Miljöpartiet har fel om vad forskningen säger om betyg

Miljöpartiet är för skriftliga omdömen i skolan men mot betyg. De slår sig för bröstet och säger att denna uppfattning bygger på forskning. ”Forskningen visar entydigt att betygen inte motiverar till mer kunskapsinhämtning”, påstår partiet. Stämmer detta? Jag har kollat upp saken.

Den forskare miljöpartiet hänvisar till är Dylan William. Så här säger han:

The research on feedback shows that much of the feedback that students receive has, at best, no impact on learning, and can actually be counter-productive. One study (Kluger & DeNisi, 1996) reviewed over 3000 research reports on the effects of feedback in schools, colleges, and workplaces. They then rejected studies that failed to reach the highest standards of methodological rigour and were left with just 131 studies. Across these 131 studies, they found that, on average, feedback did increase achievement, but that in 40% of the studies, feedback actually made people’s performance worse than it would have been without feedback. The key feature of these studies was that feedback was, in the psychological jargon, ‘ego-involving’. In other words, the feedback focused attention on the person rather than the quality of the work, for example by giving scores, grades or other forms of report that encouraged comparison with others. For the 60% of studies that found a positive impact on performance, Kluger & DeNisi found that the biggest impacts occurred when feedback told not just what to do to improve, but also how to go about it.

Det kan man knappast påstå är entydiga resultat. I 60 procent av fallen har alltså någon form av feedback till eleverna haft ett gott resultat. Sen är det också så, som den uppmärksamme läsaren redan noterat, att det inte är professor Dylan själv som står bakom dessa resultat utan Kluger & Denisi. Vad säger då de?

Since the beginning of the century, feedback interventions (FIs) produced negative–but largely ignored—effects on performance. A meta-analysis (607 effect sizes; 23,663 observations) suggests that FIs improved performance on average (d = .41 ) but that over 1/3 of the FIs decreased performance.

Där ser man. Kluger & Denisi menar att det har varit en dominerade föreställning att betyg (feedback interventions) är skadlig för lärandet, men att den kanske inte stämmer. De lutar faktiskt åt att betyg verkligen har effekt. Bilden är dock allt annat än entydig. Författarna är själva av uppfattningen att 90 års forskning givit väldigt magra resultat.

Vad lär vi oss av detta? Jo, 1) den kan vara bra att läsa den forskning som man hänvisar till även om man är språkrör i miljöpartiet, 2) forskning är sällan entydig, 3) vetenskapliga bevis finns för att betyg har effekt. Betyg kan ha en negativ effekt också, men rätt utformade kan de funka.

Källor:
– William, Dylan, 2006, Does Assesment Hinder Learning?, Speech delivered by Professor Dylan Wiliam at the ETS Europe breakfast salon.
– Kluger, Avraham & Denisi, Angelo, 1996, The Effects of Feedback Interventions on Performance: A Historical Review, a Meta-Analysis, and a Preliminary Feedback Intervention Theory, Psychological Bulletin, Vol. 119, No. 2, 254–284.

__________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat påp intressant.se.

Debattör tycker det är OK med dåliga lärare

Jag har tidigare påstått att den usla situationen i skolorna är socialdemokraternas fel. Jag har också påstått att det är just socialdemokraternas extrema jämlikhetsideal som är en av huvudorsakerna. Jämlikhetsfundamentalisterna är så frukansvärt rädda för att det ska uppstå skillnader mellan människor att de aldrig kan tänka sig att släppa fram talanger, för då skapar man en elit. Det ska inte finnas någon elit, enligt dem.

Ett typiskt uttryck för detta publiceras idag i Aftonbladet. Det är debattören Magnus Nydén som inte gillar TV-serien 9A, eftersom den andas elitism. Den påstår att det finns bra och dåliga lärare, och att man kan få bättre resultat i skolan om man rekryterar bättre lärare. Inte bra, enligt Nydén:

Är det ett samhälle av ”supermäniskor” vi vill ha? Eller vill vi ha ett samhälle som tillåter människor att misslyckas, men som gärna citerar Samuel Beckett: ”…det spelar ingen roll. Försök igen! Misslyckas igen! Misslyckas bättre!”

Herregud! Säg det till den elev som går ut nian utan att kunna läsa ordentligt. ”Du hade otur grabben. Du fick en lärare som var helt oduglig. Vi låter alla som vill få jobba som lärare, oavsett om de kan nåt eller inte. I vårt fina jämlika samhälle vill vi nämligen inte göra skillnad mellan folk och folk. Det är taskigt för dig att du inte kan läsa, men du vill väl inte att vi ska ha ett elitsamhälle!”

Tänk om vi rekryterade läkare på samma vis. Tänk om vi tyckte att det var OK att en läkare ”misslyckades” ibland. Skulle vi acceptera det? Nej. Så varför ska vi tillåta att lärare misslyckas med sin undervisning?

________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , . Pingat på intressant.se.

Varför är det bara vänstern som känner sig kränkt?

Varför är det bara folk som tillhör vänstern som blir kränkta? För några år sedan hette det att man var ”exkluderad”. Nu är det kränkt. Det är dock bara vänstermänniskor som håller på så. Varför?

Problemet har sin botten i att det finns en grupp vänstermänniskor som kommit att förälska sig i teorier om strukturell underordning i kombination med en relativistisk kunskapssyn, främst queerteoretiker och feminister, och som vill utnyttja vetenskapen i politiska syften. Det är en ganska liten grupp, som dock inom så kallade intellektuella kretsar, är ganska inflytelserik.

Dessa personer vill väl. De vill bli av med diskriminering av olika minoriteter, och vill utveckla samhällsvetenskapliga teorier för att förklara hur diskrimineringen ser ut. Men av någon anledning har de också tillägnat sig en relativistisk kunskapssyn, och det är där som allt kör ihop sig. Med en relativistisk kunskapssyn menar jag att man tror att det inte finns några objektiva sanningar, utan allt är en fråga om subjektiva omdömen. All kunskap är därför relativ, ytterst subjektiv, dvs. personlig. Om två personer har motstridiga uppfattningar beror inte det på att den ene skulle ha fel, utan båda har rätt samtidgt. Var och en har rätt till sin sanning.

Det är tron på den personliga sanningen som gör att folk kan hävda att de är kränkta och bli tagna på allvar. Den som är kränkt upplever ju på sitt personliga plan att hon eller han verkligen är kränkt. Alltså är kränkningen verklig. Det är den personliga upplevelsen som är bekräftelsen på att kränkningen verkligen ägt rum, att den är sann.

Med ett sådant förhållningssätt blir det omöjligt att motbevisa att en kränkning skulle ha hänt. Oavsett vad man anför för bevis för motsatsen kan den som påstår sig vara kränkt alltid hänvisa till sin personliga upplevelse.

Märkligt nog är det bara vänstermänniskor som tänker på detta vis. Det är svårt att hitta den här typen av vetenskapsteoretiska föreställningar inom högern. Jag vet inte riktigt varför det är så. Troligtvis har det med tradition att göra. Klassisk konservatism går ju som bekant ut på att försvara absoluta sanningar.

Samtidigt måste man vara tydlig med att påpeka att detta verkligen inte gäller all vänster. Jag vet från min egen tid i Uppsala att det fanns många inom vänstern som var rent ut sagt förbannade på att denna usla form av vetenskapsteori florerade inom deras kretsar. De menade att en sund vänster måste arbeta med bästa tänkbara vetenskapliga metoder och kände en frustration över att goda ambtioner ofta landade i teoretiska träsk. Jag lider med dem.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Kränkningsnojan är verklig

Det är nu många som vill förneka att kränkningshysterin är verklig. Exempelvis skriver Krister Fahlstedt i Expressen att det blivt en ”trend” att angripa de kränkta. Sanningen är att det är precis tvärtom. Det finns utbredd rädsla att ifrågasätta de som säger sig vara kränkta. Det finns en kränkningsnoja. Här är ett verkligt exempel, berättat för mig av en vän som läser till präst.

Min kompis var för två veckor sedan på en planeringshelg inför ett kommande konfirmationsläger. Man diskuterade hur gudstjänsterna skulle se ut, vilka ämnen som skulle tas upp och vilka psalmer som skulle sjungas. Då visade det sig att en av psalmerna började med orden ”Gå med Jesus”. Det var inte bra. I konfirmandgruppen skulle det nämligen komma att ingå en person som var rullstolsburen. Hon kunde ju känna sig kränkt om man sjöng en psalm som handlade om att man skulle ”gå” med Jesus.

Otroligt, eller hur? Men så blir det när man ständigt är rädd för att kränka någon. Jag förstår att många inte tror på den här typen av berättelser. Jag själv är verksam i en miljö där liknande saker inte händer. Jag jobbar i en miljö som domineras av civilingenjörer. Dessa verkar inte veta vad kränkningar är (eller så är de bara normala). Men i Svenska kyrkan händer det hela tiden. Det här är bara en av många liknande historier.

(Det bör väl påpekas att min vän inte tillhörde dem som tyckte att ordet ”gå” var kränkande.)
_____________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Utnämningspolitiken är bra, men måste genomföras konsekvent

Det är märkligt att se hur många sossar som plötsligt blivit anhängare av regeringens utnämningspolitik. För det är väl så man ska tolka kritiken mot att regeringen utnämnt Mikael Odenberg till VD för Svenska Kraftnät? Så här säger Peter Hultkvist (s) till SR Ekot:

– Det har var ett riggat jobb för Odenberg. Man skulle lösa problemet att han avgick som försvarsminister och ge honom en annan befattning. det inser alla att det är så och det går inte att lura folk på den punkten.

Kritiken är riktig, men det är bara det att det är precis så den socialdemokratiska utnämningspolitiken sett ut under nästan ett sekel. Att anklaga någon för en synd man själv begått … jag har för mig att det finns ett ord för det …

Icke desto mindre är ärendet hopplöst dåligt skött. Jag instämmer till fullo med Stefan Attefalls (kd) kritik. Om vi ska ha en öppen konkurrens till alla höga chefsbefattningar i staten, då måste principen gälla rakt över, utan undantag.

Jag förstår inte heller hur Reinfeldt kan tala om att den här rekryteringen skulle ha gjorts i enlighet med de nya reglerna. I huvudsak har ärendet skötts av Näringsdepartementet (som kontrolleras av centern). Reinfeldt har haft en begränsad insyn. Med rätt fakta är det sällan Reinfeldt gör bort sig i media, men jag är inte säker på att han har haft tillgång till fakta den här gången. Återigen undrar man därför hur det står till i statsministerns pressavdelning.

___________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.