Behövs ledarskribenterna?

Mitt vikariat på Smålandsposten går mot sitt slut. På senare tid har ledarsidorna kommit att ifrågasättas. Vilken roll spelar de idag? Efter att ha provat på yrket för andra sommaren i rad, är jag övertygad om att yrket kommer att överleva, trots tidningsdöd.

Tvärtom mot vad många tror är ledarskribenterna uppskattade av läsarna, inte minst som nyhetsförmedlare eller nyhetskommentatorer. Folk läser ledarsidor som ett sätt att hänga med i politiken. De politiska analyserna är färgade av en politisk uppfattning, men även de som inte delar ledarsidans ståndpunkt trivs med det. Kvaliteten i en politisk kommentar ligger ju sällan i själva ståndpunkten, utan i argumenten. Läsarundersökningar bekräftar den bilden.

De allra flesta som läser ledarsidorna delar dock ledarskribenternas politiska grundsyn. Om det råder det inget tvivel. Vad får de ut av politiskt färgad nyhetsförmedling och partiska debattinlägg, staplade på varandra dag efter dag?

I första hand är det argument att använda hemma vid köksbordet, i debatter med vänner och bekanta. Ledarskribenten hjälper till med det politiska tänkandet.

Men därtill har ledarskribenten också en nyhetsförmedlande roll, vars betydelse jag tror är underskattad. Det finns en poäng i nyhetsförmedling som är allt annat än saklig och opartisk, som SR och SVT, måste vara. Nåja, saklig ska även en ledarskribent vara, men däremot inte opartisk.

Partiskheten ger ledarskribenten ett motiv till att söka nyheter som i förstone inte alls är nyheter, men kanske borde vara. Även vanliga reportrar letar nyheter utifrån normer om bra och dåligt. En landshövding som anställer sin egen dotter är ett exempel på en normativt driven nyhet som vilken journalist som helst skulle ha tagit tag i. Men sen finns det frågor som faller utan för de ”opartiska” normerna. Häromdagen skrev jag om betydelsen av att lätta på patentreglerna för att kunna producera billigare HIV-mediciner, vilket ingen riksmedia gjorde, trots nyhetstorka. Det gjorde jag därför att jag utifrån mina politiska värderingar tyckte att frågan förtjänade uppmärksamhet.

Idealet om opartiskhet är många gånger begränsande just eftersom mycket av journalistiken bygger på normativa frågor. Journalistik är också att berätta saker därför att de är intressanta i sig. Men en journalist som skriver om politik på ett opartiskt vis måste vara försiktig, och försiktigheten i sig är begränsande.

Just nu pågår en tidningsdöd i Sverige, vilket också drabbar ledarskribenterna. En tidningsledning som tror sig kunna spara sig ur en krissituation genom att kapa ledarredaktionen tror jag dock gör ett misstag. Det finns tidningar utan ledarsida. Vilka då? Ja, säg det. Kanske deras anonymitet har något med avsaknaden av en ledarsida att göra?

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

Kommentarer stängda.