Bongo Bongo-land

I skämtsamma men nedlåtande ordalag kallade den sedan länge bortglömde brittiske politikern Alan Clarke samtliga Afrikanska länder Bongo Bongo-land. Självklart blev han kallad för rasist och så vidare. Här är en rolig notis från TT som ger perspektiv på saken:

Bongo väntas efterträda Bongo
Libreville (TT-Reuters)
Regeringspartiet PDG i centralafrikanska Gabon har utsett Ali Ben Bongo till sin kandidat i presidentvalet nästa månad. Ali Ben Bongo är son till förre presidenten Omar Bongo som avled i juni.
Omar Bongo var vid sin död nestorn bland afrikanska statschefer. Han hade varit president sedan 1967 och ledde en enpartistat fram till 1990. Därefter segrade han i flera presidentval under omdiskuterade former. Han anses ha utnyttjat landets stora oljeinkomster till att marginalisera oppositionen.
I oppositionen har det sedan Bongos död uttryckts oro för att presidentvalet ska riggas till att bli en rent formell bekräftelse på sonens maktövertagande.

Omar Bongo använde också sin långa tid vid makten till att bygga upp en av Afrikas största privata förmögenheter. Vid sin död var hans rikedom föremål för en rättslig utredning i Frankrike.
Lokala medier sade på torsdagen att valkommissionen har rekommenderat att presidentvalet genomförs den 30 augusti.

Behövs ledarskribenterna?

Mitt vikariat på Smålandsposten går mot sitt slut. På senare tid har ledarsidorna kommit att ifrågasättas. Vilken roll spelar de idag? Efter att ha provat på yrket för andra sommaren i rad, är jag övertygad om att yrket kommer att överleva, trots tidningsdöd.

Tvärtom mot vad många tror är ledarskribenterna uppskattade av läsarna, inte minst som nyhetsförmedlare eller nyhetskommentatorer. Folk läser ledarsidor som ett sätt att hänga med i politiken. De politiska analyserna är färgade av en politisk uppfattning, men även de som inte delar ledarsidans ståndpunkt trivs med det. Kvaliteten i en politisk kommentar ligger ju sällan i själva ståndpunkten, utan i argumenten. Läsarundersökningar bekräftar den bilden.

De allra flesta som läser ledarsidorna delar dock ledarskribenternas politiska grundsyn. Om det råder det inget tvivel. Vad får de ut av politiskt färgad nyhetsförmedling och partiska debattinlägg, staplade på varandra dag efter dag?

I första hand är det argument att använda hemma vid köksbordet, i debatter med vänner och bekanta. Ledarskribenten hjälper till med det politiska tänkandet.

Men därtill har ledarskribenten också en nyhetsförmedlande roll, vars betydelse jag tror är underskattad. Det finns en poäng i nyhetsförmedling som är allt annat än saklig och opartisk, som SR och SVT, måste vara. Nåja, saklig ska även en ledarskribent vara, men däremot inte opartisk.

Partiskheten ger ledarskribenten ett motiv till att söka nyheter som i förstone inte alls är nyheter, men kanske borde vara. Även vanliga reportrar letar nyheter utifrån normer om bra och dåligt. En landshövding som anställer sin egen dotter är ett exempel på en normativt driven nyhet som vilken journalist som helst skulle ha tagit tag i. Men sen finns det frågor som faller utan för de ”opartiska” normerna. Häromdagen skrev jag om betydelsen av att lätta på patentreglerna för att kunna producera billigare HIV-mediciner, vilket ingen riksmedia gjorde, trots nyhetstorka. Det gjorde jag därför att jag utifrån mina politiska värderingar tyckte att frågan förtjänade uppmärksamhet.

Idealet om opartiskhet är många gånger begränsande just eftersom mycket av journalistiken bygger på normativa frågor. Journalistik är också att berätta saker därför att de är intressanta i sig. Men en journalist som skriver om politik på ett opartiskt vis måste vara försiktig, och försiktigheten i sig är begränsande.

Just nu pågår en tidningsdöd i Sverige, vilket också drabbar ledarskribenterna. En tidningsledning som tror sig kunna spara sig ur en krissituation genom att kapa ledarredaktionen tror jag dock gör ett misstag. Det finns tidningar utan ledarsida. Vilka då? Ja, säg det. Kanske deras anonymitet har något med avsaknaden av en ledarsida att göra?

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Skattefridagen! Tjoho!

Eminenta Smålandsposten skriver att det är dags att börja skriva ut arbetsgivaravgiften på lönebeskedet.



En anställd som har en månadslön på 23 000 kr, kostar egentligen 30 227 kr. Ett bra sätt att ändra på detta är att arbetsgivarna på lönebeskeden också visar hur mycket som betalats in som arbetsgivaravgift. Begreppet ”bruttolön” bör omfatta hela lönen. På lönebeskedet borde det då stå:

Bruttolön: 30 227 kr
Arbetsgivaravgift -7 227 kr
Kommunalskatt -6 805 kr
Jobbskatteavdrag +1 316 kr
Nettolön: 17 511 kr

Många arbetsgivare kan göra detta redan nu. Det är en funktion som enkelt kan läggas till i de flesta vanliga lönesystem, som Agda eller Hogia.

www.smp.se/ledare

Fördomar om kd blockerar forskning om fosterskador

Diskussionen om förslaget om ett hälsoregister över aborter var okontroversiellt i flera veckor. Ända tills centerpartiets partisekreterare gick ut i Svenska Dagbladet och sa att han inte gillade förslaget. Då blev det jordens största integritetskränkning. Hade förslaget lagts fram av en sosseregering hade det inte sagts ett knyst.

Så skriver den utmärkta högertidningen Smålandsposten idag:

Liberaler påstår sig ofta stå på förnuftets och vetenskapens sida. I abortfrågan undrar man om det inte är tvärtom. Här finns det en möjlighet till förbättrad forskning omkring fosterskador. Ska den nu inte släppas fram bara för att förslaget kommer från ett departement vars chef råkar vara kristdemokrat?

Anders Miltons förslag går ut på att bygga upp ett register som ska möjliggöra klinisk forskning om aborter, vilket inte görs idag. Kritikerna är för att identiteten på kvinnor som gjort abort ska röjas, vilket i värsta fall kan utlösa hedersrelaterat våld.

Men kan då kvinnor idag får göra abort anonymt? Nej, alla patienter journalförs. Identideten hos de kvinnor som gör abort antecknas i deras journaler. I praktiken är deras abort redan registrerad. Miltons förslag går ut på att sammanställa uppgifterna i journalerna för att kunna göra kvalificerade statisktiska analyser.

Risken att detta register skulle läcka är inte större än att landstingens register ska läcka. Faktum är att det är mer troligt att landstingen läcker uppgifter än Socialstyrelsen. Det har ju hänt att personal inom sjukvården sålt sekretesbelagda uppgifter till pressen. Inget läckage från Socialstyrelsens redan existerande hälsodataregister har dock dokumenterats, såvitt jag vet.

Men som sagt, olika liberala och socialdemokratiska ledarsidor har nu hetsat upp sig så till den milda grad att det sannolikt kör ihop sig inför stundande förhandlingar inom alliansen. Med tanke på den känslomässiga retorik som även center- och liberala tidningar gått ut kommer det att vara svårt för dem att backa. Knappast någon av dem kan dock ha läst vad förslaget går ut på i sak. Det är fördomarna som styr.

Länkar till de fördomsfulla:

Aftonbladet
Värmlands folkblad
Norrtälje tidning
Dagens Nyheter
Expressen
Upsala Nya Tidning

Men ingen regel utan undantag. S-tidningen Folkbladet höll huvudet och kallt och gjorde som vi på Smålandsposten, läste vad utredningen faktiskt säger.

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.