Om Konstfack betalar Odells böter är det korruption

Konstnären Anna Odell döms för oredligt förfarande och våldsamt motstånd. Inte oväntat. Men efter flera månaders debatt tycks det fortfarande finnas de som menar att om något är konst så kan det inte vara olagligt. På vilken planet har de varit?

Signifikant för många andra konstigheter nuförtiden kommer en av de mer obegripliga kommentarerna från Aftonbladets kultursida. Ulrika Stahre heter skribenten. (Om hon är journalist vet jag inte, för jag vet inte längre om det arbetar några journalister på den redaktionen.)

Enligt Stahre kan konstnärer inte begå brott, eftersom brott och konst är två saker som inte kan kombineras. Råna en bank, bränn ned ett hus, slå en polis på käften. Det är helt OK, om du gör det som en del i ett konstverk.

Några djupare kunskaper om juridik verkar Stahre inte heller besitta. Hon skriver:

Att konstverket inte visades i sin helhet under förra veckans rättegång var också en tydlig signal att här resonerar man inte om konst, inte om syfte.

Men ”syfte” är just vad som alltid utreds i brottsmål. Det kallas för uppsåt. Jag har inte läst domen, men jag är helt säker på att åklagaren har frågat Odell vilken syfte hon hade med sina handlingar. Om åklagaren inte kan bevisa uppsåtet, syftet, föreligger nämligen ingen grund för åtal.

Stahre frågar sig också varför inte Konstfack, Anna Odells skola, betalar böterna: ”Kan man inte av administrativa skäl?” Men snälla någon! Det är ju inte skolan som begått brottet. Skolor kan överhuvudtaget inte ens åtalas, bara personer. Böter är ett straff, inte en avgift som någon annan kan gå in och betala. Dessutom kan det knappast finnas något som helst lagstöd för en sådan sak. Myndigheter kan inte betala privapersoners böter hur som helst. Det vore korruption.

Inget hindrar dock att Ulrika Stahre som privatperson ger Odell pengar så att hon kan betala sina böter. 50 dagsböter á 50 kr. En struntsumma jämfört med vad hela affären har kostat skattebetalarna.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.

Jan Helin: Artikeln hade inte hållit streck på nyhetsplats

Det var hedersamt av Jan Helin, Aftonbladets chefredaktör, att komma till Timbros seminarium idag (fredag) och försvara tidningens publicering av den famösa artikeln om organstölder på Västbanken. Synd bara att slaget var förlorat innan det ens började.

Efter att Timbros Roland Poirier Martinsson lagt fram anklagelseakten fick Helin försvara sig. Han berättade att han hade läst artikeln innan den gick i tryck, men att han inte kunnat se något skäl till varför den skulle stoppas. Frågan var rimlig och krävde ett svar. Om det så bara fanns ett enda fall där man kunde misstänka att israeliska soldater skjutit någon, transporterat bort kroppen och lämnat tillbaka den i obducerat skick, hade det varit rätt att publicera artikeln.

En kulturartikel har en annan karaktär än en nyhetsartikel. Man kan tillåta sig att ställa obesvarade frågor. Så kan man inte göra annars.

– Den här artikeln hade inte hållit streck på nyhetsplats, sade Helin.

Någon antisemitism var det dock verkligen inte fråga om. Att Aftonbladet skulle återberätta gamla medeltida fabler var nonsens. Antisemitism är hets mot folkgrupp och således olagligt. Ingen har dock kunnat visa att artikeln var olaglig, försvarade han sig.

Helin kämpade tappert men förgäves. Poirier Martinsson frågade vad kopplingen till organhandelskandalen i New Jersey låg förutom att alla inblandade var judar. Kopplingen skulle ligga i att organhandeln i New Jersey hade en länk till Israel. Det var inte judar i sig det handlade om, utan Israel, menade han. Få i seminariet imponerades av den bortförklaringen.

En seminariedeltagare berättade istället att medeltiden inte var så långt borta som man kan tro. 1968 hade han tvingats fly från Polen till Sverige på grund av liknande historier.

Den mest svidande frågan kom dock från Cordelia Edvardson från SvD, apropå att Helin inte tyckte att artikeln höll måttet som nyhetsmaterial.

– Ska man inte kunna lita på det som skrivs på tidningens kultursida?

Efter det fanns det inte mycket att säga.

Därmed avslutar också jag mitt skrivande om den här affären. Fortfarande undrar jag dock hur Aftonbladet tänkte när tidningen anställde Åsa Linderborg som kulturchef. Jan Helin verkar dock ändå vara en hedersknyffel. Han har vågat försvara sin tidning, även i omöjlig situation. Lite dumt kanske, men hederligt.

_____________________________

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , . Pingat på intressant.se.

Transplantationsläkare totalsågar organstöldsmyten

Så får vi ytterligare ett informativt inlägg i Aftonbladetaffären. Mats Eriksson, transplantationsläkare, dömer ut tanken på organstöld från slagfältet:

Bortsett från det faktum att det är osannolikt att organen skall vara oskadade av kulorna och inte heller bemängda med tarminnehåll, bakterier och klädespartiklar som följt med i skottkanalerna så måste organen ha varit i dåligt skick då han anlände till sjukhus efter att ha släpats, transporterats först via jeep och därefter via helikopter. Man kan teoretiskt tänka sig att en döende används för organtagning, men de praktiska omständigheterna talar emot att denna misstanke är rimlig. Det kan låta cyniskt, men organen bör knappast ha varit av den kvaliteten att man velat använda dessa till transplantation. Tanken att använda någon som avlidit ute på fältet som organdonator är absurd.

Det är allmänt känt att organtransplantation är en komplicerad process. När någon då påstår att israeliska armén systematiskt stjäl organ från sina palestinska fiender, från kroppar på slagfältet, borde man som journalist, eller som redaktör, ställa sig frågan om det alls är möjligt. Och vid tveksamhet lyfta telefonluren och ringa en läkare.

Är man en antisemitisk journalist, eller redaktör, kollar man inte en sådan sak. Då räcker det med att historien är tillräckligt skräckinjagande och i övrigt passar in i mönstret för europeiska sagor om elaka judar, för att storyn ska publiceras.

Aftonbladet borde skämmas. Hur kom antisemitismen in genom dörren hos socialdemokraternas främsta tidning? Förklara!

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , . Pingat på intressant.se.

Varför skriver inte Aftonbladet om de israeliska sextuggumina?

Det var olyckligt att Israels regering överreagerade på Aftonbladets antisemitiska artikel. Det gav tidningen en chans att smita undan sitt ansvar. Därför är det nu angeläget att fokus hamnar där det ska, på det faktum att Aftonbladet har publicerat en antisemitisk artikel.

Den artikel som Aftonbladet publicerade förra veckan är i mina ögon uppenbart antisemitisk. Den ”tangerar” inte antisemitismen, utan den är antisemitisk. Den faller helt in i den trista europeiska traditionen av skrönor om giriga judar utan samvete.

Vi vet att antisemitismen inte är utrotad hos oss, även om Sverige som sådant inte alls är särskilt antisemitiskt. Det sjuka är dock att Aftonbladet som landets mest spridda tidning har släppt in antisemitismen hos sig. Hur gick det till? Ingen hade väl trott att sossarnas främsta tidning skulle publicera amsagor om elaka judar.

Jag vill därför ha en förklaring från tidningsledningen. Såväl chefredaktören som politiska chefredaktören är skyldiga allmänheten en förklaring. Varför publicerades en antisemitisk artikel? Förklara!

Att Aftonbladets kulturredaktions anklagelser om organstöld bara är dravel visas nu också av Jerusalem Post. Det är Johan Wennström på SvD:s ledarsida gör oss uppmärksamma på det.

Igår i radion fick jag också höra om en annan skröna som sprids i Gaza, nämligen att israeliska underrättelsetjänsten sprider ut ”sextuggumin” bland den palestinska ungdomen. Tuggumina sägs höja sexualdriften och på så vis fördärva ungdomen moraliskt. Källan till påståendet är Hamas. Det är AFP som förmedlat nyheten, som dock inte verkar ha plockats upp av några av de större nyhetsförmedlarna. Men kanske Aftonbladets kulturredaktion är intresserad av att utreda saken närmre?

Här är några mindre nyhetsförmedlare som rapporterat om anklagelserna om ”sextuggummin”:
http://www.alarabiya.net/articles/2009/07/14/78716.html
http://www.google.com/hostednews/afp/article/A
LeqM5iflSn6wJWSpD_E55DV8LHxvldfiA

http://www.vasabladet.fi/wirestory.aspx?storyID=5169

___________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , . Pingat på intressant.se.

Rätt att inte be om ursäkt

Ska svenska regeringen be Israel om ursäkt för Aftonbladets antisemitiska artikel? Absolut inte. Aftonbladet må vara Sveriges största tidning, men eftersom en av de allra mest grundläggande principerna för vårt lands statsskick är att vi har pressfrihet måste regeringen bara låta allt vara. I längden kommer även Israel förstå att det är bäst så.

Israeliska regeringen
har verkligen överreagerat på Aftonbladets antisemitiska artikel. Visst finns det antisemitism i Sverige. Den har vuxit och är inhemskt producerad. Det finns ett litet vänstergäng, etniska svenskar allihop, som avskyr Israel och inte drar sig för att dra fram gamla antisemititiska amsagor. Men det är en liten grupp. Just nu har den en ingång på Aftonbladets kulturredaktion, men jag tror att det bara är en tidsfråga innan sosseriet vaknar till liv och gör sig kvitt tidningens kulturchef Åsa Linderborg.

Carl Bildt förklarar rättsläget väl på sin blogg. Det är inte regeringens sak att ta ställning till om något som publiceras är olagligt eller inte, utan domstolarnas. Så ser vårt statsskick ut. Så ser de flesta demokratiska statsskick ut. Och så kommer också Israels statsskick se ut den dag fred har slutits med Palestina. Det är det normala för en demokrati.

Vi har en tryckfrihetsförordning som alla måste respektera och som föreskriver på vilket sätt eventuella brott mot denna grundlag ska beivras. Och en grundbult i denna lagstiftning är att politiken inte ska sätta sig till doms över tryck- och yttrandefriheten.

Det finns ett förbud mot hatbrott som inbegriper ett förbud mot antisemitisk agitation, men det är rättsväsendets – inte politikers – sak att påtala sådana brott och lagföra dem som till äventyrs sysslar med sådant.

Det vore värre för alla, Israel inkluderat, om svenska regeringen försökte näpsa pressen. Därmed inte sagt att företrädare för regeringen inte ska kunna kritisera innehållet i tidningarna. Yttrandefriheten gäller ju även för ministrar. Men att regeringen formellt på något sätt skulle ingripa mot en tidning hör inte hemma hos oss. Sorry Israel, vi gör inte så hos oss. Ni får leva med det.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.