Stefan Olsson

Vi får nog räkna med att sossarnas dubbla budskap om privata vårdföretag fortsätter. Ena dagen går man till storms mot vinstuttag. Nästa dag bryr man sig inte.

Häromdagen skrev Mona Sahlin i DN:

Medborgarna och patienterna ska stå i fokus – inte producenterna. Skattepengar för välfärd ska gå till välfärd – inte till aktieägarnas vinstuttag.

Men idag när frågan varit uppe till debatt, då många ombud har velat ha en reglering av vinstuttagen, säger partistyrelsens företrädare Ylva Johansson:

Vi har sagt nej till att tala om lagstiftning eller om ett förbud mot vinstuttag. Varför? Jo, vi tror att om vi säger att man inte får plocka ut vinsten måste det också sägas att man inte får ge väldigt höga styrelsearvoden, inte ge konstiga bonusar, inte ha interndebitering till ett moderbolag på Jersey, inte får låta pengarna försvinna någon annanstans i verksamheten.

Sossarna vill alltså inte göra något åt att en vårdföretagare stoppar vinsten i egen ficka, drar iväg till bilhandlaren och köper sig en sprillans BMW, som han sen glider omkring med på stan.

Istället vill partiet att man ska styra företagen med kvalitetskrav. Jaha. Så var det med den socialismen. Just detta råkar nämligen vara precis så vi i alliansen vill ha det.

Icke desto mindre kommer i alla fall debatterna här hemma i landstinget fortsätta som vanligt med attacker mot vårdföretagarna. Hos oss har de i samförstånd med alliansen privatiserat tre vårdcentraler. Men varje gång vi har landstingsfullmäktige är det glömt. Sossarnas obeslutsamhet om välfärdsföretagen får vi alltså dras med ytterligare en mandatperiod, verkar det som.

____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, sossekongressen, sahlin, ylva johansson. Pingat på intressant.se.

Jag kan väldigt lite om teologi. Däremot har jag ägnat många år åt att studera politik. Jag tänkte därför starta en ny serie inlägg på min blogg som jag kallar för ”Statsvetaren läser Bibeln”.

Många av Bibelns texter behandlar politik. Syftet med texterna är naturligtvis ett helt annat, att förmedla ett teologiskt budskap, men i många fall finns intressanta aspekter, som kan vara värda att kommentera utifrån vår tids kunskaper om politik. Kommentarerna är högst anspråkslösa, eftersom jag egentligen inte alls besitter någon exegetisk kunskap. Men det roligt att läsa Bibeln med statsvetarhjärnan påkopplad. Kanske kan jag hjälpa Bibelvetarna med någon pusselbit.

Första texten är historien om Moses när han kom ned från Sinais berg och till sin förskräckelse fick se att israeliterna gjutit en guldkalv som de hyllade som sin nya gud. Mose hade varit uppe på berget i 40 dagar. Innan han gick upp dit överlät han befälet på sin bror Aron. Folket hade blivit otåligt och tjatat till sig att han skulle ordna fram en ny gud. Aron lät därför samla in guld för att gjuta en guldkalv. Sen kom Mose tillbaks, och var arg. Som bekant slog han till och med sönder stentavlorna han fått av Gud. Det är nu det politiskt intressanta kommer. Ur 2 Mosebok, kap. 32, vers 21–28:

Och Mose sade till Aron: ”Vad har folket gjort dig, eftersom du har kommit dem att begå en så stor synd?” Aron svarade: ”Min herres vrede må icke upptändas; du vet själv att detta folk är ont.
De sade till mig: ‘Gör oss en gud som kan gå framför oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som förde oss upp ur Egyptens land.’ Då sade jag till dem: ‘Den som har guld tage det av sig’; och de gåvo det åt mig. Och jag kastade det i elden, och så kom kalven till.”

Då församlade sig till honom alla Levi barn. Och han sade till dem: ”Så säger HERREN, Israels Gud: Var och en binde sitt svärd vid sin länd. Gån så igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, Och dräpen vem I finnen, vore det också broder eller vän eller frände. Och Levi barn gjorde såsom Mose hade sagt; och på den dagen föllo av folket vid pass tre tusen män.

3000 män fick sätta livet till. Det berättar man sällan när denna historia kommer på tal. Vad hände egentligen? Som jag ser det är guldkalvshistorien ett kuppförsök som slutade med att Mose slog ned upproret med våld. Moses bror Aron var uppenbarligen inte stark nog som ledare. När då Mose var bort passade ”fienderna” på (i nya översättningen kallas de för ”motståndare”) och tvingade fram guldkalven.

”Fienderna/motståndarna” bör rimligen ha funnits där tidigare. När Mose kom tillbaka och såg vad som hänt samlade han ihop sina trogna, som visade sig vara Levi stam. Med dem gjorde han sedan precis som många härskare både före och efter honom har gjort när de har haft ett uppror på halsen. Han rensade upp, skoningslöst. 3000 döda är mycket hög siffra, med tanke på att israelerna var ett litet folk vid den här tiden. Varför döda så många av sina egna om det inte rör sig om ett fullskaligt uppror?

***
Inlägget är det första i serien Statsvetaren läser Bibeln. Kommande inlägg finns på denna adress:

http://stefanolsson.nu/category/statsvetaren-laser-bibeln/

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om bibeln, moses, gamla testamentet, guldkalven. Pingat på intressant.se.

Beröm åt SVT för sin analys av plagiat i motionerna till socialdemokraternas partikongress. Det avslöjar två saker. Dels hur dåliga motionerna verkligen är, hur lite tankekraft som faktiskt läggs ned på dem. Dels hur långt klipp och klistra-kulturen har gått.

Det verkar som att allt fler tror att det är helt OK att kopiera en annan författares text om det är så att man själv sympatiserar med innehållet. Det är vad som har hänt nu på sossekongressen. Utan någon som helst reflektion över vad som menas med plagiat försvarar partisekreteraren Ibrahim Baylan att partistyrelsen har kopierat text av ingen mindre än justitieminister Beatrice Ask.

Jag är inte förvånad över att enskilda motionärer stjäl texter, men i just det här fallet är det partistyrelsen, partiets verkställande organ, som ligger bakom. Det är pinsamt.

Den huvudsakliga förklaringen till de många textstölderna är Internet och den lättjans kultur av klipp och klistra som brett ut sig. Det här har blivit ett stort problem på universiteten där studenter ertappas med att plagiera texter. Vissa av dem förstår tragiskt nog inte ens att det är fel att plagiera. De tror att de kan kopiera en text från Internet bara de anger källa. De maskerar inte ens sin stöld, eftersom de tror att de gör rätt.

Varför är det då fel att ordagrant, till sista kommatecknet, kopiera en annan persons text om det är så att man instämmer i vad som skrivs till sista kommatecknet? Det är främst två skäl. För det första är det moraliskt fel att stjäla en annans verk. Man kan inte sno en melodi av en kompositör och påstå att den är ens egen bara för att man gillar den.

För det andra innebär ett kopierande att man inte uppvisar ett kritiskt förhållningssätt till den källa man använder sig av. Man blir istället ett okritiskt språkrör för en annan persons åsikter. Därigenom avsäger man sig själv all auktoritet. Okritiskt sväljer man med hull och hår en annan persons åsikt. Bara en människa som inte kan eller orkar tänka själv gör så.

Vill man låna av en annan författare citerar man. Det finns sedan länge etablerade principer för detta som både gör källan rättvisa och som inte försätter författaren i en situation där han framstår som urblåst.
_____________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, baylan, plagiat. Pingat på intressant.se.

Det verkar som att det är något slag skifte på gång inom socialdemokratin när det gäller synen på vinstdrivande företag inom välfärden. Partiledaren klagar inte längre på vinsten i sig, utan ”vinstuttagen”.

Så uttrycker hon sig idag i DN. Tidigare har jag också hört Thomas Bodström lägga ut texten om att vinst är bra, men vinstutdelning är dåligt.

Själv är jag av uppfattningen att välfärdsföretagare ska få göra vad de vill med den vinst som uppstår i deras företag. Så fungerar all annan företagsverksamhet, och de principer som fungerar bra för skoförsäljning, cykelreparationer, tandkrämstillverkning, mjukvaruutveckling med mera, fungerar också bra för äldreomsorg, förskolor och sjukvård.

Vissa tycker det är stötande att en företagare som producerar äldreomsorg med kommunen som kund kan ta ut en vinst som är större än den som behövs för nyinvesteringar i företaget, pengar som han helt enkelt stoppar i fickan. Om nu inte dessa pengar behövs i företaget skulle de ju kunna gå tillbaka till kommunen, tänker de, och ser med misstänksamhet på företagaren, som de tycker ”profiterar” på skattebetalarnas bekostnad.

Jag känner ingen moralisk indignation över detta, delvis beroende på, som sagt, att all annan företagsverksamhet fungerar likadant. Men framför allt för att jag som skattebetalare ändå får precis det jag betalat för, och jag skulle inte få mer om det var så att staten införde regler för vad företag ska för göra med sin vinst, eller om kommunen bedrev all välfärdsproduktion i egen regi.

Vinstdrivande välfärdsföretag är mer effektiva än de gamla kommunalt drivna verksamheterna. Det är därför det uppstår en vinst i dessa företag. Själva innehållet i tjänsterna är detsamma som tidigare, kanske till och med lite bättre. En kommun som anlitar ett vinstdrivande företag för sin äldreomsorg får lika mycket omsorg för pengarna som om kommunen själv skulle stå för produktionen. Skattebetalarna förlorar alltså ingenting.

Dessutom drar vinstgivande branscher alltid till sig nya entreprenörer med följden att vinstnivåerna minskar på grund av konkurrensen. Risken att vårt land skulle få en stor grupp rika välfärdsföretagare som bygger lyxvillor i Danderyd för våra skattepengar är mycket liten. ”Vinstuttagen”, som sossarna nu är så rädda för, kommer att vara måttliga, och på sin höjd räcka till någon extra resa till Medelhavet för företagaren och hans familj.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, vinst, vinstuttag, vinstudelning, välfärd. Pingat på intressant.se.

Ulrika Karlsson utsågs idag av en enhällig nomineringsstämma att stå som första namn på moderaternas riksdagslista i Uppsala län. Ulrika valdes in för moderaterna i riksdagen redan 2006, men då som tredjenamn. Nu tar hon tätplatsen.

Ulrika förknippar man med jobb, jobb, jobb. Under mandatperioden har hon suttit i justitieutskottet, men med tanke på att hon snart sagt besökt vartenda småföretag i länet, förknippar jag henne mer med jobbfrågor än polisfrågor.

I övrigt kommer listan se ut enligt följande. Helt ny kandidat är Jessika Villhelmsson från Enköping. Idag har vi tre mandat, men står sig de goda opinonssiffrorna i länet ända fram till valdagen har vi en reell chans på ett fjärde mandat. Då blir min kompis Marta också riksdagsledamot. Det hoppas vi på.

_____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, uppsala, uppsala län, moderaterna, val2010. Pingat på intressant.se.

Alarmismen omkring vad som skulle hända om Sverigedemokraterna kom in i riksdagen är kraftigt överdriven. SD kommer nämligen inte att få någon vågmästarroll, eftersom det är ett ytterlighetsparti. Partiet har ingen utpressningspotential.

Om Alliansregeringen förlorar sin absoluta majoritet, men ändå vinner över de rödgröna, kan den bara fällas om Sverigedemokraterna och socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet sluter sig samman och röstar ned Fredrik Reinfeldt i en misstroendeomröstning. Alla oppositionspartier måste rösta MOT regeringen. Det räcker inte med att lägga ned sina röster.

Så hur ska SD rösta i en sådan situation? Ska det göra gemensam sak med sossarna? Sverigedemokraterna har utnämnt socialdemokraterna till sin huvudfiende, och ingen tror väl att Mona Sahlin skulle inleda ett samarbete med Jimmie Åkesson. De avskyr varandra.

Sverigedemokraterna har bara Reinfeldt och Sahlin att välja mellan. Och om man nu redan har bestämt sig för att absolut inte stödja Sahlin, vad ska partiet då göra?

I det läget behöver inte Reinfeldt göra någonting. Han behöver inte ens ringa till Åkesson och fråga hur SD tänker rösta.

Men vad händer om SD röstar med oppositionen för att fälla Reinfeldt? Ja, då blir det struligt. Enligt författningen ska man ha nyval om fyra förslag till statministrar har fallit i förtroendeomröstningen. Innan dess kan dock den sittande statsministern själv utlysa nyval.

Nyval brukar utmålas som ett problem, men varför det? Vi har inte haft något nyval sedan 50-talet då Tage Erlander utlyste nyval för att få igenom ATP-reformen. I vissa länder, som Frankrike, har man alltid två valomgångar. Så förskräckligt kan det inte behöva vara att rösta en andra omgång för att lösa regeringsfrågan.

____________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverigedemokraterna, alliansen, regeringen, reinfeldt, socialdemokraterna, sahlin. Pingat på intressant.se.

Sanna Rayman på SvD:s ledarblogg skriver om hur man inte bör debattera mot Sverigedemokraterna. Jag håller med om att den som inte vet vad han gör istället gör saken värre, men nu när SD tydligt ligger över 4-procentsspärren i SIFO:s mätningar, funkar inte tigandets strategi längre. Nedan presenterar jag därför fem punkter som jag tror kan vara en fungerande taktik i debatter mot SD.

Varför är det så svårt att rå på SD i debatter? Rayman beskriver problemet väl:

Åkesson: Muslimska män är överrepresenterade i våldtäktsstatistiken.
Etablissemanget: Fel fel fel! Det vet vi faktiskt inte!
Jaha. Där fick han. Pilutta dig Jimmie! Vi vet faktiskt inte. För vi har slutat föra statistik över brottslingars härkomst, just för att täppa till truten på typer av din kaliber.
Vem vann?

Nej, det går verkligen inte att vinna genom att bekriga varandra med faktauppgifter. Det är aldrig den ena eller den andra faktauppgiften som får en väljare att rösta på ett visst parti, eller att avstå från att rösta på det. Väljaren röstar på den politiker som ser samma problem som hon gör och föreslår en lösning. Sverigedemokraternas potentiella väljare är inte annorlunda. Och vilket är då detta problem? Jo, de problem som uppkommer i samband med invandringen. Ett bra angreppssätt i en debatt mot Sverigedemokraterna skulle därför kunna vara följande:

1. Erkänn att invandring inte är smärtfritt. Börja inte med att säga att vi måste ha invandringen för arbetskraftens skull, att många av dem är högutbildade och tillför landet kunskap, att nya kulturer är berikande för den svenska kulturen. Allt detta är sant, men svarar inte på frågan. Finns det eller finns det inte problem med invandring? Om det finns, vilket det ju faktiskt gör, erkänn det då. Vilket faktiskt inte alls betyder att man köper SD:s problembeskrivning, utan att man erkänner att väljarnas oro är legitim. Väljares oro måste tas på allvar oavsett om den är befogad eller inte.

2. Förklara varför Sverige har tagit emot flyktingar och varför det är moraliskt riktigt. För det är ju så att vi har inte bett folk från olika muslimska länder att flytta hit för att vi tycker att det är mysigt med moskéer. Vi har upplåtit plats i vårt land åt flyktingar därför att det är moraliskt riktigt att göra så. Alla vanliga människor förstår vanlig moral. Man kan dessutom poängtera att detta är i överensstämmelse med svensk kristen tradition, och att den som förespråkar stängda gränser bryter mot något av det mest svenska som finns.

När man argumenterar i moralfrågor bör man också tänka på att erkänna att det är en avvägning som görs. Å ena sidan skapar flyktingmottagning problem, å andra sidan räddar vi liv på detta sätt. Förklara att uppoffringen är värd priset.

3. Presentera en lösning på problemet. Det går inte att vinna en debatt genom att låtsas som att väljarnas frågor inte finns. I den här frågan är det uppenbart att ett verkligt problem finns. Problemet heter inte islam, inte halalkorv på ICA, inte heller att det finns särskilda tider för kvinnor i simhallarna. Problemet heter utanförskap. Alltså, visa på en väg ut ur problemet. Gärna en ny politik. Inte en som bygger på mångfaldsflum och bidrag. Varför inte en som bygger på jobb åt alla och assimilation? (Ja, ni läste rätt – assimilation, anpassning, vilket inte är detsamma som hjärntvätt, utan att irakier blir irak-svenskar istället för irak-irakier, som inte deltar i samhället.)

4. Gå till hårt angrepp mot SD:s politik på moraliska grunder. SD vill inte behandla andra människor som de vill bli behandlade själva. Det är ett brott mot en av vårt samhälles mest etablerade moralregler. Det är därför partiet lägger ut rökridåer om att de minsann har en jättebra familjepolitik och bryr sig jättemycket om äldreomsorg.

Argumentet att SD vill driva en politik som är samma som den som Milosevic förde i Jugoslavien tycker jag var väl funnet. Förklara vilka konsekvenserna av denna politik var. Åtskillnad mellan infödda svenskar och invandrare föder hat och våld.

5. Slutligen. Nu säger jag nästan emot mig själv. Ta också faktadebatten. Det kan aldrig vara huvuduppgiften i en debatt att försöka platta till den andra sidan med fakta. Men SD är notoriska med att sprida falska påståenden och om man inte säger mot blir dessa falskheter trodda. Bästa exemplet på det är alla falska historier om judar, att de stjäl spädbarn, dricker blod, plundrar palestinier på organ osv. Om myter som dessa inte motsägs lever de vidare.

Politisk debatt har också en irrationell dimension. I en grabbig miljö, och SD rör sig i en grabbig miljö, kan man vinna anhängare genom att visa sig stor och stark. Man kan på så vis vinna anhängare genom att bombardera sin motståndare med fakta på ett lagom stöddigt vis.

Faktakriget känns ofta som ett meningslöst skyttegravskrig, men jag tror ändå att det är ett skitgöra som måste utföras. Du kan inte vinna något, men om du inte deltar förlorar du på walk over.

_____________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverigedemokraterna, debatt, retorik. Pingat på intressant.se.

Min kommentar till dagens beslut av Kyrkomötet

Jimmie Åkessons (sd) skrämsellista över islams intåg i Sverige gör i alla fall inte mig rädd. Förutom faktafelen finns det ett och annat som innebär förbättringar för vårt samhälle. Låt oss gå igenom listan.

-För 20 år sedan tror jag att de flesta svenskar skulle ha mycket svårt att tänka sig att islam skulle komma att bli Sveriges näst största religion,

Det hade jag inte heller trott. Men muslimerna är faktiskt bara ca 100 000 jämfört med Svenska kyrkan som har ca 6,5 miljoner medlemmar. Pingtskyrkan är den största av de små kristna kyrkorna med ca 122 000 medlemmar.

-att svenska konstnärer som kritiserar eller skojar med islam skulle leva under ständigt dödshot,

Det är bara en konstnär det handlar om, Lars Vilks. Han har hotats, men lever inte under ”ständigt dödshot”, vilket framgår av Vilks egen blogg.

-att ett tiotal muslimska terrororganisationer skulle komma att etablera sig i Sverige

Det finns ingen etablering av terrororganisationer i Sverige. Enskilda individer har samröre med terrororganisationer, men det är inte detsamma som etablering av reguljär verksamhet. Framgår av SÄPO:s hemsida.

-att ledande muslimska företrädare skulle framföra krav på införandet av sharialagar i Sverige,

Det är dumt. Håller med.

-att svenska landsting skulle använda skattebetalarnas pengar till att skära av förhuden på fullt friska småpojkar,

För det första är det fel att omskärelse betalas med skattemedel. Omskärelse betalas ur egen plånbok. För det andra har judar under lång tid haft rätt att omskära sina pojkar, utan att SD har protesterat. Omskärelse är medicinskt ofarligt.

-att Sverige skulle ha flest våldtäkter i Europa

Faktafel. Sverige har flesta anmälda våldtäkter, vilket är en helt annan sak och förklaras av ökad benägenhet att anmäla och en ett nytt vidgat våldtäktsbegrepp. Sånt påverkar statistiken. Information finns på Brå:s hemsida.

-och att muslimska män skulle vara mycket kraftigt överrepresenterade bland förövarna,

Det vet vi inte, eftersom religiös tillhörighet inte finns med i statistiken. Däremot finns en analyskategori ”Män från Mellanöstern”. I denna ingår kristna syrianer och irakier. Publikationer i ämnet finns på Brå:s hemsida.

-att svenska badhus skulle införa separata badtider för män och kvinnor,

Det är en bra sak. Det är bra med enkönade miljöer för den som vill ha det så.

-att svenska kommuner skulle överväga införandet av könssegregerad simundervisning i skolorna,

Det är också bra. Killar och tjejer kan med fördel undervisas var för sig ibland.

-att frysdiskarna i våra livsmedelsbutiker skulle erbjuda ritualslaktat kött

Jag har provätit Halalmaten på Konsum, och det gick bra att äta även för en kristen . Dessutom finns falukorven kvar.

-samtidigt som svenska förskolor slutar att servera fläskkött,

Det är dumt (om det är sant).

-att svenska skolor skulle införa nya lov för att fira avslutningen på Ramadan

Tycker jag är bra. Religiösa högtider ska respekteras.

-samtidigt som kyrkliga skolavslutningar förbjuds på fler och fler skolor och så vidare.

Det är dumt, men beror inte på muslimerna utan på infödda svenska ateister.

Allt är naturligtvis inte konfliktfritt när det gäller islam. Allt är inte bra med denna religion. Den har för närvarande större problem med extremism än andra religioner. Men att hotet skulle komma från lammkorvarna på Konsum är ju löjligt att tro.

_________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverigedemokraterna, jimmie åkesson, faktafel. Pingat på intressant.se.

Eftersom upprörda känslor alltid följer när Sverigedemokraterna ska debatteras är det lätt hänt att ett ovårdat språk också använts. Jag gillar inte det. Alla är välkomna att skriva på min blogg. Men skriv vårdat, är ni snälla. Risken finns annars att jag raderar era kommentarer.

Sverigedemokraternas partiledare påstår i Aftonbladet att islam är det största utländska hotet mot Sverige sedan andra världskriget. Vilket trams. För bara 20 år sedan bodde vi granne med en av världshistoriens mest aggressiva och imperialistiska diktaturer.

Sovjetunionen hade färdiga planer för hur hela vårt land skulle ockuperas. Exempelvis skulle alla stridspiloter mördas i sina hem. Sovjetunionen utsatte oss för ständiga gränskränkningar och spionage. Sympatisörer till denna makt, dvs. potentiella landsförrädare var representerade i Sveriges riksdag.

Nu tycker Sverigedemokraterna att detta inte är någonting jämfört med islam. Snacka om att ha tappat sinnet för proportioner. Jimmie Åkesson påstår att ett tiotal muslimska terrororganisationer är på väg att etablera sig i Sverige. Faktum är att de terrororganisationer som agerat på svensk mark har främst varit kommunister, Rote Arme Fraktion och kurdiska PKK.

Ett annat verkligt hot mot säkerheten i landet, dokumenterat av SÄPO, är det rasistiska våld som förekommer i den s.k. Nationella rörelsen, ur vilken också Sverigedemokraterna härstammar. När ska Åkesson skriva något om det?

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverigedemokraterna, rasism, islam, kommunism, sovjetunionen, jimmie åkesson. Pingat på intressant.se.

Via bloggen Sapere Aude får jag se en debattartikel i Wall Street Journal om Boström-affären från i augusti i år. Som bekant publicerade Aftonbladet en artikel som påstod att Israel systematiskt plundrar palestinska krigsoffer på organ.

Enligt artikeln har Aftonbladet flitigt citerats i olika antisemitiska sammanhang i Arabvärlden. Självklart var det aldrig Aftonbladets avsikt att behöva hamna i knät på dem, men som man bäddar får man ligga.

Dessutom berättar artikeln i WSJ vidare att Donald Boström, som skrev den famösa artikeln i Aftonbladet, har varit på turné i Algeriet. Nu påstår han tydligen att det rör sig om så mycket som 1000 palestinier, som skulle fått sina organ stulna av israeler, och att det hela skulle ha pågått sedan 1960.

Hur gick det till när LO släppte in antisemitismen på Aftonbladets kulturredaktion? Jag förstår det fortfarande inte. Socialdemokraterna har väl aldrig, aldrig, associerats med antisemitism?

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, aftonbladet, antisemitism, boström. Pingat på intressant.se.

För två år sedan försökte hotellkedjan Scandic göra sig av med Biblarna på hotellrummen. Sen ändrade man sig. Nu ska hotellkedjan Ibis göra samma sak. Bibeln är anstötlig, påstår man.

I förra Bibelbråket konstaterades att Scandic inte hade några problem med att tillhandahålla porr på sina hotellrum, utan att tycka att det var anstötligt. Det skulle inte förvåna mig om Ibis tänker likadant. Jag har inte bott på något Ibis-hotell själv, så jag har inte koll på läget, men jag räknar med att vi får veta hur det är med den saken ganska snart.

Tidningen Dagen har frågat hotellkedjan om några klagomål på Bibelns förekomst på hotellrummen inkommit, men det har det inte. Det rör sig uteslutande om en principfråga. Bibeln anses av hotellkedjan vara principiellt anstötlig. Hur gästerna i verkligheten uppfattar Bibeln har tydligen ingenting med saken att göra.

En positiv sak med detta besked är i alla fall att man vet vilken hotellkedja man inte ska bo på. Jag vill inte bo på ett hotell som drivs av en intolerant och fördomsfull företagsledning.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, ateism, religion, ibis, scandic, bibeln. Pingat på intressant.se.

SvD rapporterar att både Carl Bildt och Thomas Bodström kryssats in i fullmäktige i sina respektive församlingar. Ingen av dem kandiderade på riktigt, utan vara bara med som röstmagneter. Återigen får vi en bekräftelse på att partipolitiken i kyrkan är något av det sjukaste man kan tänka sig.

Bildt och Bodström skulle säkert kunna göra stora insatser för sina församlingar. Både är kända för sin enorma arbetskapacitet. Båda har talets gåva. Som engagerade kristna skulle de kunna göra mycket nytta i spridandet av Ordet.

Men har någon hört dem tala om Gud någon gång? Tror de på Gud? Eller ställde de upp bara för att deras partier ville det? Bodström säger till tidningen att han inte ville stå på valbar plats, av familjeskäl. Jo, tjena. Bodström jobbar heltid som riksdagsledamot och heltid som advokat. På fritiden skriver han romaner.

Partisystemet i kyrkan är genomruttet. Det saknar all form av legitimitet. Nästa vecka är det kyrkomöte igen (kyrkans riksdag). Men det är inte det nyvalda kyrkomötet som samlas, utan det gamla. Avsatta politiker ska alltså samlas och fatta beslut om det vi just röstade om. Vigselfrågan som var en av de stora frågorna i valet ska inte avgöras av dem som kandiderade i valet, utan av deras föregångare, de som inte längre har något mandat. Så intelligent är ”demokratin” i Svenska kyrkan.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kyrka, religion, bildt, bodström, svenska kyrkan, kyrkovalet. Pingat på intressant.se.

Internflyktingar kallar man de människor som tvingas fly inom sitt eget land på grund av inbördeskrig. De får inte samma uppmärksamhet som de som flyr över gränsen till ett annat land, men lider lika mycket som alla andra flyktingar. Nu har miljöpartiet kommit på att också Sverige har internflyktningar:

Alltför många individer är i dag interna flyktingar i vårt land på grund av det hot mot hälsan de upplever hänger samman med ökat inslag av elektrifiering av miljön.

Citatet kommer ur en ny partimotion:
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GX02Xmp305

Visst, det kan finnas skäl att forska om hälsofrågor kopplat till elektromagnetisk strålning. Frågan om elektromagnetisk strålning kan orsaka cancer eller inte är ju inte utredd ordentligt ännu. Men el-allergi är högst tveksamt om det alls finns annat än som inbillning. I sin motion blandar dock mp ihop all ”el-relaterad ohälsa” i en enda klump. Cancer och inbillningssjuka behandlas som om det vore samma sak.

Att kalla el-allergiker för ”internflyktningar” är dock ett svårslaget rekord i politiskt tönteri. Är detta vad som ska bli s+mp+v-regeringens politik?

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, miljöpartiet, elallergi. Pingat på intressant.se.

DN skriver i en blänkare att det kan bli aktuellt med TV-licens för mobiltelefoner på grund av att allt mer av TV-utbudet går att ta del av i telefonen. Men hur ska något sådant funka? Redan nu är det enkelt att smita ifrån licensen. Ska vi införa kontrollanter för mobiler också?

Är det inte bättre att vi konstaterar att TV-licensens dagar är räknade? Jag ändrat min TV-konsumtion radikalt de senaste åren. Jag har slutat att passa särskilda tider för att se på TV-program och jag äger ingen inspelningsbar DVD-spelare. Istället kollar jag på TV i datorn, eftersom jag själv kan bestämma när jag vill titta. Nu har jag också skaffat en iPhone som gör att jag kan titta på TV var jag än befinner mig. Direktsänd TV i mobilen är också en realitet, även om SVT inte klarar det ännu. Den tekniska verkligheten ser ut på ett helt annat sätt än vad den gjorde när TV-licensen infördes.

Licenssystemet förutsätter också en kontrollapparat. Utan TV-pejlingen skulle systemet braka ihop. Men hur ska motsvarande kontrollsystem göras för mobilägare? Ska man vara tvungen att registrera sin mobiltelefon i ett nationell register? Eller ska särskilda mobilkontrollanter fråga folk på stan om de har betalt TV-licensen?

Med tanke på att utbudet av public service kan finansieras på annat sätt tycker jag det är lika bra att avskaffa licenssystemet. SVT och SR kommer att få sina pengar ändå. Faktum är att även i kommersiella mediamarknadens USA finns det public service, exempelvis den utmärkta kanalen Minnesota Public Radio, som motsvarar P1 och P2 i Sverige. Prova gärna själva. MPR finns på nätet: http://minnesota.publicradio.org.

_______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, tv licensen, mobiltelefoni. Pingat på intressant.se.

Ett litet tack till er som kommit med uppmuntrande ord om min blogg. Det är roligt att veta att någon uppskattar vad man skriver. Jag skriver visserligen mycket bara för min egen skull, för att skriva av mig. Men det är roligt att veta att det uppskattas av andra. Ibland funderar jag på att lägga ned bloggandet eftersom jag stundtals inte kan komma på något intressant att säga. Men den här veckan har jag fått beröm av tre av varandra oberoende personer som tackat för olika inlägg. Därför vill jag säga tack till er också. Jag bloggar vidare således, oförtrötteligt.

Barack Obama kanske är USA:s störste president någonsin. Han kanske är den störste fredsstiftaren någonsin. Men han kommer aldrig att få Nobels fredspris för sina insatser. För norska Nobelkommittén har givit honom priset redan nu, innan han ens hunnit göra något. Det är tragiskt.

Tänk om Usain Bolt hade fått sitt VM-guld på 100 meter bara genom att ställa sig vid startlinjen. Hade det varit ett värdigt sätt att hylla 2000-talets kanske störste sprinter? Självklart inte. Alla, inklusive Bolt själv, hade velat att loppet skulle genomföras. För vem vill vinna förstapriset utan att ens ha tillåtits tävla?

Men så har nu norska Stortingets Nobelkommitté gjort. Vi kommer aldrig att få veta om Barack Obama var den störste amerikanske fredsstiftande presidenten någonsin. I sin iver att få hylla sin hjälte kunde inte den norska juryn vänta. Därmed har den fullständigt ödelagt möjligheterna att ge Obama det fina pris han hade kunnat få vinna.

Jag känner sorg över detta, eftersom jag som så många andra har glatt mig åt att vi har en amerikansk president som försöker driva säkerhetspolitik med ordets hjälp. Obamas försök att verkligen vilja tala med den muslimska världen, istället för att hota med den överlägsna amerikanska vapenmakten, förtjänar ett ordentligt försök. Tänk om detta lyckas? Då är det något av den mest banbrytande diplomatin någonsin. Men något Nobelpris kommer det inte att ge.

Usch, vad det här är pinsamt. Dessutom kommer det att spilla över på oss, eftersom Nobel är ett namn världen i huvudsak förknippar med Sverige. Vår egen Svenska Akademi har redan skämt ut oss genom att ta politiska hänsyn vid utdelandet av litteraturpriset (Günter Grass, Harold Pinter, Dario Fo). Förre ständige sekreteraren lyckades dessutom förra året förolämpa hela USA genom att påstå att där inte finns några författare värdiga Nobelpriset.

Men årets utdelande av fredspriset når verkligen botten. Det har ingenting, jag upprepar, ingenting med Barack Obama att göra. Jag har ännu inget kritiskt att säga om honom vad gäller hans insatser för världsfreden. Han har inte hunnit åstadkomma något ännu. Han har bara suttit i nio månader. Till och med hans vice president kan uppvisa fler meriter än vad han kan, vad gäller utrikespolitik.

- Jag känner inte att jag förtjänar att vara i sällskap av den grupp personer som tidigare hedrats med detta pris, säger Obama själv. Tur att huvudet i alla fall är rätt påskruvat på pristagaren.

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, barack obama, obama, usa, norge, nobels fredpris, fredspriset. Pingat på intressant.se.

Just nu pågår intensiva diskussioner i Vita huset i Washington om vilken inriktningen i Afghanistan ska vara. Tidigare i år, i mars, lade Barack Obama fast sin Afghanistan-Pakistanstrategi. Trodde vi. Nu finns det en envis grupp omkring vice presidenten Joe Biden som har drivit diskussionen åt ett helt annat håll, som ställer hela Afghanistanpolitiken på huvudet. Inte bara för USA utan också för Sverige.

New York Times har mycket bra rapporter från diskussionerna i Vita huset. (Himla bra journalister på den tidningen, förresten.) Biden-linjen går ut på att USA ska fokusera all kraft på al-Qaeda istället för att jaga talibaner i största allmänhet. Det är egentligen bara al-Qaeda som drivs av ett sjukligt hat mot USA. Det är också uppenbart att talibanerna inte kommer att försvinna från jordens yta hur mycket trupper som än sätts in.

Om Biden-linjen vinner diskussionen betyder det en kraftig omsvängning i den amerikanska politiken. Mycket märkligt, får man säga, med tanke på Obamas högtidliga annonsering av sin nya strategi i våras.

Allvarligare för svensk del att detta gör ISAF:s uppgift ännu oklarare än vad den redan är. International Security Assistance Force, ISAF, dvs. Natostyrkorna plus allierade som Sverige, har ett FN-mandat som går ut på att bekämpa talibanerna var helst de dyker upp. Talibanerna är fienden. Om nu USA tänker lämna dem ifred, vad ska då resten av ISAF göra?

Den amerikanska diskussionen är högst befogad med tanke på att den ursprungliga planen att utradera talibanerna helt och hållet är orealistisk. Däremot är det minst sagt problematiskt att USA självt, utan att tala med sina vänner, beslutar om en ny inriktning för hela Aghanistaninsatsen. Det var den typen av ensidighet Obama kritiserade Bush för. Nu verkar han agera likadant själv.

____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, afghanistan, usa, barack obama, obama. Pingat på intressant.se.

Igår hade jag förmånen att få träffa landets justitieminister, tillsammans med Högerpressens förening. Mycket trevligt. Det är inget snack om att Beatrice Ask är en av regeringens mest drivna ministrar. Typisk moderat. Det är resultat som räknas, inget annat.

Jag passade dock på att fråga om det som ligger några år bak i tiden, som Ask alls inte varit inblandad i. För några år sedan avslöjades att Stockholmspolisen haft en omfattande infiltratörsverksamhet som dolts genom att poliser ljugit i domstolarna.

Har justitiedepartementet några planer på att reda ut den här härvan? var min fråga. Sannolikt sitter ett antal brottslingar inne som resultatet av ljugande poliser. Går det att reda ut detta?

Justitieministern svarade dock att några sådana planer inte fanns. Hon hänvisade istället till andra rättsvårdande instanser och till den fria pressen. ”Ägnar man sig bara åt historia blir inte mycket gjort” sa hon.

Jag är inte missnöjd över att Ask har blicken fäst vid horisonten snarare än vid fötterna. Det är så en minister ska vara och Ask är en av mina favoritministrar. Men jag tror hon missbedömer vikten av att reda ut gamla missgrepp, det är ju trots allt händelser som hon alls inte varit ansvarig för själv.

Förtroendet för rättsstaten vilar på att vi som medborgare kan vara förvissade om att de som sitter i fängelse gör detta efter en rättvis rättegång. Annars undergrävs legitimiteten blixtsnabbt. Just nu har Stockholmspolisen ett mycket dåligt rykte på grund av att den har låtit anställda ljuga i rätten. Det vore olyckligt om detta rykte också smittade av sig på åklagare och domstolar. Ett sätt att förhindra detta är att reda ut historien. Det handlar om att ställa saker och ting i ordning, helt enkelt.

Dessutom har vi också problemet med de vittnen som lever utomlands på grund av dödshot. Deras ekonomiska trygghet är inte den bästa, har det visat sig. Vad gör vi för dem? Det finns således en del att göra på det här området, trots att det mesta redan är historia.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, juridik, beatrice ask, justitieministern, regeringen, moderaterna. Pingat på intressant.se.

Kristdemokraternas Göran Hägglunds attack på den så kallade kultureliten är fortfarande en snackis bland politiskt intresserade. Mitt förra blogginlägg lades ut på Facebook och orsakade en oväntat stor diskussion, trots att jag ändå kom sent in i matchen. Nu tänkte jag istället följa upp med en idéhistorisk kommentar.

Hägglunds debattinlägg faller in i en tradition av ett antal liknande inlägg som skrivits förr. Det mest kända exemplet är Edmund Burkes bok ”Reflections on the Revolution in France”. Boken är känd som konservatismens ursprung, men är också just en kritik av den dåvarande kultureliten, som ansåg sig ha upplysning och bildningen på sin sida. Så här skrev han:

We are not the converts of Rousseau; we are not the disciples of Voltaire; Helvetius has made no progress amongst us. Atheists are not our preachers; madmen are not our lawgivers. We know that we have made no discoveries; and we think that no discoveries are to be made, in morality…

Ett annat exempel av senare datum skulle vara H. C. Andersens ”Kejsarens nya kläder”, som är skriven som en saga för barn, men är en av de bästa politiska texter som har skrivits. Ett nutida exempel, som föregår Hägglund med ett par år är också Johan Hakelius text ”Manifest för otidsenliga” från 2001, som ursprungligen publicerades i Finanstidningen. Ett utdrag:

Vi vägrar att kalla oss feminister för att bli socialt accepterade. Vi tycker inte att pansexualitet är naturligare än heterosexualitet. Vi godkänner inte multikulturalism som en ursäkt för brott, asocialitet eller särlagstiftning. Vi anser däremot att varje människa har rätt att resa fritt och inrätta sitt liv efter eget huvud, så länge det inte sker på andras bekostnad. Det gäller även om man själv vill ta hand om sina barn och råkar vara kvinna.

Vi tycker inte att samtidens viktigaste fråga är homosexuell adoption, men vi ogillar att barn används som ideologiska snöplogar. Vi anser inte att lesbisk insemination är samtidens näst viktigaste samhällsfråga. Vi anser inte att kravet på republik är samtidens tredje viktigaste samhällsfråga. Vi anser i allmänhet att republikaner både är löjligare och klär sig fulare än kungen. Vi är glada att kungen jagar och tycker att Silvia klär i päls.

Som jag uppfattar det finns det i västerländsk konservatism två traditioner, dels den aristokratiska, dels den populistiska (inget bra begrepp med det får duga tills vidare). Den aristokratiska traditionen är elitistisk. Den ser på ”vanligt folk” med en bekymrad min. Kreti och pleti ska inte ha för stort inflytande. Den blidade eliten ska ha mer inflytande än vanligt folk.

Den populistiska traditionen vänder sig mot ”de intellektuella”, som uppfattas som virrpannor. De intellektuella ses som en självutnämnd elit som förälskat sig i olika teorier om det ideala samhället som de till varje pris vill tvinga på vanligt folk. Förnuftet reprsenteras istället av den vanlige mannen på gatan som lever sitt vanliga liv på vanligt vis, och är nöjd med det.

Den aristokratiska traditionen är i praktiken utdöd. Den går att kombinera med en demokratisk grundsyn, men det är få konservativa som argumenterar i termer av att kreti och pleti måste ledas av politikerna. Den populistiska traditionen är dock mycket stark tack vare den amerikanska konservatismen. I USA pågår sedan något decennium något som kallas ”The Culture War”, en långdragen debatt som är av samma typ som den Hägglund nu har dragit igång. Det är inte ovanligt att amerikanska konservativa angriper Hollywood, media och universiteten, och istället framhåller vanliga hyggliga kyrkogående familjer som landets moraliska ryggrad.

Själv inbillar jag mig att jag tillhör denna tradition också, även om jag tycker att moderaterna som parti gör ett bättre jobb på den punkten än kristdemokraterna. Ofrånkomligen är det så att kd har en mer positiv syn på statsingripanden än vad m har. Se bara på den artikel som skrevs häromdagen, av ingen mindre än Hägglund själv, som talar om att staten måste ändra på folks attityder (=kreti och pleti måste uppfostras) om psykvården. Det är ett förslag som inte riktigt hänger ihop med Hägglunds nya stil i övrigt.

_____________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kristdemokraterna, moderaterna, konservatism, göran hägglund. Pingat på intressant.se.

Ni har väl inte missat att jag hade en artikel i UNT i torsdags om Afghanistan. Jag tycker själv att den blev rätt bra, och klok.


Sveriges och Natos engagemang i Afghanistan står just nu vid något av ett vägskäl, och det är hög tid att ställa sig frågan om den utstakade vägen verkligen är den rätta. Finns det alls en militär lösning på konflikten i Afghanistan?

Svaret på den frågan är ett nej, om vi med en militär lösning tänker i konventionella termer, att fienden nedkämpas med fysiskt våld, dödas eller tvingas att ge upp. Men svaret skulle kunna vara ett ja, om vi kan tänka oss ett annat slut.

Läs hela artikeln på UNT:s hemsida:
”Ny strategi räddar Afghanistan?”