Stefan Olsson

1000 poliser kommer att vara kommenderade till Malmö nästa lördag. Tyvärr tror jag att polisen har tänkt rätt. Nästa lördag är det nämligen upplagt för storbråk: kravaller, krossade skyltfönster och hets mot folkgrupp.

Jag fruktar kravaller av nästan samma dignitet som i Göteborg 2001. En hel del talar för det:

- Redan i september förra året drabbade polis och vänsterextremister samman. Man kan utgå ifrån att vissa vänsterextremister känner hämndlystnad. Därtill har vi Rosengårdsbråket och den motdemonstrationen mot israelvännerna som spårade ur.
- Förtroendet för Skånepolisen är i botten efter historierna om rasistiska polismän.
- Stoppa matchen-kampanjen har fått stort utrymme i media. “Alla till Malmö” ropar man, vilket vittnar om graden av organisation. Stoppa matchen-organisatörerna kommer inte kunna hålla ordning på sina demonstranter.
- Malmös politiska ledning har visat sig svag och medgörlig inför hot. Extremisterna känner sig ha medvind.
- Det råder tveksamhet om var Malmös politiska ledning står i kampen mot antisemitismen.

Vi har alltså en pöbelhop utan ledning på väg mot Malmö för att slåss med polisen samtidigt som vi har en politisk ledning som inte klart och tydligt tagit ställning mot extremismen. Jag tror därför att det kommer att smälla ordentligt. Jag tror tyvärr också att vi kommer att tvingas bevittna att brottet hets mot folkgrupp begås. Det kommer att skrikas judefientliga slagord. Antisemitismen kommer tillbaks, på riktigt. Det är min gissning, men jag hoppas att jag får fel.

__________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, antisemitism, judehat, israel, stoppa matchen, malmö. Pingat på intressant.se.

Ikväll berättar tidningarna att energisamtalen mellan regeringen och oppositionen avslutas utan någon uppgörelse. Det tackar vi för. Nu kan frågan istället avgöras på demokratisk väg, genom att låta väljarna ta ställning.

Något man ska ha klart för sig är att breda blocköverskridande uppgörelse inte är särskilt demokratiska. Det beror framför allt på två saker. Dels ger de minoriteten vetorätt, vilket strider mot tanken om att majoriteten ska bestämma. Dels tar man ifrån väljarna en möjligheten att utvärdera olika alternativ.

Nu får vi dock en situation där olika alternativ presenteras för väljarna. Dessutom har i alla fall alliansen haft den goda smaken att sätta samman ett paket som kan utvärderas. Väljarna ges chansen att diskutera energifrågan i valrörelsen.

Att det sedan också taktiskt gynnar alliansen är inget man kan hänga läpp över heller. I det här fallet råkar det mest demokratiska också vara det som gynnar det borgerliga blocket. Förut var det sossarna som tjänade på energifrågan. Nu är det vi. Så kan det gå.

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, energi, kärnkraft, demokrati, alliansen. Pingat på intressant.se.

Monarkin ska vara folklig, skriver jag idag på Newsmill. Artiklen är en replik till Dag Elfström som menar att monarkins legitimitet hänger på den adliga börden. Jag skriver att han misstagit sig om vad den svenska monarkiska traditionen innebär. Den bygger på folklighet, menar jag.

Läs hela artikeln på Newsmill: http://newsmill.se/artikel/2009/02/25/monarkin-ska-vara-folklig.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kungahuset, monarkin, kronprinsessan, victoria, daniel westling. Pingat på intressant.se.

I måndags hade vi landstingsfullmäktige här i Uppsala län. Återigen var det stora debattämnet primärvården. Vi i alliansen tog över styret från vänsterpartierna 2006 och har påbörjat ett ambitiöst renoveringsprojekt. En del i detta är att se över reglerna för nyetablering för att ge patienterna fler valmöjligheter.

Debatterna har varit oerhört ideologiskt färgade, särskilt från socialdemokraternas och vänsterpartiets sida, som verkligen visat hur de ogillar privat företagsamhet. Det bästa är om politikerna bestämmer allt, säger man. Då behövs ingen valfrihet. Medborgarna är nämligen inte kompetenta att välja läkare själva. Här kommer Sören Bergqvist, landstingsråd för vänsterpartiet:

Vi lånade Enköpings kommuns fullmäktigesal. Utanför sessionsalen finns högtalare som gör att man kan sitta och fika och ändå följa debatten. Anonyma högtalare som predikar socialismens lov ger också en öststatskänsla som passar väl in på landstingrådets förklaring om att medborgarna inte kan bestämma själva.

Om Sören Bergqvists person ska dock inget ont sägas. Tvärtom är vänsterpartiet att gratulera för att man har ett så klartänkt landstingsråd. Han tänker klart, fast fel. (Den som inte förstår hur det kan vara möjligt rekommenderas att öppna en bok i argumentationsanalys.)

_____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, uppsala län, uppsala, enköping, primärvård, landstinget i uppsala län, vänsterpartiet, alliansen. Pingat på intressant.se.

Då var det dags, det vi alla har väntat på. Kronprinsessan gifter sig. Kungen och regeringen ger sitt godkännande till Daniel Westling som gemål. Därmed sitter monarkin säkert i sadeln i 60 år till, minst. Hurra för det!

I familjen Bernadotte har man för vana att leva mycket länge. Kronprinsessan är nu 31 år, och följer hon familjetraditionen kommer hon att bli över 90. När nu äktenskapsfrågan har fått sitt svar har sista frågetecknet om hennes trontillträde rätats ut. När kungen dör om en sisådär tre decennier övertar Victoria tronen och regerar vidare. Lagom till dess står det förhoppningsvis ytterligare en tronföljare i kön.

Det har talats mycket om i vad mån en kunglighet kan gifta sig med en man av folket. Det är verkligen på hög tid att denna fånighet överges. Tanken att “blodet tunnas ut” är larvig. Det är så man tänker om hundar och hästar, inte om kungligheter. Men även om det vore så att vi ville att vår kronprinsessa gifte sig med en man med bra gener, vore ju ändå inte adliga gener att föredra. Vem vill att Sveriges kommande arvsfurste ska födas med sex fingrar?

Monarkin i Sverige ska ha folkliga värderingar som grund. Vår monarki bygger inte på blodsmystik och bördsmytologi. Alla vet ju hur ätten Bernadotte kom till tronen. Monarkins fundament är folkets önskan om att få ha sin kung kvar. Vi har haft ett kungahus i mer än 1000 år. Och vi har lyckats bevara den och ändå omforma vårt land till en demokrati. Det är stort.

Tack Victoria för du vill vara kronprinsessa i vårt land! Grattis till förlovningen!

_____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, victoria, daniel westling, monarki, kungen, kungahuset, kronprinsessan. Pingat på intressant.se. Länk till SvD.

Denna söndag har jag besökt Evangeliska Fosterlandsstiftelsens kyrka här i Uppsala. Vad passar då bättre än att skriva om en av lågkyrklighetens och frikyrklighetens främsta psalmer? Nr 11 i psalmboken O store Gud.

Psalmen är skriven av Carl Gustav Broberg 1885 och är förmodligen den svenska psalm som fått störst spridning över världen. Den finns på alla möjliga språk. Mest sjungen är den sannolikt i USA, där den går under namnet How Great Thou Are. Psalmen har som många andra 1800-talspsalmer sannolikt kommit dit med svenska emigranter. Men den mest använda översättningen är brittisk och sin stora spridning i USA fick den inte förrän på 1950-talet, berättar engelska Wikipedia.

Men gissa vem som gjort mest för att psalmens popularitet? Jo, “the King”, Elvis Presley, som på 1966 gav ut en skiva med kristna sånger med just titeln How Great Thou Are. Självklart finns det ett klipp med honom på Youtube.

Förutom att man här återigen får tillfälle att fascineras över Elvis Presleys skicklighet som sångare får man också chansen att höra J D Sumner och hans kvartett. inte i början men ganska tidigt i psalmen sjunger en manskvartett. Mannen längst bort i bild är J D Sumner. Kvartetten i sig är inte så märkvärdig, men däremot Sumner som är den djupa bas man hör. Tack vare sina framträdande med Elvis blev han känd som världens djupaste bas. Det kan därför vara roligt att höra honom själv sjunga solo.

Nu tror jag dock inte på teorin om att Sumner skulle vara världens djupaste bas. Bassångarnas land framför alla är ju annars Ryssland. Den som fascineras av djupa basröster kan gå till det här klippet och leta sig vidare på Youtube. Det är en sak att sjunga med en djup röst i en mikrofon och sjunga med styrka utan förstärkning som ryssarna gör.

Tidigare psalmianainlägg hittar man här: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, psalm, psalmer, o store gud, elvis presley, jd sumner, psalmsång. Pingat på intressant.se.

Torsdagens debatt mellan Maud Olofsson och Mona Sahlin i Studio Ett blev man inte riktigt klok på. Båda anklagar varandra för att ljuga. Båda vill dock att staten ska låna ut pengar till General Motors, men inte skänka bort pengar. Eniga eller inte? Här kommer ett försök till svar.

Mona Sahlin säger nu att hon inte vill att staten ska gå in som ägare i SAAB. Har hon sagt så tidigare? Ja, i Ekots lördagsintervju. Finns inte på nätet av någon anledning, men går att lyssna på hos Per Ankersjö.

Regeringen säger att den kan tänka sig ge GM en kreditgaranti, men att GM inte lämnat in någon låneansökan till Europeiska investeringsbanken. Stämmer det? Oklart. Facket på SAAB säger att en ansökan finns, men regeringen menar att det bara är SAAB som lämnat in en ansökan, inte ägaren.

Har socialdemokraterna sagt att de vill gå in med ett kontantstöd till GM på 5 miljarder? Jag har inte hittat något bevis för det. (Var har Maud Olofsson fått den uppgiften ifrån?) Enligt sossarnas pressmeddelande talar man bara om kreditgarantier, och menar att regeringen inte infriar sitt löfte om 28 miljarder i garantier som man talade om i december.

Har GM bett om ett kontantstöd? Nej. Det man har bett om är kreditgarantier.

Varför vill inte regeringen ge kreditgarantier, om det nu är just det som man har utlovat? Därför att GM:s förhandlingsbud är för dåligt. Som pant för lånet har GM erbjudit staten att ta över SAAB som ägare. Om GM inte kan betala tillbaka lånet (som ska betalas tillbaka efter bara sex månader) skulle staten få ta över SAAB som ersättning. Panten för lånet skulle alltså vara det konkursmässiga bolaget. Låter det som en bra deal?

I någon mån har alltså socialdemokraterna rätt när de påstår att regeringen inte infriar sitt löfte om kreditgarantier. Men sunt förnuft säger att Sverige inte kan ställa upp med kreditgarantier på vilka villkor som helst. GM:s bud är inte seriöst. De vill bli av med SAAB snabbast möjligt. Följande villkor är nämligen också att beakta:

- Amerikanska staten har fortfarande inte bestämt hur den vill göra med bilindustrin. Besked kommer först i mars.
- GM har ingen utvecklingsplan för SAAB.
- Bilförsäljningen har störtdykt under det senaste halvåret. Alla tillverkare gör stora förluster.
- GM springer runt och tigger pengar hos alla regeringar i Europa.
- GM kan bara lova att äga SAAB till 2010. Sen tänker man göra sig av med företaget i alla fall.

Lyssna på Maud Olofssons och Jöran Hägglunds presskonferens från torsdagen så får ni höra hur vansinnigt det är att nu, utan någon som helst utvecklingsplan, satsa flera miljarder i kreditgarantier, som riskerar att göra staten till ägare av ett sjukt företag. Ungefär 4 minuter in i presentationen förklarar Hägglund hur oseriöst GM tänker.

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, saab, mona sahlin, maud olofsson, regeringen, socialdemokraterna, general motors, gm. Pingat på intressant.se.

Ska staten gå in med pengar för att rädda SAAB? Nej, självklart inte. I alla fall inte under de omständigheter som General Motors nu försökt tvinga på Sverige.

SAAB är ett företag som inte gjort någon vinst på flera år. Det rör sig om förluster i miljardklassen i kanske upp till 20 år. Företaget är helt enkelt inte livskraftigt och skulle rekonstruerats för länge sedan. Det är slut. Finito.

Om staten nu går in med räddningsmiljarder, var hamnar pengarna då? I Sverige? Nej, det underlättar bara för GM att slippa lägga ned någon fabrik hemma i USA.

Dessutom är det urdumt, verkligen urdumt, att ställa upp med pengar på grund av hot om konkurs. Vad händer om man ger efter för hot? Jo, andra företag kommer efter och gör samma sak. Det är dessutom inte alls säkert att företaget är så dåligt att det måste konkas, utan kan kanske avvecklas under ordnade former.

Sverige kommer fortfarande att vara ett ledande land när det gäller biltillverkning. Kunskapen finns ju fortfarande kvar. Däremot kommer vi kanske inte att se svenska bilmärken i framtiden. Bilindustrin kommer möjligen istället att leva vidare som underleverantörer. Det är tråkigt att de svenska stoltheterna SAAB och Volvo försvinner, men vi kan inte bränna ett par miljarder varje år av skattepengarna på ren nostalgi.

______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, saab, volvo, gm, general motors, regeringen. Pingat på intressant.se.

Nu kommer det via Expressen fram att den konstfacksstudent som vandaliserat en tunnelbanevagn också tidigare skrivit en essä om sin kriminella verksamhet. I essän finns bilder på skadegörelsen. En lärare på skolan har läst och godkänt uppsatsen.

Följaktligen finns därmed också bevis för det många av oss har misstänkt hela tiden, att lärarna på Konstfack har haft kännedom om studentens aktiviteter, men inte ingripit. Jag trodde att jag i ett tidigare inlägg raljerade när jag hävdade att lärarna på Konstfack saknar allmänbildning i juridik. Jag trodde att jag överdrev. Nu förstår jag att jag inte gjorde det.

Åtminstone en lärare på Konstfack har alltså i sin hand haft konkreta bevis för att ett brott har begåtts. En normalt funtad människa hade ju då gjort en polisanmälan, och överlämnat bevisen till polisen. Men på Konstfack har man tydligen tutat i sig själva och sina studenter att när man håller på med konst så får man göra vad man vill, även att begå brott.

Bevisen har funnits tillgängliga i över ett år. Studenten har inte hemlighållit något för sina lärare. Utan tvekan kan man därför säga att skolan har del i skulden. Jag nöjer mig inte längre med bara en internutredning på Konstfack. Jag vill ha en förundersökning.

I övrigt rekommenderas verkligen artikeln i Expressen. På Konstfack kan man tydligen få sin uppsats godkänd om man fyller två hela sidor med “bla bla bla bla bla bla bla…”. Vad vet jag? Det kanske är representativt för utbildningen.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, konstfack, vandalism, skadegörelse, idioter. Pingat på intressant.se.

Ska krigsförbrytare kunna ljuga sig till ett svenskt medborgarskap? Moderaterna får nu kritik för sitt förslag att folk som har myglat till sig medborgarskap ska kunna bli av med det. Centerns ungdomsförbunds ordförande har till och med skrivit ett upprört brev till regeringen. Och det tjatas om att moderaterna gjort Sverigedemokraternas politik till sin. Det är larvigt.

Jag tror nu inte att förslaget kommer att bli verklighet, eftersom det skulle behövas en grundlagsändring. Dessutom tror jag inte att problemet med att folk myglar till sig medborgarskap är så stort.

Däremot delar jag inte den överdrivna reaktion som kommit från vissa delar av vänstern och från CUF. USA har i jämförelse med Sverige haft mycket mer generösa regler för hur man blir medborgare. Långt före Sverige införde man möjligheten till dubbelt medborgarskap och tillämpar också territorialprincipen för medborgarskap till nyfödda. Den som föds inom landets gränser blir automatiskt medborgare även om föräldrarna inte är det.

Däremot kan en naturaliserad amerikansk medborgare förlora sitt medborgarskap om han ljugit om sin bakgrund. Exempelvis ger inte USA medborgarskap till personer som deltagit i folkmord. Visar det sig att en person i sitt förra hemland deltagit i krigsförbrytelser, t.ex. massakrer på civila, men ljugit om det vid ankomsten till det nya landet, blir han av med medborgarskapet och kan också bli utvisad.

Det är fullt rimligt att Sverige skaffar sig en liknande lagstiftning. Folkmord är tyvärr fortfarande något som förekommer ute i världen. Även andra krigsförbrytelser som massvåldtäkter. Grov kriminalitet likaså. Om någon av dessa genuint onda människor kommer till vårt land, ljuger om sin bakgrund, erhåller svenskt medborgarskap, men sedan avslöjas, så ska de ut. Varför ska våra medborgarskapslagar stå på krigsförbrytarnas sida?

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, invandring. Pingat på intressant.se.

Tydligen går Konstfackstudenten, som förstört en tunnelbannevagn, under artistnamnet Nug, enligt Aftonbladet. Han lär vara känd av polisen sedan länge.

Den omtalade filmen som visades på ett galleri finns inte tillgänglig någonstans, såvitt jag har kunnat se. Däremot finns ett klipp på Youtube med just en person som kallar sig Nug och klottrar ner en tunnelbanestation.

Om filmens äkthet kan jag inte säga någonting. Den kan vara fejk. Däremot framgår det av klotterstilen att det är Konstfackstudenten. Stilen är densamma som på fotografierna från utställningen.

Äntligen kan det bli dags för rättsingripande, får vi hoppas!

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, konstfack, klotter, graffiti, vandalism, nug, skadegörelse, idioter. Pingat på intressant.se.

Det verkar som att vissa konstnärer tror att de har rätt att bryta mot lagen bara för att de ägnar sig åt konst. Konst kan inte vara olaglig, tror man. Där tar man miste.

För det första, även om konstverket i sig är lagligt gör inte det handlingarna bakom framställandet av konstverket lagligt. Vandaliserar man en tunnelbanevagn i konstens namn är det vandalism likförbannat. För det andra kan ett konstverk i sig också vara olagligt om det exempelvis ger uttryck för hets mot folkgrupp.

Man kan inte göra vad man vill som konstnär även om det man gör är det största som någonsin åstadkommits inom konstens värld. Brottsbalken har inga konstnärsparagrafer. Det tillhör allmänbildningen att veta det. Har inte lärarna på Konstfack kunskap om detta?

Man trodde ju att lärarna på en högskola hade en slags grundläggande allmänbildning. Uppenbarligen inte. Jag föreslår därför att högskolan lägger in en kurs i just allmänbildning på sina utbildningar, för både lärare och elever. Lämplig nivå kan vara samhällskunskap för högstadiet. Det lär finnas läroböcker med bilder i så det inte blir så jobbigt att läsa.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kultur, konstfack, vandalism. Pingat på intressant.se.

Nu kommer ännu en av världens mest kända psalmer, nr 231 i psalmboken, Oändlig nåd mig Herren ger, mer känd under sitt engelska namn Amazing Grace.

Av någon för mig okänd anledning är melodin i sin amerikanska tappning inte likadan som den som finns i psalmboken. Jag har alltid undrat varför det är så. Någon som vet? Det är inte mycket som skiljer, men jag undrar ändå varför svenska psalmboken är annorlunda.

Psalmen kommer här i ett klipp med övertonssång. Det roliga med Youtube är de udda klippen, och att få höra Amazing grace i övertonsversion är verkligen udda.

Övertonssång kommer från Centralsien. Man sjunger en låg ton och spelar med övertonerna med hjälp av tungan och läpparna. Det är ganska roligt. Jag vet hur man gör men får inte fram toner tillräckligt stark. Jag tror möjligen att man måste ha den resonans i huvudet som professionella sångare har. Första gången jag hörde övertonssång var med kille i min kör. Han var en mycket duktig sångare med kraftig övertonsrik röst. Killen på filmen är också professionell sångare.

Amazing Grace passar bra för övertonssång eftersom den bara har fem toner. Den bygger på en pentatonisk skala på samma sätt om mycket av den ostasiatiska musiken. (Den går att spela på bara de svarta tangenterna på pianot.) Mer musikteori än så tänker jag inte gå in på, eftersom jag i så fall garanterat kommer att bli slagen på fingrarna av de som kan ämnet på riktigt. Den som kan det här med övertoner och varför just Amazing Grace passar för övertonssång får gärna skriva en rad.

Tidigare publicerade psalmianainlägg hittar man här: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana.

_______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, psalm, psalmer, oändlig nåd mig herren ger, amazing grace. Pingat på intressant.se.

Gårdagens inlägg på DN Debatt från Göran Johnsson och Lars-Olof Pettersson är ett av de mer intressanta på länge, eftersom det svart på vitt visar hur svårt det kommer att bli för socialdemokraterna att lyckas 2010.

Göran Johnsson var tidigare ordförande för IF Metall. Återigen är det en framträdande socialdemokrat som kritiserar partiledningen och ifrågasätter partiets hållning i kärnkraftsfrågan. Johnsson och Pettersson poängterar träffande att det finns fler arbetare som röstar borgerligt än på miljöpartiet och vänsterpartiet. De konstaterar också att förändringarna i a-kassan och andra reformer som regeringen genomfört inte har fått dessa att överge Alliansen.

De säger det inte rakt ut, men tydligt är att de menar att en vänstersväng riskerar att skrämma iväg ytterligare arbetarväljare till Alliansen. Alliansen är ju uppenbarligen mer populär hos arbetarna än mp och v.

Artikeln är intressant för den visar det strategiska dilemma socialdemokraterna står inför. Man kan vinna väljare genom att gå högerut, men det är vänsterut allianspartnerna finns. Partiet åkte på pisk i valet 2006 i frågor som jobb och skola, frågor som vänsterpartiet absolut inte vill ändra något i. Kärnkraften har plötsligt seglat upp som en stor fråga. Alliansen är enig. Socialdemokraterna är splittrade internt.

Just nu sitter socialdemokraterna verkligen i en knepig sits. Men särskilt synd om dem är det inte. Så här ser spelet ut. Hade man skött sina kort rätt hade man inte behövt göra upp med mp och v redan nu, utan kunnat vänta in 2010. Istället har vi ett drömläge för alliansen. Låt oss hoppas därför att det inte blir någon blocköverskridande uppgörelse om kärnkraften. Energifrågan kan bli det sänke för socialdemokratin som behövs för en seger för Alliansen. (Dessutom är det mer demokratiskt att låta väljarna ta ställning till kärnkraftsfrågan än att mygla bort den i förväg.)

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, val2010, kärnkraften, energi, alliansen. Pingat på intressant.se.

2006 skrev jag ett inlägg med titeln “Sant och falskt om judar” där jag kritiserade två forskares användning av begreppet antisemitism. Kärnan i inlägget är att man mycket väl kan ha förutfattade meningar om en folkgrupp, utan att för den sakens skulle vara rasist, eller som i fallet med judar, antisemit.

Jag har exempelvis en förutfattad mening om smålänningar som säger att de är företagsamma. Alla smålänningar är inte det, så det jag gör när jag säger så är att jag generaliserar. Jag förenklar verkligheten. Min förutfattade mening om smålänningar är därför inte helt sann. Jag har samma typ av förutfattad mening om judar. De är också förtagssamma.

Därmed tycker jag inte att jag gör mig skyldig till antismålänningism eller antisemitism, trots att jag inte skäms för mina förutfattade meningar. Skälet till det är att jag inte “fördömer” någon. Tvärtom ger jag dem beröm, till och med lite mer beröm än vad de är förtjänta av.

Antisemitism är inte detsamma som att förmedla schablonbilder av judar, som att de är inflytelserika i media och bankväsende, och stöder Israel. Antisemitism är när man tillskriver, på ett generaliserande vis judarna som folkgrupp, negativa egenskaper som man härleder till det faktum att de är judar. Typexemplet är girighet. Girighet finns hos alla folkgrupper och så även hos judarna. Men säger man att judar som folkgrupp odlar girighet, dvs. pekar ut själva judiskheten som orsaken till girigheten, då yttrar man sig antisemitiskt.

Så här beskriver Svensk uppslagsbok vad som är typiskt för antisemitismen:

Givet är, att denna rörelse kan rikta sig och har riktat sig mot missförhållanden och missbruk som ur allmänmänsklig synpunkt äro fördömliga. Men a. vänder sig då ej mot missförhållandena och missbruken som sådana el. försöker objektivt komma tillrätta med dem; den lägger icke ansvaret därför hos dessas direkta upphovsmän utan hos de folk de tillhöra.

Sen finns det också ett annat problem med antisemitismen som inte har direkt med fördömanden att göra och det handlar om att förmedla historier om judar som beter sig suspekt. Exempel är tjatet om den judiska världskonspirationen, Zionist Occupation Government, Mossad som har sina fingrar med i allt, osv. Sagor som dessa utgör inte direkta fördömanden men underblåser en negativ inställning till judar i allmänhet.

Vad är poängen med det här inlägget? undrar kanske någon. Jo, att rensa upp bland missförstånd såväl bland de israelkritiker som inte vet var gränsen för antisemitism går som bland dem som kämpar mot antisemitismen men som skjuter på allt. Särskilt önskar jag mig mer precision hos de sistnämnda (the good guys).
_____________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, antisemitism, judendom, israel, judar. Pingat på intressant.se.

Att upplåta sin blogg för antisemitiska skribenter är dumt. Att citera falskt är dumt. Bloggaren Jinge har problem med antisemitism. Svenska kommittén mot antisemitism har problem med sin citatteknik.

Så kan man enkelt sammanfatta senaste bloggdebatten som drogs igång i Sydsvenskan av Svenska kommittén mot antisemitism, SKMA. Jag brukar läsa Jinge ibland, och trodde inte riktigt på anklagelserna om antisemitism. Hård kritik kan riktas mot såväl judar som Israel utan att den blir antisemitisk. Men jag måste erkänna att jag inte till fullo noterat hur Jinge upplåtit sin blogg för uppenbart antisemitiska skribenter och har varit dålig på att rensa ut antisemitism i kommentarsfälten. Läs bloggen Jonathan och Lasse Willhelmssons förvirrade inlägg på Jinges blogg.

Jag vidhåller dock min kritik mot SKMA, att man skjuter sig i foten om man inte kan backa upp sina anklagelser med korrekta bevis. Ty i SKMA:s artikel tillskriver man Jinge citat som denne inte alls är författare till. Citaten är hämtade ur kommentarsfälten och är skrivna av andra än han själv. Det faktum att Jinge är ansvarig för allt innehåll på sin blogg gör honom inte till författare. Kommentarsfälten ska jämföras med insändarsidan i en tidning. Tidningens ansvarige utgivare är ansvarig för insändarna, men står inte för de åsikter som kommer fram i dem.

Det är skillnad mellan att vara ansvarig, dvs. juridiskt ansvarig, för innehållet på en blogg och stå för innehållet politiskt. Det är likadant på min egen blogg. Här finns massvis med kommentarer vars innehåll jag inte alls sympatiserar med men som jag ändå är juridiskt ansvarig för.

SKMA:s skribenter varav en är en välrenommerad professor i historia borde ha varit mer vaksam på varifrån citaten kommer och borde ha ställt kontrollerande frågor. Jag vet att han egentligen är en noggrann forskare och hade självklart läxat upp den student som hade slarvat med källorna på samma sätt som han nu har gjort. Det är ett problem att SMKA, vars syfte och gärning i allt väsentligt är gott, inte har bättre koll på kvaliteten i det egna arbetet. Det skadar den goda saken.

Åter till Jinge. Så här borde Jinges antisemitism ha bevisats i artikeln:

23 november 2005 skrev Jinge ett inlägg om att familjen Bonnier förlöjligar Jesus på grund av att tidningen Expressen skrivit om Knutbymorden. I kommentarsfälten kan man läsa ett inlägg av signaturen Nils E, som skriver:

Haha…
Jag förstår att israeliterna blir upprörga jinge. Men de är faktiskt värda all kritik eftersom de fortsätter med sitt folkmord på araber… Men du kommer att få skit från judar både i och utom landet…

Signaturen Gus kommer därefter med en fråga till Jinge:

Jag är förvånad att du inte har plockat bort NilsE kommentar. Du brukar trumpetera ut att du inte tillåter rasistiska kommentarer på din blogg…

Jinge svarar:

Va???
Man håller på med etnisk rensning, folkmord, brott mot de mänskliga rättigheterna och man bryter mot FN:s resolutioner och folkrätten. Ska jag ta bort min egen kommentar oxo ????

Och detta är då alltså skrivet som kommentar till en artikel som handlar om Expressen och familjen Bonnier. Jag håller med kritikerna om att detta är antisemitiskt eftersom Jinge kopplar samman familjen Bonnier, urpsrungligen en judisk familj, med folkmord. En fullständigt bisarr anklagelse som bara kan begripas av den som tror på den judiska världskonspirationen.

Så visst, jag instämmer i kritiken att Jinge är antisemit, eller åtminstone upplåter sin blogg åt antisemiter. Jag var inte klar över detta tidigare, men tack vare många andra bloggare har jag fått det tydliggjort för mig.

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, antisemitism, jinge. Pingat på intressant.se.

Det rapporteras att energisamtalen mellan regeringen och oppositionen startat väl. Det låter inte bra. Jag vill inte ha någon blocköverskridande energiuppgörelse. Jag vill ha alliansens energiuppgörelse.

Blocköverskridande uppgörelse har en positiv klang i svensk politisk retorik. Många tänker sig att i en bred uppgörelse får alla lite som de vill. Ingen blir helt nöjd, men alla får något. Det känns demokratiskt. Det skapar långsiktighet och ger näringslivet stabila spelregler.

Men allt sånt är mest snack. Breda uppgörelser är inte alls särskilt demokratiska. Om regeringen och oppositionen nu gör upp om energipolitiken för de kommande 30 åren, var kommer då väljarna in i bilden? Det mest demokratiska är att låta energifrågan bli en valfråga 2010. Det finns två alternativ att välja mellan. Låt väljarna utvärdera dem.

Breda uppgörelser skapar inte heller stabilitet, eftersom man ju kan frångå dem. Hur gick det med skattereformen från 80-talet? Den levde bara ett par år. Samma sak gäller också pensionsöverenskommelsen från 90-talet. Ändringar i pensionssystemet görs hela tiden. Det är bara en tidsfråga innan systemet görs om igen.

Slutligen kan också breda uppgörelse vara dåliga. Men hur ska man reformera ett dåligt politiskt beslut om man manifesterat det med en högtidlig blocköverskridande överenskommelse? När uppgörelsen väl är gjord kostar det mycket politiskt att ändra på något eftersom man omedelbart blir anklagad för att svika ingångna avtal.

Breda uppgörelser ska man bara ta till när landets existens är hotad eller när man skriver en ny grundlag. I alla andra fall är vanliga majoritetsprincipen att föredra. Den är mest demokratisk.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kärnkraft, energi, regeringen, oppositionen, demokrati. Pingat på intressant.se.

Det är bra och rätt att all halvtaskig antisemitism i vårt land avslöjas, särskilt den som växer inom svensk vänster. Men man måste faktiskt veta vad man pratar om, annars förlöjligar man sig och sin sak. Nu har Svenska kommittén mot antisemitism gått ut hårt i en artikel med anklagelser mot bloggaren Jinge med citat som inte går att belägga.

Jinge har retat upp många på nätet genom att försvara palestinsk extremism och ständigt fördöma Israel. En ganska vanlig vänsterståndpunkt. Men är han antisemit?

Svenska kommittén mot antisemitism kommer i sin artikel i Sydsvenskan med tämligen hårda anklagelser som de försöker belägga med citat. Problemet är bara att citaten inte går att hitta på Jinges blogg. Jag känner inget behov av att försvara Jinge, men det är ett problem för kampen mot antisemitismen när dess företrädare, varav en råkar vara en välrenommerad professor i historia, inte har koll på sina källor.

Nu vill vi veta, varifrån kommer citaten i artikeln?

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, antisemitism, jinge, svenska kommitten mot antisemitism. Pingat på intressant.se.

USA är ett land med kultur, men utan kulturminister. Nu har regeringens kulturutredning presenterat de nya svenska kulturpolitiska målen. Meningslöst tjafs. Varför inte pröva den amerikanska modellen istället?

Kan det verkligen vara någon som tror att kulturpolitiska mål har någon effekt? Jag vet inte vilka mål som gällt hittills, och de nya lär bli lika ointressanta. DN citerar ur kulturutredningen:

Den nationella kulturpolitiken ska, med utgångspunkt i demokrati och yttrandefrihet, bidra till samhällets utveckling genom att främja öppna gemenskaper och arenor som är tillgängliga för var och en. Den ska möjliggöra kommunikation mellan olika individer och grupper, skapa förutsättningar för kulturupplevelser och bildning samt verka för att alla ges möjlighet att fritt utveckla sina skapande förmågor.

Standardfras för vilket politikområdet som helst. En statsceremoniell text. Politiken ska omfatta alla och berika allas liv. Fint.

Statliga myndigheter och institutioner ska, utifrån arten av sina uppgifter och ansvarsområden, arbeta för

- att främja mångfald, kulturell pluralism och internationellt samspel,

Säger samma sak som i inledningen. Honörsord som mångfald och pluralism passar bra i en statsceremoniell text.

- att stödja konstnärligt skapande och ge plats för konstens förmåga att gestalta, bryta mönster och vidga det möjligas rum,

Notera de viktiga orden “bryta mönster”. Staten vill att konsten ska vara revolutionerande på något vis. Även detta är i linje med vad som alltid sägs i finkulturella kretsar. Konst ska inte mätas utifrån vad som faktiskt producerats och i vad mån folk i allmänhet gillar konsten eller inte. Konst är bra om den är “provocerande”. Problemet är bara att vi vanliga människor är så trötta på så kallade provokationer att det mest provocerande någon kan hitta på är att inte “bryta mönster”. Då blir i alla fall kultureliten provocerad.

-att kulturarvet bevaras, brukas och tolkas,

Enda vettiga målet.

-att kulturell kompetens och kreativitet används för att bidra till en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar utveckling,

Självklart ska en statsceremoniell text också nämna miljöfrågan!

-att information och kunskaper görs tillgängliga och förmedlas.

Kulturen ska göras tillgänglig för alla. En upprepning av vad som redan sagts, att politiken är till för alla.

Målen bör vara vägledande för offentlig kulturpolitik även utanför det statliga området.

Kommuner och landsting ska inte bestämma över sin egen kulturpolitik. Staten vet bäst.

Det här är tönterier, och jag hoppas att kulturutövare i vårt land struntar i dem. Det behövs inga kulturpolitiska mål annat än att se till att kulturarvet bevaras. Att bevara kulturarvet handlar egentligen inte om kultur utan om att se till att man inte förstör det man ärvt av tidigare generationer så att det kan gå vidare i arv till nästa generation.

USA är ett land med lika stort kulturutbud som i Sverige. Landet har dock ingen kulturpolitik, utan man räknar med att folk i allmänhet tar ansvar för sin egen kulturverksamhet. Och det gör man, främst genom donationer, något som medborgarna i Sverige inte har råd med eftersom vi har för höga skatter.

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kultur, kulturutredningen. Pingat på intressant.se.

Psalm nr 189 i psalmboken heter “Bliv kvar hos mig”. Den sjungs som kvällspsalm i Sverige, men kommer ursprungligen från Storbritannien där den fungerar som ett slags nationalpsalm. Bland annat sjungs den vid idrottsevenemang.

Här kommer en något smörig men ändå välsjungen inspelning med en engelsk gosskör. Är de inte förtjusande? Vilka söta rara små gossar. Alla mammors favoriter. Och alla blivande mammors dröm.

Tro dem inte! De ser ut som små änglar, men hör ett varningens ord! Jag har själv sjungit i gosskör. Jag har varit så där söt och sjungit så där vackert. Enskilda små gossar är också hur rara som helst. Men i grupp om sisådär 20-30 stycken är det en helt annan sak. Tänk er en flock livliga schimpanser fast tio gånger intelligentare.

Som äldre gosskorist var jag med och myntade begreppet “soprantestet”. Det är ett hållbarhetstest för teknisk utrustning, av allt från elpianon till svängdörrar och rulltrappor. Vill du veta hur länge din nyinsatta svängdörr kommer att hålla? Släpp loss 15 sopraner och de kommer att leka med dörren ända tills den går sönder.

Men sjunga kan de.

Tidigare psalmianainlägg hittar man här: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, psalm, psalmer, gosskör. Pingat på intressant.se.

Kristdemokraten Else-Marie Lindgren beskrivs just nu i bloggvärlden som en toka, eftersom hon sagt att det skulle vara trevligt om statministern likt amerikanske presidenten avslutade sina tal med “Gud välsigne Sverige”. Till och med hennes partikamrater stämmer in i kören. Enda bloggaren, som jag sett hittills, som tar henne i försvar, är jag.

Nu är inte Fredrik Reinfeldt troende så det kan inte ske, men annars kan jag inte se vari det konstiga, tokiga eller upprörande ligger. Faktum är att i ett internationellt och historiskt perspektiv är det Lindgren som är normal, medan det nutida Sverige är tokigt.

De många bloggkommentarerna som blivit resultatet av intervjun hon gjorde med SR Sjuhärad, med uppföljning i Aftonbladet med flera tidningar, avslöjar en pinsam rädsla för religiositet. En politiker ska inte kunna ge uttryck för sin tro, därför att politik och religion sällan går väl ihop. En del menar dessutom att detta skulle vara fastlagt i vår grundlag.

I andra länder där folk inte blir kissnödiga så fort de bevittnar en religiös handling uppfattar man bön om välsignelse som en trevlig gest. Den troende menar ju att detta är något fint. Det är som att på ett sekulariserat sätt säga “Jag önskar mitt land lycka och välgång”. En statsminister som avslutar sitt tal på detta sätt visar att han bryr sig.

Vissa bloggare har också uppfattat det som att Else-Marie Lindgren vill införa ett slags regel om att statsmininstern ska avsluta sina tal med en bön om välsignelse. Så säger hon dock inte, utan hon säger att hon skulle tycka att det vore trevligt om han ville göra det. Det är en ganska beskedlig åsikt. Men eftersom religiösa frågor är så känsliga i Sverige har några blåst upp det till att hon skulle ha framställt sin önskan som ett krav till statsministern.

För mig är det naturligt att troende säger att de är troende och ber böner. I kristen tradition ber man också för andra och det brukar i andra kulturer än den svenska uppfattas som omtänksamt. Och jag har för mig att även muslimer ser det som en fin gest att be till Gud för någon annans räkning.

Vi har alltså ett par miljarder människor ute i världen som skulle tycka det vore den mest naturliga sak i världen om vår statsminister avslutade sina tal med “Gud välsigne Sverige”. Däremot räknar jag inte med att det kommer att ske, och jag skulle själv inte göra det, eftersom det inte passar svensk retorisk tradition. Svenska folket har tyvärr utvecklats bakåt när det gäller den kulturella förståelsen av religion.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, religion, kristdemokraterna, else-marie lindgren. Pingat på intressant.se.

Socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet har nu kommit överens om att man ska komma överens om jobbpolitiken, välfärdspolitiken och energipolitiken. Kommer det att lyckas? Jo, kanske, det är bara det i just energipolitiken finns för närvarande inte tre motstridiga viljor utan fyra.

Socialdemokraterna ingen en enad linje i energifrågan just nu. Delar av fackföreningsrörelsen vill ju ha samma energipolitik som alliansen. Det kan inte bli någon ordentlig energiuppgörelse vare sig mellan vänsterpartierna eller mellan sossarna och regeringen. Ingen vet ju vad en sådan uppgörelse är värd.

Under hösten utsattes också Mona Sahlin för tämligen grova attacker från de egna leden. Hon är inte till fullo accepterad bland sina egna. Finns det folk inom socialdemokraterna som arbetar på att få henne petad?

Därtill kan det även vara värt att påminna sig det som SvD:s ledarsida uppmärksammade före jul. Miljöpartiets språkrör ska bytas ut direkt efter valet. Vem kommer efter dem? Vilken politik vill de driva?

I värsta fall är det bara Lars Ohly som kommer att överleva in i nästa mandatperiod. Det är inte mycket att bygga en energiuppgörelse på. Svagt ledarskap och intern splittring i en av det kommande valets viktigaste frågor talar inte för vänsterkartellen.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, miljöpartiet, socialdemokraterna, vänsterpartiet, energipolitik, energi. Pingat på intressant.se.

Hur länge ska ett parti behöva lida för en enskild partiledares dumhet? I 33 år har har centern och övriga borgerliga partier tittat surt på varandra varje gång kärnkraftsfrågan kommit på tal. Det var Thorbjörn Fälldin som förpestade stämningen när han dumdristigt gjorde sitt parti till kärnkraftstalibaner 1976. Sen dess har ingen inom centern vågat röra vid kärnkraften, förrän igår, då Maud Olofsson bröt tabut.

Nu kommer Olofsson att få höra att hon varit odemokratisk, att hon försökt toppstyra partiet, att gräsrötterna inte fått säga sitt och så vidare. Men hur gick det egentligen till när Thorbjörn Fälldin låste partiet i kärnkraftsfrågan? Fanns det ett stämmobeslut på det?

Det gäller att komma ihåg att Fälldin verkligen bakband partiet, när han inför valet 1976 förklarade att han aldrig skulle dagtinga med sitt samvete för en ministerpost. Han förklarade att han aldrig skulle medverka till en utbyggnad av kärnkraften. Därefter spräckte han också den första borgerliga regeringen på 44 år på denna fråga.

Ska verkligen ett parti behöva lida i 33 år innan någon törs göra upp med denna irrationella politiska linje, som inte givit utrymme för några som helst kompromisser. Olofsson har genom att rätta till Fälldins dundertabbe faktiskt räddat centern som parti. Det finns borgerliga väljare som avstått från att rösta på centern på grund av dess oresonliga hållning i energipolitiken. Nu är inte det ett problem längre.

För övrigt bör man ha klart för sig att de som representerar centerns väljare inte är gräsrötterna utan riksdagsledamöterna. Dessa var med om beslutet. Uppgörelsen med de andra partierna är alltså demokratiskt förankrad hos väljarna. De partiaktivister som nu känner sig missnöjda med sin partiledning borde ta sig en funderare över vilka det är som partiet ska företräda, partiapparaten eller väljarna.

Det här var en stor dag i svensk politik. Lite större än vad jag trodde att den skulle bli. Jag trodde att beslutet skulle innehålla att centern gick med på att låta de nuvarande reaktorerna tjäna ut hela sin livslängd och inte bråka om saken i valrörelsen. Men centern gick längre och fick av allt att döma också betalt. Det blir mycket grönt i den kommande energipropositionen.

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, centern, alliansen, kärnkraft, maud olofsson, olofsson. Pingat på intressant.se.

För den som händelsevis har missat SR Ekots inslag om gårdagens kärnkraftsuppgörelse kommer här ett utdrag av den bästa biten: IF Metalls ordförande Stefan Löfvéns sågning av socialdemokraternas energipolitik.

Stefan Löfvén är också socialdemokrat och sitter i partiets verkställande utskott. Mona Sahlin försökte idag hjälpligt förklara att partiets uppfattning är att kärnkraftsreaktorerna ska tas ur bruk vartefter de blir för gamla. Inte trovärdigt säger fackets man i hennes egen partiledning:

När de gamla nu börjar fasas ut 2020 så kan vi inte se att det finns någon trovärdighet i att säga att de bara ska tas bort och inte ersättas med nya reaktorer.

Inte ens ledande socialdemokrater tror längre på partiets energipolitik. Vilken ska då politiken bli inför 2010? Centern kan man ju inte längre stödja sig på. En blocköverskridande uppgörelse funkar inte heller, eftersom det skulle innebära att man börjar sitt nya samarbete med att göra upp med motståndarna istället.

Från och med nu äger alliansen energifrågan. Det är inget snack om saken. Man kan tycka att den inte går tillräckligt långt. Man kan tycka att den går för långt. Man kan tycka att den är för kärnkraftsvänlig. Man kan tycka att den inte är tillräckligt kärnkraftsvänlig. Visst, så är det, men det finns en långsiktig linje som fyra partier är eniga om. Till vänster finns det tre partier och fyra linjer.

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kärnkraft, socialdemokraterna, sahlin, if metall, lo. Pingat på intressant.se.

En partivän till mig tyckte jag skulle sluta med att lägga ut de där larviga psalmerna på bloggen och istället börja med Eddie Meduza. Psalmerna blir kvar, men visst, gärna Eddie Meduza en dag som denna då Alliansen ännu en gång laddat upp för att sopa banan med vänsterkartellen i valet 2010.

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, centern, alliansen, kärnkraft, eddie meduza

Eftersom svensk media inte är kunnig nog för att beskriva hur katolska kyrkan fungerar vill jag rekommendera Catholic News Service. Här kan man läsa vad konflikten mellan påven och sällskapet SSPX egentligen handlar om (inte antisemitism) och vad påven sagt på riktigt.

CNS kontrolleras inte av Vatikanen, men som namnet skvallrar om företräder man sin kyrka och sin tro. Det är ingen oberoende källa. Fördelen med att vända sig till denna nyhetstjänst istället för att lita på svensk nyhetsrapportering ligger dock i att man slipper svenska journalisters tolkningar av vad påven skulle ha sagt. Här kan man läsa påvens, eller Vatikanens, egna ord och bilda sig en egen uppfattning.

Bland annat kan man här läsa att det finns intern kritik mot påven inom Vatikanen för hur ärendet med SSPX har skötts. Kommunikationen har varit dåligt, särskild med företrädare för judiska församlingar.

Man kan också läsa om kanonisk rätt och vad biskoparna i SSPX egentligen bannlysts för, vad bannlysning innebär och varför bannlysningen hävdes, som alltså inte har något med antisemitism att göra. Inget av detta kan man få reda på genom svenska kanaler. Det är svårbegripligt hur dåliga efterforskningar man har gjort i ämnet.

Några länkar för den intresserade läsaren:

http://www.catholicnews.com/data/stories/cns/0900527.htm
http://cnsblog.wordpress.com/2009/02/03/whats-missing-from-the-williamson-controversy/
http://www.catholicnews.com/data/stories/cns/0900516.htm
http://www.catholicnews.com/data/stories/cns/0900430.htm

Alla som tvingat lära sig Robert Dahls demokratidefinition (vilket alla som läst statskunskap i Uppsala har gjort) vet att tillgång till alternativ information är en nödvändighet för en fungerande demokrati. Varsågoda.

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, religion, kyrkan, katolska kyrkan, sspx, media, biskop williamsson, påven. Pingat på intressant.se.

Om Demoskops undersökning om kärnkraftsopinionen är riktig och om Alliansen lyckas göra upp i kärnkraftsfrågan sker en historisk omsvängning i svensk politik. Hittills har kärnkraften varit något som splittrat de borgerliga partierna, ända sedan Torbjörn Fälldins tid. Nu ser den sprickan ut att kunna täppas igen. Istället öppnar sig en spricka mellan socialdemokraterna och miljöpartiet.

De borgerliga partiernas stora svaghet förut var “kannibalismen”, den interna tävlan som gjorde att man bara kunde vinna valframgångar på varandras bekostnad. Denna sjukdom övervanns under förra mandatperioden och triumferade med valsegern 2006. Nu står Alliansen för enighet, medan socialdemokraterna som tidigare alltid glänst med sin regeringsfäighet har svårt att få ihop en fungerande koalition.

Den andra stora stötestenen för borgerligheten har varit kärnkraften, eftersom centern sedan mitten av 70-talet är hårda kärnkraftsmotståndare, vilket man ju inte alls är inom moderaterna. En ny generation centerpartister och ett nytt och mer påträngande miljöhot i växthuseffekten har dock gjort att centern har börjat tänka nytt. Plötsligt finns en kompromissmån mellan centern och moderaterna som inte fanns förut.

Socialdemokraterna i sin tur har alltid varit splittrat i kärnkraftsfrågan men också alltid kunnat göra upp med miljöpartiet. Nu ser det dock ut som att opinionen inom sossarna har svängt kraftigt till kärnkraftens fördel. Hela 58 procent av partiets väljare vill att de gamla kärnkraftsreaktorerna ska ersättas med nya, istället för att avvecklas i takt med att de blir för gamla. Förut var en tydlig majoritet för en successiv avveckling.

Alliansen lyckades vända regeringsfrågan från sin sämsta fråga till sin bästa. Nu har man chansen att göra samma sak med kärnkraften. Splittringen inom vänstern ökar samtidigt som såren inom borgerligheten läks. Enas Alliansen om kärnkraften kommer den att sopa mattan med vänsterpartierna i energifrågan i valet 2010.

__________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, socialdemokraterna, kärnkraften, miljlöpartiet, centern, moderaterna. Pingat på intressant.se.

Här i Uppsala pågår nu en infekterad debatt om skolnedläggningar. Några skolor kommer att behöva läggas ned eftersom antalet elever har minskat, och man kan inte lägga pengar på tomma lokaler istället för lärare. Inget är dock så svårt som att stänga en skola. Nu har därför regelrätta hot riktats mot kommunalrådet Cecila Forss (m).

Det är en skandal och de föräldrar och skolpersonal som hetsat upp stämningen så att situationen gått dem ur händerna borde skämmas! Hoten kommer sannolikt från några mindre begåvade manliga elever ovana att handskas med den ökade mängd testosteron som kommer av att bli man. Men ansvaret för att dessa tappar besinningen och skickar hotbrev ligger hos de vuxna i deras omedelbara närhet, lärare och föräldrar.

Uppsala kommun består dock av fler invånare än de som absolut inte kan tänka sig lägga ned just sin skola. Jag är därför övertygad om att jag har stöd av många när jag säger till min vän och partikollega: Ge inte efter för hot, Cecilia!

För egen del är jag bekymrad över att Sverkerskolan här i Luthagen där jag bor återigen är hotad. Det är en skola av den gamla sorten, med byggnader från tidigt 1900-tal. Vi i Luthagen är stolta över skolan eftersom den efter mer än hundra år fortfarande fungerar väl som skola. Tillräckligt elevunderlag finns i området. Vi får verkligen hoppas att skolan blir kvar som den är – och renoveras!

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, uppsala, skolan, skolor, moderaterna, sverkerskolan, luthagen. Pingat på intressant.se.