Semester!

Nu blir det inte mer bloggande här på ett tag. Jag tar semester!

Tyvärr stänger jag därför också av kommentatorsfunktionen. Jag vill gärna ha koll på vad som skrivs på min blogg, men kommer inte kunna titta till bloggen på ett tag. Den som är kommentatorssugen får återkomma senare i sommar.

Ha en trevlig midsommar!

Direktörslöner är sällan marknadsmässiga

Idag uttalar sig statsministern om direktörslönerna i Dagens Industri:

”det talas aldrig om samhällsansvar när den som har mycket får höga löneökningar, då är det konkurrenskraftigt eller något liknande”.

Så har jag också tänkt länge och undrar varför mitt parti aldrig tidigare kritiserat det fullständigt orimliga sättet att försvara sina löner som direktörerna använder.

När en direktör på ett stort internationellt företag får frågan om varför han har en årslön på 8 miljoner, är det vanligt att han svarar att det är ”marknaden” som bestämt priset. Men argumentet klingar ihåligt. Från elementär ekonomisk teori vet vi att marknadens prissättningsmekanism kräver många köpare och säljare för att fungera perfekt. Jag har dock aldrig hört talas om att det skulle finnas en ”direktörsmarknad” där man köper och säljer sina tjänster. Rekrytering av chefer sker på ett helt annat sätt. Framför allt sker det genom personliga kontakter. Om det nu finns en direktörsmarknad så är den allt annat än en marknad med perfekt konkurrens.

Men minst lika viktigt att komma ihåg är den sociologiska aspekten och det faktum att många aktiebolag idag saknar en tydlig ägare. Detta har gjort att det finns en grupp i samhället som är företagsledare, som antingen är VD:ar eller styrelseledamöter. Det är ju inte helt ovanligt att en VD i ett företag sitter som styrelseledamot i ett annat företags styrelse. Gruppen företagsledare har på vis utvecklats till ett skrå där de flesta känner varandra. Inom skrået finns ett kamratskap där man gärna hjälper varandra. En sådan sak där man hjälps åt är att se till att alla inom skrået får en schysst lön.

__________________

Andra bloggar om: , , , , . Pingat på intressant.se.

Sahlin är socialdemokrat. Därför vet hon inte vad rättvisa är.

I dagens partiledardebatt försökte Mona Sahlin på traditionellt socialdemokratiskt vis ockupera ordet rättvisa. Bara en sann socialdemokrat vet vad rättvisa är, enligt henne (som självfallet får sitt konkreta uttryck i att ersättningsnivåerna i a-kassan ska vara så höga som möjligt).

Jag har dock aldrig tyckt att socialdemokrater verkligen står för rättvisa. Jag har istället uppfattat det som att vad socialdemokraterna vill ha är jämlikhet, och att man därför kan strunta i det här med rättvisa.

Så här tänker jag: Man kan bli rik eller fattig på olika sätt. Ett sätt att blir rik på är att ha tur. Ett annat sätt är att utbilda sig och arbeta hårt som tusan. Ett sätt att bli fattig på är att ha otur. Ett annat sätt är att istället för att utbilda sig och arbeta ligga hemma i soffan och lata sig.

Alla som har otur, genuin otur, som t.ex. att de fötts handikappade, bör kompenseras för det. Vi ges olika lotter vid födseln och det stämmer med de flestas grundläggande känsla för rättvisa att alla ska ges en likvärdig start i livet. Åtminstone i så måtto att ingen ska lämnas ohjälpligt efter övriga. Vad var och en sedan gör med sitt liv, arbetar som tusan eller latar sig, ska vara upp till dem själva att bestämma. Uppstår det skillnader i inkomst mellan olika individer beror detta i så fall på deras egna medvetna val. De skillnader som uppstår är därmed rättvisa.

I den socialdemokratiska tankevärlden resonerar man dock inte så. Här är istället jämlikheten det överordnade. Det viktiga är att man utjämnar inkomstskillnader så att alla får ungefär lika mycket pengar. För om man gör så utraderar man klasskillnader. Alla hamnar på samma nivå. Ingen sticker ut. Ingen kan då säga att hon är förmer än någon annan och ingen äger någon makt över någon annan. Vi är då alla jämlika i allt hela tiden. Social harmoni uppstår och alla känner sig nöjda och glada.

Men i och med det kan man inte låta rättvisan ha sin gång, för skulle samhällets inkomster fördelas rättvist, så att den som jobbat 8 timmar får betalt för 8 timmar och den som jobbat 6 timmar får betalt för 6 timmar, så skulle det uppstå skillnader. I det läget väljer en god socialdemokrat bort rättvisan till förmån för jämlikheten. Det är viktigare att inkomsterna fördelas lika än att man frågar sig vem som arbetat och vem som latat sig. Den flitige ska inte ges något extra för då kan det ju bli så att hon sticker ut ur mängden. Jämlikheten bryts och den sociala harmonin eroderas.

Jämlikheten är den socialdemokratiska ideologins kärna. Det finns ingen ideologi som har en så utpräglad och strikt tillämpad jämlikhetstanke. I någon mån är vi alla för jämlikhet, men det finns ingen som driver jämlikhetstanken så långt att den till och med tillåts sätta rättvisan åtsidan, som socialdemokraterna.
________________

Andra bloggar om: , , , , . Pingat på intressant.se.

Oj, vad det är synd om sossarna!

Carina Moberg, riksdagsman för s, klagar idag i Ekot på att den borgerliga riksdagsmajoriteten inte alltid lyssnar på socialdemokraterna. Vid olika tillfällen har den borgerliga majoriteten i olika utskott avstått från att lämna yttranden till andra utskott. Därmed tycker sig sossarna ha förlorat en chans att föra fram sina åsikter.

Löjligt, tycker jag. För det första är yttranden som skickas från ett utskott till ett annat som regel ganska ointressanta. De är paranteser i den parlamentariska processen. Det är utskottens betänkanden som är de centrala dokumenten, och här står det sossarna fritt att skriva vad som helst och hur mycket som helst.

För det andra är inte den behandling som sossarna nu får utstå värre än den som de själva har utsatt de borgerliga för. Det så här det är att vara i opposition. Tråkigt, eller hur?
_______________

Andra bloggar om: , , . Pingat på intressant.se.

Socialdemokrater vill inte ta reda på sin egen skit

I debatten om avdragsrätt för hushållsnära tjänster, dvs. det som sossarna kallar för pigavdrag, har det ofta sagts från vänsterhåll att ”man ska kunna ta rätt på sin egen skit”. Inte minst socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog har gjort sig känd som motståndare till införandet av ”pigjobb”. Om en person anställer en annan för att städa åt sig återinför man klassamhället, enligt henne.

Men lever Ulvskog och hennes partivänner som de lär? För att ta reda på det skrev jag till socialdemokraternas partikansli och frågade vem som städade på Sveavägen 68, dvs. Ulvskogs kontor. En informatör svarade:

”Vi anlitar en större städfirma, med kollektivavtal och detta har skett via upphandling.”

Inte helt överraskande. Så gör man ju på de flesta kontor. Men det bevisar att socialdemokraterna precis som många andra inte heller ”vill ta reda på sin egen skit”. Man låter sig hållas med pigor för att utföra städningen.

Därmed bidrar Ulvskog själv till återupprättandet av klassamhället lika mycket som de som anlitar städfirmor för att städa hemma hos sig. Jag kan inte se att det skulle finnas någon moralisk skillnad mellan att anlita en städfirma till sitt jobb och till sitt hem. Om det är ett förndedrande pigjobb att städa åt arbetstyngda barnföräldrar så är det ett förnedrande pigjobb att städa åt socialdemokratiska partifunktionärer också.

______________

Andra bloggar om: , , , . Pingat på intressant.se.