Är lesbiskhet ett handikapp?

Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, HomO, vill att landstinget i Östergötlands län ska ge lesbiska par gratis insemination. Annars är det fråga om diskriminering. Landstinget tar idag betalt av lesbiska par, men inte av heterosexuella par, som söker hjälp med assisterad befruktning.

Landstingets argument är att barnlösa heterosexuella par är barnlösa på grund av medicinska problem. Mannen eller kvinnans reproduktionsförmåga fungerar inte. De är handikappade. Alltså har de rätt till gratis insemination eftersom samhället bör hjälpa handikappade.

Lesbiska par är dock inte handikappade. Det är av naturen så beskaffat att två kvinnor med fullgod reproduktionsförmåga inte kan skaffa barn tillsammans.

Nu undrar jag därför hur HomO tänker? Är det ett handikapp att vara lesbisk?

______________

Andra bloggar om: , , , , . Pingat på intressant.se.

Skandia Liv är parasiter

Vad är en parasit? Ja, den som undrar rekommenderas läsa Skandia Livs debattartikel i dagens Aftonblad. I sin artikel påstår företagets VD att regeringen hemlighållit en reform som kommer att rycka undan grunden för alla privata försäkringar, och inför en retroaktiv lagändring. Regeringen alltså ljuger, tar dina pengar och bryter mot grundlagen, om man får tro Skandia Liv.

Kritiken är larvig bör inte tas på allvar. Vad regeringen gör är att den har påbörjat ett projekt för att täppa till ett stort läckande hål i de allmänna försäkringssystemen. Hålet består i att de privata försäkringar som Skandia Liv säljer orsakar kostnader för staten på ett sätt som staten inte själv kan kontrollera.

Jag har skrivit om det tidigare: Avtalsförsäkringar är orättvisa och bör avskaffas.

Privata tilläggsförsäkringar, exempelvis den extra sjukpenningen som många får genom sina fackföreningar, är inte några riktiga försäkringar alls. De finns inte till för att säkra inkomstbortfallet för försäkringstagaren, utan är en försäkring mot självrisken i den statliga grundläggande örsäkringen. Den solidariskt finansierade statliga försäkringen har en självrisk för att den inte ska överutnyttjas. Sjukpenningen är som bekant bara 80 procent av inkomsten. Tar man bort självrisken kommer försäkringen således att överutnyttjas, och det är staten som får betala.

Vad Skandia Liv vill göra är alltså att fortsätta kunna sälja försäkringar mot statens självrisker. Den marknaden kan man med gott samvete stänga. Försäkringsbolagens uppgift ska vara att skydda människors egendom och inkomster, inte att parasitera på dåligt fungerande statliga försäkringssystem.

______________

Andra bloggar om: , , , . Pingat på intressant.se.

Styvpappan smygfilmade 14-åringen naken. Friades av hovrätten.

När den 14 åriga flickan skulle duscha upptäckte hon att styvpappan gömt en kamera i tvättkorgen. Hon upptäckte den genom att linsen syntes genom ett hål i korgen. För detta blev styvpappan åtalad och dömd för sexuellt ofredande i tingsrätten.

En ganska rimlig dom får man säga. Bevisläget var klart. Smygfilmningen skedde i ett sexuellt syfte och dessutom hade styvpappan smyggtittat på dottern vid ett annat tillfälle genom fönstret.

Häromdagen prövades dock målet av Svea Hovrätt. Styvpappan friades. Hovrätten menade nämligen att det inte är ett brott att smygfilma någon. Det finns ingen lag som säger att smygfotografering är förbjuden. Gör man det i smyg, säger hovrätten, så är det inte ofredande. Då har man inte haft som syfte att ofreda någon.

Hovrätten tänker naturligtvis fel. Frågan om det rör sig om ofredande eller inte måste ju i första hand ses utifrån offrets perspektiv. Det är sannolikt att styvpappan hade tänkt sig att dottern aldrig skulle få veta något. Han hade säkert inte alls tänkt utsätta henne för något ofredande alls. Men resultatet av hans handlingar blev ändå just ett ofredande.

Hovrätten påstår att mannen inte hade något uppsåt. Men det är just vad han har haft. Hans direkta uppsåt var ”bara” att smygfilma, men han visste att det egentligen var fel och att det fanns en risk för att dottern skulle upptäcka kameran. Därmed bör man dra slutsatsen att han haft full insikt om att om dottern fått syn på kameran skulle hon ha känt sig djupt kränkt. Ändå satte han dit kameran. (Alltså finns det ett s.k. likgiltighetsuppsåt.)

I det här fallet törs jag utan omsvep sticka ut huvudet och säga att hovrätten dömt fel. Den har snöat in på frågan om det är lagligt eller inte att filma någon utan dennes tillstånd. Det är lagligt, men det har inte med saken att göra.

Hovrätten borde istället lyssnat på sin egen rättskänsla. Låter det som en försvarbar handling att en styvpappa i sexuellt syfte smygfilmar sin 14-åriga dotter naken i duschen? Nej, det gör inte det. Då är den med all sannolikhet också olaglig.

Återigen undrar jag dessutom hur det kommer sig att brott mot barn sällan skapar rubriker i media?

(Domen avkunnades 16 oktober i Svea Hovrätt.)

_________________

Andra bloggar om: , , , . Pingat på intressant.se.

Min åsikt om samkönade äktenskap

Idag har moderaterna på partistämman i Gävle beslutat sig vara för införandet av en äktenskapsbalk som säger att även samkönade par ska kunna ingå äktenskap. Jag har själv grunnat mycket frågan och nu när jag bevistade stämman tänkte jag att om stämmoombuden skulle vara tvungna att bestämma sig kunde det vara dags för mig också. Här är så min åsikt:

Om nationen Sverige ska vara som en familj, en gemenskap där alla får plats, där vi tillsammans ska leva sida vid sida, där vi ska umgås, arbeta, spela och leka tillsammans, en gemenskap där vi inte bara måste utan också vill vara tillsammans, måste vi se till att ingen grupp behandlas på ett sätt så att den allvarligt känner sig utesluten. Ty då har vi sannolikt gjort något som är fel. Det kanske inte är så att gruppen i verklig mening särbehandlas på något vis, men om denna grupp ändå tycker sig uppleva att det är på det viset, och dess önskningar om en förändring sitter så djupt i själen hos dem att de uppriktigt och av hela sitt hjärta ber oss andra att acceptera denna förändring, samtidigt som förändringen inte handlar om att svika de egna mest djupgående övertygelserna eller orsakar några förödande konsekvenser, är det rimligt att göra den till viljes.

Jag kommer alltså att framöver stödja partiets nya linje att staten ska erkänna samkönade äktenskap.

Den princip som jag har låtit mig vägledas av är den om nationen som en familj, och jag har uppfattat det som att vad de homosexuella är ute efter är det symboliska erkännandet från statens sida av homsexuella parförhållanden som äktenskap.

Övriga argument, om likabehandling inför lagen, familjerätt, barnuppfostran, internationella konventioner, teologi, m.m. har inte samma dignitet. I den moderata debatten var det många på för-sidan som hade som huvudargument att den nuvarande äktenskapsbalken inte behandlade hetero- och homosexuella lika. Men det menar jag är fel. Partnerskapslagen ger homsexuella par samma rättsskydd som heterosexuella äktenskap. Det enda som skiljer mellan homosexuella par och heterosexuella par är det symboliska. Det är det symboliska erkännandet som de homosexuella menar bekräftar tillhörigheten till gemenskapen, nationen som en familj.

Det här har varit ett ganska svårt beslut för mig att komma fram till. Inte känslomässigt, för jag är inte alls engagerad i frågan, vare sig för eller mot, utan rent intellektuellt sett. För mig personligen är nämligen ett äktenskap per definition en förening mellan en man och en kvinna. På samma sätt som en hund inte är en katt är för mig inte ett homosexuellt förhållande ett äktenskap. Jag kommer inte att automatiskt tänka på ett homosexuellt förhållande som ett äktenskap bara för att det sker en lagändring. Jag kan inte skicka mig själv på hjärntvätt. Och jag tycker inte heller att det är diskriminerande för jag tycker inte att det är diskriminerande mot en hund att jag inte kallar den för en katt.

I någon mån förringar också ett symboliskt upphöjande av homosexuella förhållanden till äktenskap det traditionella heterosexuella äktenskapets status, vilket är synd eftersom det traditionella heterosexuella äktenskapet är en mycket bra institution. Men jag tror att jag kan leva med det, eftersom staten tyvärr inte gör mycket i övrigt heller för att premiera äktenskapets status. Jag skulle egentligen vilja se en annan äktenskapspolitik helt och hållet. Det traditionella äktenskapet kommer inte att kraschlanda på grund av det här.

______________

Andra bloggar om: , , . Pingat på intressant.se.

Moderaterna, konservatismen och friheten

Moderater talar gärna om frihet. Därmed tycks många av dem också tro att de är liberaler. Men hur är det med den saken egentligen?

Arvid Lindman hette partiets ledare mellan 1912 och 1935. Han brukade kalla sig konservativ. När partiet firade 20 års jubileum 1924 skrev han i medlemstidningen Medborgaren:

Högern är nu det enda parti av någon betydelse, som ha frihetens flagga hissad i topp … Vi vilja icke veta av andra inskränkningar i de enskildas rörelsefrihet än som betingas av hänsyn till andras rätt och samhällets lugna utveckling. Vi vilja lämna de enskilda individerna frihet att inom dessa gränser utveckla sig efter sin individuella egenart.

Lindman menade att en påtvingad likriktning var förkvävande:

Individernas egenskaper äro ytters olika, de växla i all oändlighet. Det finns plats för alla i ett folks mångskiftande verksamhet, om var och en får verka på rätt plats.

Vad jag vill visa med dessa citat är att svensk konservatism alltid har varit individualistisk och frihetsälskande. Som synes är det inte så stor skillnad mellan hur Arvid Lindman resonerade på 1920-talet och vad som sagts och tänkts på partistämman i Gävle nu i dagarna.

Det finns mycket mer att säga om förhållandet mellan konservatismen och liberalismen. En längre utläggning i ämnet får anstå till en annan gång. Det viktiga att komma ihåg är att individualism och frihet är tankar som vi burit med oss mycket länge, längre än existensen av de politiska beteckningarna liberalism och konservatism.

_______________

Andra bloggar om: , , , , . Pingat på intressant.se.