Styvpappan smygfilmade 14-åringen naken. Friades av hovrätten.

När den 14 åriga flickan skulle duscha upptäckte hon att styvpappan gömt en kamera i tvättkorgen. Hon upptäckte den genom att linsen syntes genom ett hål i korgen. För detta blev styvpappan åtalad och dömd för sexuellt ofredande i tingsrätten.

En ganska rimlig dom får man säga. Bevisläget var klart. Smygfilmningen skedde i ett sexuellt syfte och dessutom hade styvpappan smyggtittat på dottern vid ett annat tillfälle genom fönstret.

Häromdagen prövades dock målet av Svea Hovrätt. Styvpappan friades. Hovrätten menade nämligen att det inte är ett brott att smygfilma någon. Det finns ingen lag som säger att smygfotografering är förbjuden. Gör man det i smyg, säger hovrätten, så är det inte ofredande. Då har man inte haft som syfte att ofreda någon.

Hovrätten tänker naturligtvis fel. Frågan om det rör sig om ofredande eller inte måste ju i första hand ses utifrån offrets perspektiv. Det är sannolikt att styvpappan hade tänkt sig att dottern aldrig skulle få veta något. Han hade säkert inte alls tänkt utsätta henne för något ofredande alls. Men resultatet av hans handlingar blev ändå just ett ofredande.

Hovrätten påstår att mannen inte hade något uppsåt. Men det är just vad han har haft. Hans direkta uppsåt var ”bara” att smygfilma, men han visste att det egentligen var fel och att det fanns en risk för att dottern skulle upptäcka kameran. Därmed bör man dra slutsatsen att han haft full insikt om att om dottern fått syn på kameran skulle hon ha känt sig djupt kränkt. Ändå satte han dit kameran. (Alltså finns det ett s.k. likgiltighetsuppsåt.)

I det här fallet törs jag utan omsvep sticka ut huvudet och säga att hovrätten dömt fel. Den har snöat in på frågan om det är lagligt eller inte att filma någon utan dennes tillstånd. Det är lagligt, men det har inte med saken att göra.

Hovrätten borde istället lyssnat på sin egen rättskänsla. Låter det som en försvarbar handling att en styvpappa i sexuellt syfte smygfilmar sin 14-åriga dotter naken i duschen? Nej, det gör inte det. Då är den med all sannolikhet också olaglig.

Återigen undrar jag dessutom hur det kommer sig att brott mot barn sällan skapar rubriker i media?

(Domen avkunnades 16 oktober i Svea Hovrätt.)

_________________

Andra bloggar om: , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

6 kommentarer

  1. Lars

    Intressant att du skriver att hovrätten ”tänker” fel – Håller givetvis med om att handlingen är helt förkastlig men vi har lagar och förordningar. Hovrätten har tagit gällande sådana i beaktning vid sitt avkunnande. Etiskt är det naturligtvis fel men skulle man börja döma på etiska grunder så är man nog illa ute inom många områden där i dag lagen säger annorlunda.

    Tycka kan man göra men att uttrycka att en instans som hovrätten inte vet vad dom gör ( i andra ordalag ) är lite väl mycket… Tanken är god visserligen… Väl mött! MVH

  2. Stefan

    Jag menar just att hovrättens tillämpning av lagen är fel i det här fallet. Hovrätten har tolkat uppsåtet fel.

    För övrigt är lag och etik inte två helt separata saker, eftersom lagen i sig grundar sig på etiska normer. När man dömer någon i enlighet med lagen dömer man också honom på etiska grunder.

    Jag ser inte heller några problem med att jag som lekman kritiserar en domstol. Hovrättens jurister är mycket kompetenta, men besitter inte något övermänskliga kunskaper som gör att vi som inte är jurister föstår vad det handlar om. Annat vore det om jag kommenterade kärnfysik. Då vore jag en dilletant.

  3. Lars

    Normer är ”oskrivna lagar” och visst har du en poäng med att en del lagar grundar sig i etiska normer, det är en tolkningsfråga. Det handlar i basen om vad man uppfattar som rätt och fel. Enligt förfarandet; rättssäkerhet är riktlinjerna väldigt tydliga: Den som är anklagad eller den tilltalad behöver INTE bevisa sin oskuld – Den som anklagar måste bevisa den tilltalades skuld. dvs kunna bevisa att utom varje tvivel dennes uppsåt eller handling faller under en brottslig karaktär.
    Detta ställer till problem med jämna mellanrum i den juridiska processen men är en nödvändighet i ett fungerande rättssamhälle. Att kritisera är lätt men jag kan tycka att man då bör ha all fakta i det aktuella målet, inte bara vissa utvalda. Har du alla fakta rörande det du kritiserar så har jag inga invändningar. =)

    Väl mött.. /

  4. Stefan

    Jag har läst domen. I denna presenteras de fakta som rätten grundat sin slutsats på. Utifrån dessa fakta drar jag en annan slutsats i skuldfrågan. Man borde ha prövat frågan om det funnits ett likgilithetsuppsåt.

  5. Anette Cedergren

    Hej Stefan!

    Jag heter Anette Cedergren och är jurist och arbetar just nu med ett liknande fall. Skulle du vilja vara så vänlig att ge mig ärende nr till Svea Hovrätt så att jag kan studera domen. Finns det även möjlighet att få ärende nr till Tingsrätten vore jag djupt tacksam.är
    MVH Anette Cedergren

  6. Stefan

    Anette,
    Tyvärr sparade jag inte domarna och har därför inte koll på numren. Om du har tillgång till Norstedts juridiska nyheter, eller något sånt, bör det dock vara en enkel sak att leta rätt på. Det var så jag letade rätt på domarna. Alternativet är att gå igenom domar avkunnade i Svea Hovrätt 16 oktober.

    Ledsen att jag inte kan hjälpa till mer än så. Hoppas du når rättvisa i ditt fall. Skriv gärna till mig och berätta hur det går. Fall som dessa är viktiga att bevaka.

    /Stefan