Stefan Olsson

Hur förklarar man att man skjuter ned obeväpnade demonstranter? Jag har alltid roats av att lyssna till folk som vill förklara det omöjliga. Det ligger något humoristiskt i det hela, hur tragiskt det än är. Jag tänkte därför att militärjuntan i Burma skulle få komma till tals här på min blogg. Även mördare bör få chansen att förklara sig. Det har inte varit så lätt att hitta officiell information på nätet, men den statliga tidningen har i alla fall en uppfattning om vad problemet med demonstrationerna är:

The government has been striving day and night together with the people for the emergence of a peaceful, modern and developed discipline-flourishing democratic nation.

Men nu har ordningen störts av “sabotörer” som stöds av krafter utomlands som är avundsjuka på Myanmars nationella fred och utveckling. Munkarna som lett demonstrationerna är egentligen bara en liten grupp bråkstakar.

The people who wish to earn their living in peace do not accept or take part in the protests. Thus, some saboteurs of the protest walks forcibly urged families of the homes all along their route, whether they know them or not, to provide alms and other requisites for monks. Those saboteurs told the families that if they failed to yield to their demand, the protesters would not take care of their personal and property safety. Moreover, they threatened the families demanding them to join the protest or provide financial assistance, adding, the protesters would not guarantee the security of the lives and property of the families. The saboteurs were acting like extortionists in a threatening way. Moreover, some protester monks entered homes and demanded families to offer soft drinks, urging families who could not join the strike to make donations for the convenience of administrative affairs. According to those families, they had never seen or known those so-called monks in the past and they were not their mentor monks.

Så ser det ut i militärjuntans värld, åtministone enligt den officiella versionen. Nyhetsorganet heter New Light of Myanmar, och är såvitt jag kan bedöma regimens engelskspråkiga nättidning. Den citerade texten är från den 26/9.

________________
Andra bloggar om: politik, burma, myanmar. Pingat på intressant.se.

En dag som denna bör man uttrycka sitt stöd för demonstranterna i Rangoon. Stå på er! Hoppas att ert mod inte brister. Vi är många i den fria världen som följer er kamp och vet att det ni kämpar för är rätt och riktigt.

Ett särskilt beröm måste riktas till de buddistiska munkarna, som visat mod och offervilja. Det svåra med demonstrationer där motståndaren besitter en överväldigande vapenmakt är att hålla samman folkmassan. Massans kraft ligger i sammanhållningen, men sammanhållningen bryts lätt om modet sviktar. I Rangoon är det munkarna som håller den samman. Läs hur Ekot beskriver situationen:

– Vid ett tillfälle såg jag hur munkar stod i stillsam bön medan soldater närmade sig i ett brett led med vapnen riktade mot dem, skjutklara. Munkarna rörde inte en fena och bad, medan studenter runt omkring sprang i panik. Munkarna stod kvar och bad och efter ett tag återvände studenterna och hämtade inspiration och mod från munkarna (Bengt Therner).

Återigen kan man notera vad religiösa människor är kapabla att göra. I ett sekulariserat land som Sverige är det många som uppfattar religiositet som roten till allt ont i vår värld. Utan religion skulle världen vara “förnuftig” och ingen ondska råda mer. Men nu har vi i Rangoon åter ett bevis på att religiösa människor ofta vågar gå ett steg längre i kampen för frihet, just tack vare sin övertygelse. När såg vi senast en ateist stirra in i en gevärsmynning i kamp för demokrati?

Uppdaterat 28/9

SVT länkar till min blogg: http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=73339&a=
923178&lid=puff_923178&lpos=bild

_______________
Andra bloggar om: politik, demokrati, frihet, burma, rangoon, religion, buddism. Pingat på intressant.se.

Kommer ni ihåg för några år sedan då Margareta Winberg förklarade att Evert Taubes lyrik stod för könsförtryck? Nu är det dags igen. Den här gången är det Bamse som det är fel på. Genusexperten och bokförläggaren Marie Tomicic skriver följande om världens starkaste björn:

Att Bamse är stor och stark och snäll och omtänksam är bra men inte tillräckligt. Varför vacklar aldrig Bamse? Var är alla tjejer och varför framställs Lille Skutt med sin oro och försiktighet som mesig och småkorkad?
Skärpning.

Tomicic ger därför Bamse betyget ++, dvs. en tvåa på en femgradig skala, i Aftonbladet.

Pippi Långstrump klarar sig inte heller något vidare. Själva rollfiguren får beröm, men böckerna når bara upp till mediokra +++, dvs. en trea. Det är Tommy och Annikas familj som är problemet. Det är ur genussynpunkt en dålig familj.

Att Bamse och Pippi älskats av både barn och föräldrar i snart fyra generationer räknas inte i genusvärlden. Det politiskt korrekta går alltid före. Så om du som läser det här har barn och råkar äga dessa böcker och tidningar. Gör dig av med dem! Bränn dem! Du blir aldrig en god feminist annars.

________________
Andra bloggar om: politik, feminism, bamse, pippi, litteratur. Pingat på intressant.se.

…någon av dessa fyra, säger ryktet:

Jens Bartelson
Li Bennich-Björkman
Torbjörn Bergman
Joakim Palme

Bartelson kan jag för lite om för att säga något. Bennich-Björkman känner jag väl. Hon handledde mig när jag skrev min C-uppsats. Bergman har jag lite koll på. Han har många och bra internationella publikationer. Det har också Palme. Han är dock ursprungligen sociolog, vilket kan ligga honom i fatet, eftersom statsvetarna naturligtvis vill värna sitt revir. Ska man verkligen våga sig på att släppa in en sociolog i familjen?

Jag gissar att Li Bennich-Björkman tar hem segern. Hon har precis fått en annan professur på institutionen och redan konkurrerat ut Torbjörn Bergman i den tävlingen. I så fall blir hon första kvinnan på världens äldsta professur i statskunskap.

Anders Borgs förslag att sänka sjukersättningen för dem som har avtalsförsäkring kommer att skapa rättvisa. Avtalsförsäkringarna uppmuntrar till fusk och dränerar statskassan på pengar. Därmed blir det mindre över till dem som är sjuka på riktigt och till dem som inte har tillgång till fackföreningarnas lyxförsäkring.

Avtalsförsäkringen är en tilläggsförsäkring. Staten står för 80 procent av sjuklönen. Tilläggsförsäkringen står för 10 procent. Resultatet blir att den anställde får 90 procent i ersättning. Detta gör att många stannar hemma ett par dagar extra efter att de har varit sjuka. Och det är inte tilläggsförsäkringen som måste betala den extra dagen, utan det är staten. Staten står ju får 80 procent, även för de dagar som den som frisknat till tar ut extra.

Att det är på detta vis berättade Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering i Uppsala i juli i år:

När kommunalanställda fick högre ersättning vid sjukdom genom en kollektivavtalad försäkring ökade den långvariga sjukfrånvaron med 4,7 dagar i genomsnitt. Det innebar i sin tur att statens kostnader för sjukfall som omfattades av tilläggsförsäkringen ökade med tre procent, visar en ny IFAU-rapport.

Hela undersökningen hittar man här:
http://www.ifau.se/templates/DatedPage.aspx?id=8257

Finansministerns reform rättar alltså till en orättvisa. Jag tycker att det är helt OK med privata tilläggsförsäkringar, men de ska i så fall inte drabba statskassan. Antingen reglerar vi avtalsförsäkringarna så att de inte parasiterar på den allmänna försäkringen eller så inför vi ett helt marknadsstyrt försäkringssystem. Den modell som fackföreningarna nu lyckats tillskansa sig är oacceptabel eftersom den stjäl pengar från dem som är sjuka på riktigt. Alla som jobbar har inte heller avtalsförsäkringar. Det är orättvist att de ska tvingas vara med och betala fackföreningarnas lyxförsäkring.

_______________
Andra bloggar om: politik, regeringen, moderaterna, anders borg, rättvisa, sjukpenning, sjukförsäkring, facket. Pingat på intressant.se.

Eftersom jag länge retat mig på DN Debatts metod för rubriksättning var jag till sist tvungen att skriva till redaktionen för att fråga hur de tänker. Till min stora förvåning får jag veta att chefen för debattsidan tycker att det är OK med falska citat.

Det jag retar mig på är att tidningen sätter citattecken runt rubriken trots att det inte rör sig om ett citat. Rubrikens text återfinns aldrig i själva artikeln, utan är något som redaktionen kokat ihop själv. Jag tycker att detta är att citera falskt, vilket jag alltid har trott är en dödssynd för en journalist.

Jag fick svar från Mats Bergstrand, chef för DN Debatt:

Rubriker är inte fullständiga satser så även citatrubriker måste vara ett sammandrag av ett budskap. Men gäller kritiken att rubrikerna inte har täckning i texten får du gärna återkomma i mer preciserad form. Och apropå det du kallar “dödssynd”: Det är ju så att “falska citat” förekommer varje dag i varje tidning, då i form av så kallade pratminus där formuleringarna regelmässigt är ändrade av skriftspråksskäl…

Nu tyckte inte jag att svaret var riktigt tillfredsställande. För det är inte alla som vet att det inte är artikelförfattaren som bestämmer rubriken, utan redaktionen. Redaktionen brukar då välja en rubrik som spetsar till innehållet. Författarna har ingen makt över detta tyvärr, men det följer åtminstone en etablerad praxis i branschen. Citattecken använder man dock för att markera att man återger en annan persons ord exakt. Det är det som är själva syftet med att citera. Citattecken runt rubriken ger därför läsaren en känsla av äkthet. Den förvrängning av innehållet som uppstår när redaktionen hittar på en rubrik blir därmed mycket värre än vanligt, eftersom man ju då påstår att rubriken är författarens egna ord. Det blir helt enkelt ett falskt citat.

Jag var därför tvungen att skriva tillbaks och fråga:

Låt mig exemplifiera med det brev som du skickat till mig. Låt säga att jag skulle publicera detta som ett debattinlägg. Skulle du tycka att följande är en bra rubrik:

Jag tycker det finns täckning för detta i din text, men tycker du att rubriken motsvarar andemeningen i ditt brev?

Jag trodde att Bergstrand skulle vända sig emot detta, eftersom jag aldrig trodde att en redaktör på DN skulle erkänna att han brukar använda falska citat. Men jag tog fel:

Ja, jag tycker att det vore en bra rubrik…

Bergstrand skriver visserligen i sitt brev att ett sådant påhittat citat inte bör förekomma i löpande text, men som rubrik går det bra.

Vad vår vän Bergstrand menar är alltså att det är helt OK att citera falskt så länge det sker i rubrikform. Jag tycker att det är ganska häpnadsväckande att chefen för Sveriges viktigaste debattsida har denna slappa inställning till vad som menas med citat. Bergstrand är inte vem som helst, utan en person med makt och ansvar. Han är en opinionsbildare i klass med vilken partiledare som helst. På en sådan har man rätt att ställa krav. Mitt krav är att DN Debatt slutar citera falskt.

_______________
Andra bloggar om: politik, media, dn, dn debatt, mats bergstrand, journalistik, opinionsbildning. Pingat på intressant.se.

Märkligt. Jag har precis beställt tid hos läkaren. Det var ingen väntetid alls i telefon och jag är inbokad på besök redan på måndag.

Det är hos Previa, ett vinstdrivande företag, ett företag som tjänar pengar på min och andras dåliga hälsa. Det skulle inte förvåna mig om detta företag också delar ut vinsten till sina ägare! Då går pengarna rakt ned i fickorna på direktörerna! Det är dessutom skattepengar det handlar om, pengar som alla har varit med och betalat. Ska verkligen dessa gå rakt ned i direktörernas redan feta plånböcker!

Vad säger ni? Ska vi inte återinföra det gamla systemet då man visste att vården inte var en handelsvara, inga företag fick ta ut några vinster och vi ägde allt tillsammans? Att inte komma fram på telefon och få vänta i tre veckor för att få tid hos läkaren kan väl inte vara så farligt. En helt vanlig vårdkö ska väl en karl klara av! Vårdköerna är en oundviklig följd av den samhälleliga solidariteten. För oss som står på de svagas sida är vårdköer någonting som vi kan vara stolta över. Den som väntar på vård, väntar aldrig för länge!

________________
Andra bloggar om: politik, vård, vårdköer, socialism. Pingat på intressant.se.

Sitter just nu och tittar på SVT:s Uppdrag granskning – Sveriges i särklass mest vänstervridna dokumentärprogram. I programmet driver man tesen att Täby kommun agerat odemokratiskt när man sålde Tibble gymnasium. Eftersom en majoritet av eleverna och lärarna på skolan inte ville att skolan skulle privatiseras har kommunen agerat odemokratiskt.

Nu råkar det vara så att det är folket i kommunen som äger, eller ägde, skolan, vare sig eleverna eller lärarna. Såvitt jag vet har moderaterna egen majoritet i kommunens fullmäktige. Moderaterna företräder helt enkelt folket i Täby. Alltså är utförsäljningen fullt demokratisk. Lärarna och eleverna är inte folket i Täby. Det funkar likadant i många andra kommuner där socialdemokraterna dominerar den politiska scenen, och vägrar att privatisera en enda skola. Det är också demokratiskt.

För övrigt är kvällens upplaga av Uppdrag granskning ytterligare ett lysande bevis på att media är den verkliga oppositionen. Reporten Johan Winberg gör en “kritiskt” intervju med en kritiker av privatiseringen av Tibble gymnasium:

- Dom fick alltså en monopolchans?
- Ja.

__________________
Andra bloggar om: politik, media, svt, uppdrag granskning, täby, vänstermedia, moderaterna, friskolor. Pingat på intressant.se.

Länk: ALLIANSENS VITBOK

Min gamle lärare Leif Lewin skriver i DN om regeringens problem med att nå ut i media:

Regeringen behöver en retorik som visar att dess politik går ut på att värna, inte att att skada välfärdsstaten.

Problemet är nämligen att socialdemokraterna under lång tid har lyckats få människor att förknippa välfärdsstaten med dem samtidigt som svenskarna alltid har haft en positiv syn på staten. När moderater vill förändra något beskrivs det därför i media alltid som att de vill “rasera” välfärden, menar Lewin.

Jag håller med om att mediebilden av regeringens politik inte är vad den borde samt att det till stor del beror på att nästan all kampanjverksamhet legat nere under ett helt år. Däremot glömmer Lewin en inte helt oviktig detalj. Regeringen har aldrig haft medierna på sin sida.

Det är nu ett känt faktum att journalistiken i Sverige är vänstervriden. Så här beskriver “neutrala” SR Ekot förändringarna i sjukförsäkringarna:

Regeringen sänker ersättningen för dem som har varit sjukskrivna i minst ett år från 80 procent till 75 procent av lönen. Dessutom sänks ersättningen lite grann för alla sjuka, eftersom beräkningssättet ändras.

Men så här beskriver regeringen själv reformerna (DN Debatt):

Det överordnade målet för en politik som syftar till att minska utanförskapet i dagens Sverige måste vara att åstadkomma full sysselsättning i ordets verkliga bemärkelse. Därför kommer vi i samband med höstens budgetproposition att presentera ett omfattande reformpaket. Dels för att förhindra att människor blir långtidssjukskrivna, dels för att göra det ekonomiskt möjligt för människor som redan befinner sig i utanförskap att ta ett första steg in på arbetsmarknaden.

Somliga åtgärder kommer säkert att betraktas som kärva förslag. Våra politiska motståndare kommer att hävda att förändringarna slår mot de svaga i samhället. Därför vill vi påminna om att det i dag är fler än 550.000 som uppbär sjuk- och aktivitetsersättning och tvingas leva med en låg ekonomisk standard. Det handlar om människor som i sämsta fall har 64 procent av sin tidigare inkomst och har få eller inga vägar tillbaka.

Det är en viss skillnad. Ekot återger överhuvudtaget ingenting om regeringens motiv till reformen. Istället tar man fasta på allt som uppfattas som “försämringar”.

Det är så här Mediasverige ser ut, och det är det här som regeringen har att kämpa mot. Oppositionen är inte problemet. För närvarande finns det nämligen inte någon opposition. Det finns tre vänsterpartier, men vad de gör om dagarna är det ingen som vet. Oppositionen kommer istället från medias nyhetsredaktioner.

Ytterligare ett exempel på hur media vantolkar budskapet är för sjukt för att inte nämnas. DN:s debattredaktion har satt rubriken “Tuffare sjukpenningregler i vårt stora reformpaket” på ministrarnas debattinlägg, med citattecken. Saken är dock den att det alls inte står så i artikeln. Det är ett citat som tidningen självt har hittat på. Ett falskt citat. Men så gör DN Debatt alltid nuförtiden. Hittar på citat för att få smaskiga rubriker. Jag är helt säker på att Fredrik Reinfeldt aldrig hade satt denna rubrik själv.

_______________
Andra bloggar om: politik, media, regeringen, alliansen, dn debatt, dn. Pingat på intressant.se.

Skriver det här inlägget bara för att kunna länka till Bloggkartan.

Jag har vid flera tillfällen på denna blogg sagt att bensinbilens dagar är räknade. Inget av det som rapporteras i media har fått mig att ändra på den uppfattningen. Tvärtom blir jag alltmer styrkt i min övertygelse desto med jag läser.

Det senaste som rapporteras är att bilindustrin själv konstaterat att de flesta bilförare endast kör drygt 5 mil per dag. Med så korta sträckor klarar man sig helt utan flytande drivmedel. Det räcker med el. Men eftersom elbilarna fortfarande innebär ett osäkerhetsmoment kan man kombinera el och bensin (eller ännu hellre etanol). Det finns redan idag hybridbilar som kombinerar el och bensin, men nu talar vi om en s.k. plug-in-hybrid. Denna bil “tankar” man via ett vanligt eluttag. Bilen har alltså elmotorn som huvudmotor och bensinmotorn som reserv. En vanlig hybrid har tvärtom bensinmotorn som huvudmotor och elmotorn som reserv. Den pluggas heller aldrig in i väggen. Elen i en vanlig hybrid kommer ur överskottsenergi från bensinmotorn.

Plug-in-hybriden kommer att finnas på marknaden 2010. Jag tror att det kommer att vara året då bensinbilen dog. Elbilarna kommer att vara billigare och renare, och alternativbränslet kommer sannolikt inte vara bensin utan etanol eller rapsdiesel. Bensineran går mot sitt slut.

Läs mer om framtidens bilar här: E24 (SvD Näringsliv).

Lyssna på en intervju med Sten Karlsson, Chalmers: P1 Morgon.

_________________
Andra bloggar om: politik, miljöbilar, bilar, elbilar, bensin, etanol, hybridbilar. Pingat på intressant.se.

_________________

Mona Sahlin vill att regeringen kallar till ett partiledarmöte om Sveriges framtida säkerhetspolitik (DN). Jag tycker inte regeringen ska göra det. Det tjänar nämligen ingenting till så länge socialdemokraterna vägrar diskutera alliansfriheten.

Det är sant att Sveriges säkerhetspolitik är i en enda röra, men det är inte regeringens senaste besparingar på försvaret som är problemet, utan det faktum att vi svenskar sedan årtionden tillbaka lever i en stor lögn, nämligen att vi ensamma skulle kunna klara av att försvara vår territoriella integritet. Vi kunde inte det under kalla krigets tid och vi kan det definitivt inte idag. Vi har avskaffat territorialförsvaret!

Ändå skriver Sahlin om socialdemokraternas försvarspolitik:

“Vi skall agera på flera plan. Nationellt genom att se till att vårt försvar är utformat efter dagens och morgondagens hot och både kan hävda vår territoriella integritet och bidra till att stärka vårt samhälle vid svåra påfrestningar”.

Det verkar som att Sahlin inte för en sekund har intresserat sig för vad socialdemokraterna har gjort på försvarsområdet medan hon själv satt i regeringen. Avvecklingen av territorialförsvaret är redan genomförd vilket skedde under hennes partis ledning.

För att få ordning på situationen är det nu hög tid att börja diskutera svenskt medlemsskap i NATO. Vi är redan medlemmar i Partnerskap för Fred och deltar på så vis i all NATO-verksamhet på frivillig basis. Och det har varit den förra socialdemokratiska regeringens uttryckliga önskan att Sverige ska samarbeta så mycket med NATO som möjligt. Vi deltar till och med i militära samarbeten.

Det enda vi har sagt att vi inte ska göra är att komma till Norges, Danmarks och Estlands hjälp, om de skulle bli attackerade. För den socialdemokratiska solidariteten stannar nämligen vid den svenska gränsen.

Det är många socialdemokrater som inte vet om detta, dvs. att vårt land samarbetar med NATO på många olika områden och att det är deras egna företrädare som uppmuntrat till det. Partiet har aldrig vågat tala klarspråk. Man har under lång tid undanhållit sina egna sanningen om NATO. Det är uselt ledarskap.

Det är rädslan för sanningen om NATO som har gjort att vi har hamnat i den här situationen. Försvaret ska arbeta mot hotbilder, men som alla förstår kan man ändra hotbilderna fram och tillbaks varteftersom. Det kan ett land inte göra om det är med i NATO. Då ingår man ett avtal med andra länder och på så vis kan inte försvarspolitiken bli en buffertpost i budgeten (som regeringen gör nu) eller som arbetsmarknadspolitiska åtgärder (som socialdemokraterna gjort tidigare).

För övrigt tycker jag moderaterna fått ta emot onödigt mycket kritik för regeringens senaste besparing. Vilket annat parti diskuterar säkerhetspolitik överhuvudtaget? Folkpartiet säger sig vara för NATO-medlemsskap. Vet fp om att detta kan innebära en upprustning? Jag tycker att mitt partis ledning förtjänar kritik på vilket sätt försvarsfrågan hanterats de senaste veckorna, men återigen, inom vilket annat parti talar man alls om säkerhetspolitik?

_______________
Andra bloggar om: politik, moderaterna, socialdemokraterna, regeringen, alliansen, försvaret, säkerhetspolitik, sahlin. Pingat på intressant.se.

SvD/TT skriver om dödshotet mot Lars Vilks: “Internationellt har flera länder protesterat officiellt, bland dem Egypten, Pakistan och Iran, liksom samarbetsorganet Islamiska konferensen.”

Jag tycker att vore klädsamt om de 20-tal ambassadörer från muslimska länder som fick företräde hos statsministern i detta ärende gengäldade den tjänsten. De bör stämma in i avståndstagandet från mordhotet. Det är uppenbarligen av yttersta politisk vikt för dem att profeten Muhammed inte avbildas. För Sveriges del är det dock av yttersta politisk vikt att konstnärer och andra som vill göra bruk av yttrandefriheten inte mordhotas.

(Intressant är att se Iran på listan, med tanke på tidigare erfarenheter.)

_______________
Andra bloggar om: politik, muhammed, islam, vilks, lars vilks, yttrandefrihet. Pingat på intressant.se.

Några av mina närmaste vänner och tillika högerväljare är ordentligt uppretade av besparingarna på försvarets materielanslag. Upprördheten kan förstås, eftersom en riktig högerman alltid tar försvaret i försvar, och hanteringen av ärendet lämnar mycket i övrigt att önska. Däremot tycker jag känslorna tar över väl mycket när missnöjet går ut över andra frågor och det påstås att alliansen tappat styrseln.

Tvärtom är det så att denna regering snart inte har några vallöften kvar att infria. Tidningen Riksdag & Departement publicerade i veckan en lista över vilka vallöften som infriats. 101 av 131 är åtgärdade eller kommer att åtgärdas inom kort. Återstår så bara 30 löften för resten av mandatperioden.

Länk till listan.

Det är trist att försvarsfrågan misshandlats på det sätt som den gjorts. Men problemet med den svenska försvarspolitiken ligger varken hos den nuvarande regeringen eller riksdagen, utan i årtionden av självbedrägeri. Felet med svensk försvarpolitik heter neutralitet och alliansfrihet. Det är denna idiotiska doktrin som gjort att svenska folket inte begriper sig på säkerhetspolitik överhuvudtaget. Hade vårt land styrts med det minsta förnuft hade vi sedan länge varit med i NATO.

_______________
Andra bloggar om: politik, moderaterna, regeringen, alliansen, försvaret, nato. Pingat på intressant.se.

Jag tycker synd om alla barn som tvingas gå i kommunala skolor där man inte får be till Gud tillsammans. Allt som har med Gud att göra är bortrensat. Barnen tvingas lära sig att religion är något man bara får hålla på med hemma. Det är indoktrinering. Barnen hjärntvättas att tro att Gud inte finns. Det är förskräckligt.

Tycker ni att stycket ovan låter larvigt och överdrivet. Visst, men det går ändå inte upp mot Marita Ulvskogs deklaration att religiösa friskolor är barnfängelser. Skall religiösa friskolor dömas enligt principen att om en dålig religiös friskola upptäcks så ska alla andra också stängas, ja, då bör också kommunala skolor dömas enligt samma måttstock. I så fall måste vi nog stänga alla kommunala skolor i hela landet.

Men samtidigt får man väl skicka Ulvskog en tacksamhetens tanke. Nu vet jag hur jag ska bemöta nästa socialdemokrat jag träffar som inte gillar religiösa friskolor: “Jaså, så du tycker också att friskolor är barnfängelser”.

_______________
Andra bloggar om: politik, friskolor, ulvskog, socialdemokraterna. Intressant.se.

Regeringen lovar att arbeta för att avskaffa EU-tullarna för utomeuropeisk etanol. Det är bra. Lyckas vi med det kommer vi att ha tagit ett mycket stort steg mot grönare bilism. Etanolen kommer sannolikt att vara det bränsle som vid sidan av el och rapsdiesel kommer att ersätta bensinen.

Med avskaffade tullar blir det lönsamt att köra på etanol. Idag tjänar man tyvärr inget på att köra på etanol eftersom motorn bränner så mycket mer etanol än vad den bränner bensin. Det går på ett ut ungefär. Dock med fördelen att man bidrar till att minska nationens oljeberoende, vilket är en god handling i sig.

Det här visar också att alliansregeringen tar miljöfrågorna på lika stort allvar som förra regeringen, minst. Frågan om sänkta tullar på etanol kunde förra regeringen också fört upp på agendan, men gjorde aldrig det. Det är också tack vare alliansregeringen som försäljningen av etanolbilar har fördubblats bara i år.

_______________
Andra bloggar om: politik, etanol, miljöbilar, alliansen, regeringen. Pingat på intressant.se.

Efter att SvD påstått att en hemlig utredning i Stockholms läns landsting visar att vårdcentraler i “utsatta” områden kommer att få mindre pengar när Vårdval Stockholm införs, skrev jag ett brev till reporten och frågade hur han kunde dra sådana slutsatser när författarna till utredningen inte själva gör det. Igår fick jag svar:

Hej!

Fredrik Mellgren

Jag får tacka Mellgren för svaret. Emellertid tror jag inte att svaret räddar honom. Något medvetet ljugande är det tydligen inte fråga om. Men hur kommer det sig att han inte tog reda på hur rapporten skulle tolkas? Ett sätt att få en objektiv kommentar hade ju varit att vända sig till tjänstemännen. Alliansens företrädare var korkade när de inte gav några kommentarer. Men betyder det att oppositionens tolkning skall få stå oemotsagd? Artikeln är i princip skriven som ett pressmeddelande från sossarna.

Dessutom är det direkt fel att påstå att han inte drar några slutsatser. Rubriken på artikeln är “Vårdval drabbar utsatta områden”. Det står inte så i rapporten. Det är en slutsats. Som dessutom lagts i rubriken för att den skall vara så tydlig som möjligt.

Artikeln är en partsinlaga direkt nedladdad från socialdemokraternas intranät, eller dålig. Det är bara att välja.

_________________
Andra bloggar om: politik, vårdval stockholm, sjukvård, vård, filippa reinfeldt, svd, media. Pingat på intressant.se.

Som bekant har katolska kyrkan i USA stämts på hundratals miljoner dollar för att den inte har ingripit mot präster som begått pedofili. Men hur står det då till i Svenska kyrkan? Ja, får man tro prästen Niklas Olaison som företräder Domkyrkoförsamlingen i Stockholm, tycker Jesus att det är OK med pedofili. Så här säger Olaison i församlingens tidning Sthlmsliv om homosexualitet i Bibeln:

”Åh, det finns hur mycket som helst där, säger Niklas och hänvisar till exempel till Matteusevangeliets åttonde kapitel. I bibelavsnittet berättas det om en centurion, en romersk officer, som kommer till Jesus och ber honom att bota hans tjänare. Eftersom jag studerat romersk kulturhistoria vet jag att det fanns en omfattande lyxprostitution där män hade sex med pojkar. Officeren ville rädda sin slavpojke, som han förmodligen hade en sexuell relation med. … När Jesus helar pojken befäster han alltså underförstått relationen mellan mannen och pojken.”

Uttalandet har naturligtvis fått många att gå i taket. Vad i he…? Olaison har därför försökt förklara sig. Det handlar inte om pedofili i dagens mening, menar han:

“Min bibeltolkning måste dessutom ses i sin tid och att det här säkert inte handlade om en pojke som var ett barn,” säger han till Världen idag.

Det skulle alltså ha varit fråga om ett ömsesidigt förhållande. Eller? För på Stockholms domkyrkoförsamlings hemsida säger Olaison:

“–Jag beklagar de missförstånd som har uppstått. Anledningen till att jag valde att kalla relationen ”pederastisk” snarare än ”homosexuell” är att romarna inte erkände några jämlika homosexuella relationer. För dem måste varje sexuell relation (oavsett kön) ha en över- och en underordnad part. Vad jag ville säga var alltså att relationen var ojämlik, inte att pojken var prostituerad eller ett barn. Pojkens ålder framgår inte av texten, men det är fullt möjligt att det är en fullvuxen man det är frågan om. Slavar blev nämligen aldrig myndiga. Det påverkar emellertid inte saken. Under alla förhållanden handlade det om ett ojämlikt förhållande.”

Det är alltså inte fråga om ett ömsesidigt kärleksförhållande, utan om en romersk officer som håller sig med en slav med vilken han har sexuella relationer. Vad skall vi tycka om det? Ja, vad tycker vi om män som utnyttjar sin maktställning för att kräva sex av underordnade? För Olaison verkar det dock inte vara något problem, eftersom han påstår att Jesus “befäst” relationen, dvs. sagt att den är OK.

Man tar sig för pannan. Men det här är ju inte första gången Stockholms domkyrkoförsamling skämmer ut sig. Sist det begav sig drog man in pengar från ungdomsverksamheten för att finansiera en fotoutställning med nakenbilder på Jesus.

Nåväl. Någon kanske undrar vad historien om officeren och “slaven” egentligen handlar om. Den finns att läsa i Matteusevangeliet kapitel 8, vers 5-13. Den har självklart ingenting med homosexualitet att göra, utan med tro. Officeren begär inte att Jesus skall komma hem till honom. Det räcker med att Jesus lovar att tjänaren skall bli frisk (enligt svenska texten är pojken en tjänare och inte slav). Jesus blir glad över detta, eftersom officeren visar att han verkligen tror på det Jesus säger och gör.

Själv är jag mycket förtjust i denna text eftersom den visar vad som menas med förtroende. Jag brukar också säga till dem jag litar på att “Om du säger att det är på det sättet så tror jag på dig”. Det kan bli fel ibland, men i längden funkar det. Om man ger andra förtroende får man också förtroende tillbaks.

Men som sagt, texten har ingenting med homosexualitet att göra, ännu mindre pedofili.

Länkar: Världen idag, Dagen, SvD, Stockholms domkyrkoförsamling.

_______________
Andra bloggar om: religion, homosexualitet, bibeln, svenska kyrkan, gud, jesus, kyrkan. Pingat på intressant.se.

Det här är ytterligare ett fenomen som måste beskådas. Youtube är ju fascinerande. Ett 40-tal gitarrister har gett sig på Johann Pachelbels Canon. Här är film som klippt ihop dem!

Det är killen i blåa T-shirten i början, vars ansikte man inte ser, som startat det hela, tror jag.

_______________
Andra bloggar om: musik, rock, hård rock, gitarr, solo

Sann, objektiv och riktig information om Vårdval Stockholm kan nedladdas här:

http://stefanolsson.nu/filer/vardvalstockholm.pdf

Den är sann, objektiv och riktig eftersom den är skriven av moderaterna.

Idag rapporterar SvD en osanning. Det är reporten Fredrik Mellgren som vilseför läsarna när han påstår att Vårdval Stockholm kommer att resultera i minskade anslag till vårdcentraler i “utsatta områden”. Det står inte så i rapporten.

Jag har inte själv läst den, men i ett internt brev citerar Filippa Reinfeldt en minst sagt intressant kommentar av de tjänstemän som skrivit rapporten:

”För modellens syfte har det inte funnits behov av att göra individuella antaganden för varje mottagning. Att använda modellen för att dra slutsatser för en enskild mottagning är därför inte möjligt – svaret blir inte korrekt.”

Jag tycker att det är minst sagt häpnadsväckande att en reporter på en seriös tidning som SvD undanhåller information på det här viset. Det är ju som att ljuga för läsarna. Men kanske har Mellgren inte haft tillgång till rätt dokument? Jag har därför skickat ett brev till honom för att fråga hur han egentligen har tänkt:

Hej

Stefan Olsson

_______________
Andra bloggar om: politik, reinfeldt, filippa reinfeldt, moderaterna, alliansen, svd, lögner, media, sjukvård. Pingat på intressant.se.

Mikael ”Prinsen” Trolin (han kallar sig så), folkpartist, skriver på Aftonbladets hemsida att det är “kravliberalismens” fel att det gick dåligt i valet. Med Jan Björklund som ny partiordförande kommer det därför att gå ännu sämre, menar Trolin.

Visst det gick dåligt 2006 men det gick otroligt bra 2002, valet då idén språktest för invandrare lanserades. Leijonborg lyckades lyfta partiet från 4,7 procent till 13,3 procent. Nedgången 2006 förklaras istället av moderaternas väldiga framryckning, som inte fp-ledningen kan göras ansvarig för. Partiet har nu 7,4 procent av rösterna. Det är betydligt mer än när Leijonborg slog in på “kravlinjen”. Det är kravliberalismen som räddat partiet.

Det var snarare mjukliberalerna, ni vet de där som vill vara alla till lags samtidigt och som inte ens kan säga vilka de vill regera ihop med, som höll på att utradera partiet. Om mjukliberalerna kommer tillbaks i ledningen hotas inte bara fp:s överlevnad utan också allianssamarbetet. De har aldrig gillat det och är egenkära nog för att kunna spräcka regeringen. Med mjukliberalerna i ledningen för fp kan vi lika gärna passa på att be sossarna ta över regeringsmakten direkt.

Lika korkat vore det för fp att bryta allianssamarbetet och försöka inleda ett samarbete med miljöpartiet, som föreslås på DN Debatt. Vad ska en koalition mellan ett parti på 7,5 procent och ett på 5,2 procent göra! Ta över regeringsmakten? Skrattretande.

_______________
Andra bloggar om: politik, folkpartiet, björklund, leijonborg, liberalism. Pingat på intressant.se.

ÖB Håkan Syrén måste väl ändå sägas vara gårdagen stora hjälte. Det var ingen rolig dag för försvarsmakten igår. Planerade materialinvesteringar kommer att ställas in. Många försvarsanställdas arbete går rakt ned i papperskorgen. Syrén fick därför frågan i SVT Aktuellt om han kunde vara kvar som chef för försvarsmakten efter detta. Klockrent svarade han att det inte blir mer pengar till försvaret bara för att han avgår! Dessutom ska inte en chef lämna sin personal i sticket när det blir tufft! Det är ledarskap. Det är egentligen just den typ av person som vill ha som politiker och inte tjänsteman.

Länk till Aktuellts sändning.

_________________
Andra bloggar om: politik, försvar, odenberg, syrén, regeringen. Pingat på intressant.se.

I USA är det som bekant tradition att framföra nationalsången vid sportevenemang. Även hos oss har det blivit vanligt att göra så. Dessvärre tycker jag dock inte att det alltid blir så bra gjort. De artister som får uppdraget vill gärna sätta sin egen prägel på framförandet, vilket ofta gör det hela löjligt. Att framföra en välkänd sång på ett nytt sätt är svårt. Som regel gillar jag därför helt vanliga traditionella framföranden bäst.

Men så finns det genuina konstnärer, som kan det där med att vända upp och ned på allt utan att få det att framstå som larvigt och tillgjort. Av en slump hittade jag denna filmsnutt där Marvin Gaye sjunger The Star Spangled Banner. En helt egen version, olik alla andras, men ändå med nationalsångskänslan bevarad. Lysande.

_________________
Andra bloggar om: politik, musik, nationalsången, usa, the star spangled banner, marvin gaye. Pingat på intressant.se.

Så tar Sverige äntligen första steget mot en mer rättvis barnomsorg. Regeringen föreslår att kommunerna ska ha rätt att ge vårdnadsbidrag om 3000 kr per barn och månad.

Statens subvention av kommunala dagis har under lång tid varit en av de större orättvisorna i Sverige. Vi har alla betalat in stora summor i skatt, pengar som ska användas till att underlätta för föräldrar att ta hand om sina barn. Men det är bara dem som har haft barn i den kommunala barnomsorgen som fått ta del av dem.

Nu kommer fler att kunna få ta del av pengarna. Trots det kommer stora orättvisor kvarstå. Den som utnyttjar det nya vårdnadsbidraget kommer att få 36 000 kr per år, men den som har sitt barn på kommunalt dagis får 84 000 kr per år.* På sikt krävs det därför en höjning av vårdnadsbidraget.

Länkar: DN, regeringen.
__________________
* I Uppsala kostar en barnomsorgsplats 120 000 kr. Maxtaxan ligger på 3000 kr.

Andra bloggar om: politik, vårdnadsbidrag, regeringen, alliansen. Pingat på intressant.se

En bisarr blogg dök upp i förrgår. “Objektiv Jingeblogg” heter den och verkar ha tillkommit med det enda syftet att angripa bloggaren Jinge. Jag upptäckte bloggen på grund av att jag blivit citerad där.

Först tänkte jag, vad tusan! Jag vill inte vara med i någon hatkampanj. Men sen kom jag på att det är bra. För det ger mig en chans att säga att jag gillar Jinge. Den uppmärksamme har noterat att jag för länge sedan inkluderat honom bland mina rekommenderade länkar.

Att jag gillar Jinge beror inte på att jag tillnärmelsevis skulle dela hans åsikter, han hejar ju som bekant på vänsterpartiet, utan på att jag gillar politisk debatt. I den politiska bloggosfären har Jinge etablerat sig som den främste, och det har han gjort utan uppbackning från någon organisation. Jämför med en annan framgångsrik politisk bloggare som Ali Esbati. Esbatis status har han inte förvärvat själv, utan den har han fått genom att han varit ledare för Ung Vänster. Jinge har dock etablerat sig av egen kraft. Det förtjänar respekt.

Sen vill jag med det här inlägget självfallet också ta avstånd från den typ av smädeskampanj, som jag har förstått är på gång.

Och jag vill be mina meningsfränder, som på samma sätt som jag tycker att Jinge har konstiga politiska åsikter, att inte delta i kampanjen. Tror vi på våra idéer och vår förmåga att föra ut dem kommer vi att detronisera Jinge från posten som Sveriges främste politiske bloggare ändå.

________________
Andra bloggar om: politik, jinge, bloggosfären. Pingat på intressant.se.

I veckan är jag på konferens i Chicago. American Political Science Association har sin årliga sammankomst. På morgonen igår (fredag) besökte jag ett rundabordssamtal om USA:s eventuella uttåg ur Irak. Mycket intressant. En av de bästa sammanfattningarna av läget jag har fått på länge.

Frågan som diskuterades var om USA bör eller ens kan dra sig ur Irak? De olika kommentatorerna bidrog med olika perspektiv, men gemensamt för dem var att de såg dystert på framtiden. Allt talar för att USA blir kvar i Irak under mycket lång tid.

John Mearsheimer förklarade att den inrikespolitiska logiken i USA gör att vare sig republikanerna eller demokraterna vill vara de som påbörjar uttåget. Ett uttåg kommer att vara besvärligt och framstå som ett misslyckande. Republikanerna kommer därför att fram till valet 2008 hävda att kriget ändå går bra. Om demokraterna vinner presidentvalet kan de sedan säga att återtåget är en dolkstöt i ryggen. Ansvaret för misslyckande i Irak faller därmed på demokraterna. Demokraterna i sin tur har dock redan räknat ut att det är just detta republikanerna tänker göra. De har varit med förr. Följaktligen kommer de inte heller genomföra ett tillbakadragande av trupperna.

Alldeles för många har också satsat alltför mycket prestige i Irakfrågan. “So few people understood that we would jump into a giant shithole”, menade Mearsheimer. Det var inte bara presidentens omdöme som klickade. Det är många som fortfarande inte vill erkänna att Irakäventyret misslyckats.

Juan Cole redogjorde för de olika rivaliserande grupperna i Irak. Situationen är komplex i sina detaljer, men ändå ganska enkel att beskriva, menade han. Det finns tre områden som är viktiga att hålla: Barsa, Kirkuk och Bagdad. Basra och Kirkuk är landets stora oljeområden och Bagdad är huvudstaden. Och om dem konkurrerar tre folkgrupper: shia, sunni och kurderna. Striderna mellan dem har pågått redan från början. Cole menade att USA, närvaron till trots, helt framstår som irrelevant i sammanhanget. Vid ett amerikanskt tillbakadragande skulle dessa folkgrupper ryka ihop igen. “When the US leaves, all hell is going to break out”, konstaterade en uppgiven Cole.

Stephen Biddle i sin tur kommenterade de olika mellanalternativ som förts på tal. Om nu inte ett fullt tillbakadragande är möjligt eftersom det riskerar att förvärra situationen, kanske USA skulle kunna dra tillbaka bara en viss del av styrkorna? Olika förslag har förts fram, men Biddle var skeptisk.

En variant skulle vara att USA nöjer sig med att fortsätta utbilda de irakiska säkerhetsstyrkorna. Problemet med det är dock att det inte är i utbildningen som det brister. De irakiska styrkorna är väl tränade vid det här laget. Snarare är problemet att även dessa irakier är indragna i kampen mellan folkgrupperna.

En annan variant skulle vara att USA väljer att skydda gränserna för att förhindra utländskt inflytande. Biddle påpekade dock att gränserna är olika svåra att bevaka. Vissa landsändar skulle bli hårt bevakade, andra inte. Detta skulle i sin tur ha olika betydelse för olika folkgrupper. Vissa skulle känna sig mer bevakade än andra.

En tredje variant skulle vara att satsa allt på att utrota al-Qaeda, som varande den enda riktiga genuina terrororganisationen och USA:s främsta fiende. Men inte heller detta trodde Biddle på. Framgångsrik terroristbekämpning kräver medverkan av allmänheten. Hur skall allmänheten våga ange var al-Qaeda-trupper gömmer sig om den armé som ska skydda allmänheten lämnat landet?

Ett sista förslag som också förts fram är att USA borde satsa på kurderna. Kurderna är den folkgrupp som bidragit mest till det nya statsbygget och som varit minst våldsam. Detta förslag dömde Biddle dock ut fullständigt, eftersom man då skulle komma på kant med Turkiet. Ett fritt kurdistan i norra Irak skulle Turkiet betrakta som en fristad för kurdiska gerillor. Turkiet anser sig fortfarande behöva göra militära insatser i norra Irak för att kunna upprätthålla ordningen i sydöstra delen av landet. Men skulle USA kunna strunta i Turkiet? Nej, menade Biddle. Turkiet är en av USA:s viktigaste allierade i området.

Det var en kunnig, men dyster panel som talade. Även om alla gärna såg att USA drog sig ur snarast möjligt var det ingen som kunde se hur detta skulle gå till.

Det blir alltmer uppenbart att amerikanska folket har tröttnat på kriget. Det finns snart knappt någon ens bland ledande republikaner som oreserverat stöder insatsen. Uppgivenhet verkar vara vad de flesta känner. Kriget har gått galet och det saknas idéer på hur landet skall ta sig ur den knipa det har hamnat i. Ingen vill se fler döda. Men det tragiska verkar vara att det enda sättet att förhindra ett ännu värre blodbad än det vi redan har är att USA blir kvar.

________________
Andra bloggar om: politik, irak, usa, irakkriget. Pingat på intressant.se.