är den politiker som sannolikt blivit utskälld mest de senaste åren för att han skulle vara nyliberal. Det beror, precis som han skriver in sin artikel i DN, på att det är svårt att komma med nya idéer i vårt land. Borgerliga politiker som kommer med förslag på hur samhället skulle kunna förbättras får nästan alltid höra att de är ”nyliberaler”. Det är sossarnas sätt att försöka skrämma folk.

Men bisarrt nog finns det även dem inom borgerligheten som också använder ordet ”nyliberal” för att straffa ut nytänkare. Erik Ullenhag gjorde som bekant så för inte så länge sedan.

Är det så sant att Alliansen gett upp inför den socialdemokratiska retoriken? Kör vi bara på i gamla hjulspår? Nej, det som har hänt inom moderaterna är snarare det omvända. Moderaternas idé att kalla sig för det nya arbetarepartiet handlar om att stjäla vänsterns paroller för att ge dem ett nytt innehåll. Vänstern har inte copyright på ord som arbete, miljö, solidaritet och rättvisa. Det känns ovant för många att höra moderater tala om sig själva som ett miljöparti, men det är meningen. Om man inte förnyar sitt sätt att tala kommer ingen att lyssna.

Till sist undrar jag vad det är för självklara borgerliga ståndpunkter som Alliansen har givit upp? Jag kan bara komma på en – arbetsrätten. Vilka andra är det Federley syftar på? Han ger inga exempel. Det kanske inte finns några?
_______________

Andra bloggar om: , , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

2 kommentarer

  1. Magnus Andersson

    Federley surar för att han får kritik för att driva narkotikapolitik i egen regi, polygami i CUF:s regi osv.

    Rand-nyliberalen Federleys idë om en politiker är en hjälte i en Rand-roman och att friva politiken framåt är att driva sin övertygelse snarare än partiets. Jag kan inte se att det är fel i ett system där det fungerar så (och då kan faktiskt modiga konservativa tänkare vinna!), men Federley är nog mest lite bitter över att han inte fått bilfall när han kört egna race. Om han nu vill ha en politikerroll där politiker ska kära egna race utanför partiernas ramar så kan han väl inte vilja att det ska ske utan några som helst spärrar? Vad ska i så fall partier stå för?

    Och han ska ju inte heller sura för att han fått mothugg; med klagosången bevisar han nog att han är allt annat än hjälte i en Rand-roman.

  2. Pingback: Erik Laakso | På Uppstuds » Insiktsfull utrensning i bloggkollegiet