Gärna pengar till landstingen, men till vad?

Oppositionen skriver idag på DN Debatt att de vill att staten ska höja bidragen till kommuner och landsting med tio miljarder kronor. Skälet är att man vill dämpa effekterna av de minskade skatteintäkter i kommuner och landsting som blir effekten av ökad arbetslöshet. Jag tycker också att staten ska satsa på välfärden nu i lågkonjunkturen, men man måste ju också ha en idé om vad pengarna ska gå till.

Att betala ut pengar till kommuner och landsting utan några som helst krav på hur pengarna ska användas leder inte nödvändigtvis till att man håller borta arbetslösheten. Många kommuner går med underskott. I deras fall hjälper man dem bara att inte ta tag i sina ekonomiska problem.

Jag ser gärna statliga investeringar i välfärdssektorn, eftersom kommunalråd och landstingsråd över hela landet just nu sitter med foten på bromsen. I samma stund som de verkligen bromsar skapar detta ytterligare en nedgång i konjunkturen. Det snabbaste sättet att spara är också alltid att spara på personal vilket direkt försämrar kvaliteten i välfärden. Vi bör alltså på förhindra att kommuner och landsting panikbromsar. Men höjda statliga bidrag måste gå till investeringar som på sikt betalar sig. Det går att göra produktivitetshöjningar även inom omsorgen.

Viktigast av allt är i alla fall att inte göra några engångssatsningar av typen ”Perssonpengar”. Tillfälliga bidrag måste ju för eller senare dras in. Sådant tas aldrig väl emot. Ingen mottagare uppfattar nämligen sina bidrag som tillfälliga. Istället kallar man det för nedskärningar.

Att oppositionen föreslår höjda bidrag utan att också komma med ett förslag på hur de ska användas visar att man inte tänkt färdigt. Dessutom kan det vara värt att påminna sig att Mona Sahlin tidigare föreslagit att staten ska ta över Volvo och gå in med miljardsubventioner i byggnadsindustrin. Tio miljarder i kommunsektorn är dessutom en ganska liten summa, med tanke på att den omsätter mer än tusen miljarder. Populism!

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , . Pingat på intressant.se.

Betala inte! Om blufföretaget Fordonsvärderingen AB.

Sedan jag i september bloggade om att jag fått en faktura av företaget Fordonsvärderingen AB, alias FVAB, som jag inte ville betala, har jag fått ett par mejl från några som liksom jag låtit sig luras av företaget. Jag har hjälpt till efter bästa förmåga.

Ett särskilt ömmande fall tyckte jag var ett gammalt par i 80-års åldern som inte visste hur de skulle bli av med bedragarna. En vän till dem fick till sist rycka in. Igår fick jag ett tackbrev:

Hej Stefan!

Jag, NN, som hjälpte MM med rubr ärende, vill framföra ETT STORT TACK för Din vänlighet att vilja hjälpa oss. Jag hade precis innan vi fått det sista mailet från Dej lyckats få en herr Peter Söderberg ”på knä”. Det blev en lång brevväxling, som till slut gav resultat. Jag har en viss vana att behandla manipulerande herrar från mitt arbetsliv. Han försökte skrämma mej på alla sätt, men jag refererade till artiklar på nätet och det räckte. Han skrev ett mycket ödmjukt brev där han bekräftade att fakturan skulle krediteras – ”skam den som ger sej”!

Jag hade inte lyckats om inte Du hade framträtt på internet. Du gav mej styrka, så det är Du som skall ta åt Dej äran.

Än en gång tack från mej och MM och hans fru.

Tack själva för ert fina brev! Det var egentligen inte mycket jag gjorde förutom att jag uppmanade er att stå på er och inte betala.

Samma råd ger jag också till alla andra som råkat ut för det här företaget. Fordonsvärderingen AB ligger i en tvist med Konsumentverket som menar att de bedriver falsk marknadsföring. Betala därför ingenting!

Skriv till företaget och säg att du ”bestrider” fakturan. Förklara att du anser att köpet är ogiltigt med hänvisning till ”Distans- och hemförsäljningslagen” (SFS 2005:59). Använd ordet ”bestrider”. På juristspråk betyder det att man i princip kräver att företaget måste bevisa sin rätt i domstol. Men inget företag går till tingsrätten med ett krav på 400 kr.

Läs också mitt tidigare blogginlägg: http://stefanolsson.nu/2008/09/02/se-upp-for-wwwfordonsvarderingense-ett-blufforetag

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.

Hamas är ett gäng idioter, men hur synd är det om Israel?

Det finns ingenting som rättfärdigar Hamas terrorkrig mot den israeliska civilbefolkningen. Det finns inga förmildrande omständigheter, inga ursäkter. Ingen moraliskt ansvarskännande bör ta Hamas parti i striden med Israel. Och man kan inte vara särskilt förvånad eller upprörd över att Israel försvarar sig.

Däremot, och det måste också sägas, är det inte särskilt synd om Israel som stat, som dragit på sig Hamas terror. Jag tycker synd om de civila israeler som blivit offer för terrorn, men själva nationen Israel, lider jag inte med.

Israel har under lång tid letts av politiker utan förmåga att skapa säkerhet för sitt folk. Man är sedan 1948 i konflikt med palestinierna, och har inte förmått hitta en fredlig lösning. Det går inte att förhandla med terrorister, säger man, men problemet ligger inte i att Israel inte vill förhandla med vetvillingarna i Hamas eller Hizbollah, utan att man aldrig tillerkänt den palestinska befolkningen någon respekt. Bosättningspolitiken är det största problemet. Barriären mot Västbanken gör inte heller saken bättre.

Ett lands ledning ska kunna garantera sitt folks säkerhet. Det kan inte de israeliska ledarna. Och eftersom Israel är en demokrati är det folket som får skylla sig självt. Behandlar man ett annat folk illa kommer detta folk att bete sig illa tillbaks. Ju längre det går, desto värre blir det.

Nu kommer säkert någon israelvän påstå att jag talar för den berömda kålsuparteorin, dvs. att båda sidor skulle vara lika dumma och att man därför inte kan ta ställning mellan dem. Men så säger jag alls inte. Hamas är den ondare av de två, utan tvekan. Men det hade aldrig funnits något Hamas om Israel hade spelat sina kort ordentligt, åtminstone de senaste 40 åren. Hur länge ska man gå omkring och skylla på andra? Det Israel behöver göra är att ägna sig mer åt självkritik, och därefter skaffa sig ett nytt ledarskap. Ut med Saul, in med David.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Jag vill också slippa Karl-Bertil Jonssons julafton

Nu när tabut omkring Karl-Bertil Jonssons julafton är brutet, av Isabella Löwengrip, mer känd som Blondinbella, är det lika bra att stämma in i klagolåten. Jag gillar inte heller filmen. Precis som Löwengrip tycker jag att den är larvig.

Nu brukar jag inte se filmen, eftersom vi brukar äta julmiddag då, men jag tycker den har fått ställning i samhället långt finare än vad den förtjänar.

Filmen är rolig. Jag skrattar åt samma skämt som alla andra. Men det hjälper inte. Filmen har två fel som gör att jag aldrig kommer att tycka om den. 1) Huvudpersonen begår stöld, men beskrivs som en hjälte. 2) Filmens verklighetsbeskrivning är som tagen ur socialdemokraternas partiprogram anno 1964. Företagare är alla rika känslokalla svin, det är finare att ge bort andras pengar som gåvor än sina egna, etc.

Möjligen har jag också ett tredje skäl och det är att den har upplyfts till helig av så många i vårt land att man framstår som en idiot om man törs kritisera den. Det här gäller även borgerliga personer, som skulle ha hackat filmen i småbitar om inte manusförfattaren hade hetat Tage Danielsson. Jag är helt övertygad om att filmen aldrig skulle ha fått samma status med en annan författare.

Men, Stefan, tycker inte du att Karl-Bertil ändå gör något fint? Han vill ju bara väl? Och de han tar saker ifrån ger ju sin välsignelse? De rika knösar som blir av med sina servettringar i körsbärsträ, de ville ju inte ha dem!

Så brukar man säga till mig när jag kristiserar filmen. Men då är man ju med förlov sagt ganska korkad. Filmen har ett starkt moraliserande budskap. Författaren vill lära ut något. Men vad skulle resultatet bli för en verklig Karl-Bertil Jonsson?

Man kan inte förutsätta att servettringar i körsbärsträ är onödigt tjafs. Såna saker kan ha ett affektionsvärde. Just med julklappar är detta högst sannolikt. De kan ju vara givna av kärlek. Nu är det inte så i Tage Danielssons historia, men det beror på att han är Gud i sagan och kan lägga alla detaljerna till rätta.

Jag förvånas över att alla som vill försvara filmen (varav många alltså är borgerliga) så okritiskt köper Danielssons verklighet. Det är klart att det inte gör någonting om man snor ett par servettringar som ingen kommer att sakna. Det är bara det att ingen kan veta vad det är för servettringar på förhand. Filmens sensmoral bygger på en verklighet som inte finns.

Verklighetens Karl-Bertil hade tagits av polisen. Dömts och fått skyddstillsyn (om han hade varit över 15 år). Och detta hade även hänt om Tage Danielsson hade varit statsminister.

_____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , . Pingat på intressant.se.

Psalmiana #5, Stilla natt

Stilla natt, nr 114 i psalmboken, är världens mest sjungna julsång. Därmed är den tyvärr också världens mest förstörda julsång. I grunden är det en fantastiskt vacker visa, men varför är den så svår att sjunga med den innerlighet som den förtjänar?

Många artister har försökt göra moderna tolkningar av sången. Dessa blir aldrig bra, så man undrar varför de ens försöker. Det finns bara en modern tolkning som håller måttet, som dessutom är fullständigt lysande. Det är Mahalia Jacksons version (som inte är så väldigt modern när allt kommer omkring, tror att den är från 40-talet). Kan man inte göra det bättre än Mahalia Jackson, vilket knappast är möjligt, kan man lika gärna låta bli. Vissa framträdanden är så överlägsna att man inte kan förstå hur någon ska kunna överträffa dem.

Men även om det här är världens mest kända julsång är den inte det överallt, en julsång alltså. När jag var i Vietnam för många år sedan fick jag sjunga den som en vanlig psalm. Den är älskad där också, men inte som julsång, trots texten. Märkligt, eller hur?

Intressant att veta om den här psalmen är också att den version som vi brukar sjunga och som också är den som finns i psalmboken inte låter exakt likadant som originalet. I original går frasen ”Kristus till jorden är kommen” i refrängen en ters lägre. Här är originalversionen. Tyvärr börjar det här klippet med någon slags signatur som inte alls har med låten att göra. Urdumt, eftersom man ju tror att det är något fel med klippet. Men väntar man till den fåniga signaturen är över så kommer psalmen som den ska. Lyssna särskilt på refrängen så hör ni att den är lite annorlunda.

Med detta inlägg vill jag hälsa alla mina läsare en God Jul! (Och eftersom det är jul blir det inte lika mycket skrivet här på ett tag.)

Vad är Psalminana? Klicka här för att läsa tidigare inlägg: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.