Kränkningsnojan är verklig

Det är nu många som vill förneka att kränkningshysterin är verklig. Exempelvis skriver Krister Fahlstedt i Expressen att det blivt en ”trend” att angripa de kränkta. Sanningen är att det är precis tvärtom. Det finns utbredd rädsla att ifrågasätta de som säger sig vara kränkta. Det finns en kränkningsnoja. Här är ett verkligt exempel, berättat för mig av en vän som läser till präst.

Min kompis var för två veckor sedan på en planeringshelg inför ett kommande konfirmationsläger. Man diskuterade hur gudstjänsterna skulle se ut, vilka ämnen som skulle tas upp och vilka psalmer som skulle sjungas. Då visade det sig att en av psalmerna började med orden ”Gå med Jesus”. Det var inte bra. I konfirmandgruppen skulle det nämligen komma att ingå en person som var rullstolsburen. Hon kunde ju känna sig kränkt om man sjöng en psalm som handlade om att man skulle ”gå” med Jesus.

Otroligt, eller hur? Men så blir det när man ständigt är rädd för att kränka någon. Jag förstår att många inte tror på den här typen av berättelser. Jag själv är verksam i en miljö där liknande saker inte händer. Jag jobbar i en miljö som domineras av civilingenjörer. Dessa verkar inte veta vad kränkningar är (eller så är de bara normala). Men i Svenska kyrkan händer det hela tiden. Det här är bara en av många liknande historier.

(Det bör väl påpekas att min vän inte tillhörde dem som tyckte att ordet ”gå” var kränkande.)
_____________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

En kommentar