”Klick” är en vidrig tidning

Att jobba som ledarskribent betyder att man konfronteras med tidningar man aldrig annars skulle ha lagt märke till, exempelvis Aftonbladets bilaga Klick. En vidrig tidning.

På ledarplats predikar man feminism, men sen trycker man en 60-sidig bilaga proppfull med bilder på supersmala, supersnygga tjejer i bikini.

Klick är en reklamtidning för anorexi. Jag har bläddrat igenom tidningen flera gånger och inte hittat en enda normal människa. Inte ens killarna ser normala ut. Den är sjukligt kroppsfixerad.

Jag är helt tagen. Jag visste inte hur sjukt det kunde bli. Det är som att titta på Discovery, eller nåt. En för mig tidigare helt obekant plats på denna planet.

____________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

3 kommentarer

  1. Anuschka

    Brittiska medier är om möjligt ännu värre (det är väl ingen nyhet). Jag kollar Daily Mails hemsida rätt ofta och bevakningen av s.k. kändisar är rent bedrövlig. Har någon tillstymmelse till fett någonstans på kroppen, i synnerhet om de varig sjukt smala tidigare, så driver man hejdlöst med den personen, samtidigt som man förfasar sig över närbilder på alldeles för magra ”kändisar”. Det verkar som om de har ett litet, litet viktspann där man ser ”fab” ut, typ BMI 17. Över det = ”flabby”, under det = ”gaunt”. Och då ligger väl den absoluta merparten av befolkningen i gruppen ”flabby”.

    Det måste vara otroligt svårt att värja sig mot det ideal som prånglas ut. Inte bara de krav man ställer på sig själv i vikthänseende utan den måttstock man mäter andra efter när det gäller tjock-smal, ful-snygg.

  2. Stefan

    Fast i britternas fall tror jag man njuter av att sätta dit andra, oavsett om de är för tjocka eller för smala. Kallas för one-upmanship, har jag för mig.

  3. Anuschka

    Jo, det ligger verkligen en ohöljd skadeglädje i deras rapportering av celluliter och dålig hy och sånt också. Närbilder på folk som blivit lite överförfriskade på krogen är också legio. Bäst är förstås de som måste stödja sig mot någon på vägen till taxin eller som råkar snubbla eller så. De som bara ser lite trötta ut insinuerar man var lite väl ”bleary eyed”.