Stefan Olsson

Hur många artiklar i dagspressen finns det som försvarar föräldrar som uppfostrar sina barn på på vanligt vis, såsom de flesta gör, till män och kvinnor, som klär sina söner i blått och sina döttrar i rosa? Inga. Hur många artiklar finns det som klagar på att så många föräldrar uppfostrar sina barn på det vanliga sättet? Många. Varför är det så?

Jo, det beror på att “overklighetens folk” dominerar kultur och media. Det är precis som Göran Hägglund talat om ett par gånger och skrivit om på DN Debatt. Det finns en mycket stor skillnad mellan dem som anser sig stå för kultur och bildning och hur folk i allmänhet lever.

Hägglunds inlägg har väckt oerhört många reaktioner, fler än det går att räkna, vilket skvallrar om att kritiken är mitt i prick. Så här mycket mothugg får ingen debattör om han inte utmanat just dem som det handlar om. Om det inte fanns någon kulturelit skulle Hägglunds ord eka tomt. Ingen skulle reagera för ingen skulle känna igen sig i kritiken. Nu går det inte en dag utan att någon representant ur kultureliten försöker förneka sin egen existens.

Problemet med kultureliten är att den är så moralistisk, på ett negativt sätt. I sin jakt på idealsamhället hittar den bara fel på allt och alla. Det är fel att inte köpa kravmärkta varor, fel att inte köpa rättvisemärkt kaffe, fel att bära päls, fel att åka bil, fel att cykla utan hjälm, fel att vara hemma med sina barn, fel att tro på Gud, fel att röka, snusa och dricka. Dessutom är det fel att tycka om Shakespeareföreställningar med tidstypiska kläder och scenografi, och det är fel att inte tycka att Mozarts Trollflöjten blir “intressant” om den inte utspelas i Tyskland på 30-talet. Så där håller det på.

Det värsta är dock inte att denna vänstermoralism existerar, för jag tror att den alltid kommer att finnas, det värsta är att nästan allt detta sponsras med statliga medel. Vi betalar skatt för att kultureliten ska förklara för oss att vi är dåliga människor.

Tack, Hägglund, för din artikel. Jag delar din syn på “overklighetens folk” på kulturinstitutioner och medieredaktioner i Stockholm. Enda problemet är att jag önskar att jag hade skrivit den själv.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kristdemokraterna, göran hägglund, overklighetens folk, verklighetens folk. Pingat på intressant.se.

Så plötsligt kommer en glädjande nyhet från ett av oppositionspartierna. Miljöpartiet verkar ha släppt sitt orealistiska krav på att svenska soldater inte ska samarbeta med Nato-styrkorna i Afghanistan. Istället ansluter man sig till det som med all sannolikhet kommer att bli den amerikanska huvudlinjen.

Det såg mörkt ut ett tag borta hos mp efter att Maria Wetterstrand förklarat att svenska trupperna skulle tas hem om det inte gick att få dem att arbeta fristående från Nato och särskilt USA. Ett fullständigt orealistiskt krav, eftersom Sverige därmed inte skulle ha tillgång den gemensamma militära infrastruktur som Nato byggt upp.

Med presentationen av partiets egna Afghanistanmotion verkar dock detta krav vara borta. Istället förespråkas att en tydligare exit-strategi plockas fram. Säkerhetsläget ska vara avgörande för tillbakadragandet och målsättningen ska vara att kunna överlämna ansvaret till afghanska regeringens egna trupper och polis.

Därmed ansluter sig mp till samma linje som USA och övriga Natoländer är inne på. Barack Obama har inte lagt fast USA:s strategi fullt ut ännu, men allt talar för att polis-linjen, dvs. en storsatsning på den afghanska polisen, kommer att vara första prioritet.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, afghanistan, miljöpartiet, nato, usa. Pingat på intressant.se.

Igår publicerade Smålandsposten en krönika av mig om Forum för levande historia. Jag besökte utställningen förra veckan. Ett av mina intryck är att det kanske nu också är hög tid att berätta historien om dem som med förnuftet i behåll aldrig trodde på lögnerna om Pol Pots drömrike.

På 1970-talet fanns också många som inte trodde på lögnerna om Pol Pots drömland, trots att såväl riksdagsledamöter, biskopar, liberala ledarskribenter, producenter på SVT, diplomater och många andra inflytelserika personer sjöng med i kören. Envist höll de fast vid att kommunismen som sådan var ond. Hur tänkte de när det blåste som värst?

Läs hela krönikan på smp.se:
Förnuftets historia värd uppmärksamhet

____________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, forum för levande historia, pol pot, kambodja. Pingat på intressant.se.

Det förvånar mig hur lättkränkta Sverigedemokrater är. Det är många i vårt samhälle som känner sig kränkta för allt möjligt. SD:s anhängare verkar inte vara något undantag.

Min artikel på Aftonbladets hemsida och mitt förra blogginlägg togs emot med starka reaktioner. Jag kritiserade partiet för att ha plockat upp naziinfluerad 30-tals retorik. Som med alla andra debattinlägg kan min uppfattning kritiseras. Några företrädare för SD har också kommit med sakliga motargument.

De allra flesta, såväl på min blogg som på AB:s hemsida, har dock brustit ut i något som närmast kan beskrivas som gråtattacker. Jag sägs vara en representant för det förtryckande etablissemanget som ger sig på stackars lilla oskyldiga Sverigedemokraterna.

Reaktionen påminner om dem som tycker att de är “strukturellt förtryckta”. Som bekant finns det invandrare som påstår sig vara utsatta för “strukturell rasism”, och feminister som klagar över det ständigt närvarande patriarkatet. Sverigedemokraterna har sin egen variant av detta, “etablissemanget”.

All kritik av partiet uppfattas därför som kränkande. Den sjuka kulturen av “först kränkt vinner” florerar uppenbarligen även hos Sverigedemokraterna. Så fort man säger något kritiskt börjar de darra på underläppen.

Partiet borde ta sig samman om det ska delta i den normala politiska debatten. Det finns ju en ganska självklar anledning till det är hårt ansatt. Nästan ingen håller med om dess politik. Partiet har ungefär 2 procent av rösterna. Det betyder att 98 procent har en annan politisk uppfattning. Då är det väl inte så märkligt att partiet får mycket kritik.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverigedemokraterna, kränkt, rasism, feminism. Pingat på intressant.se.

Jag började skriva på ett blogginlägg om Sverigedemokraterna häromdagen. Det blev rätt bra tyckte jag själv, och tyckte samtidigt att det hade ett brett allmänintresse. Jag skickade det därför till Aftonbladet, som nu publicerat det på sin hemsida.

När jag skrev på min avhandling stötte jag på begreppet “liberal-marxism”. Det är ett begrepp från 30-talet som Sverigedemokraterna har plockat upp.

Året är 1933. Hitler har tagit över makten i Tyskland. I Sverige låter sig Sveriges Nationella Ungdomsförbund, högerns dåvarande ungdomsförbund, inspireras. Man tar på sig uniformer och sätter upp stormtrupper. Förbundet ger också ut en skrift som heter “Ett nationellt samlingsmanifest”. Budskapet är att det är dags att göra upp med det “liberal-marxistiska” samhället. Vurmen för nazismen inom ungdomsförbundet slutar med att Arvid Lindman, den legendariske högerledaren, bryter banden med förbundet och startar ett nytt ungdomsförbund.

Läs hela inlägget på Aftonbladet.se:
”Så ser man att SD:s retorik är nazi-influerad”

Och vad grundar jag analysen på? undrar kanske någon. Lämplig litteratur i ämnet är Herbert Tingsten, Fascismens och Nazismens idéer; Stefan Olsson, Den svenska högerns anpassning till demokratin; Uno Hammarström, Ett nationellt samlingsmanifest
.
_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, nazism, sverigedemokraterna. Pingat på intressant.se.

Förr var det valfriheten som sossarna var rädda för. Rädslan gick över. Nu är det vinst. Kommer månne de borgerliga partierna vinna den kampen också?

Det är statsvetaren Stig-Björn Ljunggren som i Dagens Samhälle konstaterar att de borgerliga partierna vunnit kampen om valfriheten, och striden nu gått vidare till frågan om vinstdrivande företag. Han har helt rätt. På 80-talet ville borgerligt styrda Sollentuna låta företaget Pysslingen driva förskola. Stor politiskt strid utbröt. Riksdagen ingrep med lagstiftning. Nu mer än 20 år senare har socialdemokraten Thomas Bodström tagit plats i styrelsen för nämnda företag.

Sossarna har givit upp valfrihetsmotståndet. Frontlinjen har istället flyttats till de vinstdrivande företagen inom vård och omsorg. Ska förskolor och äldreboenden få gå med vinst?

Som borgerligt sinnad tycker jag att svaret är ett självklart ja. Vinstdrivande företag är bra. Det spelar ingen roll om det rör sig om pizzarestauranger, skotillverkare eller matvarubutiker.

Men i det socialdemokratiskt indoktrinerade delarna av befolkningen kan man inte se det uppenbara, att vinstdrivande företag i vård och omsorg inte är annorlunda än några andra vinstdrivande företag. Just på dessa områden är det fy och skam att ägna sig åt företagsamhet. Så här uttrycker sig en professor i statskunskap, vän av den socialdemokratiska ordningen, om en pågående upphandling i Uppsala:

Men eftersom hälften av förskolorna i Uppsala redan är privata så kommer ju beslutet att låta Helianthus AB ta över en ännu större del av förskoleverksamheten att de facto minska valfriheten för föräld­rar att kunna välja kommunalt drivna förskolor – alltså förskolor som inte i första hand drivs som vinstdrivande företag som sätter aktieägarnas intressen i första rummet.

Att samma människor accepterar vinstdrivande företag för sådana synnerligen viktiga saker som vår försörjning av mat och kläder, men inte för förskolor, visar att det rör sig om en irrationell rädsla. 120 års socialistisk propaganda skördar sina offer.

____________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, förskola, socialdemokraterna, vinst, valfrihet. Pingat på intressant.se.

Äntligen är jag klar med min talibanstudie på jobbet. Den går tyvärr inte att ladda ned från FOI:s hemsida, därför lägger jag den här. Det är en offentlig handling.

Rapporten handlar om hearts and minds-problematiken i Afghanistan. Kriget går ju som bekant inte så bra. Jag har därför för Försvarsdepartementets räkning gått igenom vad forskningen säger om problemet med att många afghaner frivilligt samarbetar med de egentligen rätt så impopulära talibanerna. Rapporten diskuterar också “counterinsurgency” (upprorsbekämpning) och opinionsbildningens betydelse i kriget. Därtill innehåller rapporten också en enkel bakgrundsbeskrivning som förklarar varför situationen är precis så krånglig som den verkar.

Länk till rapporten:
Kampen om “hearts and minds” i Afghanistan

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, talibanerna, afghanistan, isaf, nato, utrikespolitik, säkerhetspolitik. Pingat på intressant.se.

Två av mina kolleger skriver väl på Newsmill om varför det är dags att förnya debatten om Sveriges säkerhetspolitik. Eftersom riksdagen redan antagit en “solidaritetsdeklaration” omfattande EU och de nordiska länderna, har vi moraliskt sett lämnat den gamla neutralitetspolitiken bakom oss. Nu måste vårt agerande som land också anpassas till denna deklaration, om den alls ska ha någon trovärdighet.

Formellt sett har Sverige övergett neutralitetspolitiken sedan flera år tillbaks, men den lever ändå kvar i folks allmänna föreställningar. Socialdemokraterna brukar säga att Sverige ska “alliansfritt” utan att vara neutralt, men få förstår skillnaden. I verkligheten tänker sig de flesta svenskar att neutralitetspolitiken lever kvar.

Allt fler har dock kommit att ifrågasätta detta, dels med tanke på EU-medlemsskapet, dels med tanke på Sveriges numera tämligen omfattande samarbete med NATO. Med solidaritetsdeklarationen knyter vi oss ännu hårdare till EU och NATO.

Så hur långt ska vi gå? Läs artikeln på Newsmill och fundera. Jag vet vilket alternativ jag vill se, nr 4, med extra avtal av typ nr 3.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, säkerhetspolitik, försvaret, försvarspolitik, nato. Pingat på intressant.se.

Systembolaget har försämrat servicen uppe i norra Dalarna, i Särna och Idre. Leveranstiderna har mer än fördubblats. Bofasta och turister klagar, men Systemet vill inte lyssna. Jag har skrivit om problemet på Newsmill i hopp om att artikeln ska få spridning. Kanske det finns fler byar ute i landet som Systembolaget inte heller bryr sig om.

Det har påpekats att under turistsäsongen, såväl sommar som vinter, tiofaldigas befolkningen. Då finns det upp till 20 000 invånare, vilket borde vara mer än tillräckligt för att få en egen butik. Men Systembolaget har som policy att det bara ska finnas en butik per kommun (Dalarnas Tidningar 090721) och Idre och Särna tillhör Älvdalens kommun där det som sagt redan finns en butik. Att Älvdalens kommun råkar vara en glesbygdskommun med långa avstånd verkar inte spela någon roll.

Läs hela artikeln på Newsmill:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/18/avveckla-systembolaget-glesbygdens-skull

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, systembolaget, idre, särna, alkoholpolitik. Pingat på intressant.se.

Av en vän har jag fick jag ett tips om en professor vid Åbo universitet som är kritisk mot finska statens planer på att lägga samman kommuner. Precis som i Sverige finns det en irrationell tro på att stordrift alltid effektiviserar verksamheten och spar pengar. Argumenten skulle lika gärna kunna gälla för regiondebatten i Sverige.

Matti Virén är professor i ekonomi och menar att särskilt sammanläggningar av kommuner med mer än en centralort är problematiska:

Särskilt svårt har det varit att få ner kostnaderna i fusionerade kommuner med flera centra. Det finns sådana som har till och med tre–fyra ungefär lika stora centra. Sådant blir oerhört dyrt att upprätthålla.

Det är ju precis det som skulle hända om Uppsala län lades samman med Västmanland, Gävle och Dalarna. Vi skulle få fyra residensstäder som alla skulle göra anspråk på att vara den ledande orten.

I det finska fallet kommer man inte heller kunna spara på personal eftersom det ingår i sammanslagningarna att ingen personal får sägas upp på fem år. Det skulle inte förvåna mig om de svenska fackföreningarna lyckades förhandla fram något liknande vid en eventuell sammanslagning av landsting i Sverige.

Vad är det då man vill effektivisera i Finland? Jo, sjukvården. Känns det igen? Och vad säger Virén? Åbo underrättelser skriver:

De senaste kommunfusionerna gjordes egentligen för att trygga social- och hälsovården. Hur tycker du det har lyckats?
– Knappast har den sektorn vunnit särskilt mycket. Det enda vettiga är att staten tar över och ordnar upp den här biten, så kan kommunerna ta hand om resten.

Huvudet på spiken.

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, regionfrågan, landsting, landstinget i uppsala län, finland. Pingat på intressant.se.

Hur larvig är inte kritiken mot att Mona Sahlin åker till Mallorca på ett 50-årskalas? Det här är en variant på samma tema som hetsen mot Wanja Lundby-Wedin. Många sossar tror om sig själva att de är mer moraliska än andra. En god sosse lever inte i lyx, tar inte ut höga styrelsearvoden, delar inte ut miljonbonusar osv. Men sossar är vanliga människor.

Jag är inte förvånad att kvällspressen gör en stor grej av det här. Den älskar ju “skandaler” och varför då inte spela på myten om socialdemokraten som ett helgon. Däremot förstår jag inte hur myten i sig kan ha en så stark ställning inom sosseriet.

Att det är en myt är i alla fall självklart. Vem skulle tacka nej till att bli bjuden på 50-årsfest på Mallorca? Knappast någon. Nu råkar Sahlin vara kompis med Michael Bindefeld vars fest det handlar om. Ska hon sitta hemma bara för att hennes partikompisar inte kan unna henne lite vardagslyx som de själva inte skulle tacka nej till?

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, mona sahlin. Pingat på intressant.se.

I min korridor på jobbet sitter några av Sveriges främsta säkerhetspolitiska analytiker. Ungefär så här går snacket efter Obamas besked om att det inte blir något försvar mot långdistansrobotar i Polen och Tjeckien:

Förslaget innebär inte någon nedrustning från USA:s sida, snarare ett byte av vapensystem. Det finns en gammal tvist i frågan som spökar. Republikanerna har tidigare varit för fasta installationer med skydd mot långdistansrobotar, medan demokraterna velat prioritera rörligt missilförsvar av medeldistanstyp. Obamas ny förslag betyder att man nu satsar på demokraternas käpphäst istället.

Militärt sett har detta liten betydelse eftersom utvecklingen inom medeldistansförsvaret närmar sig långdistansförsvaret rent tekniskt. I framtiden kommer man kunna skjuta ned långdistansrobotar med hjälp av Aegis-kryssare som ligger och guppar på Östersjön. Det är därför som Polen och Tjeckien tar beskedet med ro. USA kommer fortfarande att satsa på ett starkt missilförsvar i området. Det kanske till och med blir större amerikansk närvaro av det här.

Politiskt sett är det hela dock mer bekymmersamt eftersom missilförsvaret är en bricka i stormaktsspelet. Ryssland har hela tiden motsatt sig det markbaserade försvaret mot långdistansrobotar. Man har uppfattat det som riktat mot sig, och inte Iran som USA påstår.

När Obama nu lägger ned projektet med markbaserat långdistansförsvar tycker sig Ryssland ha vunnit matchen. USA säger att de kommer begära något av Ryssland i gengäld, men det är oklart om det verkligen har förhandlats fram något. Med den attityd som Ryssland uppvisat på senare år, att visa sig stöddiga istället för att vilja resonera som en normal demokratisk stat, hade det möjligen varit mer lämpligt att först utkräva något av Ryssland i utbyte med nedläggningen av missilförsvaret, offentligt, så alla ser vad som sker.

En kritisk analytiker uttryckte det så här: “Vi befinner oss i en situation som liknar den vid 1980, men med Jimmy Carter som omvald president”. Med andra ord. Det är kanske just nu som USA borde ha spelat maktspelet, såsom Ronald Reagan gjorde, eftersom det verkar vara det spel som Ryssland själv vill spela.

Personligen instämmer jag i den kommentaren. Det är alldeles riktigt att risken att Ryssland skulle angripa något Natoland med vapen är obefintlig. Risken för krig i vårt närområde är ytterst liten. Däremot uppträder inte Ryssland på ett sätt som gör att man kan anse att landet är en fungerande medlem i den demokratiska familjen. Dess vilja att spela maktspelet, istället för det demokratiska samtalsspelet, är ett problem.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, usa, ryssland, nato, polen, tjeckien. Pingat på intressant.se.

Många i Uppsala har med rätta surnat till över SJ:s senaste tilltag att dra in ytterligare en avgång från Uppsala till Stockholm. Nu går sista tåget redan kl. 22.09 på vardagar. Tidigare gick sista turen kl 23.09, vilket de flesta tyckte var tjyvsnålt som det var. I helgen hade jag förmånen att äta middag med ordföranden i Upplands Lokaltrafik, Fredrik Ahlstedt (m) och passade då på att fråga vad som egentligen händer med tågen. Han hade en del intressant att berätta, som är värt att informera om.

Fredrik berättade att SJ har fått för sig att varje avgång ska vara lönsam. Så gör man nämligen inom flyget där SJ:s VD Jan Forsberg har sin bakgrund. Kvällsavgångarna från Uppsala har inte den rätta lönsamheten. Nästa steg kommer sannolikt att bli att dra in ett antal avgångar mitt på dagen som inte heller täcker sina kostnader. Uppsala var dock inte ensamt drabbat, berättade Fredrik, utan alla städer har råkat ut för liknande.

I samtal med SJ har Upplands lokaltrafik påpekat att resenärerna kanske vill betala extra för sena avgångar. Dessutom är det möjligen så att resenärerna också tänker sig att en pendel ska gå regelbundet, oavsett om det är fullt i varje vagn eller inte, och att det är just den tjänsten man betalar för. SJ har dock inte velat lyssna.

Glädjebudksapet är dock att lagom till att nya Resecentrum i Uppsala står klart 2011 behövs inte SJ längre. Då är Uppsala station rustat för att ta emot pendeltåg från Stockholms lokaltrafik. SL och UL är redan överens om att etablera en pendel ända från Gävle som ska gå på regelbundna tider långt in på natten. Allt detta förutsätter dock att regeringens planer på att avskaffa SJ:s monopol blir verklighet, vilket i sin tur förutsätter en valseger för Alliansen 2010, eftersom de rödgröna redan förklarat att de vill ha monopolet kvar. Men det finns alltså ljus i slutet av järnvägstunneln. Redan 2011 kan vi säga hej då till SJ.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, uppsala, uppland, sj, alliansen. Pingat på intressant.se.

Jag kan idag avslöja innehållet i ett brev som skickats till mig från Expressen som visar att tidningen driver en kampanj mot finansministern. Tydligen stannar inte denna kampanj vid artiklar i tidningen, utan har nu utvecklats till en mejlkampanj.

Nu överdriver jag förstås. Men faktum är att om en politiker hade skrivit nedanstående brev till Expressen så hade det låtit ungefär så. Tänk feta rubriker, tänk “avslöjanden”.

Jag har fått ytterligare ett brev från Expressen där man försvarar sina angrepp på finansministern. Jag vet inte varför just jag har blivit mottagare av dessa brev, men man får väl se det som ett tecken på sin nyvunna värdighet som väldigt inflytelserik bloggare i mediavärlden. Tackar ödmjukt för denna upphöjelse.

Så skriver reportern Karl-Johan Karlsson:

Hej igen!

Mvh
Karl-Johan Karlsson

Välskrivet. Skulle platsa som blogginlägg på Aftonbladets ledarsida. 90% av innehållet består av egna tolkningar av vad finansministern “egentligen” vill. Det är så ett bra blogginlägg ska se ut, men är det vad en nyhetsartikel ska bygga på? Det finns ju någonting som heter fakta också. Och hittills har vi inte sett några, och vi lär inte få se några heller. Det finns ingen hemlig plan, som Expressen påstår. Det är en fantasi. Det finns en powerpointbild som förklarar effekterna av jobbskatteavdraget, som innehåller fakta som är allmänt kända bland ekonomer. Undrar vad tidningen ska skriva härnäst, att A-kursen i nationalekonomi på Stockholms universitet egentligen är hemlig?

_____________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, expressen, anders borg. Pingat på intressant.se.

Jag kan idag “avslöja” regeringens nya hemliga plan. Alla hushåll kommer att få mer pengar att röra sig med. Regeringen har inte velat berätta detta i klartext, verkar det som, men genom att Expressen kommit över hemliga papper, vet vi nu regeringens egentliga avsikt: Alla ska få mer pengar i plånboken!

Skämt åsido. Efter att ha skrivit ett kritiskt inlägg om Expressens påstående om att regeringen smider planer på att sänka allas löner fick jag ett brev från den reporter som skrivit artikeln:

Hej!

Mvh
Karl-Johan Karlsson

Det var vänligt av Expressen att vilja svara på kritiken. Jag har därför nu skickat ett svarsbrev, där jag ytterligare förklarar varför jag tycker att artikeln inte är opartisk.

Hej Karl-Johan

Stefan Olsson

Den powerpointbild som Expressen själv publicerat på sin hemsida innehåller inte bara hemskheter, vilket man kan tro om man bara läser rubrikerna. Om allt i detta dokument skulle vara hemligt skulle det betyda att regeringen hemlighöll att den ville minska arbetslösheten. Jo, tjena.

Rolig läsning i ämnet finns också på Second Opinion:“Missvisande i Expressen om regeringens skatteförslag”:

I artikeln står det även att Stefan de Vylder skulle ha kopplat sänkningen till det amerikanska begreppet ”working poor” – de som jobbar men har låga löner. Detta tillbakavisar han.
- Det var inte i anslutning till en sänkning av lönen före skatt, utan till minskad a-kassa och sjukförmåner jag sade så. Det är två helt skilda saker.

Expressens egen auktoritet, som citeras även i brevet till mig, nationalekonomen Stefan de Vylder, tar avstånd från praktiskt taget allt i tidningens artikel. Ridå.

_______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, expressen, regeringen, anders borg. Pingat på intressant.se.

Med feta rubriker påstår Expressen och dess reporter Karl-Johan Karlsson att regeringen tänker sänka lönerna för alla. Planen skulle dessutom vara hemlig. Skitsnack, tänkte jag omedelbart. Det tror inte jag på.

Och mycket riktigt. Det finns inga hemliga planer på sänkta löner. Av det påstått hemliga dokumentet som ligger på Expressens hemsida framgår att regeringen räknar med att reservationslönen kommer att sänkas som en följd av jobbskatteavdraget.

Vilka är det då som har “reservationslön”? Ingen. Reservationslön är ingen lön på riktigt, utan ett teoretiskt begrepp. Det står för den lön en person vill ha för att hon ska tycka det arbete lönar sig. När reservationslönen är låg lönar det sig att arbeta. När den är hög lönar det sig att leva på bidrag. En sänkning av reservationslönen är alltså inte ett problem, eftersom det betyder att fler kommer ut i arbetslivet.

I Sossesverige är det bättre att ta emot bidrag på 10 000 kr i månaden än att jobba för 18 000 kr i månaden. Det är själva innebörden i den socialdemokratiska bidragsmodellen. Det är därför sossarna, och tydligen också Karl-Johan Karlsson på Expressen, inte vill ha sänkt reservationslön.

_____________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, expressen, karl-johan karlsson, regeringen, socialdemokraterna. Pingat på intressant.se.

–Varför bränner man containers?
–Tråkigt!! Vi vill ha konstgräsplan på våra gårdar här, vi har behövt de sen 90-talet!

Så svarar en 23-årig kille från Rosengård i Malmö på frågan om varför vissa unga män i området startar bränder. Nu har samma sak hänt i min stad Uppsala. Bilar bränns och man slåss med polisen.

Vad ska vi göra åt problemet? Fixa en konstgräsplan i Gottsunda, som Michael Niklasson skriver i Aftonbladet? Jag tror inte det. Det senaste bråket här i Uppsala var inte i Gottsunda utan i Stenhagen. Här finns en konstgräsplan. Så om det var konstgräs det hängde på skulle problemet varit löst för länge sedan.

Med Stenhagen är det också så att det inte heller är ett nedgånget bostadsområde av miljonprogramstyp. Det är från 90-talet. Därtill har kommunen varit förutseende nog att bygga radhus och villor i området. Stenhagen är verkligen inte en betongförort.

Varför blir det då bråk? Huvudförklaringen är att de apar efter Malmö och Göteborg. Det har varit oroligt i Stenhagen förr. Dessutom brukar det vara samma personer som ställer till bråk i Stenhagen som i Gottsunda. Det är samma gäng.

Det finns egentligen ingen bra förklaring till varför killar i de här områdena beter sig på det här sättet. Jag skulle önska att föräldrarna hade bättre koll på vad deras söner har för sig. Visst, killarna är sysslolösa och känner sig utanför samhället. Men de är inte arbetslösa, utan går fortfarande i skolan.

Just i Stenhagens fall tror jag dock att problemen kommer att lösa sig. Det rör sig inte om fler personer än att polisen vet vilka de är till namnet. Det borde gå att dämpa bråken genom att tala med varje person enskilt, eller åtminstone anstiftarna, och deras föräldrar.

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, uppsala, stenhagen, gottsunda. Pingat på intressant.se.

I det stundande kyrkovalet kommer jag att rösta på Frimodig kyrka. Det är framför allt synen på församlingslivet som gör att jag kommer att stödja detta parti. Det är dessutom det enda parti som fullt ut är motståndare till det bisarra partisystemet.

Sist när det begav sig röstade jag på POSK, som är det stora partiet som också står fritt från riksdagspartierna. Att jag byter parti beror på att POSK inte vill avskaffa partisystemet som sådant, utan bara bli av med riksdagspartierna. Det håller inte. Enda sättet att bli av med partisjukan är att avskaffa systemet med partival.

Det finns bättre sätt att organisera demokratin i kyrkan. Alternativet heter den vanliga föreningsmodellen, samma modell som tusentals ideella föreningar i Sverige arbetar efter. Det är den naturliga modellen för en organisation som bygger på frivillighet.

Jag tror också att vägen tillbaka till en kyrka som verkligen når ut till alla går via livskraftiga församlingar, församlingar som bygger på gudstjänsgemenskap där folk träffas och lär känna varandra. Sekulariseringen har ju gått rätt långt i vårt land, och många kyrkor saknar ett fungerande församlingsliv. Gudstänsterna är tråkiga, med få deltagare. Samtidigt finns det också församlingar som fungerar oerhört bra med massor med folk i bänkarna på söndagarna. Det går alltså att göra något, om man vill.

Inget av detta kommer dock att kunna beordras fram ovanifrån. Människor i dagens samhälle lyssnar inte på auktoriteter på samma vis som förr. Ingen lyssnar till en biskop bara för att hon är biskop. Men däremot lyssnar människor på sina vänner och bekanta. Det är från mun till mun de viktigaste budskapen sprids, så även evangelium. Jag tror alltså att vägen tillbaka till Kristus för svenska folket är att små livaktiga församlingar smittar av sig på sin omgivning. Steg för steg kommer då folk att återvända till kyrkan.

Det parti som kommer närmast denna vision är Frimodig kyrka som värnar om små församlingar och tycker att medlemmarna ska få välja vilken församling de ska vara med i. Det är det enda parti som sätter församlingen i centrum. Alla andra partier sätter kyrkobyråkratin och partisystemet i centrum.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, religion, kyrkovalet, frimodig kyrka. Pingat på intressant.se.

Jag är inte konspiratoriskt lagd. Men Carin Götblad har en byk otvättad, som få verkar bry sig om. Till skillnad från de amsagor som Aftonbladets kultursida sprider finns det en trave bevis. Läs min recension av Dick Sundevalls bok om polisens hemlige agent Peter Rätz:

Sundevall kan övertygande visa att ingen mindre än nuvarande länspolismästaren i Stockholms län Carin Götblad varit höggradigt inblandad i en av de mer märkliga brottsprovokationerna som genomfördes i Visby 2000 när hon var länspolismästare på Gotland. Ett fall som slutade med att en person dömdes för köp av narkotika, trots att han egentligen var säljaren!

Recensionen finns på Svensk Tidskrifts hemsida: www.svensktidskrift.se.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, juridik, carin götblad, dick sundevall, peter rätz. Pingat på intressant.se.

Claes Borgström och Thomas Bodström har som bekant en advokatfirma ihop. Båda är kända som framgångsrika brottsmålsadvokater. Den ene är dessutom f.d. justitieminister och nu riksdagsman. Lysande begåvningar skulle man kunna tro. Tillåt mig tvivla.

Borgström.

Claes Borgström var den advokat som försvarade Anna Odell. Jag har läst domen. Det har ju sagts att ett konstverk inte kan vara olagligt och att Odell därför borde friats. Jag tycker inte så, men låt oss för argumentets skull anta det är den linjen som ska drivas. Vilken paragraf ska vi då ta till? Jag vet faktiskt inte, för jag är inte laglärd, men jag skulle i alla fall inte ta paragrafen om meddelarskyddet i yttrandefrihetsgrundlagen.

Meddelarskyddet, även kallat angiveriskyddet, är den paragraf som skyddar personer som lämnar uppgifter till media. Den har kommit till för att tjänstemän i offentlig förvaltning ska kunna avslöja missförhållanden i den egna myndigheten utan att bli trakasserad av sin arbetsgivare.

Vad har då den med en konstnärs yttrandefrihet att göra? Ingenting, naturligtvis. Anna Odell har ju inte läckt några statshemligheter till pressen. Ändå var det denna paragraf som Borgström hängde upp försvaret på. Mycket märkligt.

Bodström.

Thomas Bodström har idag i Sveriges Radio sagt att han inte kan uttala sig om det senaste Pirate Bay ärendet. En domstol har ju tvingat fram en avstängning av Pirate Bay från nätet. Lagen som tillämpas har Bodström skrivit. Nyfikna journalister har därför undrat om han tycker att lagen funkar bra. Men Bodström vill inte säga något för då begår han grundlagsbrott, påstår han, eftersom han är riksdagsman.

Som jurist och f.d. justitieminister borde han också kunna redogöra för vilken paragraf i grundlagen som skulle hindra honom från detta, men jag förstår att han inte säger det, för det är 11 kap. 7 § i regeringsformen. Och den säger faktiskt inte alls någonting om att riksdagsmän måste sätta munkavle på sig själva.

Den säger att riksdagen, alltså riksdagen tillsammans, inte får bestämma hur en domstol ska döma i ett särskilt fall. Riksdagen får inte ta upp ett brottsmål och rösta om hur en domstol ska döma. Regeringen får inte heller göra det. Domstolen ska döma självständigt. Det är vad lagen säger. Den säger inte att en enskild riksdagsman inte får kommentera enskilda brottmål.

Bodström säger alltså fel, och man kan på goda grunder misstänka att han gör det, inte av okunskap, utan för att han inte vill kommentera fallet. I så fall tycker jag att han också kan säga det, istället för att luras.

______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, anna odell, claes borgström, thomas bodström, juridik. Pingat på intressant.se.