Vårdnadsbidraget borde fördubblas, som minst

Kritiker av det nya kommunala vårdnadsbidraget har anmärkt på att det är för lågt. Vem kan leva på 3000 kr i månaden (DN)? Mycket talar för att det bara är de par med höga inkomster som kommer att kunna utnyttja bidraget. Jag håller med. Det är alldeles för lågt.

Därför bör det höjas, ordentligt. 3000 kronor per barn och månad är en bra början men en också en dålig halvmesyr. Misstanken säger att liberala folkpartiet inte kunnat smälta en större frihetsreform än så. En fördubbling skulle ge en förälder 72 000 kr per år, vilket fortfarande är mindre än en förskoleplats som kostar omkring 100 000 kr per år.

På sikt bör vi dock gå över till någon form av barnkonto istället, dvs. att man slår ihop föräldraförsäkringen, barnbidraget, förskolesubventionerna och vårdnadsbidraget till ett enda megabidrag som föräldrarna själva förfogar över. Föräldrarna kan så själva bestämma vad som passar dem bäst, förskola eller hemmavistelse.

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

2 kommentarer

  1. Mårten

    Det du skissar på är ju någon slags barnomsorgspeng likt skolpeng och sjukvårdspeng. Man får en påse pengar som man kan använda antingen till offentligt eller privat utförd välfärdsservice. Egentligen är det väl inte pengar utan snarare en rätt att få tillgång till välfärdsservicen i fråga. Hur man sedan väljer att använda den är upp till brukaren själv att bestämma om.

    Vilka principiella problem finns med en sådan lösning? Vilka motargument kommer vänstern att dra fram? Man verkar ju ha accepterat skolpengen.

    Och hur ser du egentligen på att staten finansierar det som väl borde vara familjens eget ansvar – omsorgen om de egna barnen.

  2. Stefan

    Någon form av omfördelning är rimlig mellan olika grupper är rimlig, givet att vi inte antar att marknadsekonomin per definition skapar en rättvis fördelning.

    I ett generationsperspektiv kan man se att 50-60 åringar har hög lön men inga barn i hemmet. De går med plus för samhället. Barnföräldrar däremot som regel på minus. Eftersom de flesta genomgår båda dessa faser är det rimligt att omfördela från äldre till yngre.

    Förr skedde transfereringar mellan generationer spontant, t.ex. genom förskott på arv, men den tiden är sedan länge förbi. Idag administrerar staten två tredjedelar av våra gemensamma intäkter. Vi är långt ifrån hur det var förr.