Stefan Olsson

Oppositionen skriver idag på DN Debatt att de vill att staten ska höja bidragen till kommuner och landsting med tio miljarder kronor. Skälet är att man vill dämpa effekterna av de minskade skatteintäkter i kommuner och landsting som blir effekten av ökad arbetslöshet. Jag tycker också att staten ska satsa på välfärden nu i lågkonjunkturen, men man måste ju också ha en idé om vad pengarna ska gå till.

Att betala ut pengar till kommuner och landsting utan några som helst krav på hur pengarna ska användas leder inte nödvändigtvis till att man håller borta arbetslösheten. Många kommuner går med underskott. I deras fall hjälper man dem bara att inte ta tag i sina ekonomiska problem.

Jag ser gärna statliga investeringar i välfärdssektorn, eftersom kommunalråd och landstingsråd över hela landet just nu sitter med foten på bromsen. I samma stund som de verkligen bromsar skapar detta ytterligare en nedgång i konjunkturen. Det snabbaste sättet att spara är också alltid att spara på personal vilket direkt försämrar kvaliteten i välfärden. Vi bör alltså på förhindra att kommuner och landsting panikbromsar. Men höjda statliga bidrag måste gå till investeringar som på sikt betalar sig. Det går att göra produktivitetshöjningar även inom omsorgen.

Viktigast av allt är i alla fall att inte göra några engångssatsningar av typen ”Perssonpengar”. Tillfälliga bidrag måste ju för eller senare dras in. Sådant tas aldrig väl emot. Ingen mottagare uppfattar nämligen sina bidrag som tillfälliga. Istället kallar man det för nedskärningar.

Att oppositionen föreslår höjda bidrag utan att också komma med ett förslag på hur de ska användas visar att man inte tänkt färdigt. Dessutom kan det vara värt att påminna sig att Mona Sahlin tidigare föreslagit att staten ska ta över Volvo och gå in med miljardsubventioner i byggnadsindustrin. Tio miljarder i kommunsektorn är dessutom en ganska liten summa, med tanke på att den omsätter mer än tusen miljarder. Populism!

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, mona sahlin, socialdemokraterna, miljöpartiet, vänsterkartellen, vänsterpartiet, populism. Pingat på intressant.se.

Sedan jag i september bloggade om att jag fått en faktura av företaget Fordonsvärderingen AB, alias FVAB, som jag inte ville betala, har jag fått ett par mejl från några som liksom jag låtit sig luras av företaget. Jag har hjälpt till efter bästa förmåga.

Ett särskilt ömmande fall tyckte jag var ett gammalt par i 80-års åldern som inte visste hur de skulle bli av med bedragarna. En vän till dem fick till sist rycka in. Igår fick jag ett tackbrev:

Hej Stefan!

Än en gång tack från mej och MM och hans fru.

Tack själva för ert fina brev! Det var egentligen inte mycket jag gjorde förutom att jag uppmanade er att stå på er och inte betala.

Samma råd ger jag också till alla andra som råkat ut för det här företaget. Fordonsvärderingen AB ligger i en tvist med Konsumentverket som menar att de bedriver falsk marknadsföring. Betala därför ingenting!

Skriv till företaget och säg att du ”bestrider” fakturan. Förklara att du anser att köpet är ogiltigt med hänvisning till ”Distans- och hemförsäljningslagen” (SFS 2005:59). Använd ordet ”bestrider”. På juristspråk betyder det att man i princip kräver att företaget måste bevisa sin rätt i domstol. Men inget företag går till tingsrätten med ett krav på 400 kr.

Läs också mitt tidigare blogginlägg: http://stefanolsson.nu/2008/09/02/se-upp-for-wwwfordonsvarderingense-ett-blufforetag

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om fordonsvärderingen, fvab, blufföretag, konsumenträtt. Pingat på intressant.se.

Det finns ingenting som rättfärdigar Hamas terrorkrig mot den israeliska civilbefolkningen. Det finns inga förmildrande omständigheter, inga ursäkter. Ingen moraliskt ansvarskännande bör ta Hamas parti i striden med Israel. Och man kan inte vara särskilt förvånad eller upprörd över att Israel försvarar sig.

Däremot, och det måste också sägas, är det inte särskilt synd om Israel som stat, som dragit på sig Hamas terror. Jag tycker synd om de civila israeler som blivit offer för terrorn, men själva nationen Israel, lider jag inte med.

Israel har under lång tid letts av politiker utan förmåga att skapa säkerhet för sitt folk. Man är sedan 1948 i konflikt med palestinierna, och har inte förmått hitta en fredlig lösning. Det går inte att förhandla med terrorister, säger man, men problemet ligger inte i att Israel inte vill förhandla med vetvillingarna i Hamas eller Hizbollah, utan att man aldrig tillerkänt den palestinska befolkningen någon respekt. Bosättningspolitiken är det största problemet. Barriären mot Västbanken gör inte heller saken bättre.

Ett lands ledning ska kunna garantera sitt folks säkerhet. Det kan inte de israeliska ledarna. Och eftersom Israel är en demokrati är det folket som får skylla sig självt. Behandlar man ett annat folk illa kommer detta folk att bete sig illa tillbaks. Ju längre det går, desto värre blir det.

Nu kommer säkert någon israelvän påstå att jag talar för den berömda kålsuparteorin, dvs. att båda sidor skulle vara lika dumma och att man därför inte kan ta ställning mellan dem. Men så säger jag alls inte. Hamas är den ondare av de två, utan tvekan. Men det hade aldrig funnits något Hamas om Israel hade spelat sina kort ordentligt, åtminstone de senaste 40 åren. Hur länge ska man gå omkring och skylla på andra? Det Israel behöver göra är att ägna sig mer åt självkritik, och därefter skaffa sig ett nytt ledarskap. Ut med Saul, in med David.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, israel, palestina, hamas, mellanöstern. Pingat på intressant.se.

Nu när tabut omkring Karl-Bertil Jonssons julafton är brutet, av Isabella Löwengrip, mer känd som Blondinbella, är det lika bra att stämma in i klagolåten. Jag gillar inte heller filmen. Precis som Löwengrip tycker jag att den är larvig.

Nu brukar jag inte se filmen, eftersom vi brukar äta julmiddag då, men jag tycker den har fått ställning i samhället långt finare än vad den förtjänar.

Filmen är rolig. Jag skrattar åt samma skämt som alla andra. Men det hjälper inte. Filmen har två fel som gör att jag aldrig kommer att tycka om den. 1) Huvudpersonen begår stöld, men beskrivs som en hjälte. 2) Filmens verklighetsbeskrivning är som tagen ur socialdemokraternas partiprogram anno 1964. Företagare är alla rika känslokalla svin, det är finare att ge bort andras pengar som gåvor än sina egna, etc.

Möjligen har jag också ett tredje skäl och det är att den har upplyfts till helig av så många i vårt land att man framstår som en idiot om man törs kritisera den. Det här gäller även borgerliga personer, som skulle ha hackat filmen i småbitar om inte manusförfattaren hade hetat Tage Danielsson. Jag är helt övertygad om att filmen aldrig skulle ha fått samma status med en annan författare.

Men, Stefan, tycker inte du att Karl-Bertil ändå gör något fint? Han vill ju bara väl? Och de han tar saker ifrån ger ju sin välsignelse? De rika knösar som blir av med sina servettringar i körsbärsträ, de ville ju inte ha dem!

Så brukar man säga till mig när jag kristiserar filmen. Men då är man ju med förlov sagt ganska korkad. Filmen har ett starkt moraliserande budskap. Författaren vill lära ut något. Men vad skulle resultatet bli för en verklig Karl-Bertil Jonsson?

Man kan inte förutsätta att servettringar i körsbärsträ är onödigt tjafs. Såna saker kan ha ett affektionsvärde. Just med julklappar är detta högst sannolikt. De kan ju vara givna av kärlek. Nu är det inte så i Tage Danielssons historia, men det beror på att han är Gud i sagan och kan lägga alla detaljerna till rätta.

Jag förvånas över att alla som vill försvara filmen (varav många alltså är borgerliga) så okritiskt köper Danielssons verklighet. Det är klart att det inte gör någonting om man snor ett par servettringar som ingen kommer att sakna. Det är bara det att ingen kan veta vad det är för servettringar på förhand. Filmens sensmoral bygger på en verklighet som inte finns.

Verklighetens Karl-Bertil hade tagits av polisen. Dömts och fått skyddstillsyn (om han hade varit över 15 år). Och detta hade även hänt om Tage Danielsson hade varit statsminister.

_____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, isabella löwengrip, blondinbella, karl-bertil jonssons julafton, tage danielsson, karl-bertil jonsson. Pingat på intressant.se.

Stilla natt, nr 114 i psalmboken, är världens mest sjungna julsång. Därmed är den tyvärr också världens mest förstörda julsång. I grunden är det en fantastiskt vacker visa, men varför är den så svår att sjunga med den innerlighet som den förtjänar?

Många artister har försökt göra moderna tolkningar av sången. Dessa blir aldrig bra, så man undrar varför de ens försöker. Det finns bara en modern tolkning som håller måttet, som dessutom är fullständigt lysande. Det är Mahalia Jacksons version (som inte är så väldigt modern när allt kommer omkring, tror att den är från 40-talet). Kan man inte göra det bättre än Mahalia Jackson, vilket knappast är möjligt, kan man lika gärna låta bli. Vissa framträdanden är så överlägsna att man inte kan förstå hur någon ska kunna överträffa dem.

Men även om det här är världens mest kända julsång är den inte det överallt, en julsång alltså. När jag var i Vietnam för många år sedan fick jag sjunga den som en vanlig psalm. Den är älskad där också, men inte som julsång, trots texten. Märkligt, eller hur?

Intressant att veta om den här psalmen är också att den version som vi brukar sjunga och som också är den som finns i psalmboken inte låter exakt likadant som originalet. I original går frasen ”Kristus till jorden är kommen” i refrängen en ters lägre. Här är originalversionen. Tyvärr börjar det här klippet med någon slags signatur som inte alls har med låten att göra. Urdumt, eftersom man ju tror att det är något fel med klippet. Men väntar man till den fåniga signaturen är över så kommer psalmen som den ska. Lyssna särskilt på refrängen så hör ni att den är lite annorlunda.

Med detta inlägg vill jag hälsa alla mina läsare en God Jul! (Och eftersom det är jul blir det inte lika mycket skrivet här på ett tag.)

Vad är Psalminana? Klicka här för att läsa tidigare inlägg: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, psalmer, psalmsång, stilla natt, julmusik. Pingat på intressant.se.

Miljöpartiets korkade regler om att språkrören inte får sitta mer än nio år gör att Maria Wetterstrand och Peter Eriksson kommer att lämna ledarskapet för sitt parti 2011, ett år efter valet. Partiet tycker alltså att väljarna i valet 2010 ska rösta på någon som ska avgå.

I mina öron låter det hur korkat som helst. Miljöpartiet har lyckats utverka ett löfte från socialdemokraterna att i händelse av valvinst så ska partiet vara med och bilda regering. Men just precis då ska ledarna för partiet avgå. Varför ska man då alls rösta på miljöpartiet? Varför ska man rösta på någon vars första åtgärd blir att avgå?

Wetterstrand och Eriksson har varit två framgångsrika språkrör. Det är inte lätt för ett parti att ha två ledare som dessutom bara sitter en kort tid. Det skapar otydlighet, och partiet har också tidigare gått ifrån ännu hårdare regler om hur länge en person ska få vara språkrör. Duon Wetterstrand och Eriksson har dock verkligen givit partiet ett ansikte. Min gissning är att graden av ”name recognition” är hög i väljarkåren.

”Name recognition” är något som amerikanska kampanjmakare kommit fram till är det första och viktigaste steget i en kampanj. Folk i allmänhet måste lära sig känna igen ansikte och namn på partiledaren/arna. Annars är man rökt.

Vi som följer politiken noga förstår ofta inte det för vi kan namnen på alla. Bland folk i allmänhet ser det dock annorlunda ut.  Där kan man hålla fram en bild på t.ex. Jan Björklund och folk kan inte säga vem han är. Och folk röstar inte på någon som de aldrig har sett förut.

Kanske är det av väljartaktiska skäl partiet vill behålla sin språkrör över valet. Men hur seriöst är det ur demokratisk synpunkt? Vem är det väljarna röstar på? Det går inte att veta om partiledarna ska avgå direkt efter valet. Det mest hederliga, och även taktiskt vettiga, vore därför att byta språkrör nu. Det är två år kvar. På den tiden hinner väljarna lära känna två nya språkrör.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, miljöpartiet. Pingat på intressant.se.

I ett tidigare inlägg skrev jag om det debatt som förts i USA den senaste veckan om religiösa utsmyckningar med anledning av julen i delstaten Washington. Jag kan förstå om många i vårt land inte alls kan relatera till problemet. Vem kan tycka illa om julen?

Av en slump hittade jag dock ytterligare ett exempel på rädsla för religiösa yttringar, denna gång i Oxford i Storbritannien. Nyheten är nu en månad gammal, men intressant att ta del av.

Stadsfullmäktige i Oxford beslöt i oktober/november i år att de allmänna festligheterna inte skulle kallas ”Christmas” utan ”Winter Light Festival”. Det skulle bli mer ”inkluderande” så tänkte man sig.

Intressant nog var det ingen företrädare för religiösa minoriteter som stödde idén. Den uppfattades istället bara som löjlig.

Läs mer här: Daily Telegraph

Som sagt, för eller senare kommer det även en propå från någon i vårt land att offentliga inrättningar inte ska få ha religiösa utsmyckningar vid jul.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, religion, jul, storbritannien, ateism. Pingat på intressant.se.

Kravallerna i Rosengård kommer att bli ett samtalsämne för lång tid framöver. Vad är orsaken? Vems är felet? Redan nu cirkulerar ett antal förklaringar. En kort genomgång:

Islamisk extremism? Bloggen Jihad i Malmö skyller på ”islamistiska gäng”.

Autonoma grupper? Polisen menar att kravallerna förvärrats och underhållits av gruppen Antifascistisk Aktion, AFA.

Polisen? Basem Mahmoud, knuten till den islamiska förening som förlorat sitt hyreskontrakt, menar att polisen behandlar muslimer annorlunda än andra.

Fredrik Reinfeldt? Ung Vänster (vänsterpartiets ungdomsförbund) menar att det är inkomsskillnaderna i samhället som är orsaken.

Av dessa är det bara en som jag är övertygad om är helt korrekt, och det är att AFA är inblandat. AFA är den mest extrema av vänstergrupperingarna som använder våld. Det finns ingen anledning att misstro polisen på den här punkten. Det här är ungdomar som blivit gripna förr. Det är också bara svenska vänsterextremister som använder slangbomber. (Läs på DN:s hemsida om vad irakiska flyktningar tycker om slangbomber.) Polisen berättar också att saker och ting lugnade ned sig när det var dags för AFA-gänget att åka till ett annat slagsmål i Köpenhamn (SvD).

Islamiska kulturföreningen har också ett stort ansvar. Det är inte föreningen som ockuperat lokalen. Men vad har man gjort för att lämna lokalen under lugna former. Föreningen har varit uppsagd från sitt kontrakt i mer än två år (Sydsvenskan). Att hyresvärden begär hjälp av polis är fullt rimligt. Lokalen ägs av ett lokalt fastighetsbolag. Varför har inte Islamiska kulturföreningen fixat fram en ny lokal till sig själva under de två år som gått?

Ung Vänsters förklaring förtjänar egentligen ingen kommentar, eftersom det är en standardförklaring till allt i vänsterns värld. Det finns inte ett samhällsproblem som inte har orsakats av inkomstskillnaderna i samhället. Nämner den här för att påminna om vänsterns oförmåga att ta in fakta som inte stämmer med den egna världsbilden. Vänstern är sig lik.

Mediarapporteringen har varit ganska OK, denna gång, tycker jag. Trots det vill jag uppmärksamma värdet av alternativa röster. Exempelvis visade det sig vara värdefullt att läsa bloggarna Jihad i Malmö och Politiskt inkorrekt. Jag delar inte deras åsikter i det mesta, jag går inte i god för dem i övrigt. Men intressanta uppgifter kommer inte alltid ifrån de kanaler man vanligtvis lyssnar till. Läs exempelvis Politiskt inkorrekts förutsägelse om vad som skulle hända i Rosengård redan 4 december.

_____________________________

Läs även andra bloggares åsikter om politik, rosengård, kravellerna i rosengård, kravaller, malmö, islam, afa, antifascistisk aktion. Pingat på intressant.se.

”Vad ska de göra när en flicka plockar blommor, medan en pojke samlar stenar? Rensa skogen på dessa könskodade föremål?” frågar sig Tanja Bergkvist i SvD. Vi får väl helt enkelt förbjuda dagisbarn att gå i skogen!

Bergkvist artikel rekommenderas till läsning för alla som tror att sans och vett härstammar i första hand ur människans förnuft och inte ur förment vetenskapligt framställd genuspedagogik. Ibland är samhällsvetenskap bottendålig. Ofast hänger det samman med att någon vill driva en politiska agenda under vetenskaplig banér. Så är det med genuspedagogiken som lär ut att det är fel att flickor leker med dockor och pojkar med bilar. Det finns mycket bra samhällsvetenskap. Det är inte ämnet i sig som är problemet. Det är de dåliga forskarna.

Idén att jämställdhet bara kan skapas om könsrollerna utplånas har inte särskilt starkt stöd. Det finns forskning som visar att pojkar och flickor behandlas olika, att de uppfostras olika. Det är ingen tvekan om den saken. Men det råkar också finnas forskning som säger att könsidentiteten sannolikt är medfödd, att den sitter i DNA-molekylen. En del av könsrollen kan alltså vara biologiskt nedärvd.

Min uppfattning som jämställdhetspolitiker är att könsrollerna ska ändras, inte utplånas. Det diskrimineringen som ska avskaffas, inte det att vi är kvinnor och män, och kan ha olika intressen som är medfödda. Diskrimineringen kan identifieras, inte minst genom seriös genusvetenskaplig forskning, och på så vis eliminieras. Vi kan nå jämställdhet utan att behöva hjärntvätta oss själva.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, genusteori, jämställdhet, feminism, förskola. Pingat på intressant.se.

Nu är stödet för svenskt NATO-medlemsskap ikapp motståndet, nästan. 36 procent är för. 38 procent är mot (SvD). Därmed borde det vara dags för att på allvar börja tala NATO i vårt land.

Sveriges förhållande till NATO kan beskrivas på följande enkla vis: Vi är med i praktiken, men inte i teorin. Svårare än så är det inte. Svenska försvaret har anpassat sig så långt att ett inträde i NATO bara är en formalitet. En signatur på ett papper är allt som saknas.

Det sägs alldeles för sällan för att det ska fastna i det allmänna medvetandet. Därför måste det upprepas igen och igen. Sverige deltar idag i sort sett i alla NATO-aktiviteter som finns. Vi sitter med i alla möjliga arbetsgrupper. Svensk trupp står också under NATO-befäl i Kosovo och Afghanistan. Tilll detta kommer också det militära samarbetet inom EU, som Sverige också deltar i och som bekant är nästan alla EU-länder också NATO-länder.

Vad är det som gör det så fruktansvärt svårt för vårt land att erkänna vad vi håller på med? Vårt lands försvarsförmåga står och faller med vårt samarbete med NATO. Varför kan vi då inte också gå med i NATO på riktigt?

Ryktet säger nu också att Finland på allvar är på väg in i NATO. I februari kommer en rapport om den saken ut hos oss på FOI. Redan 2010 kan Finland bli medlemmar. Då är Sverige det enda land, förutom Ryssland, som inte är med i NATO.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, nato, sverige, försvarspolitik, försvar, säkerhetspolitik. Pingat på intressant.se.

Psalm nr 2 i psalmboken, Herren vår Gud är en Konung i makt och i ära, är min absoluta favoritpsalm. Det är också den som gjorde att jag fick för mig att jag skulle göra en psalmiana.

Jag blev fascinerad av mannen som spelar psalmen på den här filmen. Det är tydligt att killen kan spela piano, men inte är någon större pianist. Jag tänkte mig därför att han precis lärt sig spela, men faktum är att om man besöker hans Youtube-sida så är han faktiskt lite bättre mer än vad som framkommer i den här filmsnutten.

Inspelningen är dock så typisk Youtube att den är omöjlig att inte älska. Dessutom får man ju chansen att mycket tydligt lyssna igenom koralbokens arrangemang. Ganska bra, tycker jag, för att vara så enkelt.

Psalmen är min favorit. Det har den varit ända sedan jag sjöng den som 10-årig gosskorist. Vi sjöng ett arrangemang av Hugo Distler. Legenden om Distler, verksam i tyskland på 30-talet, är att han som organist i sin församling tyckte att all musik i notbiblioteket var skräp och brände upp den. Som straff tvingade kyrkoherden honom att skriva ny musik.

Det fina med psalmen är detsamma som med ”Bereden väg för Herran” att det är en pampig psalm som går i tretakt. Man förstår tjusningen om man verkligen följer med i gunget men samtidigt känner hur mäktig melodin är. På 1600-talet kunde man nämligen skriva pampiga melodier i tretakt, en numera bortglömd konstart.

Psalmiana är min variant av Fredrik Strages Youtubiana. Tidigare inlägg hittas här: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana/

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, psalmer, psalm, kyrkomusik, herren vår gud. Pingat på intressant.se.

Jag går emellanåt in på The O’Reilly Factors sida på FOXNews, där Bill O’Reilly härjar med med amerikanska intellektuella. Ett tema som O’Reilly tidigare bevakat och som han även skrivit om i sin bok Cultural Warrior är bråken om juldekorationer som brukar föras i USA vid den här tiden på året. Problemet med dekorationerna är att de har kristna motiv. Alla gillar inte det.

I delstaten Washingtons huvudstad Olympia pågår just nu ett bråk om vilka dekorationer som ska finnas i delstatskongressens byggnad. Det började med en julgran, kallad Capitol Holiday Kids Tree, sponsrad av en företagarförening. Den har kallats Holiday Tree istället för Christmas Tree för att markera religiös neutralitet, även om det för det vanliga ögat ser ut som en vanlig julgran. Granen är en tradition.

2006 följde en grupp judar upp med en sjuarmad ljusstake för att markera högtiden Chanukka. Därpå sponsrade en fastighetsmäklare också en julkrubba, för att stryka under julens kristna budskap ordentligt.

I år har dock ateisterna vaknat till liv. De har också begärt plats bland de religiösa symbolerna med en skylt med texten ”Det finns bara en naturlig värld. Religionen är inget annat än myt och vidskepelse som förhädrar hjärtat och förslavar sinnena.” Upplagt för bråk således. Mycket riktigt blev också några så förbannade att de stal skylten.

Visst är det barnsligt att stjäla en skylt som satts upp med vederbörligt tillstånd. Men hur barnsligt är det inte att vara så antireligiös att man måste sätta upp en skylt bredvid en julkrubba? Vad är det med religiösa symboler som gör att de politiska ateisterna måste sätta upp varningsskyltar? Vi har firat jul förr med massor av juldekorationer med kristna motiv. Ingen har tagit skada av det hittills. Det är synd att inte alla trivs med julen, men den varar ju fakstiskt bara några veckor. Klarar man inte av att stå ut med det, eller vad?

Vi får verkligen hoppas att den här typen av aktioner inte kommer också till vårt land. I USA har det kommit att bli allt mer av ett problem, där sådant som julkrubbor i offentliga miljöer anses ”kränkande” mot religiösa minoriteter. Saken har till och med drivits i domstol. Vissa företag har slutat hälsa sina kunder Happy Christmas och säger Happy Holidays istället. Julgranar kan inte kallas Christmas tree utan Holiday tree, osv. Vi får hoppas att detta trams stannar vid på andra sidan Atlanten.

Källor: FOXNews, Chicago Tribune.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, ateism, politisk ateism, usa, jul, religion. Pingat på intressant.se.

Igår genomfördes en så kallas serafimerringning i Riddarholmskyrkan i Stockholm till ledamoten av Svenska Akademin Sten Rudholms minne. Han var den siste vanlige svensken som var bärare av svenska statens finaste utmärkelse Serafimerorden. Den siste svensken som ansågs fin nog.

Statsordnar finns i alla länder. Strumpebandsorden i Storbritanninen är en av de mest kända, en annan är franska Hederslegionen. Ordnar är alltså inget som bara gamla monarkier håller på med utan republiker också. En orden ges till en person som gjort stora insatser för landet. Det är en hedersbetygelse, ett erkännande. En orden är som en medalj, kan man säga, fast större och finare.

I just vårt land har dock regeringen en gång i tiden bestämt att inga svenskar ska kunna få ordnar. Utlänningar går bra, medlemmar i kungahuset också, eftersom det är tradition. Men vanliga svenskar? Nej.

Varför det är på det viset är oklart, men det är inte svårt att gissa. Det var Olof Palme som var statminister på den tiden och på socialistiskt vis ville man väl inte hänga på någon några fina utmärkelser, för då skulle han kanske tro att han är något. Det här var på 70-talet.

När vi nu har lagt 70-talets töntigheter bakom oss för länge sedan borde det vara dags att avskaffa det här förbudet också. Svenska staten har fyra vilande ordnar: Serafimerorden, Nordstjärneorden, Svärdsorden och Vasaorden. Med ett regeringsbeslut skulle förtjänta svenskar återigen kunna få ta emot dessa.

Känns det löjligt? Varför det? Alla utmärkelser är inte avskaffade utan de kungliga medaljerna har alltid delats ut. Om det nu är löjligt med statsordnar varför är det då inte löjligt med medaljer? Borde vi inte avskaffa dem också?

Och hur löjliga är inte finnar, danskar, fransmän, amerikaner och resten av världen som aldrig någonsin försökt avskaffa sitt ordensväsende? Det är vi i Sverige som är löjliga, som inte kan dela ut våra allra finaste utmärkelser till vanliga medborgare.

_____________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, ordnar, ordensväsende, serafimerorden. Pingat på intressant.se.

Jag har redan hunnit med att klaga på 1986 års psalmbokskommitté två gånger. Nu ska jag ta den i försvar – lite. Psalm nr 104 i psalmboken heter Gläd dig du Kristi brud, och är en adventspsalm. Så här låter den, framförd på norsk elorgel:

Texten till första versen lyder:

Gläd dig du Kristi brud,
och möt din Herre Gud.
Den stora dag du skådat
som oss profeter bådat.
Hosianna, pris och ära!
Vår Konung är nu nära.

Tidigare löd sista raden:

Vår konung vi hembära.

Hembära betyder framföra. Innebörden i de två sista raderna tillsammans blir ”Hosianna, pris och ära framför vi till vår Konung”. Den innebörden går helt förlorad i 1986 års version.

Betyder det då att vi borde återgå till gamla versionen? Nej, för den är inte heller ursprunglig. Den äldsta versionen finns i 1695 års psalmbok och lyder:

Frögda tig tu Christi brud,
Emot tin HErra och GUd;
Förhanden är hans nåde,
Som the Propheter spådde.
Hosianna, heder och ära
Skal thenna wår Konung wara.

Ganska så annorlunda, eller hur? 1819 års psalmbokskommitté, som står för den version som gällde före 1986, var rätt klåfingrig den också.

Däremot lyckades 1819 års kommitté behålla innebörden i de två sista raderna. Budskapet är ju faktiskt detstamma. Så i slutändan blir inte 1986 års version särskilt lyckad i alla fall.

Vem är då Kristi brud? undrar kanske någon, med tanke på ett märkligt morddrama som skedde ute på Uppländska landsbygden för ett par år sedan. Kristi brud är kyrkan, församlingen.

Nästa psalmianainlägg ska inte diskutera textändringar eller 1986 års psalmbokskommittés historielöshet. Lovar.

Psalmiana inlägg #2 hittar man här och #1 här. Om någon undrar om jag har stulit idén av Fredrik Strage på DN så tror han rätt. Hedersomnämnade till Strage således.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, musik, psalmer, kristi brud. Pingat på intressant.se.

Enligt min obildade uppfattning är det bättre att få en polisbatong i huvudet än en gatsten från en vänsteraktivist. Kulturfenomenet Åsa Linderborg imponeras dock av modet hos dem som går ut för att kämpa mot fascismen med fysiskt våld. De är hjältar, medan polisen är busar.

Lindeborgs problem är att hon tycker att vänsteraktivisterna får oförtjänt hård kritik i media och oschysst behandling av polisen. Egentligen var det inga våldsverkare alls från vänster som kom till Salem förra lördagen, kanske någon, men egentligen inte, menar hon. Fascisterna, rasisterna, undgår dock kritik.

Jag är en av dem som kritiserat vänstervåldet utan att egentligen säga något om rasisterna. Låt mig förklara varför.

1. Jag vill att det ska råda lugn på gator och torg. Det är det viktigaste. Vanliga fredliga människor ska inte behöva stå ut med politiska slagsmål. Därför gillar jag polisbatonger och tycker att det är bättre att en och annan vänsteraktivist åker på stryk av polisen än att samme vänsteraktivist kastar sten i huvudet på en vanlig fredlig medborgare som inte har något med det larviga bråket mellan extremistgrupper att göra.

2. Jag bryr mig inte om att kritisera rasisterna/nazisterna/fascisterna eftersom det är en liten förvirrad skara idioter. De står under bevakning av SÄPO. De är kriminella och kommer för eller senare åka dit som alla andra brottslingar. Att debattera mot dem är fullständigt meningslöst.

3. Extremvänstern säger sig vara demokratisk och anti-rasistisk. Det är jag också. Därför tror jag att det finns ett uns av förståelse mellan oss som gör att mina argument kan förstås.

4. Extremvänstern har förgreningar in i vänsterpartiet. Vänsterpartiet samarbetar med socialdemokraterna och kommer att sitta i regeringsställning om vänsterkartellen vinner valet 2010.

5. Extremvänstern har debattörer som Linderborg som försvarar dem i landets största tidning.

Extremvänstern har våldsverkare i sina led. Vid sina motdemonstrationer hämtar man in legosoldater från Tyskland och Danmark. Dessa är inte ute för att protestera mot fascismen. De kommer för att slåss med polisen, eller för att krossa skyltfönster, som man gjorde i Lund 30 november. Vari ligger hjältemodet i att krossa ett skyltfönster? Jag tycker att vänsterextremisterna på det hela taget fått för lite kritik.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, salem, linderborg, åsa linderborg, extremvänster. Pingat på intressant.se.

I Uppsala ger sedan många år tillbaks Uppsala Domkyrkas Gosskör en Luciakonsert kallad ”Goder Afton, Mitt Herrskap!” Jag har aldrig varit och sett den. Som gammal körsångare är jag dödstrött på Luciatåg. Men på lördag gör jag ett undantag.

Det är nämligen så att jag som Uppsalabaserad bloggare blivit erbjuden en gratisbiljett, i utbyte mot att jag bloggar om evenmanget, vilket jag härmed gör. Det här är alltså ett reklaminlägg, kan man säga.

Jag gör dock gärna reklam för Domkyrkans gosskör. Jag sjöng själv i gosskör i Sollentuna en gång i tiden, och bidrar gärna med att sprida kunskap om evenmanget.

Varför ska man då se just det här evenmanget och inte något av de andra miljarderna Luciatåg? För egen del går jag ju gratis. Men för dig som måste betala blyga 90 kr kan istället nämnas att det är att Luciatåget faktiskt är annorlunda i det att det bara består av stjärngossar. Utlovats har därför mycket Staffansmusik. Dessutom är detta en av Uppsalas äldsta körtraditioner. Tydligen ingår det också ett ”tomtespex”. Just det är kanske dock inte det som jag tror mest på…

Lördag kl 16 eller 19 är det som gäller på Uppsala konsert och kongress. Information om konserten hittar man här http://www.udg.se/goderafton/. Obs! Gå inte in på körens vanliga hemsida www.udg.se. För där finns ingen information om när konserten är eller vad biljetterna kostar. Något för kören att tänka på till nästa konsert kanske?

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om musik, kyrkan, lucia, uppsala, uppsala domkyrka, uppsala domkyrkas gosskör, gosskör. Pingat på intressant.se.

Idag lämnade så regeringen besked om hur bilindustrin ska räddas. 3 miljarder ska satsas på omställningen i ett nytt statligt bolag för forskning. 5 miljarder lånas ut till krisdrabbade företag. 20 miljarder ställs som kreditgaranti. Volvo får ingenting.

Beskedet från regeringen känns som en lättnad. Som minst kommer vi skattebetalare undan med 3 miljarder. Det hade kunnat vara värre, mycket värre. Sossarna har velat ta över Volvo som går med omkring 11 miljarder i förlust, per år.

Regeringen satsar också allt på omställning till ny teknik. Även det känns som en lättnad. Det är kunskapen som ska räddas inte enskilda företag. Bra. Det är företagen Volvo och Saab som det varit fel på, inte ingenjörerna.

Bilindustrin kommer alltså att räddas, men Volvo offras. Det är rätt tänkt. Staten ska inte hålla inkompetenta företag flytande. Sådana företag ska bort, även om det svider i den nationalistiska själen. Nu får vi hoppas att Ford och General Motors snabbt som ögat säljer Volvo och Saab så att vi kan påbörja den omstrukturering av denna bransch som borde gjorts redan för 15 år sedan.

Regeringens promemoria.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, ekonomi, regeringen, anders borg, maud olofsson, volvo, saab, bilindustrin. Pingat på intressant.se. Länkar: SR Ekot, DN, SvD.

Bereden väg för Herran, psalm 103 i psalmboken, är en av mina favoriter. Melodin är pampig om man sjunger den med legato och full röst, bläckblås och orgel.

Här kommer den i trumpetaren Arne Lamberths tappning. En märklig inspelning. Släpig. En sådan inspelning hade ingen gjort idag. Min gode vän J som är en hygglig amatörtrumpetare menar att han hade gjort ett bättre jobb själv.

Låten får ett helt annat driv om man markerar pulsen tydligare. Melodin är från 1600-talet och man ska tänka barock. Den får då en helt annan lyster och blir inte alls såsig. Sätt på dig allongeperuken och pröva själv.

Oftast sjunger man bara tre verser. Min vän G tycker att det är synd, eftersom hans favoritvers är nr 5.

O folk, från Herren viket
I syndig lust och flärd,
Giv akt: det helga riket
Ej är av denna värld;
Ej av dess visa funnet,
Ej av dess hjältar vunnet.
Välsignad vare han,
Som kom i Herrens namn.

Det märkliga med psalmen är att den också har en annan melodi som är minst lika bra, och som konkurrerar med den som finns i psalmboken. Lika bra att ge plats för Bodaversionen också således. Även det i en typisk Youtube-version:

Slutligen måste jag även här passa på att ge en känga åt psalmbokskommittén från 1986. I psalmboken har psalmen idag sex verser. Originalet har sju verser. Klarar man av att sjunga sex verser borde man ju kunna klara av den sjunde också. Vad var poängen med att kapa sista versen?

Psalmiana är min version av Fredrik Strages idé med Youtubiana fast med psalmer. Första inlägget gjordes i måndags, och det hittar man här.
__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, psalmer, advent, bereden väg för herran. Pingat på intressant.se.

Idag var jag in en sväng i Domkyrkan här i Uppsala. Jag stannade till en stund vid anslagstavlan för att se vad man har för sig. Själv brukar jag gå i en annan kyrka, men Domkyrkan är ju ett hem för alla.

I Svenska kyrkan pågår en dragkamp mellan dem som vill fira gudstjänst på traditionellt vis och dem som vill ”känna sig otvungna”. Med det senare menas att man gör lite som man känner för för stunden. Så här går det till i Domkyrkan när man firar ”Andreasmässa”.

För de som inte brukar gå i kyrkan betyder inte detta något, men jag kan försäkra att det inte är ett gott tecken när man ser anslag av den här typen. Det är så långt ifrån en vanlig gudstjänst man kan komma och allt annat än ”otvunget”.

Känslan av otvungenhet infinner sig när man känner igen sig, och det gör man om man firar gudstjänst på samma sätt varje vecka. Det är då även okyrkliga, sådana som kanske bara gick i kyrkan när de konfirmerades, känner sig hemma.

___________________
Läs även andra bloggares åsikter om religion, kyrkan, svenska kyrkan. Pingat på intressant.se.

SCB:s stora opinionsundersökning visar att Alliansen alltjämt ligger ordentlig efter oppositionen. Huvudskälet ligger i att socialdemokraterna fortfarande ligger ovanligt högt, 42,3 procent. Hur troligt är det att den siffran kommer att stå sig, nu när sossarna nu måste lämna mittenpolitiken för att kunna göra upp med vänsterpartiet?

Hur Mona Sahlin och Lars Ohly ska kunna komma överens om skolpolitiken förstår jag inte. Precis efter valet konstaterade Sahlin att socialdemokraternas skolpolitik var ett misslyckande. Alliansen ägde frågan. När sossarna sedan höll rådslag om sin nya skolpolitik krävde Sahlin att partiet skulle vara för betyg. Ohly är dock företrädare för ett parti som inte ens vill ha läxor.

Den senaste undersökningen om kvaliteten i skolan visar återigen på nedslående resultat. Vi vill vara ett föregångsland när det gäller naturvetenskap, men vi är inte det. På universitetsnivå är lärarna i matematik allvarligt oroade över att förkunskaperna är så dåliga.

Vad har vi då att vänta av den nya vänsterkartellen? Lars Ohly som skolminister? Det är en fråga som väljarna måste få besked om. Blir det betyg eller inte? Blir det läxförbud?

Som partiaktiv är det självklart inte roligt att återigen möta nedslående opinionssiffror. Men än kan det inte vara kört? Valet kommer att som vanligt avgöras i mittenfåran av väljarkåren, i den stora hopen medelklassväljare, ”radhusfolket”. Jag tror inte att de vill ha flumskolan tillbaka.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, alliansen, regeringen, ohly, sahlin, mona sahlin, lars ohly, skolan, vänsterpartiet, vänsterkartellen, opinion. Pingat på intressant.se.

Via Gärningsmannen blev jag uppmärksam på Lars Adaktussons underbara krönika i SvD om kärlek, som publicerades förra veckan. Adaktusson skojar om Humanisterna som inte kan erkänna att människor bär på något som kallas andlighet.

Krönikan rekommenderas till läsning. Det trista är dock att det Adaktusson skriver om egentligen inte är skoj. Han ironiserar över att kärlek är lika svårfattligt som Gudstro, och att Humanisterna därför rimligen borde försöka bortförklara kärleken som något irrationellt och som vi borde frigöra oss ifrån.

Saken är dock den att kärlek faktiskt kan bortförklaras på samma sätt som Gudstron med evolutionsbiologins hjälp. Evolutionsbiologin är som bekant ateisternas favoritvetenskap eftersom den alltid kan prestera en vetenskaplig förklaring till varför något mänskligt karaktärsdrag finns. Kärlek är biologiskt sett en mental egenskap som gör att vi bildar sociala grupper, vilket gynnar våra chanser till överlevnad.

Kärlek är alltså inte alls den där övernaturliga kraften som konstnärer och poeter fåfängt har försökt beskriva, utan en helt vanlig psykologisk mekanism, genetiskt nedärvd, och till för att skydda dig och din avkomma mot lejonen på savannan.

Så poetiskt är det att vara ateist.

____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, religion, ateism, kärlek, humanisterna. Pingat på intressant.se.

Sveriges Radio Ekot har i ett par granskande reportage berättat om företagen Nobel Media och Nobel Web som drivs av Nobelstiftelsen. Med rätta frågar sig Ekot vad det innebär för Nobelstiftelsens trovärdighet att man har samarbete med Astra och låtit företrädare för priskommittéerna åka på bjudresa till Kina. Nobelstiftelsen verkar inte fatta problemet.

Det är lite pinsamt att höra hur företrädare för stiftelsen försöker förklara att det inte innebär något problem att man har ett bolag som tar emot pengar från Astra eller att kinesiska staten bjuder flott för att få veta hur Kina ska kunna vinna ett nobelpris. Stiftelsens ledning verkar inte ha förstått hur högt värderat det egna varumärket är.

Som alla vet är nobelpriset det allra finaste vetenskapliga priset i världen. Inget pris slår detta. Inget pris kommer ens i närheten. Priset är också en av de få saker som folk i hela världen förknippar med Sverige. Nobelprisets status är helt fenomenal och ger Sverige ett rykte som inte går att köpa ens med hela statsbudgeten till förfogande. Jag kan inte komma på någonting som kan mäta sig med nobelprisets ryktbarhet.

Hur man då överhuvudtaget kan komma på att man ska slå mynt av ryktbarheten genom att släppa in kommersiella företag är obegripligt. Hur kan man ens snudda vid tanken? Det krävs inte några enorma mängder tankekraft för att förstå vad Astra vill med att skänka pengar till stiftelsens dotterbolag. Ännu mindre tankekraft behöver man spilla på Kinas avsikter. Man måste faktiskt vara en politisk babian för att inte kunna förstå vad Kina vill. Kina vill vinna, och kommer inte att vila förrän det har hänt.

Det här handlar inte om i vad mån företrädarna för stiftelsen har låtit sig påverkas eller inte, utan om hur man skyddar sig mot misstankar. Det kan man bara göra på ett sätt, och det är att inte ta emot några pengar alls från någon på något vis. Så måste vi statstjänstemän arbeta. Vi kan inte ta emot första klassbiljetter och betalda lyxhotell av kinesiska staten hur som helst. Nobelstiftelsen måste tänka likadant. Inget annat fungerar.

Uppdatering 12/12: Läs prof. Claes Sandgren, Svd Brännpunkt.
______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, vetenskap, nobel, nobelpriset, nobelstiftelsen. Pingat på intressant.se.

Fredrik Strage på DN fick stora journalistpriset för sin ”Youtubiana”. SvD:s ledarblogg plankade konceptet. Nu gör också jag det med min ”Psalmiana”.

Jag älskar att titta på filmer på Youtube. Det är ett fantastiskt arkiv och Strages idé att presentera några av rockhistoriens största ögonblick på Youtube är genialisk, och därför alldeles för bra för att inte kopieras.

Min ”Youtubiana” kallar jag för ”Psalmiana”. Den kommer att visa klipp med svenska psalmer. Men det blir inte någon uppvisning i skönsång, utan jag har istället valt ut klipp som är udda eller intressanta på något vis. Jag vill visa hur roligt Youtube är och vilken betydelse psalmer alltjämt har i vårt samhälle. Trots sekulariseringen lever psalmerna vidare. Det blir min personliga hyllning till Youtube, till psalmsången och framför allt till alla fantastiska youtubianer, alla de människor som delar med sig av sina liv till oss andra.

Strage lyckades publicera 100 klipp. Jag är inte säker på att jag kan lova en sådan följetong. Inte heller lovar jag någon regelbunden publicering. Nästa klipp kanske kommer imorgon, kanske på lördag. Den intresserade får hålla utkik.

Första psalmen blir nr 423 i psalmboken. Vi är i advent och vad passar då bättre än ”Kom Jesus, kom Immanuel”, som den heter i nya psalmboken. Den hette ”O kom, o kom Immanuel” förr, vilket var bättre, inte för att det var förr utan för att den heter ”Veni, veni Immanuel” på latin, som är originalspråket. Låt oss dock inte förfäras över 1986 års psalmbokskommittés historielöshet, utan låt oss höra psalmen spelad på klockspel i S:t Nikolai-tornet i Hamburg.

Tillägg, på förekommen anledning
Anuschka tycker inte psalmen kommer till sin rätt i klockspelet, och visst är det så. Med tanke på att alla kanske inte kan den utan och innan som jag själv, eftersom jag är körsångare sen många år, kan man ju vara schysst och länka till en mer representativ version också: Umeå Studentkör. Så ska den egentligen låta.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, psalmer, musik, advent. Pingat på intressant.se.

I sin kommentar till vänsterpartiernas utspel skriver SvD:s politiske chefredaktör att Mona Sahlin nu också blir ansvarig för vänsterpartiets politik. Det är värt att understryka. Om den rödgröna alliansen vinner valet 2010 får vi första gången kommunister i regeringsställning.

Alla vänstepartister är inte kommunister. Men många är det, och Lars Ohly var en av de sista att sluta kalla sig för kommunist. Det skedde bara för något år sedan. Så sent som i våras hade man också en debatt på sin partikongress om huruvida Kuba skulle anses ha en demokratisk regim eller inte.

Vänsterpartiet har inte samma demokratisyn som övriga partier. Vänsterpartiet ser inte demokratin som en belutsprocess som är neutral inför utfallet, utan demokrati uppstår, enligt partiet, när man för socialistisk politik. Det är därför som Lars Ohly menar att Sverige blir mindre demokratiskt om moderaterna får styra.

Övriga riksdagspartier har en annan demokratisyn. Den brukar kallas för borgerlig demokrati,  liberal demokrati, eller västerländsk demokrati. Oavsett namnet är poängen med denna demokratisyn att man ser demokratin som en beslutsprocess. Både moderater och sossar kan på så sätt vara överens om spelreglerna men ändå tvista om innehållet.

Ingen som säger sig vara kommunist kan acceptera denna demokratisyn. Poängen med kommunismen är nämligen just att den inte erkänner att en sådan demokratisyn är möjlig. Det är därför man kallar den för den ”borgerliga demokratin”. Den är korrupt eftersom den tillåter privata företag att existera. Det är företagen som sitter på den egentliga makten, säger kommunismen, och så länge vi har privat företagsamhet kan ingen demokrati finnas.

Och nu vill Mona Sahlin göra dessa människor till ministrar…

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, mona sahlin, vänsterpartiet, socialdemokraterna, miljöpartiet. Pingat på intressant.se.

Demonstrationsfriheten är grundlagsskyddad i vårt land. Det står ingenting om rätten att slippa våld på gator och torg, men det är ta mig tusan en lika viktig rättighet som någon annan. Det finns i alla fall ingen grundlagskyddad rätt för danska och tyska extremister att komma i hit och ställa till med bråk.

Jag instämmer till fullo i det rop på sans som de politiska företrädarna i Salems kommun gjorde i lördags på DN Debatt. Det är inte rimligt att Salemborna, som inte har ett endaste dyft att göra med den barnsliga kamp som pågår mellan extremvänster och extremhöger i vårt land, måste upplåta sin kommun åt ett årligt slagsmål.

Sjukast av allt är de inhyrda danska och tyska legosoldaterna, som kommit hit endast för att just slåss, och inte bara mot rasisterna, utan mot polisen. Vad har de alls i vårt land att göra?

Nästan lika sjukt är det också att behöva konstatera att vänsterpartiet av allt att döma inte tar avstånd från våldet. Uppropet från Salempolitikerna har ingen undertecknare från vänsterpartiet. Förbjud nästa års demonstration. Ingen civiliserad människa kommer att sakna den.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, salem, extremism, rasism, salemmanifestationen, vänsterpartiet. Pingat på intressant.se.

”Av var och en efter förmåga. Åt var och en efter behov.” Så försökte socialisten Karl Marx formulera sin rättvisesyn en gång i tiden. För dagens socialister gäller dock ”Av var och en efter förmåga. Åt den som skriker högst”.

I förgår postade socialdemokraten Björn Andersson ett inlägg med rubriken Moderaternas så kallade rättvisa! Det här är en replik.

Välfärdsstaten är en bra uppfinning. Den ger alla en grundläggande social trygghet. Men den måste vara rättvis och inte slösa pengar på dem som inte behöver hjälp, som kan hjälpa sig själva.

Välfärdsstaten kan ses som en stor kollektiv försäkring. Man kan se det som ett kontrakt medborgare emellan. Om alla bidrar till den gemensamma kassan kan också alla få hjälp när det behövs. Av var och en efter förmåga. Åt var och en efter behov.

Men detta funkar bara om alla som kan är med och bidrar, och om man bara ger hjälp åt dem som behöver hjälp. Det betyder att alla som kan måste arbeta och betala skatt. Det betyder att de som inte är sjuka, fattiga, handikappade, arbetslösa inte tränger sig före i kön.

Tyvärr tänker inte sossar av idag så. För i sossarnas värld är alla drabbade på något vis. Det räcker med att man är medlem i ett LO-förbund för att man ska kunna klassa sig själv som låginkomsttagare. Då är man i sossarnas värld ”fattig” och har rätt till bidrag.

Följden är att alla de miljarder vi lägger ut på välfärd inte alls går till dem som behöver det utan till helt vanliga friska arbetande människor. Sossarna ställer sig nämligen aldrig frågan ”Vem är i störst behov av hjälp?” Man vill betala ut bidrag till alla för vad som helst. Sjuk eller frisk spelar ingen roll. Du får inte gå före i kön bara för att du är sjuk eller arbetslös.

Men vad värre är, på grund av att socialdemokraterna inte har någon koll på vem som verkligen behöver stöd av samhället ger man efter för särintressen. Exemplet ser vi nu. Fackföreningarna Byggnads och IF Metall vill att staten ska satsa miljarder i just deras industrier, och den socialdemokratiska partiledningen kan inte säga emot. Att det är lika jobbigt för ett vårdbiträde att förlora jobbet som en Volvoarbetare förstår man inte.

Ur konservativ synpunkt är detta i grunden orättvist. Det är omoraliskt att våra gemensamma resurser inte ska gå till dem som verkligen behöver det först. Socialdemokraterna kommer aldrig att förstå vad rättvisa är så länge man aldrig frågar sig vem som har störst behov utan betalar ut bidrag till allt och alla utan urskillning.

__________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, socialdemokraterna, rättvisa. Pingat på intressant.se.

Via SvT hittar jag till Bloomberg och en läsvärd artikel om att Ford vill sälja Volvo för 50 miljarder kronor. Det borde gå att hitta en köpare, om man inte är kräsen.

Jag tror att det bästa som kan hända Volvo PV är att företaget reas ut till någon biljätte som vill åt varumärket. Företaget kan då bli kvar och bantas ned till rimliga proportioner och under lugna former. Volvo kommer inte längre att vara den stora folkbilen, men det är bara i Sverige den är det. Utomlands är det en lyxbil. Har vi tur finns det en biljätte som vill lägga sig till med ett lyxmärke.

Det är inte säkert att en nedläggning av Volvo såsom företaget ser ut idag kommer att vara dåligt för Sverige. När Pharmacia i Uppsala la ned sin tillverkning var det många som trodde att läkemedelsföretagen skulle fly Uppsala. Det blev tvärtom. Tack vare nedmonteringen av Pharmacia uppstod nya företag inom life-science, som nu är ett av Uppsalas viktigaste näringsgrenar. Företaget försvann, men kunskapen blev kvar.

Jag tänker mig att det är likadant i Göteborg med omnejd. Kunskapen finns kvar. Bilar kommer att efterfrågas även i framtiden. Inte minst kommer vi att vilja ha nya miljöbilar. Jag tror inte att bilens dagar är räknade. Däremot är den bensinslukande Volvo V70 snart ett minne blott.

Så här ser förmodligen bilens framtid ut, fast med elmotor:http://www.tatamotors.it/p_vetture_listini.php. För 7950 euro får man en indisk Tata. En ny folkbil.

Att tro att vi i lilla Sverige ska kunna stoppa Indiens och Kinas framfart med egna bilmärken är fullständigt orealistiskt. Så orealistiskt att det inte ens borde finnas på den mentala kartan. Hade Volvo satsat på folkbilar för medelklassens Indien hade företaget kanske kunnat överleva. Men nu har man försökt sälja lyxbilar i USA och Västeuropa med pyttelilla Sverige som hemmamarknad. Det funkade inte.

______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, volvo, tata, indien, ford. Pingat på intressant.se.

Maskerad våldsverkare ena dagen och demokratisk studentpolitiker andra dagen. Så ser det av allt att döma ut inom den yttersta vänstern. Att Smålands nation i Lund har haft del i detta är självfallet besvärande för denna organisation.

Men gör då inte motdemonstranterna en god sak i det att de protesterar mot rasismen? Jo, om de nu hade gjort det. Rapporterna från Lund talar dock om stenkastning mot polisen och krossade skyltfönster. Är det ”anti-rasism”?

Läs hela på SMP.SE

______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, lund, antirasism, lundabor mot rasism, smålands nation, rasism. Pingat på intressant.se.

Alliansen i Stockholms läns landsting vill att SL ska köra pendeltåg ända till Uppsala, meddelar idag Christer Wennerholm (m) på sin blogg. Det är lysande. Snart är SJ:s monopol brutet. Har vi tur får vi riktig konkurrens på en av Sveriges mest trafikerade pendelsträckor.

Kan det råda något tvivel om vilket politiskt läger det är som satsar framåt? Förut kunde man inte ens köpa SL biljetter i Uppsala och UL biljetter i Stockholm. Det fanns inget samarbete alls. Idag kan man åka med Upptåget från Uppsala till Upplands-Väsby, och nu vill Wennerholm i Stockholm att man ska kunna åka SL-pendel till Uppsala. Självklart måste därför också Upptåget få kunna gå ända till Stockholm C.

Skryt lagom, hör jag nu några av mina vänner och läsare tänka. Det där hade väl hänt ändå? Jaså? Varför hände det inte tidigare? Nu har vi Alliansen i ledningen i både Uppsala län och Stockholms län. Respekten för SJ:s monopol är borta. Tror ni att det hade hänt om monopolkramarna i vänstern hade fått sitta kvar?

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, moderaterna, lokaltrafik, uppsala län, upptåget, uppsala. Pingat på intressant.se.

Jag köper gärna en Volvo, bilen alltså. Men företaget vill jag inte köpa, i alla fall inte med mina skattepengar. Mona Sahlin har idag via DN/TT sagt att hon vill att staten ska ta över Volvo. Är vi tillbaka vid att socialdemokraterna vill ha planekonomi?

Det finns en självklar förklaring till varför Volvo är i kris. Man producerar inte bilar som någon vill köpa. Det är faktiskt inte krångligare än så. Påståenden om att Sverige skulle vara världsledande i fordonsteknik är inte sant. Vi kanske har duktiga ingenjörer, men vi har ingen konkurrenskraftig bilindustri. Vi har inte haft det på flera år. Redan när Ford köpte Volvo var företaget i kris. Ford skulle rädda Volvo, sas det. Nu är också Ford i kris.

Ska vi då med våra skattepengar gå in och ta över detta företag som går med 11 miljader i förlust varje år? Sahlin säger att det bara ska vara tillfälligt. Vad är då tillfälligt? Är det till Volvo är starkt igen? Det kan ta flera decennier. Det kanske aldrig händer.

Ingen vill kasta ut bilarbetare i arbetslöshet. Men vi kan inte sätta in miljard efter miljard i ett projekt som inte har några framtidsutsikter. Vi kan inte rädda ett sjukt företag bara av nostalgiska skäl. Göran Johansson i Göteborg visar precis vad det handlar om egentligen. Volvo ska räddas för att han och många andra göteborgare tycker att det är en del av stadens identitet. Göteborgsnostalgi i all ära, men ska det verkligen kosta hela svenska folket 11 miljarder om året?

Volvo är inte Sverige. Det fanns ett Sverige före Volvo. Det kommer att finnas ett Sverige efter Volvo också.

_________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, volvo, mona sahlin, hjärnsläpp, socialdemokraterna. Pingat på intressant.se.