Stefan Olsson

Konstnären Anna Odell döms för oredligt förfarande och våldsamt motstånd. Inte oväntat. Men efter flera månaders debatt tycks det fortfarande finnas de som menar att om något är konst så kan det inte vara olagligt. På vilken planet har de varit?

Signifikant för många andra konstigheter nuförtiden kommer en av de mer obegripliga kommentarerna från Aftonbladets kultursida. Ulrika Stahre heter skribenten. (Om hon är journalist vet jag inte, för jag vet inte längre om det arbetar några journalister på den redaktionen.)

Enligt Stahre kan konstnärer inte begå brott, eftersom brott och konst är två saker som inte kan kombineras. Råna en bank, bränn ned ett hus, slå en polis på käften. Det är helt OK, om du gör det som en del i ett konstverk.

Några djupare kunskaper om juridik verkar Stahre inte heller besitta. Hon skriver:

Att konstverket inte visades i sin helhet under förra veckans rättegång var också en tydlig signal att här resonerar man inte om konst, inte om syfte.

Men “syfte” är just vad som alltid utreds i brottsmål. Det kallas för uppsåt. Jag har inte läst domen, men jag är helt säker på att åklagaren har frågat Odell vilken syfte hon hade med sina handlingar. Om åklagaren inte kan bevisa uppsåtet, syftet, föreligger nämligen ingen grund för åtal.

Stahre frågar sig också varför inte Konstfack, Anna Odells skola, betalar böterna: “Kan man inte av administrativa skäl?” Men snälla någon! Det är ju inte skolan som begått brottet. Skolor kan överhuvudtaget inte ens åtalas, bara personer. Böter är ett straff, inte en avgift som någon annan kan gå in och betala. Dessutom kan det knappast finnas något som helst lagstöd för en sådan sak. Myndigheter kan inte betala privapersoners böter hur som helst. Det vore korruption.

Inget hindrar dock att Ulrika Stahre som privatperson ger Odell pengar så att hon kan betala sina böter. 50 dagsböter á 50 kr. En struntsumma jämfört med vad hela affären har kostat skattebetalarna.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om anna odell, konstfack, odell, aftonbladet. Pingat på intressant.se.

Det var hedersamt av Jan Helin, Aftonbladets chefredaktör, att komma till Timbros seminarium idag (fredag) och försvara tidningens publicering av den famösa artikeln om organstölder på Västbanken. Synd bara att slaget var förlorat innan det ens började.

Efter att Timbros Roland Poirier Martinsson lagt fram anklagelseakten fick Helin försvara sig. Han berättade att han hade läst artikeln innan den gick i tryck, men att han inte kunnat se något skäl till varför den skulle stoppas. Frågan var rimlig och krävde ett svar. Om det så bara fanns ett enda fall där man kunde misstänka att israeliska soldater skjutit någon, transporterat bort kroppen och lämnat tillbaka den i obducerat skick, hade det varit rätt att publicera artikeln.

En kulturartikel har en annan karaktär än en nyhetsartikel. Man kan tillåta sig att ställa obesvarade frågor. Så kan man inte göra annars.

- Den här artikeln hade inte hållit streck på nyhetsplats, sade Helin.

Någon antisemitism var det dock verkligen inte fråga om. Att Aftonbladet skulle återberätta gamla medeltida fabler var nonsens. Antisemitism är hets mot folkgrupp och således olagligt. Ingen har dock kunnat visa att artikeln var olaglig, försvarade han sig.

Helin kämpade tappert men förgäves. Poirier Martinsson frågade vad kopplingen till organhandelskandalen i New Jersey låg förutom att alla inblandade var judar. Kopplingen skulle ligga i att organhandeln i New Jersey hade en länk till Israel. Det var inte judar i sig det handlade om, utan Israel, menade han. Få i seminariet imponerades av den bortförklaringen.

En seminariedeltagare berättade istället att medeltiden inte var så långt borta som man kan tro. 1968 hade han tvingats fly från Polen till Sverige på grund av liknande historier.

Den mest svidande frågan kom dock från Cordelia Edvardson från SvD, apropå att Helin inte tyckte att artikeln höll måttet som nyhetsmaterial.

- Ska man inte kunna lita på det som skrivs på tidningens kultursida?

Efter det fanns det inte mycket att säga.

Därmed avslutar också jag mitt skrivande om den här affären. Fortfarande undrar jag dock hur Aftonbladet tänkte när tidningen anställde Åsa Linderborg som kulturchef. Jan Helin verkar dock ändå vara en hedersknyffel. Han har vågat försvara sin tidning, även i omöjlig situation. Lite dumt kanske, men hederligt.

_____________________________

Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, aftonbladet, israel, jan helin, åsa linderborg, antisemitism. Pingat på intressant.se.

Så får vi ytterligare ett informativt inlägg i Aftonbladetaffären. Mats Eriksson, transplantationsläkare, dömer ut tanken på organstöld från slagfältet:

Bortsett från det faktum att det är osannolikt att organen skall vara oskadade av kulorna och inte heller bemängda med tarminnehåll, bakterier och klädespartiklar som följt med i skottkanalerna så måste organen ha varit i dåligt skick då han anlände till sjukhus efter att ha släpats, transporterats först via jeep och därefter via helikopter. Man kan teoretiskt tänka sig att en döende används för organtagning, men de praktiska omständigheterna talar emot att denna misstanke är rimlig. Det kan låta cyniskt, men organen bör knappast ha varit av den kvaliteten att man velat använda dessa till transplantation. Tanken att använda någon som avlidit ute på fältet som organdonator är absurd.

Det är allmänt känt att organtransplantation är en komplicerad process. När någon då påstår att israeliska armén systematiskt stjäl organ från sina palestinska fiender, från kroppar på slagfältet, borde man som journalist, eller som redaktör, ställa sig frågan om det alls är möjligt. Och vid tveksamhet lyfta telefonluren och ringa en läkare.

Är man en antisemitisk journalist, eller redaktör, kollar man inte en sådan sak. Då räcker det med att historien är tillräckligt skräckinjagande och i övrigt passar in i mönstret för europeiska sagor om elaka judar, för att storyn ska publiceras.

Aftonbladet borde skämmas. Hur kom antisemitismen in genom dörren hos socialdemokraternas främsta tidning? Förklara!

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, aftonbladet, organstöld, antisemitism, aftonbladetaffären. Pingat på intressant.se.

Det var olyckligt att Israels regering överreagerade på Aftonbladets antisemitiska artikel. Det gav tidningen en chans att smita undan sitt ansvar. Därför är det nu angeläget att fokus hamnar där det ska, på det faktum att Aftonbladet har publicerat en antisemitisk artikel.

Den artikel som Aftonbladet publicerade förra veckan är i mina ögon uppenbart antisemitisk. Den “tangerar” inte antisemitismen, utan den är antisemitisk. Den faller helt in i den trista europeiska traditionen av skrönor om giriga judar utan samvete.

Vi vet att antisemitismen inte är utrotad hos oss, även om Sverige som sådant inte alls är särskilt antisemitiskt. Det sjuka är dock att Aftonbladet som landets mest spridda tidning har släppt in antisemitismen hos sig. Hur gick det till? Ingen hade väl trott att sossarnas främsta tidning skulle publicera amsagor om elaka judar.

Jag vill därför ha en förklaring från tidningsledningen. Såväl chefredaktören som politiska chefredaktören är skyldiga allmänheten en förklaring. Varför publicerades en antisemitisk artikel? Förklara!

Att Aftonbladets kulturredaktions anklagelser om organstöld bara är dravel visas nu också av Jerusalem Post. Det är Johan Wennström på SvD:s ledarsida gör oss uppmärksamma på det.

Igår i radion fick jag också höra om en annan skröna som sprids i Gaza, nämligen att israeliska underrättelsetjänsten sprider ut “sextuggumin” bland den palestinska ungdomen. Tuggumina sägs höja sexualdriften och på så vis fördärva ungdomen moraliskt. Källan till påståendet är Hamas. Det är AFP som förmedlat nyheten, som dock inte verkar ha plockats upp av några av de större nyhetsförmedlarna. Men kanske Aftonbladets kulturredaktion är intresserad av att utreda saken närmre?

Här är några mindre nyhetsförmedlare som rapporterat om anklagelserna om “sextuggummin”:
http://www.alarabiya.net/articles/2009/07/14/78716.html
http://www.google.com/hostednews/afp/article/A
LeqM5iflSn6wJWSpD_E55DV8LHxvldfiA
http://www.vasabladet.fi/wirestory.aspx?storyID=5169

___________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, aftonbladet, antisemitism, hamas, israel. Pingat på intressant.se.

Ska svenska regeringen be Israel om ursäkt för Aftonbladets antisemitiska artikel? Absolut inte. Aftonbladet må vara Sveriges största tidning, men eftersom en av de allra mest grundläggande principerna för vårt lands statsskick är att vi har pressfrihet måste regeringen bara låta allt vara. I längden kommer även Israel förstå att det är bäst så.

Israeliska regeringen har verkligen överreagerat på Aftonbladets antisemitiska artikel. Visst finns det antisemitism i Sverige. Den har vuxit och är inhemskt producerad. Det finns ett litet vänstergäng, etniska svenskar allihop, som avskyr Israel och inte drar sig för att dra fram gamla antisemititiska amsagor. Men det är en liten grupp. Just nu har den en ingång på Aftonbladets kulturredaktion, men jag tror att det bara är en tidsfråga innan sosseriet vaknar till liv och gör sig kvitt tidningens kulturchef Åsa Linderborg.

Carl Bildt förklarar rättsläget väl på sin blogg. Det är inte regeringens sak att ta ställning till om något som publiceras är olagligt eller inte, utan domstolarnas. Så ser vårt statsskick ut. Så ser de flesta demokratiska statsskick ut. Och så kommer också Israels statsskick se ut den dag fred har slutits med Palestina. Det är det normala för en demokrati.

Vi har en tryckfrihetsförordning som alla måste respektera och som föreskriver på vilket sätt eventuella brott mot denna grundlag ska beivras. Och en grundbult i denna lagstiftning är att politiken inte ska sätta sig till doms över tryck- och yttrandefriheten.

Det finns ett förbud mot hatbrott som inbegriper ett förbud mot antisemitisk agitation, men det är rättsväsendets – inte politikers – sak att påtala sådana brott och lagföra dem som till äventyrs sysslar med sådant.

Det vore värre för alla, Israel inkluderat, om svenska regeringen försökte näpsa pressen. Därmed inte sagt att företrädare för regeringen inte ska kunna kritisera innehållet i tidningarna. Yttrandefriheten gäller ju även för ministrar. Men att regeringen formellt på något sätt skulle ingripa mot en tidning hör inte hemma hos oss. Sorry Israel, vi gör inte så hos oss. Ni får leva med det.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, aftonbladet, israel, regeringen, carl bildt. Pingat på intressant.se.

Tågtrafiken på kvällarna mellan Uppsala och Stockholm har länge varit undermåliga. Nu blir de ännu sämre. Sista tåget från Uppsala till Stockholm ska på vardagarna gå kl 22.09. Monopolföretaget SJ har uppenbarligen ingen som helst kontakt med sina resenärer. Situationen är nu så usel att man bör fråga sig om SJ alls ska tillåtas köra tåg på sträckan.

Inom mitt parti har vi talat om att tågtrafiken mellan Uppsala och Stockholm måste upp på agendan. Att det sista tåget hem från Stockholm går kl. 23.11 en vardag och kl. 00.11 på fredag och lördag, har alltid varit en stort irritationsmoment. Jag vet inte hur många fester som förstörts av att gästerna måste bryta upp för tidigt för att kunna hinna med sista tåget. Och efter teaterbesök i Stockholm är det inte ovanligt att man måste skynda sig till tåget. Att ta en drink någonstans efter föreställningen går inte.

Det här är “helt skadat” för att låna ett uttryck från en person jag träffade på en fest igår som bor i Stockholm men som ofta hälsar på i Uppsala. Varför i hela fridens namn ska man inte kunna resa mellan Sveriges största stad och Sveriges fjärde största stad efter kl 22 på kvällen?

Det här visar väl ändå en gång för alla hur odugliga statliga monopol är? Jag tror inte SJ någon gång har gjort en undersökning bland sina resenärer för att ta reda på vad de tycker. För medborgarna går det inte heller att påverka företaget, eftersom det är ett statligt företag, som ska styras av marknadsekonomiska principer, trots att det är statligt, och har monopol på sträckan Uppsala-Stockholm. Mot statliga monopol är medborgarna maktlösa.

Som väl är finns det två regionala bolag som är intresserade av att ta över trafiken, Stockholms lokaltrafik och Upplands lokaltrafik. Jag skulle därför inte ha något emot om SJ försvann ut ur bilden helt och hållet. Frågan är om inte SJ borde förbjudas trafikera sträckan. Varför ska deras tåg blockera trafiken för bolag som är intresserade att ta över resenärerna och som dessutom kanske också bryr sig om dem?

________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sj, uppland, uppsala, stockholm. Pingat på intressant.se.

Jag läser bara Aftonbladets kultursida när den publicerar dumheter som sprids som ringar på vattnet. Alltså var jag tvungen att göra det nu. Herregud! Hur kan en judisk illegal organhandlare i New Jersey bli ett 20-tal rabbiner inbegripna i en konspiration av organstöld ledd av israeliska armén?

Egentligen borde måndagens artikel om påstådda organstölder i Palestina passerat med pinsam tystnad. Nu reagerade dock Israels regering kraftigt, och då blir det naturligtvis en nyhet. Ändå är det hela pinsamt – för Aftonbladet.

Donald Broströms artikel som anklagar Israeliska armén för att mörda och plundra palestinier på organ för transplantation innehåller ingenting av substans. Den händelse som refereras till skulle ha inträffat 1992. Något bevis för organstöld presenteras inte. Bara 17 år gamla påståenden. En “världsunik” bild presenteras av ett lik som sprättats upp och sytts igen. Men det är ju först inuti en kropp man kan se om ett organ saknas eller inte. Bilden visar inte att någon njure eller något annat organ saknas. Hur kan någon tro det?

Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg försvarar publiceringen av artikeln med att ryktena om organhandeln är värda att ta på allvar och utreda. Men varför det? Det rör sig ju om 17 år gamla rykten. Hur många andra skrönor om judar är det också journalistiskt viktigt att utreda? Ska journalister börja leta efter försvunna kristna spädbarn också?

Att Linderborg tror på de antisemitiska spökhistorierna bekräftas också av en annan pinsam detalj. Hon skriver att ett 20-tal rabbiner varit inblandade i organhandelskandalen i New Jersey, som uppdagades nu i juli.

Mig veterligen var det fem rabbiner som greps av polisen. Hur blev fem tjugo? Dessutom är det bara en person som ägnat sig åt organhandel och han är inte rabbin. Det är i alla fall vad jag kan utläsa av New York Times, som jag tror har bra mycket bättre koll på läget än Aftonbladet.

Nu undrar jag hur länge Linderborg kan vara kvar på Aftonbladet som kulturchef. Är det här den typ av kulturjournalistik som Sveriges mest lästa tidning tänker hålla sig med? Faktum är att det hela är så pinsamt att frågan borde gå vidare till ägaren LO. Tror också LO på Åsa Linderborgs konspirationsteorier om judar som mördar palestinier för att stjäla deras njurar?

____________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, israel, palestina, aftonbladet, åsa linderborg, donald boström. Pingat på intressant.se.

Jag ber om ursäkt för ett mindre genomtänkt blogginlägg som jag hade här förut.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om media, bloggosfären, youtube, amandavardet.

“I stället för att skicka dit 100 000 soldater borde vi skicka dit en miljon människor som vill hjälpa till”, säger Sven Wollter i Aftonbladet om svenska soldaters närvaro i Afghanistan.

Det är förståeligt att många är oroade över att svenska soldater hamnar i strid långt bort i ett fjärran land. Vad har vi där att göra? Vill verkligen afghanerna ha oss där? Tyvärr verkar svensk allmänhet vara underinformerad om situationen i Afghanistan. Jag tror därför inte att den diskussion som nu förs kommer att blir fruktbar. Bara det att man kallar in Sven Wollter som expert känns inte lovande.

Själv är jag mycket sugen att skriva något på debattsidorna, eftersom jag precis råkar ha läst in mig på ämnet, men det finns många Afghanistankännare i det här landet som kan mycket mer än jag. Varför är de så tysta?

Hur som helst, det man i alla fall inte ska tro är att det är Natoländerna som försöker “bomba Afghanistan till en demokrati”, som felaktigt påstås. Likaså att det skulle finnas ett utbrett folkligt motstånd mot Natostyrkorna. Styrkan, International Security Assistance Force, ISAF, har ett FN-mandat och är inte ogillad av folket. Tvärtom, faktiskt.

Däremot går det mycket långsammare att skapa stabilitet i området än vad någon hade trott. Mycket av detta beror på för få utländska soldater. ISAF är en av de minsta internationella insatserna någonsin. Kanske är det så att Natoländerna inte har gjort för mycket, utan för litet? En anledning till att talibanerna växer är att afghanerna misstänker att Natoländerna vill åka hem så snabbt som möjligt. Då kan det ju vara rationellt att samarbeta med talibanerna, även om man inte gillar dem, eftersom de kommer att bli kvar under mycket lång tid. Det påminner om Neapel där folk samarbetar med Camorran trots att de helst av allt skulle vilja slippa den. Om det inte finns någon polis måste ju någon annan upprätthålla säkerheten.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, afghanistan, sven wollter. Pingat på intressant.se.

Två saker är oändligt. Universum och människors dumhet. Jag vet att man som god kristen inte ska säga till andra att de är dumma i huvudet. Men hur ska man kunna låta bli? Hur kan Försvarsmakten utbilda någon till fältpräst som inte tror på Gud? Hur kan en företrädare för Svenska kyrkan försvara detta?

Upsala Nya Tidning rapporterade igår om en kvinna som genomgått utbildning till att bli bataljonspräst utan att vara prästvigd. Hon tror inte på Gud och inte på Jesus. Däremot tror hon på kristallhealing, det vill säga att man kan hela sjuka genom att lägga stenar på kroppen.

“För mig är själva livet Gud”, säger hon. Sin utbildning i andliga frågor har hon från Beloved Community i USA. UNT skriver: “På Beloved Communitys hemsida menar man sig bland annat ‘bevisa’ att det går att uppbåda övernaturliga krafter via filmer där organisationens ledare James Twyman genom tankekraft letar reda på gömda föremål.”

Det här är uppenbart en kvacksalvare det är fråga om. Hon säger sig vara expert på krishantering (psykologisk krishantering) och vill tjänstgöra inom försvaret. Är det här den typ av kompetens som vi ska tillhandahålla för soldater som tjänstgjort i strid och kan vara utsatta för posttraumatiskt stressyndrom? Kristallhealing?

Att charlataner försöker skapa sig en marknad är inget nytt. Men hur illa ställt är det när vare sig Försvarsmakten eller Svenska kyrkan förstår att det här bara är dravel och i värsta fall någonting skadligt?

Chefsfältprästen inom försvaret, och tillika företrädare för Svenska kyrkan, säger till UNT att “Huvudtanken är inte att vi ska missionera bland soldaterna utan i stället möta dem utifrån deras egna speciella behov. Sverige är mångkulturellt och vi har exempelvis både muslimer, hinduer, buddister och judiska soldater i svenska försvaret”, “ledorden vi arbetar efter är öppenhet och mångfald”.

Tydligen betyder öppenhet enligt Svenska kyrkan i det här fallet att en pastor, som ska bära titeln pastor, ska kunna tro på vad fan som helst. Ska satanistpräster också kunna bli bataljonspräster? Eller vad krävs egentligen för att en präst i Svenska kyrkan ska säga ifrån?

Att Försvarsmakten ser till att vi har andliga ledare för alla stora religioner som är representerade bland soldaterna är klokt och bra. Men då talar vi om de stora världsreligionerna. När blev kristallhealing en av dem? Hur många anhängare har kristallhealarna i vårt land?

Jag vet inte vad jag ska säga annat än att det här är det dummaste jag har hört på länge. Ett aprilskämt som blivit verklighet.

___________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, religion, försvarsmakten, svenska kyrkan. Pingat på intressant.se.

Av en kompis fick jag en länk till en film på Youtube. Tydligen finns det en tjej som heter Amanda som har en blogg med hundratusen läsare om dagen (eller var det i veckan?), som i alla fall för mig är fullkomligt obegriplig. Jag förstår allt jag läser, men jag undrar vari läsvärdet ligger.

Kolla först filmen och förundras:

Vad är det egentligen för konstigt ljud hon utstöter hela tiden? Mm-någonting.

Här är länken till bloggen: amandavardet.blogg.se

Jag hoppas att någon socialantropolog tar sig an det här fenomenet ganska snart, för jag fattar inte hur en blogg av den här typen kan ha några läsare över huvud taget. Är det lyteskomik det handlar om?

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om media, bloggar, bloggosfären. Pingat på intressant.se.

Semestern är nu slut. Nu blir det bloggande igen. Kommentarer är i vanlig ordning välkomna.