Varför är det bara vänstern som känner sig kränkt?

Varför är det bara folk som tillhör vänstern som blir kränkta? För några år sedan hette det att man var ”exkluderad”. Nu är det kränkt. Det är dock bara vänstermänniskor som håller på så. Varför?

Problemet har sin botten i att det finns en grupp vänstermänniskor som kommit att förälska sig i teorier om strukturell underordning i kombination med en relativistisk kunskapssyn, främst queerteoretiker och feminister, och som vill utnyttja vetenskapen i politiska syften. Det är en ganska liten grupp, som dock inom så kallade intellektuella kretsar, är ganska inflytelserik.

Dessa personer vill väl. De vill bli av med diskriminering av olika minoriteter, och vill utveckla samhällsvetenskapliga teorier för att förklara hur diskrimineringen ser ut. Men av någon anledning har de också tillägnat sig en relativistisk kunskapssyn, och det är där som allt kör ihop sig. Med en relativistisk kunskapssyn menar jag att man tror att det inte finns några objektiva sanningar, utan allt är en fråga om subjektiva omdömen. All kunskap är därför relativ, ytterst subjektiv, dvs. personlig. Om två personer har motstridiga uppfattningar beror inte det på att den ene skulle ha fel, utan båda har rätt samtidgt. Var och en har rätt till sin sanning.

Det är tron på den personliga sanningen som gör att folk kan hävda att de är kränkta och bli tagna på allvar. Den som är kränkt upplever ju på sitt personliga plan att hon eller han verkligen är kränkt. Alltså är kränkningen verklig. Det är den personliga upplevelsen som är bekräftelsen på att kränkningen verkligen ägt rum, att den är sann.

Med ett sådant förhållningssätt blir det omöjligt att motbevisa att en kränkning skulle ha hänt. Oavsett vad man anför för bevis för motsatsen kan den som påstår sig vara kränkt alltid hänvisa till sin personliga upplevelse.

Märkligt nog är det bara vänstermänniskor som tänker på detta vis. Det är svårt att hitta den här typen av vetenskapsteoretiska föreställningar inom högern. Jag vet inte riktigt varför det är så. Troligtvis har det med tradition att göra. Klassisk konservatism går ju som bekant ut på att försvara absoluta sanningar.

Samtidigt måste man vara tydlig med att påpeka att detta verkligen inte gäller all vänster. Jag vet från min egen tid i Uppsala att det fanns många inom vänstern som var rent ut sagt förbannade på att denna usla form av vetenskapsteori florerade inom deras kretsar. De menade att en sund vänster måste arbeta med bästa tänkbara vetenskapliga metoder och kände en frustration över att goda ambtioner ofta landade i teoretiska träsk. Jag lider med dem.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

5 kommentarer

  1. Samuel Olsson

    Jag tror att det kan ha att göra med att vi (& då menar jag ”vänstern” lite allmänt) ofta blandar ihop just begreppen sanning & upplevelse. Vi pratar så mycket om att världen är som vi upplever den att vi glömmer bort att skilja på faktiskt kunskap/sanning & hur vi (människor) sen tolkar den.

    För så är det ju – vi tolkar alla omvärlden på mer eller mindre olika sätt, beroende på vår egna historia, våra åsikter & vår livsåskådning. De ramverken ger oss en upplevelse av vad som hände vid ett givet tillfälle, som inte alls behöver överensstämma med _sanningen_.

    Sen är förstås _sanningen_ ganska svår att gripa i för det mesta, just eftersom vi alla upplever situationer på olika sätt. Som exempelvis kränkningar. För att kunna säga, rent objektivt, att en kränkning har ägt rum måste vi ha en väldigt tydlig definition av vad som är att kränka. Annars fastnar vi i att upplevelse står mot upplevelse, & ja, då är den som känner sig kränkt antagligen den som kommer att bli lyssnad på. Med dagens förutsättningar i alla fall.

  2. Anders

    Men hördu.. Vad håller du på med nu? Jag läste Zarembas senaste verk jävligt noga, älskade det – men ingenstans fann jag någon sorts hänvisning till att de som togs upp skulle vara vänster?
    Är det sådan nyhetstorka så du måste ta upp en fenomennyhet och göra den politisk?

    Kränkthetsdebatten belyste många fascinerade saker inom skolan och samhället, men att tillskriva denna idioti vänsterideologer är ju simplare än vad jag trodde du var, Stefan? Var är dina källor?

  3. Stefan

    Jag har skrivit ett debattinlägg. I detta gör jag påståenden om verkligheten som jag inte har undersökt empiriskt, men som jag ändå är övertygad om stämmer. Källan är alltså mina erfarenheter. Nu räcker inte personliga erfarenheter som bevis i vetenskapliga sammanhang. Här kommer därför en länk till den typ av vetenskap som jag kritiserar:
    http://www.apsanet.org/~new/
    Inom statskunskapen går denna inriktning under rubriken ”New Political Science”. Utforska gärna området så får ni se. Vänster och dålig vetenskapsteori hand i hand. Till ingen nytta för just vänstern.

  4. Elin

    Bara för att man inte känner sig kränkt så betyder det inte att man inte är kränkt.
    Det finns massor av kvinnor som lever med sämre betalt än män och som har det bra som inte känner sig kränkta.
    Det handlar om upplysning om orätvisor. När du ser orättvisor på svart och vitt så känner du dig kränkt. Och det kanske vissa gör mer än andra helt enkelt

  5. dav

    läs exrempelvis de mest konservativt kristnas kommentarer på den s.k. nya ateismen och se att de uppenbaligen kan känna sig mycket kränkta, så höger de är.