Stefan Olsson

Nu blir det inte mer bloggande här på ett tag. Jag tar semester!

Tyvärr stänger jag därför också av kommentatorsfunktionen. Jag vill gärna ha koll på vad som skrivs på min blogg, men kommer inte kunna titta till bloggen på ett tag. Den som är kommentatorssugen får återkomma senare i sommar.

Ha en trevlig midsommar!

Idag uttalar sig statsministern om direktörslönerna i Dagens Industri:

“det talas aldrig om samhällsansvar när den som har mycket får höga löneökningar, då är det konkurrenskraftigt eller något liknande”.

Så har jag också tänkt länge och undrar varför mitt parti aldrig tidigare kritiserat det fullständigt orimliga sättet att försvara sina löner som direktörerna använder.

När en direktör på ett stort internationellt företag får frågan om varför han har en årslön på 8 miljoner, är det vanligt att han svarar att det är “marknaden” som bestämt priset. Men argumentet klingar ihåligt. Från elementär ekonomisk teori vet vi att marknadens prissättningsmekanism kräver många köpare och säljare för att fungera perfekt. Jag har dock aldrig hört talas om att det skulle finnas en “direktörsmarknad” där man köper och säljer sina tjänster. Rekrytering av chefer sker på ett helt annat sätt. Framför allt sker det genom personliga kontakter. Om det nu finns en direktörsmarknad så är den allt annat än en marknad med perfekt konkurrens.

Men minst lika viktigt att komma ihåg är den sociologiska aspekten och det faktum att många aktiebolag idag saknar en tydlig ägare. Detta har gjort att det finns en grupp i samhället som är företagsledare, som antingen är VD:ar eller styrelseledamöter. Det är ju inte helt ovanligt att en VD i ett företag sitter som styrelseledamot i ett annat företags styrelse. Gruppen företagsledare har på vis utvecklats till ett skrå där de flesta känner varandra. Inom skrået finns ett kamratskap där man gärna hjälper varandra. En sådan sak där man hjälps åt är att se till att alla inom skrået får en schysst lön.

__________________

Andra bloggar om: politik, reinfeldt, statsministern, löner, direktörer. Pingat på intressant.se.

I dagens partiledardebatt försökte Mona Sahlin på traditionellt socialdemokratiskt vis ockupera ordet rättvisa. Bara en sann socialdemokrat vet vad rättvisa är, enligt henne (som självfallet får sitt konkreta uttryck i att ersättningsnivåerna i a-kassan ska vara så höga som möjligt).

Jag har dock aldrig tyckt att socialdemokrater verkligen står för rättvisa. Jag har istället uppfattat det som att vad socialdemokraterna vill ha är jämlikhet, och att man därför kan strunta i det här med rättvisa.

Så här tänker jag: Man kan bli rik eller fattig på olika sätt. Ett sätt att blir rik på är att ha tur. Ett annat sätt är att utbilda sig och arbeta hårt som tusan. Ett sätt att bli fattig på är att ha otur. Ett annat sätt är att istället för att utbilda sig och arbeta ligga hemma i soffan och lata sig.

Alla som har otur, genuin otur, som t.ex. att de fötts handikappade, bör kompenseras för det. Vi ges olika lotter vid födseln och det stämmer med de flestas grundläggande känsla för rättvisa att alla ska ges en likvärdig start i livet. Åtminstone i så måtto att ingen ska lämnas ohjälpligt efter övriga. Vad var och en sedan gör med sitt liv, arbetar som tusan eller latar sig, ska vara upp till dem själva att bestämma. Uppstår det skillnader i inkomst mellan olika individer beror detta i så fall på deras egna medvetna val. De skillnader som uppstår är därmed rättvisa.

I den socialdemokratiska tankevärlden resonerar man dock inte så. Här är istället jämlikheten det överordnade. Det viktiga är att man utjämnar inkomstskillnader så att alla får ungefär lika mycket pengar. För om man gör så utraderar man klasskillnader. Alla hamnar på samma nivå. Ingen sticker ut. Ingen kan då säga att hon är förmer än någon annan och ingen äger någon makt över någon annan. Vi är då alla jämlika i allt hela tiden. Social harmoni uppstår och alla känner sig nöjda och glada.

Men i och med det kan man inte låta rättvisan ha sin gång, för skulle samhällets inkomster fördelas rättvist, så att den som jobbat 8 timmar får betalt för 8 timmar och den som jobbat 6 timmar får betalt för 6 timmar, så skulle det uppstå skillnader. I det läget väljer en god socialdemokrat bort rättvisan till förmån för jämlikheten. Det är viktigare att inkomsterna fördelas lika än att man frågar sig vem som arbetat och vem som latat sig. Den flitige ska inte ges något extra för då kan det ju bli så att hon sticker ut ur mängden. Jämlikheten bryts och den sociala harmonin eroderas.

Jämlikheten är den socialdemokratiska ideologins kärna. Det finns ingen ideologi som har en så utpräglad och strikt tillämpad jämlikhetstanke. I någon mån är vi alla för jämlikhet, men det finns ingen som driver jämlikhetstanken så långt att den till och med tillåts sätta rättvisan åtsidan, som socialdemokraterna.
________________

Andra bloggar om: politik, sahlin, socialdemokraterna, rättvisa, jämlikhet. Pingat på intressant.se.

Carina Moberg, riksdagsman för s, klagar idag i Ekot på att den borgerliga riksdagsmajoriteten inte alltid lyssnar på socialdemokraterna. Vid olika tillfällen har den borgerliga majoriteten i olika utskott avstått från att lämna yttranden till andra utskott. Därmed tycker sig sossarna ha förlorat en chans att föra fram sina åsikter.

Löjligt, tycker jag. För det första är yttranden som skickas från ett utskott till ett annat som regel ganska ointressanta. De är paranteser i den parlamentariska processen. Det är utskottens betänkanden som är de centrala dokumenten, och här står det sossarna fritt att skriva vad som helst och hur mycket som helst.

För det andra är inte den behandling som sossarna nu får utstå värre än den som de själva har utsatt de borgerliga för. Det så här det är att vara i opposition. Tråkigt, eller hur?
_______________

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, alliansen. Pingat på intressant.se.

I debatten om avdragsrätt för hushållsnära tjänster, dvs. det som sossarna kallar för pigavdrag, har det ofta sagts från vänsterhåll att “man ska kunna ta rätt på sin egen skit”. Inte minst socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog har gjort sig känd som motståndare till införandet av “pigjobb”. Om en person anställer en annan för att städa åt sig återinför man klassamhället, enligt henne.

Men lever Ulvskog och hennes partivänner som de lär? För att ta reda på det skrev jag till socialdemokraternas partikansli och frågade vem som städade på Sveavägen 68, dvs. Ulvskogs kontor. En informatör svarade:

“Vi anlitar en större städfirma, med kollektivavtal och detta har skett via upphandling.”

Inte helt överraskande. Så gör man ju på de flesta kontor. Men det bevisar att socialdemokraterna precis som många andra inte heller “vill ta reda på sin egen skit”. Man låter sig hållas med pigor för att utföra städningen.

Därmed bidrar Ulvskog själv till återupprättandet av klassamhället lika mycket som de som anlitar städfirmor för att städa hemma hos sig. Jag kan inte se att det skulle finnas någon moralisk skillnad mellan att anlita en städfirma till sitt jobb och till sitt hem. Om det är ett förndedrande pigjobb att städa åt arbetstyngda barnföräldrar så är det ett förnedrande pigjobb att städa åt socialdemokratiska partifunktionärer också.

______________

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, ulvskog, pigjobb. Pingat på intressant.se.

I och med de senaste uppgifterna om Lars Danielssons internettrafik under annandagen skulle vi kunna avrunda affären. Jag har skrivit om den här historien flera gånger och stundtals varit mycket irriterad. Men nu tycker jag att vi fått ett bra slut. Det jag ville var att någon oberoende person skulle gå igenom alla dokument, dvs. alla uppgifter om vem som gjort vad, inte minst då internettrafiken. Nu har detta slutligen gjorts.

Att Danielsson inte talat sanning är självklart besvärande för honom och även för hans förre chef, som ju i viss mån faktiskt spelade med i charaden. Trots det tycker jag inte vi behöver älta skuldfrågan ännu en gång. Att inga av de uppgifter Danielsson lämnat till katastrofkommissionen eller KU kan bekräftas är pinsamt nog och ett tillräckligt straff i sig.

Däremot finns det anledning att vara kritisk mot två andra grupper av personer. Den förra majoriteten i KU och chefstjänstemännen i Statsrådsberedningen. Frågan om man inte borde undersöka inloggningsfilerna på datorerna ställdes faktiskt av den borgerliga minoriteten i KU förra året, men blockerades av majoriteten. Att sossarna inte stoppa granskningen av sina partivänner kan man kanske förstå, men varför ville inte vänsterpartiet och miljöpartiet veta sanningen?

Jag är också kritisk mot chefstjänstemännen på Statsrådsberedningen som enligt mitt tycke varit mer än nödvändigt lojala mot den politiska ledningen. Tjänstemännen har “rutinmässigt” raderat telefonlistor och datakommunikation, och inte varit öppna med att berätta för katastrofkommissionen och KU vilket material som faktiskt funnits tillhands. Så lojal att man förstör och undangömmer värdefullt material måste man inte vara. Tjänstemännens lojalitet måste ju i första hand alltid ligga hos författningen. Om det är uppenbart att den högsta statsledningen försöker vilseleda folket har en tjänsteman en grundlagsskyddad rätt att skvallra för media.

______________

Andra bloggar om: politik, tsunamin, danielsson, lars danielsson, danielssonaffären. Pingat på intressant.se.

Till skillnad från mitt parti, tycker jag det är dags att vi i Sverige inför en lag som säger att alla partier måste redovisa sina inkomster. Finansieringen av partier och valrörelser är en demokratisk plåga. I stort sett alla demokratier har haft problem med skumma bidragsgivare. Både till höger och till vänster har partier varit inblandade i olika skandaler.

I Sverige har vi lyckligtvis varit skonade från dessa problem. Orsaken är partistödet. Många av mina partivänner gillar inte partistödet eftersom man tycker att det i sig är korrumperande. Det kanske det är, men faktum kvarstår att helt privat finansiering är ännu värre.

Jag tror inte heller att mitt parti har något att förlora på att visa upp varifrån pengarna kommer. För lagen kommer ju att gälla för socialdemokraterna också och då kommer vi äntligen att få se hur mycket pengar LO skänker till partiet. Det vet vi idag inte. Socialdemokraterna vill nämligen inte redovisa hur stora bidragen är. Det socialdemokraterna redovisar är bara hur mycket LO bidrar med till valrörelsen. Hur mycket pengar som slussas över från LO till partiet för den vanliga verksamheten berättar man inte.

Läs gärna socialdemokraten Jonas Morians inlägg i ämnet. Man undrar dock varför han inte diskuterar sitt eget partis ovilja att öppna bokföringen.

Den osynliga bloggen har en läsvärd replik till Morian.

___________

Andra bloggar om: politik, moderaterna, socialdemokraterna, lo, jonas morian. Pingat på intressant.se.

En forskargrupp vid Örebro universitet har kommit fram till att barn som får lära sig rätt och fel när de är små löper mindre risk att bli kriminella när de kommer upp i tonåren. Otroligt, eller hur? Ja, alltså inte resultaten, utan att man överhuvudtaget forskar på ämnet. Vi lever i en märklig tid när vi måste ha vetenskapsmän som förklarar för oss att uppfostran är bra för barnen.

Jag fattar faktiskt inte hur någon kan tycka sig behöva genomföra vetenskapliga studier för att konstatera något människor känt till i flera tusen år. Ännu mindre fattar jag hur en redaktion som Dagens Eko kan tycka att detta är en nyhet.

Nu väntar vi med spänning på nästa uppfinning från Örebro universitet. Ryktet säger att man har uppfunnit något som kallas för “hjulet”.

________________

Andra bloggar om: politik, örebro universitet, forskning, konservatism, barnuppfostran, vetenskap. Pingat på intressant.se.

Låtskrivare, musiker, författare, komiker. En av Sveriges allra bästa artister har lämnat oss. Det är ledsamt.

Ett överväldigande stort tack till dig Povel! Vi har dina låtar, dina skivor och dina filmer. Även om du lämnat oss kommer du att sprida glädje bland oss länge än!

Till skillnad från många andra instämmer jag i Jan Majlards uppfattning att domslutet som avgjorde landskampen mellan Sverige och Danmark var en överreaktion. Straffet mot danska landslaget var orättvist.

Det är en grundläggande princip för vårt rättstänkande att ett straff inte ska drabba någon annan än den skyldige. I det här fallet är det inte så. Det var ingen ur danska landslaget som angrep domaren, utan en supporter. Har landslaget ansvar för honom? Hemmalagets organisation, dvs. danska fotbollsförbundet, ansvarar visserligen för säkerheten, men hur långt sträcker sig ansvaret? Det finns alltid en risk att supportrar tar sig in på plan. Det går inte att skydda sig mot allt.

Dessutom var det vid tillfället för brottet oklart om supporten ifråga verkligen var dansk. Han hade en dansk tröja på sig och talade danska. Fastställde domaren identitet och nationstillhörighet på den här personen innan han fattade sitt beslut? Jag tror inte det. I praktiken skulle alltså denne person, som såg ut som en dansk, kunnat ha varit vem som helst. Det har ju också visat sig att han faktiskt var bosatt i Sverige. Om nu Danmark ska göras ansvarig för händelsen måste man ju fastställa att förrövaren verkligen är dansk.

Vidare undrar jag vad som hade hänt om rollerna hade varit omvända, att det var Danmark som hade fått sig tilldömt en straff i slutminuterna och det hade varit en svensk supporter som hade rusat in på plan. Hade domaren gjort Danmark till matchvinnare då? Sverige var ju bortalag och således inte ansvarigt för säkerheten på arenan. Skulle Sverige då ändå ha straffats?

Vilket ansvar ett landslag har för sina supportrar är inte en enkel fråga att svara på. Det är inte självklar att danska landslaget ska stå till svars för vad varje enskild supporter av flera tusen hittar på.

____________

Andra bloggar om: fotboll, svd, majlard, danmark, sverige, skandalmatchen. Pingat på intressant.se.

Idag skriver Mohamed Omar i UNT att han gärna ser att Biblarna blir kvar på hotellrummen. Såvitt jag vet är han den förste muslim som yttrat sig i debatten. Han är en av dem som enligt humanisterna skulle kunna känna sig kränkt om han på nattduksbordet i sitt hotellrum råkade finna en Bibel. Han är en av dem som måste “skyddas” mot de kristna. Vad säger då denne “hjälplöse” muslim?

Biblar på hotellrummen är en svensk tradition med många år på nacken. Traditioner har inte endast sitt värde i kraft av att vara sanna. Den främsta grundvalen för traditionernas fortlevnad är emotionell och därmed irrationell. Det finns ingen anledning att rasera en tradition som inte uppenbart strider mot lagarna eller de mänskliga rättigheterna. Dess emotionella värde måste alltid beaktas. Om behov uppstår på vissa orter skulle något eller några hotell även kunna förse sina gäster med Koranen eller Bhagavad Gita. Varsågod. Men varför ta bort biblarna? Här anar jag ett fanatiskt drag, en unken lukt av intolerans.

“Fanatikerna” är enligt Omar ateisterna, som går under täcknamnet “Humanisterna”.

Omar har självfallet rätt i att det är traditionen som bör få avgöra hur man skall göra med religiösa skrifter på hotellrummen. Jag skulle inte känna mig kränkt om jag i ett muslimskt land fann Koranen på mitt hotellrum.

Jag tror snarare att jag skulle dra på munnen i ett igenkännande leende. “Precis som hemma, fast ändå inte”, skulle jag tänka. Människor är ju trots allt väldigt lika varandra världen över.

Länk tilll Mohammad Omars hemsida.

_______________

Andra bloggar om: politik, religion, kristendom, islam, bibeln, koranen, ateism, humanisterna, mohamed omar. Pingat på intressant.se.

Jag har länge irriterat mig på DN Debatts rubriksättning. Ofta lyfter man ut ett citat och låter detta tjäna som rubrik. Man använder till och med citattecken. Problemet är bara att det inte alltid är ett citat, utan något som redaktionen hittat på. Resultatet blir att DN Debatt citerar falskt och förvränger innehållet i sina debattartiklar.

Dagens artikel om “homoäktenskap” är ett exempel på detta. Som rubrik har redaktionen skrivit “Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel”, med citattecken. Men den citerade formuleringen förekommer inte i texten.

Jag förstår inte varför redaktionen gör på det sättet. Att medvetet citera falskt är ju ett journalistiskt kardinalfel. Dessutom förvränger det innehållet. Artikelförfattarnas tes är snarare att de inte tycker att dagens partnerskap skall kallas äktenskap av kulturella skäl. Genom DN:s påhittade citat leds man att tro att författarna menar att det är biologiskt omöjligt att kalla partnerskap för äktenskap, men så står det inte.

_________________

För den som undrar var jag står i själva sakfrågan så får jag tyvärr hänvisa till framtiden. Jag har inte bestämt mig för vad jag tycker ännu. Homosexuella bör behandlas på samma sätt som alla andra, men det är inte självklart att alla kärleksförhållanden skall kallas äktenskap. Alla heterosexuella förhållanden kallas inte heller för äktenskap. Men jag kan också tänka mig att börja kalla partnerskap för äktenskap om detta är viktigt för de homosexuella. Jag är konservativ, men jag är inte snål.
________________

Andra bloggar om: politik, media, dagens nyheter, dn debatt, homoäktenskap. Pingat på intressant.se.