Direktörslöner är sällan marknadsmässiga

Idag uttalar sig statsministern om direktörslönerna i Dagens Industri:

”det talas aldrig om samhällsansvar när den som har mycket får höga löneökningar, då är det konkurrenskraftigt eller något liknande”.

Så har jag också tänkt länge och undrar varför mitt parti aldrig tidigare kritiserat det fullständigt orimliga sättet att försvara sina löner som direktörerna använder.

När en direktör på ett stort internationellt företag får frågan om varför han har en årslön på 8 miljoner, är det vanligt att han svarar att det är ”marknaden” som bestämt priset. Men argumentet klingar ihåligt. Från elementär ekonomisk teori vet vi att marknadens prissättningsmekanism kräver många köpare och säljare för att fungera perfekt. Jag har dock aldrig hört talas om att det skulle finnas en ”direktörsmarknad” där man köper och säljer sina tjänster. Rekrytering av chefer sker på ett helt annat sätt. Framför allt sker det genom personliga kontakter. Om det nu finns en direktörsmarknad så är den allt annat än en marknad med perfekt konkurrens.

Men minst lika viktigt att komma ihåg är den sociologiska aspekten och det faktum att många aktiebolag idag saknar en tydlig ägare. Detta har gjort att det finns en grupp i samhället som är företagsledare, som antingen är VD:ar eller styrelseledamöter. Det är ju inte helt ovanligt att en VD i ett företag sitter som styrelseledamot i ett annat företags styrelse. Gruppen företagsledare har på vis utvecklats till ett skrå där de flesta känner varandra. Inom skrået finns ett kamratskap där man gärna hjälper varandra. En sådan sak där man hjälps åt är att se till att alla inom skrået får en schysst lön.

__________________

Andra bloggar om: , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

Kommentarer stängda.