Stefan Olsson

Nu blir det inte bloggat på några veckor. Det blir semesterstängt. Återkommer sent i augusti.

I skämtsamma men nedlåtande ordalag kallade den sedan länge bortglömde brittiske politikern Alan Clarke samtliga Afrikanska länder Bongo Bongo-land. Självklart blev han kallad för rasist och så vidare. Här är en rolig notis från TT som ger perspektiv på saken:

Bongo väntas efterträda Bongo
Libreville (TT-Reuters)
Regeringspartiet PDG i centralafrikanska Gabon har utsett Ali Ben Bongo till sin kandidat i presidentvalet nästa månad. Ali Ben Bongo är son till förre presidenten Omar Bongo som avled i juni.
Omar Bongo var vid sin död nestorn bland afrikanska statschefer. Han hade varit president sedan 1967 och ledde en enpartistat fram till 1990. Därefter segrade han i flera presidentval under omdiskuterade former. Han anses ha utnyttjat landets stora oljeinkomster till att marginalisera oppositionen.
I oppositionen har det sedan Bongos död uttryckts oro för att presidentvalet ska riggas till att bli en rent formell bekräftelse på sonens maktövertagande.

Omar Bongo använde också sin långa tid vid makten till att bygga upp en av Afrikas största privata förmögenheter. Vid sin död var hans rikedom föremål för en rättslig utredning i Frankrike.
Lokala medier sade på torsdagen att valkommissionen har rekommenderat att presidentvalet genomförs den 30 augusti.

Mitt vikariat på Smålandsposten går mot sitt slut. På senare tid har ledarsidorna kommit att ifrågasättas. Vilken roll spelar de idag? Efter att ha provat på yrket för andra sommaren i rad, är jag övertygad om att yrket kommer att överleva, trots tidningsdöd.

Tvärtom mot vad många tror är ledarskribenterna uppskattade av läsarna, inte minst som nyhetsförmedlare eller nyhetskommentatorer. Folk läser ledarsidor som ett sätt att hänga med i politiken. De politiska analyserna är färgade av en politisk uppfattning, men även de som inte delar ledarsidans ståndpunkt trivs med det. Kvaliteten i en politisk kommentar ligger ju sällan i själva ståndpunkten, utan i argumenten. Läsarundersökningar bekräftar den bilden.

De allra flesta som läser ledarsidorna delar dock ledarskribenternas politiska grundsyn. Om det råder det inget tvivel. Vad får de ut av politiskt färgad nyhetsförmedling och partiska debattinlägg, staplade på varandra dag efter dag?

I första hand är det argument att använda hemma vid köksbordet, i debatter med vänner och bekanta. Ledarskribenten hjälper till med det politiska tänkandet.

Men därtill har ledarskribenten också en nyhetsförmedlande roll, vars betydelse jag tror är underskattad. Det finns en poäng i nyhetsförmedling som är allt annat än saklig och opartisk, som SR och SVT, måste vara. Nåja, saklig ska även en ledarskribent vara, men däremot inte opartisk.

Partiskheten ger ledarskribenten ett motiv till att söka nyheter som i förstone inte alls är nyheter, men kanske borde vara. Även vanliga reportrar letar nyheter utifrån normer om bra och dåligt. En landshövding som anställer sin egen dotter är ett exempel på en normativt driven nyhet som vilken journalist som helst skulle ha tagit tag i. Men sen finns det frågor som faller utan för de “opartiska” normerna. Häromdagen skrev jag om betydelsen av att lätta på patentreglerna för att kunna producera billigare HIV-mediciner, vilket ingen riksmedia gjorde, trots nyhetstorka. Det gjorde jag därför att jag utifrån mina politiska värderingar tyckte att frågan förtjänade uppmärksamhet.

Idealet om opartiskhet är många gånger begränsande just eftersom mycket av journalistiken bygger på normativa frågor. Journalistik är också att berätta saker därför att de är intressanta i sig. Men en journalist som skriver om politik på ett opartiskt vis måste vara försiktig, och försiktigheten i sig är begränsande.

Just nu pågår en tidningsdöd i Sverige, vilket också drabbar ledarskribenterna. En tidningsledning som tror sig kunna spara sig ur en krissituation genom att kapa ledarredaktionen tror jag dock gör ett misstag. Det finns tidningar utan ledarsida. Vilka då? Ja, säg det. Kanske deras anonymitet har något med avsaknaden av en ledarsida att göra?

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, ledarskribenter, tidningsdöd, opinionsbildning. Pingat på intressant.se.

Eminenta Smålandsposten skriver att det är dags att börja skriva ut arbetsgivaravgiften på lönebeskedet.

En anställd som har en månadslön på 23 000 kr, kostar egentligen 30 227 kr. Ett bra sätt att ändra på detta är att arbetsgivarna på lönebeskeden också visar hur mycket som betalats in som arbetsgivaravgift. Begreppet “bruttolön” bör omfatta hela lönen. På lönebeskedet borde det då stå:

Många arbetsgivare kan göra detta redan nu. Det är en funktion som enkelt kan läggas till i de flesta vanliga lönesystem, som Agda eller Hogia.

www.smp.se/ledare

Diskussionen om förslaget om ett hälsoregister över aborter var okontroversiellt i flera veckor. Ända tills centerpartiets partisekreterare gick ut i Svenska Dagbladet och sa att han inte gillade förslaget. Då blev det jordens största integritetskränkning. Hade förslaget lagts fram av en sosseregering hade det inte sagts ett knyst.

Så skriver den utmärkta högertidningen Smålandsposten idag:

Liberaler påstår sig ofta stå på förnuftets och vetenskapens sida. I abortfrågan undrar man om det inte är tvärtom. Här finns det en möjlighet till förbättrad forskning omkring fosterskador. Ska den nu inte släppas fram bara för att förslaget kommer från ett departement vars chef råkar vara kristdemokrat?

Anders Miltons förslag går ut på att bygga upp ett register som ska möjliggöra klinisk forskning om aborter, vilket inte görs idag. Kritikerna är för att identiteten på kvinnor som gjort abort ska röjas, vilket i värsta fall kan utlösa hedersrelaterat våld.

Men kan då kvinnor idag får göra abort anonymt? Nej, alla patienter journalförs. Identideten hos de kvinnor som gör abort antecknas i deras journaler. I praktiken är deras abort redan registrerad. Miltons förslag går ut på att sammanställa uppgifterna i journalerna för att kunna göra kvalificerade statisktiska analyser.

Risken att detta register skulle läcka är inte större än att landstingens register ska läcka. Faktum är att det är mer troligt att landstingen läcker uppgifter än Socialstyrelsen. Det har ju hänt att personal inom sjukvården sålt sekretesbelagda uppgifter till pressen. Inget läckage från Socialstyrelsens redan existerande hälsodataregister har dock dokumenterats, såvitt jag vet.

Men som sagt, olika liberala och socialdemokratiska ledarsidor har nu hetsat upp sig så till den milda grad att det sannolikt kör ihop sig inför stundande förhandlingar inom alliansen. Med tanke på den känslomässiga retorik som även center- och liberala tidningar gått ut kommer det att vara svårt för dem att backa. Knappast någon av dem kan dock ha läst vad förslaget går ut på i sak. Det är fördomarna som styr.

Länkar till de fördomsfulla:

Aftonbladet
Värmlands folkblad
Norrtälje tidning
Dagens Nyheter
Expressen
Upsala Nya Tidning

Men ingen regel utan undantag. S-tidningen Folkbladet höll huvudet och kallt och gjorde som vi på Smålandsposten, läste vad utredningen faktiskt säger.

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, aborter, kristdemokraterna, fördomar. Pingat på intressant.se.

Marcus Riding ropar ut sin frustration på DN Debatt idag. De “förlegade” könsrollerna vill inte försvinna!

Varför tar vi inte tillfället i akt och börjar påverka och förändra könsstereotyper i samhället? Varför gör vi inget konstruktivt av det enorma offentliga rum som vi har? I dag har alla möjlighet att skriva offentlig dagbok, men tyvärr är det alldeles för få som ser sitt ansvar, sin del och tar sig själva och sina ord på allvar.

Varför är det ingen som gör något? Kanske svaret är så enkelt att det beror på att det inte finns någon som vill.

Ridning är ett typexempel på den typ av debattör som Göran Hägglund träffande kritiserade i sitt Almedalstal. Han är en så kallad kulturradikal person som tycker att vanligt folk, som beter sig helt vanligt, är dåliga, småkorkade och därför i behov av uppläxning. Folk cementerar de förlegade könsrollerna “i förbifarten”, skriver han. De förstår inte vad de gör. Hade de förstått hade de tänkt som Riding.

En bekant till mig som fick sin första dotter för en dryg månad sedan satte en rosa rosett i håret på henne bara efter någon vecka. Det finns de som kommer att bevara de förlegade könsrollerna med flit.

Stort tack till DN Debatt, måste det tilläggas, som uppenbarligen låtit en debattör utan koppling till någon organisation eller myndighet, ja inte ens med professors titel, skriva på sidan. Det kan inte ha hänt på flera år.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, könsroller, feminism, genusteori, familj. Pingat på intressant.se.

Som bekant har Sarah Palin, guvernör i Alska och vice presidentkandidat för republikanerna i presidentvalet i USA, meddelat sin avgång. Skälet som angivits är att hon inte orkar med hetsen i media. Intressant för en svensk publik kan det därför vara att veta att den även i Sverige folkkäre David Letterman var med och trampade i klaveret.

Letterman är rolig och har väl aldrig någonsin egentligen hävt ur sig ett skämt som verkligen är sårande. Kanske inte i det här fallet heller. Men om jag förstått saken rätt är frågan om medias behandling av Palin infekterad. Hon kom egentligen aldrig till tals ordentligt i valrörelsen när McCains kampanj bröt ihop. Direkt efter fanns det också folk ur McCains stab som försökte skylla förlusten på henne och spred ut illasinnade rykten, om att hon skulle ha trott att Afrika var ett land, eller hur det nu var.

På Youtube ligger nu Lettermans ursäkt, och den är värd att ta del av. Mycket välbalanserat, med tanke på att familjen Palin också överreagerat. Familjen Palin har dock en poäng i att det inte är särskilt klädsamt av en gubbe, och Letterman är en gubbe även fast han är trevlig, att dra skämt om tonåringar som blir på smällen. Jag blir inte upprörd av den sortens skämt, men misstänker att det finns en skillnad mellan män och kvinnor på den här punkten.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, david letterman, sarah palin, usa. Pingat på intressant.se.

Att vara kristen och socialist är inget konstigt, tycker jag. Evangeliet säger inget om hur vi ska organisera samhällsekonomin på ett rättvist vis. Däremot undrar jag hur någon kristen socialist med hedern i behåll kan rösta på socialdemokraterna i kyrkovalet.

I Kyrkans tidning intervjuas Mona Sahlin:

Hon beskriver Svenska kyrkan — eller folkkyrkan — som ”ett fint möte” och menar att den ”tål debatter”. Anser att politik och religion inte hör ihop, men ser det som självklart att de politiska partierna är med och styr i kyrkan.
– Politikerna i Svenska kyrkan har nog inte missbrukat sin ställning, slår hon fast.

Politik och religion hör inte ihop men politikerna ska bestämma. Genialt! Sahlin tycker dessutom att alla ska rösta oavsett om de tror på Gud eller inte:

– Att inte rösta är oerhört provocerande. Det där att säga att jag tror inte på Gud så jag röstar inte – det är fel!

Varför säger hon så här? Jo, därför att partiet inte vill släppa makten över kyrkan. Om partiet inte skulle ställa upp i val är man rädd för att gudstjänstfolket – alla de som brukar gå i kyrkan på söndagarna – kommer att ta över. Majoriteten av dem är inte sossar. Kyrkan blir då en konservativ kraft i samhället. Usch och fy, säger då en pålitlig socialdemokrat. Då är det lika bra att behålla makten över kyrkan så länge det går. Principerna struntar man i.

Vad ska då en god kristen och socialist göra? Lämna politiken utanför kyrkan! naturligtvis. Den politiska debatten handlar inte om hur evangeliet ska tolkas, utan om vilka skattesatser vi ska ha, om vi ska ha betyg i skolan eller inte.

Det finns inte ett socialdemokratiskt sätt att be till Gud! Därför ska det inte heller finnas några socialdemokrater i kyrkan. Inte några moderater heller.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kyrkan, svenska kyrkan, mona sahlin, socialdemokraterna. Pingat på intressant.se.

I helgen som gick var det dags för det årliga eventet Moon Amtrak i Laguna Niguel i Kalifornien.

Jag upptäckte denna tradition förra året när den nyhet på grund av överdriet fylleri. I år säger rapporterna att det varit lugnare. Hur som helst riktat i alla fall detta spektakel ett grundskott mot tesen att amerikaner skulle ha dålig humor:

Däremot är det nog sant att amerikaner är pryda. Hade det här varit en svensk film hade man fått se aktörerna från andra sidan.

Vad går det ut på? Ingenting, förutom att ha roligt. Sagan säger att det var ett gäng som satt på den lokala puben. En av dem lovade drinkar till alla som hängde med för att visa röven för Amtrak. Nu är det ett folknöje.

Här är en filmklipp med usel kvalitet som i alla fall ger en aning om hur det ser ut från andra sidan:

http://www.youtube.com/watch?v=v2cN2RoV8vs

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om moonamtrak, humor, usa, folkhumor. Pingat på intressant.se.

Idag skriver jag på Smålandspostens ledarsida att det råder stor enighet hos svenska folket när det gäller monarkins bevarande. SvD hade i måndags en rubrik där de påstod motsatsen. Att republikaner och excentriska rojalister är i bråk med varandra betyder inte att resten av svenska folket också är det.

I media kommer denna debatt skildras som att det rör sig om två läger som bekämpar varandra. Svenska folket är splittrat, kommer det att sägas, och de mest arga och radikala företrädarna för båda sidor kommer att väljas ut som lämpliga intervjuobjekt. Ett bra drama kräver en konflikt. Unga arga radikala republikaner kommer att hetsas mot lillgamla ynglingar med tredelad kostym och fluga. Båda kommer att vara lika sura. De första för att ingen lyssnar på dem. De senare på att kronprinsessan bestämt sig för att gifta sig med en helt vanlig kille från Ockelbo istället för en prins ifrån något avsatt europeiskt konungahus.

Grannen i öst, Barometern-OT, skriver inte helt oväntat också om monarkin:
http://www.barometern.se/ledare/monarkin-ar-inte-mystisk(1421777).gm

Ur SIFO:s undersökning från mars i år:

Vill du behålla eller avskaffa monarkin?

Alla: Ja 75%, Nej 15%, Vet ej 9%
S: Ja 74%, Nej 16%, Vet ej 10%
V: Ja 43%, Nej 50%, Vet ej 7%
MP: Ja 46%, Nej 39%, Vet ej 14%
M: Ja 84%, Nej 9%, Vet ej 7%
Fp: Ja 76%, Nej 19%, Vet ej 5%
C: Ja 97%, Nej 2%, Vet ej 1%
KD: Ja 74%, Nej 26%, Vet ej 0%

Inte ens vänsterpartierna som har republikkravet på programmet klarar av att mönstra något motstånd mot monarkin.

_______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, monarkin, kungahuset. Pingat på intressant.se.

Jag hittade en lysande kommentar av en moderat lokalpolitiker i Olofström, apropå vissa pensionärer som klagar på att de inte fått del av jobbskatteavdraget:

Pensionärer har heller inga kostnader för barn att försörja, fackförenings- och a-kasseavgifter, uteluncher arbetsdagar, resor till och från arbete, utökat klädkonto som arbetet kräver, avgifter för förskola och fritidshem, barnförsäkringar, behov av större bil, alternativt störe bostad på grund av barn med mera. (Marianne Eriksson, BLT 090709.)

I rest my case.

_____________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbskatteavdraget, pensionärer, rättvisa, skattesänkningar. Pingat på intressant.se.

Högsta domstolen river upp en dom i hovrätten, efter att ha konstaterat att polisen lurat den åtalade att begå brott. Brottsprovokation är som bekant inte tillåtet. Dessutom har man undanhållit bevis! Snacka om rättsövergrepp!

Fallet är inte det enda. Dick Sundevall och Lasse Wierup har skrivit mycket om detta. Just nu håller jag på med Sundevalls bok om Peter Rätz, polisens främsta infiltratör i olika kriminella MC-gäng. Under lång tid begick Stockholmspolisen en rad brott i sin jakt på grova brottslingar. Många frågor hänger fortfarande i luften. Det är tveksamt om ansvariga polischefer verkligen ställts till svars ordentligt. Rättsväsendet har varit tamt och politikerna har varit ointresserade.

Det som skulle behövas är en parlamentarisk utredning i klass med Palmeutredningarna eller tsunamiutredningen. Vi talar här om en rättsskandal av ganska stora mått. Den har i och för sig bara drabbat grovt kriminella, men fel är ändå fel, och förtroendet för rättsstaten bygger på att vi vet att poliser verkligen tar rättsstaten på allvar.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, juridik, brottsprovokation, högsta domstolen. Pingat på intressant.se.

Onsdagens knäppaste nyhet måste ändå vara Arne Weises kritik av regeringens planer på att låta utreda skyddsjakt på herrelösa katter. Det är “omänskligt”, säger han till Expressen.

Hur kom denna nyhet alls till? Det kan inte komma som någon överraskning att herrelösa katter har blivit ett problem på vissa håll i landet. Uppenbarligen klarar sig katter i vårt klimat även vintertid. Jag är inte rätta personen att avgöra om deras inverkan på djurlivet är skadligt eller inte. Katter är ju bra på att hålla undan möss och kattbajs i barnens sandlådor är ett litet problem.

Att det skulle vara värre att skyddsjaga katter än räv, mård, fiskmås, ekorre, vildsvin eller mufflonfår förstår jag dock inte. Eller är det så att det finns djur som det är mänskligt att jaga och andra omänskligt?

Den stora frågan är dock: Vad tusan har Arne Weise med saken att göra? Jag kan förstå att de stackars reportrarna på Expressen behövde någon som var emot regeringens planer för att få den rätta dramaturgin, men Arne Weise?

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, katter, arne weise, expressen, media, skyddsjakt. Pingat på intressant.se.

Vad lär vi oss då av detta? Jo, att det är hög tid att börja behandla de autonoma, vänsterextremisterna, på samma sätt som sina onda tvillingar till höger. Att de påstår sig kämpa för djurens befrielse eller mot globaliseringen eller något annat förment ädelt syfte gör dem inte till några änglar. “Det känns jobbigt att vara förälder till en nynazist”, säger en fältassistent som jobbat med dessa ungdomar. Det kan man förstå. Men det borde vara så också för föräldrar till vänsterextrema aktivister.

www.smp.se/ledare

I torsdags talade Göran Hägglund i Almedalen. Samma dag publicerade Roland Poirier Martinsson en artikel på DN Debatt som handlade om vilken potential ett konservativt parti har i Sverige. Var är då den svenska konservatismen?

Till stor del gillar jag Martinssons artikel, eftersom han i sin undersökning av vilken grogrund ett konservativt parti har i Sverige, har samma uppfattning som jag. Sverige är inte mer annorlunda än något annat land än att också vi är konservativa. Många av oss tycker att “Alla har lika värde och ska ha samma rättigheter oavsett ursprung, religion eller sexuell läggning.  Företagsamma invandrare är bra för Sverige. Vuxna människor har en plikt att försörja sig själva. Politiker ska inte bestämma hur föräldraledigheten ska fördelas”, osv. Men behövs det ett nytt parti för detta och är detta parti Kristdemokraterna?

Både ja och nej, är mitt svar. I sitt tal fångade Göran Hägglund något väsentligt, och som jag länge önskat att någon av politkerna på högerkanten vill formulera. Han gjorde det bra och jag har sparat det som ett videoklipp:

Det finns en tyckarelit, allt väsentligt dominerad av vänstern, som ständigt producerar artiklar och vetenskapliga rapporter som går ut på att den vanliga människan är en dålig människa. Jag är hjärtinnerligt trött på detta. Det som sägs är ofta bara tönterier, men företrädarna utnyttjar alltid sina fina titlar och de stackars journalisterna hinner inte med att sätta in sig i ämnena för att förstå att kejsaren är naken.

Att Kristdemokraterna skulle sitta på nyckeln till denna skattkista av vanliga människors röster tror jag dock inte på. Till viss del kan det vara så, men kristdemokraterna är ju som bekant partiet som gjort sig känt för att vilja förbjuda snus även inom Sveriges gränser (Ella Bohlin). De flesta av dessa icke politiskt korrekta människor, som instinktivt vägrar lyssna på den politiskt korrekta överheten, hittar man i moderaterna.

Moderaterna sägs ha blivit ett liberalt parti, men ryktet är betydligt överdrivet. Moderaterna förespråkar ofta liberala lösningar på politiska problem, det är sant, men synen på staten och individen är konservativ. Staten ska inte ägna sig åt politiskt korrekta uppfostringsprojekt, inte bara för att de inkräktar på individens frihet, utan för att de är tramsiga. Individen i sin tur ska åtnjuta så stor frihet som möjligt, men ska också arbeta och göra rätt för sig.

Så tänker många människor, och så tänker moderater i gemen, även om det stundtals låter annorlunda från partiledningens håll. Med detta sagt vill jag dock inte mana till någon tävlan om vilket parti som skulle vara mest konservativt. Tvärtom kan man konstatera att Sverige lyckligtvis är begåvat med två konservativa partier, även om det olyckligtvis är så att båda partiernas ledningar har svårt för att erkänna att det är så det ser ut.

_______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kristdemokraterna, göran hägglund, moderaterna, almdedalen. Pingat på intressant.se.

Ibrahim Baylan verkar vara en trevlig kille, men han verkar också vara bra på att säga konstiga saker. När han ska förklara varför det går bra för moderaterna konstaterar han i SvD:

- De sitter ju de facto i regeringen, vilket de inte gjort tidigare. Då är det klart att förtroendet för dem ökar.

Jaha. Då vet vi det. Det räcker alltså med att sitta i regeringen för att vinna folkets förtroende. Men hur kommer det sig då att regeringar kan förlora folkets förtroende, Baylan? Du satt ju själv i en regeringen som inte fick förnyat förtroende.

Centerns reella inbrytning i städerna kommer alltså att dröja, om den alls kommer. Att man allt oftare självt kommit att kalla sig liberalt hjälper inte. Frågan är därför om inte centern istället för att låtsas vara ett storstadsparti erkände var det har sina rötter. Många som är stadsbor idag är före detta landsbygdsbor, och skäms inte för det. Banden till hembygden är starka. Mycket talar för att det är denna kvardröjande känsla av att fortfarande vara landsbygdsbor som gjort att partiet alls kunnat överleva.

www.smp.se/ledare

Notis i dagens Smålandsposten:

En Älmhultsbo fick plötslig en mängd böcker skickade till sig som han inte hade beställt. Händelsen är nu ett ärende polisen som rubricerar ärendet som oredligt förfarande.
– Hade gärningsmannen tjänat något på det så hade det varit bedrägeri, säger Peter Tagesson, vid polisen i Ljungby.

Tänk att få böcker skickade till sig! Upprörande.