Världshistoria oavsett utgång i valet

Vid sidan av Barack Obamas ”acceptence speech” har John McCains val av Sarah Palin som vicepresidentkandidat varit ett stort samtalsämne de senaste dagarna.

För mig var hon helt okänd men även för TV-kommentatorerna är hon ganska ny. Hon är guvernör i Alaska, en delstat som knappt ens brukar räknas. En helt otippad kandidat således.

Om Palin kan berättas att hon är fembarnsmamma, ”pro-life”, ”pro-guns”, och sägs vara en hårding i lokalpolitiken. Men har hon den erfarenhet som krävs? frågar sig kommentatorerna. Hon har ju varit guvernör i bara två år. Nåväl, med två års erfarenhet slår hon dock hela gänget. Obama, hans vicepresidentkandidat Biden och McCain har inte någon av dem ”executive experience”. De är alla tre senatorer. Det är bara Palin som har egen erfarenhet av att härja med byråkrater.

Kommer hon att kunna dra kvinnliga väljare från Demokraterna? Tveksamt. McCains tanke är snarare att se till att bredda stödet inom det egna partiet. Han har som bekant rykte om sig att vara liberal för att vara republikan, medan Palin sägs vara traditionellt moralkonservativ. Sen är det naturligtvis också mycket taktik med i spelet. Demokraternas kvinna, Hillary Clinton, föll ju i från. Nu är det därför plötsligt Republikanerna som går främst när det gäller att ge plats för kvinnor i politiken.

Man kan tycka att det spelet är löjligt, men faktum är att oavsett valutgången kommer det att leda till något ganska stort. Vinner McCain sitter för första gången en kvinna på en av världens allra viktigaste politiska poster, eftersom hon i praktiken kommer att få första tjing på att ställa upp som republikanernas presidentkandidat när McCain avgår. Förlorar McCain blir istället Obama president och då får vi för första gången i världshistorien en svart man på den allra mäktigaste politiska posten i världen. Det är allt annat än löjligt.

_______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

En kommentar

  1. elina

    Det blir spännande val och desto mer man läser om kandidaterna desto mer fundersam blir man. Vem vill vad, vem är radikal/konservativ – egentligen? Kvinna som potentiell president borde vara nåt feministerna ropar om – men icke. Kanske var hon inte av rätt sort?