Stefan Olsson

Igår gissade jag att oppositionen skulle ge sig på Skolverket, nu när verket råkar säga samma sak som Jan Björklund, och alla andra skolpolitiker i Alliansen, alltid har sagt, att sossarnas flumskola gjort att elevernas kunskaper försämrats. Och mycket riktigt. I bloggvärden är attacken från vänster redan i full gång.

Det man skjuter in sig på är att Skolverket, på regeringens uppdrag, jämfört Sverige dels med alla länder som ingår i de internationella undersökningarna, dels med de länder som deltagit under en längre tid. Metodologiskt är det fullt korrekt att göra så, eftersom populationen måste vara densamma i vid varje tillfälle för att man ska kunna se trenden.

Just detta är dock ingen stor sak, eftersom resultaten blir ungefär desamma. I TIMSS-undersökningen för 2007 för matematik får Sverige 491 poäng. Genomsnittet med det breda urvalet ligger på 518 poäng. Genomsnittet med det snäva urvalet, det som alltså påstås ha beordrats fram av Björklund själv för att fixa till statistiken, ligger på 520 poäng (framgår av s. 31 och Bilaga 4 i rapporten).

Det kommer att bli tråkigt för dessa bloggare senare i vår för Skolverket nämner i sin rapport att en oberoende undersökning från Göteborgs universistet kommer då som kommer att säga samma sak. Innan den har sett dagens ljus skulle jag råda verklighetsförnekarna att ligga lågt.

Min uppfattning är dock att relativa mått av den här typen inte säger någonting. De säger ingenting om vad som faktiskt har skett med kunskaperna i skolan, bara hur vi ligger till i jämförelse med andra länder, som kanske också har problem med skolan.

Skolverkets rapport innehåller dock också siffror på absoluta förändringar, och här framkommer det att svenska elevers kunskaper har försämrats under perioden 1995-2007 (Göran Perssons regeringsperiod). Det är detta som är det verkliga problemet och som borgerliga skolpolitiker arbetar för att komma tillrätta med, medan vänstern vill förneka.

Jag fattar faktiskt inte varför inte dessa bloggare accepterar fakta och sluter upp bakom Mona Sahlin, som ju trots allt törs erkänna att det finns problem med skolan. Är det för att Sahlin är en högersosse?

Länkar till åsyftade vänsterbloggare:
Januari 30, 2009 – Björklund fortsätter fuska med statistiken
Skolverket ger inte alls Björklund rätt

____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, skolan, skolverket, jan björklund, björklund, alliansen. Pingat på intressant.se.

Psalmianan fortsätter på temat Lina Sandell och sångstilar. Denna gång vill jag presentera psalm nr 190, Bred dina vida vingar. Också det är en psalm som jag lärde mig redan som gosskorist, och också det är en av de psalmer som transporterats över till andra sidan Atlanten.

På Youtube finns en alldeles underbar inspelning av denna psalm med Sissel Kyrkjebø från 1991. Då hade hon precis slagit igenom. Med Sissel Kyrkjebø är det dock något som jag inte förstår. I den här inspelningen sjunger hon hur vackert som helst och glänser med sin underbara sopranröst. Det var också så här jag lärde känna henne som artist, och som alla andra sjungande killar i 20-årsåldern fick man sitt hjärta totalmosat.

Men sen dess kan jag inte påminna mig om att jag har hört henne sjunga så här vackert, och nästan aldrig med samma klara höga sopran. Varför? Nästan alltid får man höra henne sjunga i sitt lägre register. Visst, en sopran kan inte låta som en 20-åring hela livet, men nu talar vi om en person som väl inte ens har fyllt 40?

Kan det möjligen vara så att hon tagit sånglektioner som inte slagit väl ut? Sånt kan faktiskt hända. Kyrkjebø är fortfarnade en mycket duktig sopran, det är inte det som är problemet, men lyssna till den här inspelningen för att höra skillnaden. Här är det klassisk operaröst som gäller (om än i något mjukare stil än hårdopera):

Hur som helst, Sissel Kyrkjebø är ändå en av mina favoriter, och likaså psalmen Bred dina vida vingar. Det är en av de psalmer som jag brukar sjunga för mig själv.

Tidigare inlägg i Psalmianaserien:http://stefanolsson.nu/category/psalmiana.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, lina sandell, bred dina vida vingar, sissel kyrkjebø. Pingat på intressant.se.

Nu torde allt snack om att Jan Björklund inte har belägg för sitt tal om urholkningen av kunskaperna i skolan samt den dåliga disciplinen tystna. Skolverkets undersökning, som uppenbarligen är den första i sitt slag, ger honom rätt. MVG till Björklund, således.

TT skriver att det var Björklund själv som beordrade fram rapporten, en sammanställning över alla mätningar om skolans kvalitet som gjorts, efter att oppositionen och lärarfacken försökt slå hål på hans trovärdighet. Triumferande kan Björklund nu trycka upp Skolverkets rapport i nyllet på dem. Undrar vad oppositionen nu ska hitta på? Ge sig på Skolverket?

Några citat ur skolverkets pressmeddelande:

Utvecklingstrenden är genomgående negativ. Sveriges position har med något undantag försämrats jämfört med de andra länderna i undersökningarna. Orsaken är inte enbart att de andra länderna har en positiv utveckling utan också att Sveriges faktiska resultat i undersökningarna har försämrats.

När frågorna handlar mer direkt om situationen i klassrummet blir bilden mer problematisk. Enligt skolledarna är skolk och oro under lektionerna vanligare i Sverige än i många andra länder.

Trenden är alltså att svenska skolor blivit sämre och stökigare. Precis just det som Björklund tjatat om i flera år innan Alliansen tog över styret. Det här är därför en fullträff för honom. Det är sällan en politiker träffar så rätt.

Skolverkets rapport kommer garanterat att bli ett slagträ i valrörelsen 2010. Ända fram till valförlusten förnekade socialdemokraterna att skolan skulle ha några problem. Skolan var för dem inte alls en fråga. Mona Sahlin har försökt ändra på det, men nu har hon av sitt parti tvingats gå med på att vänsterpartiet ska sitta med i regeringen, ett parti som vill förbjuda läxor. Jag kan inte se hur s och v ska kunna bedriva skolpolitik med någon som helst trovärdighet.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, skolan, folkpartiet, alliansen, jan björklund. Pingat på intressant.se.

Hockeyspelaren Henrik Zetterberg får i sitt nya kontrakt med Detroit Red Wings 48 miljoner kr om året i lön. Är det verkligen rättvist? Ja, jag tycker det. Han har ju inte stulit pengarna.

I Sverige blandar vi ofta ihop jämlikhet och rättvisa, och tror att det är samma sak. Det är det inte. Zetterbergs lön ligger skyhögt över alla andras. Det är en gigantisk ojämlikhet, men orättvist är det inte.

Zetterberg har en talang som gör att han är en av världens bästa hockeyspelare. Han har inte stulit den talangen av någon annan. Han fick den gratis, men inte på någon annans bekostnad. Den tillhörde inte någon före honom och om han inte hade tagit vara på den hade den legat orörd, som en guldåder som ingen vill utvinna.

Man måste vara extremt sur, bitter, jantelagsindoktrinerad, avundsjuk och missunnsam för att tycka att Henrik Zetterbergs lön är orättvis. Tyvärr misstänker jag att många också är det.

Men inte jag. Jag tycker istället att vi ska gratulera Zetterberg till denna stora lycka. Så småningom kommer han sannolikt också att flytta hem till Sverige igen och då blir han skattebetalare här hemmavid. Mer än hälften av hans framtida inkomster kommer då att komma oss andra till godo, utan att vi behöver anstränga oss det minsta.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, ishockey, hockey, henrik zetterberg, rättvisa, nhl. Pingat på intressant.se.

I ett tidigare inlägg om den antisemitiske biskopen Richard Williamson försökte jag kort förklara hur den katolska kyrkans rättssystem funkar. Man bannlyser inte folk hur som helst som man känner för utan det följer en rättsprocess. Nu har jag sett Uppdrag gransknings uppföljande reportage. Vill man inte eller kan man inte förklara för tittarna hur katolska kyrkan funkar?

Inte minst är det besvärande för Kristina Kappelin, SVT:s korrespondent i Italien, som stått för huvuddelen av efterforskningarna i Rom, med kyrklig expertis in på knuten. Det hade varit enkelt för henne att kolla upp vad den kanoniska rätten (katolska kyrkans rätt) säger.

Rättssystemet följer samma regler som ett vanligt rättssystem, dvs. man dömer (bannlyser) inte folk för att de är dumma i huvudet i största allmänhet, utan för att de begått brott mot kyrkans ordning, som de inte velat ångra. Vilken synd var det då biskoparna i SSPX begick? Antisemitism? Nej, otillåten biskopsvigning.

På hemsidan för katolska kyrkan i England och Wales finns det en förklaring till hur systemet funkar. Påven har släppt på bannlysningen i förhoppningen om att de fyra biskopar det rör sig om ska ångra sig och göra bot.

Ytterligare en sak som Uppdrag granskning inte heller fattar är att bannlysningar, precis som alla andra straff är personliga. Det är inte SSPX som helhet som bannlysts utan fyra biskopar.

Egentligen bryr jag mig inte alls om katolska kyrkans bekymmer med utbrytarbiskopar, och ännu mindre SSPX, som jag vet väldigt lite om. Däremot bekymrar det mig att sedan länge ingrodda svenska fördomar om katoliker ventileras på bästa sändningstid i SVT. Ingår det inte i Uppdrag gransknings uppdrag att granska fakta?

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, religion, sspx, svt, uppdrag granskning, katolska kyrkan. Pingat på intressant.se.

Som konst betraktat tycker jag det är en ganska kul grej att spela självmordsbenägen psykpatient för att se vad som händer. Det finns en dramatisk poäng i det. Däremot är det också självklart olagligt och jag hoppas att det går till åtal.

Jag tror att det är ganska säkert att konstnären Anna Odell kommer att bli fälld för sitt påhitt att spela psyksjuk och låta sig tas in på S:t Görans psykaakut i Stockholm. SvD listar brottsmisstankarna: “Falsklarm, misshandel, försök till misshandel, ofredande, våld mot tjänsteman, våldsamt motstånd och oredligt förfarande.”

Nu kommer vi att under någon veckas tid diskutera frågan om detta är konst eller inte. Pannor kommer att läggas i djupa veck. Intellektuella förståsigpåare kommer att sitta i TV och vara förbryllade över frågan om vad gränserna går för vad som ska kallas konst. På DN:s kultursidor kommer det slås fast att konsten inte har några gränser och att de som påstår det är förstockade stofiler, att vi måste frigöra oss från förtryckande borgerliga konventioner osv. Bla, bla, bla, bla. Allt har vi hört förut.

Det är klart att man kan kalla Odells tilltag för konst. Det spelar ju ingen roll vad man kallar det. Det är olagliga handlingar i alla fall. Man kan inte slå någon medvetet och sen hävda att man är oskyldig därför att det skulle vara en del av ett konstverk. Konstverk kan vara olagliga. Svårare än så är det inte.

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, konst, odell, anna odell, konstafack. Pingat på intressant.se.

Med anledning av Uppdrag gransknings reportage om svenska kyrkor som öppnat dörren för katolska sällskapet SSPX och därmed lyckats få in en antisemitisk biskop, kom jag att tänka på ett berömt citat av förre ärkebiskopen KG Hammar:

Jag tror inte på gränssättning. Har man samma centrum behövs det inga staket. Det blir helt enkelt inte så himla viktigt var gränserna går.

Nu ser vi resultatet. Utan staket kan man inte hålla antisemiterna borta. Tack för det KG!

Med rätta frågar sig många hur kyrkan kunnat vara så blåögd att den släppt in en livs levande antisemitisk biskop, som bara till för någon dag sedan också var bannlyst av påven och inte tillåtits fira mässa i katolska kyrkans egna kyrkobyggnader.

Svaret är att man följer KG Hammars teologi om att det inte finns några staket. Det är ingen slump att det blivit så här utan resultatet av en teologi som går ut på att allas uppfattningar om Gud är rätt på samma gång. Därför har inte någon rätt att ifrågasätta någon annans sätt att tro. Den som säger: “Jag tror att du tänker fel” till någon annan kränker denne. Alla har rätt, fast på sitt sätt. Ingen har fel, och därför måste kyrkan tillåta allt.

KG Hammar är inte den ende som predikat detta budskap, utan det är tyvärr utbrett inom Svenska kyrkan. Hammar bär dock ett särskilt ansvar eftersom han som ärkebiskop mer tydligt än någon annan sett till att detta blivit Svenska kyrkans nya dogm.

Som tur är finns det ett alternativ till Hammars ideologi, och det är att vara traditionalist. Med det menas att man så långt som möjligt ska försöka att upprätthålla en teologisk gemenskap med tidigare generationer. Det betyder inte att man inte tänker nytt, men att nya idéer måste tävla med gamla. Alla idéer är inte lika bra. Allt ska därför inte accepteras. Som traditionalist är man på så vis bättre förberedd när ett konstigt katolskt sällskap knackar på dörren och vill låna kyrkan. Man vet att man kan säga nej och man vet varför.

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, religion, antisemitism, kg hammar, flumteologi, teologi, traditionalism, uppdrag granskning. Pingat på intressant.se.

Att Hamas avskyr Israel kan jag förstå. Jag kan till och med i viss mån förstå att man hatar judar, eftersom 80 procent av israelerna är judar. Men jag kan inte förstå, på något vis, den likgiltighet man uppvisar mot sina egna bröder och systrar.

Utdrag ur Cecila Uddéns intervju med Hamassoldaten Abu Ahmed:

Jag (Uddén) frågar om det inte snarare är en soldats uppgift att skydda civilbefolkningen, känner du ingen skam och ånger över att så många civila dog utan att ni lyckades rädda dem?
– Nej, svarar han, jag känner ingen skam, jag tänker på kriget med stolthet och värdighet. Martyrerna finns hos Gud och hade det inte varit för oss inom motståndsrörelsen hade ännu fler dödats.

Det är aldrig rätt att hata någon människa, men hat gentemot sin fiende kan man förstå. Det är en mänsklig känsla. Att anse att man har rätt att offra sina bröder och systrar (istället för sig själv) är inget annat än svineri. Det är skamligt. Hur ska man kunna uttrycka sitt stöd för palestiniernas sak när deras företrädare resonerar som Josef Stalin? Stalin resonerade precis på samma sätt som Hamas under slaget vid Stalingrad. Civilisterna skulle offras.

(Och nej, nej, nej och åter nej. Jag är ingen Israelkramare bara för att jag kritiserar Hamas. Situationen är inte svartvit.)

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, hamas, israel, stalin, josef stalin, gaza. Pingat på intressant.se.

Markus Hagberg, präst i Varnhems församling, som utpekats som en av dem som godtroget låtit sig luras att öppna sin kyrka för det påstått högerextrema katolska sällskapet SSPX, kommenterar här på min blogg Uppdrag gransknings reportage:

GRANSKNING ELLER FÖRVANSKNING?

Media, som ibland kallas för den tredje statsmakten, befinner sig i en kris. Ett av demokratins kännetecken är att media tillåts utöva en granskande uppgift. För att denna granskning skall bli trovärdig krävs att det just är granskning och inte vinkling, drivande av åsikt osv. En förtroendeproblematik uppstår då media inte bara granskar utan också tar sig friheten att styra dagordningen, tillverkar sina egna nyheter vilka sedan gör anspråk på att korrekt beskriva verkligheten. I långa stycken har dagens media lämnat den granskande och rapporterande funktionen för att istället ta sig rollen som både åklagare och domare.

Ett horribelt exempel på falsk rapportering är Uppdrag gransknings senaste avslöjande: Svenska kyrkan hjälper en högerextrem katolsk gruppering att etablera sig i Sverige. Och brottet är detta: några präster i Svenska kyrkan har i god tro upplåtit sina kyrkor till det ändamål som kyrkorna är resta för, gudstjänst. Genom att mässan firas på latin enligt tridentinsk rit, tänks alltså högerextrema och antisemitiska åsikter vinna insteg i Sverige.

Detta är absolut inget försvar för SSPX, och egentligen heller inte ett försvar av Svenska kyrkan eller de av oss präster som upplät våra kyrkor, utan en uppmaning till hederlig journalistik.

Ingen människa med förnuftet i behåll, allra minst en kristen, kan stödja grupper och åsikter som förtar människor deras skapelsegivna människovärde, och man gör klokt i att inte beblanda sig med sådana element. Men när nu frågan kom gällde saken ingen politisk verksamhet utan mässans firande. Hade de extrema åsikter, som enligt vad vi vet idag kan sättas i samband med medlemmar av och sympatisörer till SSPX varit kända, då hade besluten blivit annorlunda.

Att biskop Williamsons uppfattningar kring utrotningen av judar nu blivit framdragna i ljuset är bra, men att i samma veva utmåla Svenska kyrkan som biskopens stödtrupp, det är med förlov sagt, att dra det hela ett par steg för långt. Detta är inte granskande journalistik. Detta är att vilseleda, att presentera en falsk bild av verkligheten.

SVT gör en stor sak av att mena sig producera fri och oberoende television. En sådan deklaration är också förpliktigande.

Markus Hagberg

Ett utdrag ur Uppdrag gransknings intervju med Markus Hagberg finns på Aftonbladets hemsida. /Stefan
__________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, uppdrag granskning, tv, svt, sspx, katolska kyrkan. Pingat på intressant.se. Knuff

Dagens SIFO kom med glädjebud. Oppositionens överläge i opinionen är nu nere i knappa sex procentenheter. Men hur ska man se på det faktum att Sverigedemokraterna nu ligger stadigt över 4-procentstrecket?

Med 4 procent av rösterna kommer sd in i riksdagen och får en vågmästarställning. Hur stort problem är det? Efter att ha funderat lite är jag inte längre orolig över en sådan utveckling. Att småpartier ska kunna få en vågmästarställning har jag aldrig gillat, men i sd:s fall kan jag inte se hur de ska kunna utnyttja denna.

Partiet har utmämnt socialdemokraterna till sin huvudfiende. Föraktet är ömsesidigt. Ingen inom vänstern kommer att vilja göra upp med sd om någonting. Sd vill inte göra upp med vänstern heller.

Alliansen behöver därför inte göra någonting när det gäller Sverigedemokraterna. I riksdagen kommer sd att vara tvungna att välja mellan vänsterkartellen och alliansen, och eftersom man redan svurit på att inte ha med vänstern att göra återstår bara att stödja alliansen.

Sverigedemokraterna kommer att bli lika isolerade som vänsterpartiet var tills Mona Sahlin bjöd in dem till samarbete. Göran Persson brydde sig aldrig om vad vänsterpartiet tyckte i några frågor. Varför skulle han göra det? För vänsterpartiet var det ju omöjligt att göra upp med något borgerligt parti. På samma sätt kan Fredrik Reinfeldt ignorera Sverigedemokraterna även om partiet tar sig in i riksdagen.

Det parti som på allvar borde bekymra sig om Sverigedemokraternas framväxt är socialdemokraterna. Det är från dem väljarna kommer och det måste ju svida i den socialdemokratiska själen att gamla väljare plötsligt kan vara Sverigedemokrater.

________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, alliansen, reinfeldt, sahlin, sverigedemokraterna. Pingat på intressant.se.

Just nu är det nog många som undrar hur tusan Påven kunde komma på idén att häva bannlysningen mot biskoparna i det tämligen reaktionära sällskapet SSPX. En av dem är, som Uppdrag granskning visade tidigare i veckan, en förnekare av Förintelsen. En antisemit, helt enkelt, och således en idiot, kan man säga utan att gå för långt.

I Sverige är det därför många som nu tänker: “Typiskt katolikerna. Påven är en reaktionär stofil utan verklighetsförankring. En mörkerman, en bakåtsträvare.” (Se exempelvis SVT:s inslag.)

Men då ska man veta att Svenska kyrkan inte heller har någon bannlysning riktad mot den här antisemitiske biskopen eller hans kompisar i SSPX. Svenska kyrkan har nämligen inga bannlysningar alls. Bannlysning betyder att man inte får vara med och ta emot nattvarden. I Svenska kyrkan får dock alla döpta ta emot nattvard, oavsett om de är antisemiter eller inte.

En annan sak som kan vara bra lära sig om katolska kyrkan är att beslut om bannlysning följer en juridisk process, med krav på rättssäkerhet på samma sätt som vid vanliga domstolar. De här biskoparna har varit bannlysta eftersom de vigts till biskopar utan påvens tillstånd. Det för detta bannlysningen har gällt.

Enligt vanlig sed för rättssäkerhet straffar man bara folk för det som de blivit åtalade för. Man dömer inte folk för att man tycker illa om dem i största allmänhet. Nu har påven benådat biskoparna för deras brott mot kyrkans regler om biskopsvigningar. Då måste bannlysningen också upphöra för den här antisemitiske biskopen. För i just det här fallet var det ju inte antisemitismen han var dömd för. Om man vill att han ska vara bannlyst även i fortsättningen måste man anmäla honom för påven igen fast för just antisemitism. Man kan inte låta biskopen vara dömd för “olaglig biskopsvigning” på grund av att han är antisemit. Det fungerar likadant i vanliga domstolar, om en person har begått ett rån ska han dömas för rån, inte för kidnappning.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, religion, katolska kyrkan, sspx, antisemitism. Pingat på intressant.se.

Från och med i år kommer det att bli mer drag i verksamheten bland Uppsalas vårdcentraler. Ett nytt listningssystem sjösätts. Alla får chansen att lista om sig hos någon ny vårdcentral (eller låta bli). Hur ska man välja? Nedan presenteras en lista över vårdcentraler med bäst telefontillgänglighet.

Uppsalatidningen har i ett heluppslag skrivit om vad som kan hända med vårdcentraler som inte får tillräckligt med patienter: “Primärvården hotas när få listar sig”. Så är det självfallet inte. Tvärtom är det här räddningen för primärvården i Uppsala.

Det nya systemet innebär att vårdcentralerna inte längre får en stor klumpsumma att göra vad de vill med, utan får bara betalt för de patienter de behandlar, och de får mer betalt för listade patienter än för olistade. Betalt får de, men bara för det jobb som blivit utfört. Rimligt kan man tycka, men så var det inte förr på sosseriets tid, dvs. före 2006. Nu är det Alliansen som styr.

Hur ska man veta vilken vårdcentral man ska välja om man vill byta? Här är en lista över de vårdcentraler i Uppsala med bäst telefontillgänglighet. Den bygger på landstingets egna mätningar. Jag har haft tillgång till data från januari till september 2008. Rankingen bygger på vilka vårdcentraler som har haft 100% telefontillgänglighet per månad. (100% betyder att den som ringer alltid kommer fram.)

1. Luthagen och Storvreta (delad plats) 9 månader av 9.
2. Gimo, 5 månader av 9.
3. Husläkarcentrum, 4 månader av 9.
4. Österby bruk, Kungsgärdet, Eriksberg, 3 månader av 9.
5. Sammariterhemmet, 2 månader av 9.
6. Nyby, Sävja, 1 månad av 9.

Lutis och Storvreta är överlägsna vinnare. Den som vill att det ska vara enkelt att komma fram på telefon gör klokt i att välja någon av dem. Eftersom jag bor i Luthagen funderar jag starkt på att byta till den vårdcentralen.

Men det här är inte alla vårdcentraler i länet. Tyvärr verkar inte mätsystemet installerats hos alla ännu. Det säger kanske något om effektiviteten hos dem.

______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, vård, landstinget i uppsala län, moderaterna, alliansen, uppsala. Pingat på intressant.se.

Lina Sandell heter en av vår psalmboks främsta författare, kanske den främsta. Min nyvunna bloggkompis Maria undrade varför jag inte nämnde Sandells namn i mitt förra inlägg. Svaret är att hon ju kommer att vara med så många gånger!

Hennes mest kända psalm är nr 249 i psalmboken, Blott en dag. Musiken har Oscar Ahnfelt skrivit. Det är en psalm som nästan alla känner till, och den kan sjungas till både dop och begravning. Följaktligen finns den i alla möjliga varianter på Youtube. Här är en rolig inspelning på steelguitar:

Men det otroliga med Sandells psalmer är att de också sjungs på andra ställen i världen. På engelska heter denna psalm “Day by Day”. Sandell skrev texten 1865 och den togs med till USA av emigranter. Sålunda hittade jag en märklig inspelning av en ung amerikansk musiker som spelar kvartett med sig själv:

OK, det här var två udda inspelningar med bara melodin. Finns det ingen ordentlig inspelning med sång så att man kan höra texten? Jodå, men jag fortsätter på temat udda inspelningar, det är ju det som är det roliga med Youtube.

I förra inlägget skrev jag om Bertil Boo och hans sångstil. Jag trodde att den var utdöd. Icke! Här är en pinfärsk inspelning från Mariakyrkan i Helsingborg (21 januari i år). Det är “kyrkosångaren” Glenn Bengtsson som sjunger. “Kyrkosångare” är ett eget fenomen i sig. Jag kan inte så mycket om det, men enligt en vän till mig som är kantor är det en person som livnär sig på att sjunga smäktande psalmer vid begravningar, eller nåt sånt. Var så goda!

Tidigare psalmianainlägg finns här: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana.

____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, psalm, psalmer, blott en dag, lina sandell Pingat på intressant.se.

Först tar man medborgarnas pengar. Sen ger man tillbaks dem, på villkoret att de låter bli att ta ansvar för sig själva och sin familj. Låter det som en bra politik? Knappast, men det är så förespråkarna av kvoterad föräldraförsäkring tänker.

Det är minst sagt bekymmersamt att den moderata arbetsgrupp som ska ta fram en ny familjepolitik umgås med tanken på att partiet ska ta ställning för kvoterad föräldraförsäkring. Hittills har partiet motsatt sig det av det enkla och fullt begripliga skälet att det är en alltför stor inskränkning i privatlivet. Är man för individuell frihet och vill ha en begränsad stat är det mer eller mindre självklart att föräldraförsäkringen inte ska användas i syfte att läxa upp vuxna medborgare. Den finns till för att uppfostra barn, inte vuxna.

Motståndet mot kvoterad föräldraförsäkring är en viktig symbofråga för den som är liberal-konservativ, som jag. Som konservativ anser jag att familjen är viktig och förtjänar att stödjas politiskt, men som liberal tror jag att det bästa sättet att få fram starka och välmående familjer är att hålla politikerna borta. Ju mer politiken tränger sig på, desto mer övertar staten ansvaret för familjernas väl och ve, och desto mindre ansvar faller på föräldrarna själva. Familjen som samhällsinstitution urholkas.

Jag tror att den bäsa familjepolitiken är den som ser till att barnföräldrar kan kombinera jobb med barnuppfostran utan att arbeta ihjäl sig. Föräldrar ska ha ekonomisk trygghet så att de kan hinna med att vara föräldrar.

Mycket krångligare än så behöver man inte göra det. Vi talar nämligen om vuxna människor som kan lika mycket om sina levnadsförhållanden än de politiker som vill bestämma över deras liv. Typiskt för många politiker är dock att de tror att just de vet bättre än alla andra. Vänsterns familjepolitik har alltid varit extremt elitistisk där man har sett på folket som obildat och okunnigt om sitt eget bästa, utan att förstå att den själv är en del av denna obildade hop.

Det vore skamligt för moderaterna om vårt parti anslöt sig till denna nedlåtande syn på medborgarna. Jag kommer inte att kunna företräda en sådan politik i valet 2010. Jag kan inte med hedern i behåll stå på Stora Torget i Uppsala och titta in i väljarnas ögon och påstå att jag vet mer om hur de ska uppfostra sina barn än de själva. Det går inte.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, föräldraförsäkringen, moderaterna. Pingat på intressant.se.

Vare sig teologiskt eller juridiskt är det nödvändigt att religiösa samfund har vigselrätt. Lika bra då att göra som i många andra länder, att låta kyrkorna stå för det religiösa, och staten stå för det juridiska. Nu blir det inte så. Istället får vi en äktenskapsbalk byggd på diskriminering, helt i strid mot grundlagen och all annan lagstiftning. Hur klyftigt är det?

Den lag som nu förbereds säger att kyrkorna ska få ha vigselrätten kvar, men att enskilda präster ska kunna neka viga homosexuella. Präster som anförtrotts ett statligt uppdrag ska alltså inte vara tvungna att behandla alla medborgare lika. De får neka homosexuella, med hänvisning till att de är just homosexuella. Klockren diskriminering.

Varför drivs lagen ändå igenom? Till viss del beror det sannolikt på att Svenska kyrkan i sin förvirring och obetänksamhet vill ha den juridiska delen kvar. Förvirrat, eftersom man tydligen tror att det juridiska momentet har en religiös innebörd. Obetänksamt, eftersom Svenska kyrkan vill att lagstiftningen ska utformas efter den själv utan hänsyn till andra religiösa samfunds viljor.

Dessvärre fruktar jag en helt annan orsak: Det finns politiker som vill behålla makten över Svenska kyrkan, och det finns folk i Svenska kyrkan som vill ha det så. Det som väntar nu är nämligen en häxjakt på de präster i som inte vill viga homosexuella. De kommer att anklagas för att begå lagbrott.

Lagen i sig är diskriminerande och kommer därför inte kunna överleva i längden. Den kommer att anmälas till Europadomstolen, var så säkra. Svenska kyrkan kommer att bli tvungen att kräva att samtliga präster viger homosexuella eller säger upp sig. Läs exempelvis Helle Kleins blogg så får ni en föraning om vad som kommer att ske. Kyrkan ska tvingas viga homosexuella. Det är så Klein och andra vill ha det och den enda legitima utövaren av tvång är staten. Det är därför som vissa inom kyrkan fjäskar för statsmakten. Utan den skulle de inte få sin vilja igenom.

_______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, äktenskap, kyrkan, vigselrätt, religionsfrihet, diskriminering, homosexuella. Pingat på intressant.se.

Är jag ensam om att tycka att debatten om Liza Marklunds författarskap är överdriven? Jag tycker att det handlar om en struntsak. En journalist och författare har gjort ett misstag. Det var ju inte första gången vi fick uppleva det.

I Stockholm verkar det vara populärt att anordna debattkvällar om Liza Marklunds författarskap. Förra veckan var det tidiskriften Neo. Igår var det Publicistklubben. Debatten har rasat i kvällspress och bloggosfär i flera veckor. Jag fattar inte varför.

Problemet är egentligen löjligt litet. Liza Marklund har skrivit en “dokumentärroman”, vilket är en hopplös blandform av saga och verklighet, som hon av misstag kallat för “sann”. OK, det var dumt och oförsiktigt. Men var är “skandalen”?

Jag tror att det här handlar mer om Liza Marklunds kaxiga attityd. Hon brukar reta upp folk och vägrar även nu att rulla över på rygg. Jag kan förstå att folk kan bli arga över det, men det är väl ingen riksangelägenhet?

Eller så handlar det om att många andra journalister har gjort samma sak, dvs. varit oförsiktiga med sanningen, och nu fått ångest över det och därför måste debattera frågan med hela svenska folket, eftersom det som är angeläget i journalistkretsar med automatik också blir en angelägenhet för svenska folket.

Hur som helst är debatten i alla fall extremt överdriven. Marklund är inte den förste författaren som ertappats med att inte ha full koll på vad hon skriver om eller handskats ovårdsamt med begreppet “sanningen”. Litteraturgenren “dokumentärromaner” är också idiotisk att hålla på med eftersom den ber om att bli missförstådd. Dessutom skrev hon sina böcker redan på 90-talet. Så varför har detta blivit en stor skandal just nu?

____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om media, marklund, liza marklund. Pingat på intressant.se.

Åttonde psalmianainlägget presenterar ytterligare en av mina favoritpsalmer, nr 248 i psalmboken, Tryggare kan ingen vara. Det är en av få psalmer som jag utantill, eftersom vi ofta sjöng den med gosskören när jag var liten. Psalmen är väl mest känd som dopsalm.

I mitt förra skrev jag att det ibland kan vara svårt att förstå sig på amerikansk kultur. Det gäller naturligtvis också för Sverige. Här är ett exempel på det, sångaren Bertil Boo.

Inte världens bästa inspelning, eller hur? Enligt nuvarande smak är det är inte bra. Mycket vibrato och han åker upp och ner på tonerna. Men faktum är att han faktiskt följer ett stilideal. Inspelningen skulle ju inte gjorts om det inte fanns någon som tyckte att det var bra.

Bertil Boo hade sin storhetstid långt före jag var född, så jag kan inte alls förklara vari hans storhet ligger. Här finns mer information. Och här finns en annan inspelning där man kan höra hur han lät när han var yngre (och bättre) 1951.

Tidigare psalmianainlägg finns här: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, tryggare kan ingen vara, psalm, psalmer, bertil boo. Pingat på intressant.se.

Börjar inte Obama-kulten ta lite väl stora proportioner? Amerikaner är bra på storslagna känslomässiga evenemang. Och visst är det en högtidsstund när USA får sin förste svarte president. Men varför tror så många att en ny politisk era randas?

Tyvärr går det att förutsäga vad som kommer att hända ganska snart. Barack Obamas popularitetssiffror kommer att sjunka. Det är ofrånkomligt. Han är extremt populär just nu, och det finns ingen politiker i världen som kan leverera resultat som motsvarar den entusiasm som kringgärdar honom.

Tre punkter kan vara värda att tänka på, som skänker lite realism:

1. Ekonomin, budgetunderskottet och krigen i Irak och Afghanistan. Obama tar inte över ett dukat bord. Tvärtom. Vi får se om han får råd med både skattesänkningar och utökad sjukförsäkring.

2. Presidenten äger inte kongressen. Nu innehar Obamas parti makten i kongressens båda kamrar och skulle kunna regera lika kraftfullt som en svensk eller engelsk parlamentarisk regering, men traditionen är annorlunda. USA:s kongress har makten över budgeten och är inte lika lydig som europeiska parlament.

3. USA är en federal stat där makten över vård, skola och omsorg ligger på delstatsnivå eller ännu lägre. I Sverige kan regering och riksdag exempelvis besluta om läroplaner för alla skolor. Så gör man inte i USA. Där äger delstaterna skolfrågorna. USA är ett mäktigt land, men den federala staten är inte mäktig inrikes.

Mycket annat kommer självfallet att också spela in. Jag tyckte dock att det fanns anledning att lyfta fram några basala fakta för att påminna om att den “Change” som Obama sålt in till sina väljare inte kommer att vara så stor när den väl levereras.

Icke desto mindre vill även jag gratulera USA till sin nye president. Det är en högtidlig stund när den förste svarte presidenten svärs in! trots orealistiska uppfattningar om vad det kommer att betyda i praktiken.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, obama, usa, barack obama. Pingat på intressant.se.

I Ring P1 har det debatterats lågenergilampor vs. glödlampor i veckan. Det är ju på förslag att glödlampor ska förbjudas. Men hur bra är lågenergilamporna? Problemet med dem är att de innehåller kvicksilver. Vad gör man då om en lampa går sönder?

Så här skriver Kemikalieinspektionen på sin hemsida:

Rekommendationer när en varm lampa går sönder

Använd inte dammsugare. Det finns en risk för att dammsugaren ytterligare finfördelar och förångar kvicksilverdropparna och sprider dem i luften. Det ökar risken för inandning.

Hur många vet om att det är så här man ska göra? Jag visste inte det förrän jag via Ring P1 blev upplyst om det. Är det inte också väldigt krångligt? Det är ganska naturligt att man tar fram dammsugaren när man har haft sönder en lampa. Men så ska man tydligen absolut inte göra. Och hur ska barn göra? Klarar de av att följa Kemikalieinspektionens rekommendationer?

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, miljö, energi, lågenergilampor. Pingat på intressant.se.

I’m writing this in English hoping that an international audience will take note of what the leader of the Swedish opposition, Mona Sahlin, is saying about Israel’s war in Gaza. It is a “massacre.”

As the leader of the Social Democratic Party of Sweden Sahlin is in position to become Prime Minister if the left wing coalition regains power after the 2010 elections. This would mean that Sweden would be run by a Prime Minister that thinks Israel have committed war crimes and killed civilians indiscriminately.

I hope all international observers of Sweden take note of this and reports back home. After 2010 Sweden might move into its most anti-israeli period ever.

Sahlin’s statement can be heard and read at the website of Swedish Radio: http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=2567619. For you who don’t read Swedish I recommend Google Translate.

___________________
Läs även andra bloggares åsikter om politics, mona sahlin, sweden, social democrats, israel, palestine, gaza. Pingat på intressant.se.

Jag hade själv inte möjlighet att lyssna på partiledardebatten idag, men av referaten framgår att kriget i Gaza fick stor plats, och att det enda parti som inte kunde rikta någon kritik mot Hamas var – just det – vänsterpartiet. I vänsterpartiets värld är all skuld Israels.

Hur ska en regering bestående av s, mp och v kunna ha en seriös mellanösternpolitik? Även vårt lilla land måste ha en politik på detta område. Som framgått i många intervjuer i TV och radio finns det många svensk-palestinier i vårt land. Vi har också en liten men gammal judisk minoritet i Sverige som bryr sig mycket om vad som händer med vännerna i Israel. Dessutom råder det knappast någon tvekan om att konflikten mellan Palestina och Israel är den världspolitikens oläkta varböld. Konflikten är den stående ursäkten för islamiska terrorister, över hela världen.

Ett land som Sverige måste alltså ha en fungerande mellanösternpolitik. Sossarna själva brukar klara av det. Miljöpartister är ganska sansade människor och kommer att skaffa sig en fungerande linje. Men vänsterpartiet? Nej, det kommer inte att hända.

Vänsterpartiet har inget positivt att säga om Israel alls och kan inte förmå sig säga att Hamas är extremister, något som de ju bevisligen är. Hur ska då en regeringen med vänsterpartiet kunna skapa sig en nyanserad uppfattning om palestinakonflikten? Jag kan bara inte se hur den ska se ut. Hur? Förklara någon?

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, vänsterpartiet, miljöpartiet, socialdemokraterna, israel, palestina, gaza. Pingat på intressant.se.

Psalm nr 237 är skriven av ingen mindre än Martin Luther själv och heter Vår Gud är oss en väldig borg. Det är de reformerade kyrkornas paradpsalm. Men det är något oklart varför, för den ingår även i katolska kyrkans psalmbok (i Sverige).

Psalmen är som sagt från 1500-talet, men den är fortfarande mycket omtyckt. Omtyckta psalmer dör inte ut, utan moderniseras i sina framföranden. Här är ett levande bevis på det. Luthers 1500-tals kyrkoslagdänga på stålsträngad gitarr:

Nu kan det vara svårt att följa melodin i det här klippet om man inte känner igen psalmen sen tidigare. Jag vill därför också presentera att annat lustigt klipp, men där melodin framgår ordentligt. Jag hittade det av en slump redan tidigit i höstas. Det är den amerikanske sångaren Steve Green som framför psalmen a capella.

Det här klippet är oerhört intressant för den som gillar att jämföra USA och Europa. I vår världsdel skulle det här aldrig, ALDRIG ske. Först trodde jag att klippet kanske var ett skämt. Ingen kan väl tycka att det här är ett bra framförande? Man tror ju först att han inte ens kan hålla tonen.

Men sen ser man i slutet, i absoluta slutet, att publiken reser sig för att ge stående ovationer! Klippet måste ses till sitt slut. I själva slutsekunden uppenbarar sig kulturklyftan mellan USA och Europa.

Psalmen finns i alla möjliga versioner på Youtube. En utflykt på egenhand rekommenderas. Det är otroligt hur en psalm kan vara så levande.

Psalmiana är min serie med Youtubefilmer med psalmer. Idén är lånad av Fredrik Strage på DN. Tidigare inlägg hittar man här: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana.

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, vår gud är oss en väldig borg, martin luther, psalmer, psalmsång. Pingat på intressant.se.

Nu uppmanas det till att bojkotta Israeliska varor igen. Jag tänker självklart inte hänga på. Idag kallar vänstergurun Naomi Klein i Aftonbladet Israel för “kriminellt”. Just detta är ett skäl att inte delta i någon bojkott.

Jag gillar inte några bojkotter. Tvärtom är handel något som främjar människors frihet och därmed också bildning eftersom man kommer i kontakt med andra länder. Det ska gå långt innan man genomför en handelsbojkott.

I Sydafrikafallet fungerade det eftersom apartheidregimen verkligen byggde på en otvivelaktigt ond princip. Dessutom var bojkotten effektiv. Däremot tror jag exempelvis USA:s bojkott av Kuba har förlängt kommunistregimens styre. Handel hade varit ett sätt att öppna upp Kuba.

I det israeliska fallet kommer jag definitivt inte att medverka i någon bojkott av blotta skälet att vänstergänget i Sverige, precis som Naomi Klein, kallar Israel för kriminellt och rasistiskt. Deltar man i en bojkott skriver man också under på den beskrivningen.

I mitt tidigare inlägg skrev jag att jag inte tyckte synd om Israel eftersom man rimligen borde ha kunnat löst sitt ockupationsproblem under de 40 år som gått. Att kalla folket för “kriminellt” är dock att gå långt, mycket långt.

Israel är indraget i krig mot Hamas. Hamas bär inte uniform, så det går inte att se vilka som är civila och vilka som är kombatanter i Genevékonventionens bemärkelse. Det är inte kriminellt att slå tillbaka en fiende. Att som Hamas beblanda sig med civilbefolkningen för att låta dem ta smällen, det är kriminellt.

Och nej, jag är ingen Israel-kramare! Israel borde ha löst sitt problem för länge sedan istället för att spela offer och tigga storebror USA om hjälp. Däremot har jag inga problem med att peka ut vilka som är dummast i den här sandlådan. Det är Hamas. Men jag kan inte bojkotta Hamas eftersom det inte är en demokratisk och ekonomiskt framgångsrik stat, utan ett gäng som tagit makten över Gaza med våld (minns det lilla palestinska inbördeskriget häromåret) och nu också dragit hela Israels väpnade styrkor över sig.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, israel, gaza, hamas, naomi klein, bojkott, mellanöstern. Pingat på intressant.se.

Liza Marklund försvarar sig tappert mot försöken att utmåla henne som en bluffmakerska på Newsmill. Hon har inte ljugit i sina böcker Gömda och Asyl, men det är inte heller helt sanna, utan “dokumentärromaner”. Varken lögn eller sanning således. Vad är det då?

“Dokumentärromaner” är lika idiotiska som “Dramadokumentärer”. Jag förstår inte varför man utsätter sig för den kritik som blir det självklara eftermälet om man skriver en bok eller gör en film som bara är sann till hälften. Är det inte bättre att försöka säga hela sanningen och intet annat än sanningen?

Den allra yttersta, gudomliga, sanningen kommer man ändå inte att lyckas beskriva. Vi är alla fångar i något perspektiv. Men inom perspektivet kan man hålla sig till sanningen. Man kan också presentera mer än ett perspektiv. Dessutom måste man inte fabricera faktauppgifter, och man måste inte utelämna uppenbart relevanta fakta.

Att vi aldrig kan fånga den yttersta sanningen hur vi än gör betyder inte att det är fritt fram att skriva vad man vill, hur som helst, och tro att man ska slippa kritik. De delar av sanningen man ändå fångat kan presenteras korrekt.

Jag rekommenderar därför ingen att skriva en “dokumentärroman”. Det är ett mellanting som inte behövs. Använd en verklig historia, men gör om den till din egen fantasihistoria istället. Och om du vill skriva en dokumentär, säg att du försökt komma så nära sanningen som möjligt. Det hederligt och kommer inte att missförstås. Då kan man bli kritiserad för att ha missförstått någonting, men det är inte detsamma som att bli anklagad för att ha ljugit.

Och för Guds skull, skriv inte “En sann historia” på omslaget om du inte menar det.

____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om media, liza marklund, marklund, gömda, asyl. Pingat på intressant.se.

Jag retar mig på att Mona Sahlin kallar lågkonjunkturen för “jobbkrisen”. Vi är inte i en kris bara för att ekonomin kommer att se dålig ut i ett eller två år. Kris uppstår först när man inte klarar av att hantera en lågkonjunktur. Däremot verkar det vara ledarskapskris inom socialdemokratin, en Sahlinkris.

Att en distriktsstyrelse, anförda av en f.d. minister, går emot sin partiledare i ett av partiets viktigaste frågor för andra gången visar att något är fel. Första gången var när skånedistriktets ordförande kritiserade Sahlins utspel tillsammans med miljöpartiet om att bilda regering tillsammans utan vänsterpartiet. Nu följer man upp kritiken mot det som varit själva problemet med att släppa in vänsterpartiet i regeringsställning, socialdemokraternas budgettakspolitik.

Budgetlagen infördes i stort samförstånd mellan alla riksdagspartier utom vänsterpartiet. Lagen behövs för att det inte ska bli som på 70-, 80- och början av 90-talet. Lärdomen var att man måste sätta ramarna för hur stor budgeten ska vara först, för att därefter bestämma hur pengarna ska spenderas. Gör man tvärtom drar man alltid över budgeten.

Budgetlagen var en hörnsten i Göran Perssons politik. Det finns inte chans i helsicke att skånesossarna hade vågat gå emot budgettakspolitiken om Persson hade suttit kvar.

Vad det handlar om är med all sannolikhet inte alls budgetpolitiken, utan Mona Sahlins ledarskap. De fronderar mot henne. Det pågår en maktkamp inom partiet. Olika falanger mäter sina styrkor mot varandra och uppenbarligen har inte Sahlin stöd av alla viktiga grupper.

_____________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sahlin, mona sahlin, socialdemokraterna. Pingat på intressant.se.

Hetaste sportnyheten den här helgen, om vi får tro ledande sportredaktioner (DN, SvD, AB, Expr, SVT, SR) är junior-VM i ishockey. Sen när blev junior-VM en sportnyhet med riksangelägenhet? Man förundras hur media fungerar. Om alla redaktioner hänger på minsta struntsak blir det plötsligt ledande nyheter.

Jag medger att jag inte hänger med i hockeyvärlden alls. Kanske är junior-VM mycket större än vad jag fattar. Jag kan dock inte komma på att några junior-VM i några idrotter har fått så här mycket uppmärksamhet. Om det hade hänt förut tror jag att jag som mediekonsument upptäckt det tidigare.

Det här visar hur urblåst journalistiken kan vara. Alla hänger på samma trend för ingen vill vara utan nyheten som det snackas om. Seriösa journalister tvingas därför göra allvarliga rapporter om rena skitsaker. Mest besvärande av allt är att se dessa stackars TV-journalister som ska försöka förklara att junior-VM är en oerhört viktig händelse, i klass med OS.

Därmed inte sagt att junioridrott är tråkig. Jag tittade själv en stund på finalen mellan Sverige och Kanada, och det var bra hockey. Men man kan inte låta bli att fråga sig varför detta är mer angeläget än något annat. Det har ju faktiskt kostat SVT en slant att sända matchen, pengar som skulle kunnat gå till att sända senior-VM i någon annan idrott.

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om media, sport, junior-vm, ishockey, hockey, sportjournalistik. Pingat på intressant.se.

Gott nytt år alla vänner! På tisdag är det dags att fira Trettondag jul, även kallad Epifania. Vid Trettondagen uppmärksammas de vise männen som kom för att hylla den nyfödde konungen. Trettondagspsalmen framför andra är därför, nr 134, i psalmboken, Betlehems stjärna, a.k.a Gläns över sjö och strand.

Psalmen är en julpsalm och sjungs därför redan i adventstiden, men eftersom den handlar om stjärnan som visade vägen för de vise männen har kyrkan gjort den till en psalm för trettondagen. Några vise män förekommer dock inte alls i texten, utan bara barn och herdar. Hur barnen har hamnat där vet jag inte, men de herdar som åsyftas är i alla fall de som omnämns i julevangeliet. Psalmen passar alltså egentligen bäst på julafton!

Här kommer psalmen i en typisk Youtubeversion. En helt vanlig tjej som gillar att spela piano och sjunga har spelat in en film med sig själv och lagt ut på nätet för allmänt beskådande. Hon är inte exempellöst bra eller dålig, utan väldigt vanlig. En typisk youtubian.

Det intressanta med hennes sätt att sjunga är att hon anammat popstilen, dvs. att hon sjunger psalmen som om den vore en poplåt eller en musikallåt. Det är ganska vanligt nuförtiden. Ibland så vanligt att vissa tror att det är så här man alltid ska sjunga alla låtar. Titta på nästa omgång av provsjungningar för Idol så får ni se.

Hur gör man för att sjunga i popstil? Enkelt. Alla betonade toner ska tas underifrån. Man ska åka upp på dem. Varje lång ton ska också sjungas med ett vibrato i slutet. Pröva själva.

Psalmiana är min version av Fredrik Strages idé med Youtubiana. Tidigare psalmianainlägg hittar man här: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana.

____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, psalmer, julsånger, betlehems stjärna, gläns över sjö och strand. Pingat på intressant.se.