Sossekongressen: Ja, till vinstuttag! Eller…?

Vi får nog räkna med att sossarnas dubbla budskap om privata vårdföretag fortsätter. Ena dagen går man till storms mot vinstuttag. Nästa dag bryr man sig inte.

Häromdagen skrev Mona Sahlin i DN:

Medborgarna och patienterna ska stå i fokus – inte producenterna. Skattepengar för välfärd ska gå till välfärd – inte till aktieägarnas vinstuttag.

Men idag när frågan varit uppe till debatt, då många ombud har velat ha en reglering av vinstuttagen, säger partistyrelsens företrädare Ylva Johansson:

Vi har sagt nej till att tala om lagstiftning eller om ett förbud mot vinstuttag. Varför? Jo, vi tror att om vi säger att man inte får plocka ut vinsten måste det också sägas att man inte får ge väldigt höga styrelsearvoden, inte ge konstiga bonusar, inte ha interndebitering till ett moderbolag på Jersey, inte får låta pengarna försvinna någon annanstans i verksamheten.

Sossarna vill alltså inte göra något åt att en vårdföretagare stoppar vinsten i egen ficka, drar iväg till bilhandlaren och köper sig en sprillans BMW, som han sen glider omkring med på stan.

Istället vill partiet att man ska styra företagen med kvalitetskrav. Jaha. Så var det med den socialismen. Just detta råkar nämligen vara precis så vi i alliansen vill ha det.

Icke desto mindre kommer i alla fall debatterna här hemma i landstinget fortsätta som vanligt med attacker mot vårdföretagarna. Hos oss har de i samförstånd med alliansen privatiserat tre vårdcentraler. Men varje gång vi har landstingsfullmäktige är det glömt. Sossarnas obeslutsamhet om välfärdsföretagen får vi alltså dras med ytterligare en mandatperiod, verkar det som.

____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Statsvetaren läser Bibeln #1: Mose slår ned kuppförsöket

Jag kan väldigt lite om teologi. Däremot har jag ägnat många år åt att studera politik. Jag tänkte därför starta en ny serie inlägg på min blogg som jag kallar för ”Statsvetaren läser Bibeln”.

Många av Bibelns texter behandlar politik. Syftet med texterna är naturligtvis ett helt annat, att förmedla ett teologiskt budskap, men i många fall finns intressanta aspekter, som kan vara värda att kommentera utifrån vår tids kunskaper om politik. Kommentarerna är högst anspråkslösa, eftersom jag egentligen inte alls besitter någon exegetisk kunskap. Men det roligt att läsa Bibeln med statsvetarhjärnan påkopplad. Kanske kan jag hjälpa Bibelvetarna med någon pusselbit.

Första texten är historien om Moses när han kom ned från Sinais berg och till sin förskräckelse fick se att israeliterna gjutit en guldkalv som de hyllade som sin nya gud. Mose hade varit uppe på berget i 40 dagar. Innan han gick upp dit överlät han befälet på sin bror Aron. Folket hade blivit otåligt och tjatat till sig att han skulle ordna fram en ny gud. Aron lät därför samla in guld för att gjuta en guldkalv. Sen kom Mose tillbaks, och var arg. Som bekant slog han till och med sönder stentavlorna han fått av Gud. Det är nu det politiskt intressanta kommer. Ur 2 Mosebok, kap. 32, vers 21–28:

Och Mose sade till Aron: ”Vad har folket gjort dig, eftersom du har kommit dem att begå en så stor synd?” Aron svarade: ”Min herres vrede må icke upptändas; du vet själv att detta folk är ont.
De sade till mig: ‘Gör oss en gud som kan gå framför oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som förde oss upp ur Egyptens land.’ Då sade jag till dem: ‘Den som har guld tage det av sig’; och de gåvo det åt mig. Och jag kastade det i elden, och så kom kalven till.”

Då nu Mose såg att folket var lössläppt, eftersom Aron, till skadeglädje för deras fiender, hade släppt dem lösa, ställde han sig i porten till lägret och ropade: ”Var och en som hör HERREN till komme hit till mig.”

Då församlade sig till honom alla Levi barn. Och han sade till dem: ”Så säger HERREN, Israels Gud: Var och en binde sitt svärd vid sin länd. Gån så igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, Och dräpen vem I finnen, vore det också broder eller vän eller frände. Och Levi barn gjorde såsom Mose hade sagt; och på den dagen föllo av folket vid pass tre tusen män.

3000 män fick sätta livet till. Det berättar man sällan när denna historia kommer på tal. Vad hände egentligen? Som jag ser det är guldkalvshistorien ett kuppförsök som slutade med att Mose slog ned upproret med våld. Moses bror Aron var uppenbarligen inte stark nog som ledare. När då Mose var bort passade ”fienderna” på (i nya översättningen kallas de för ”motståndare”) och tvingade fram guldkalven.

”Fienderna/motståndarna” bör rimligen ha funnits där tidigare. När Mose kom tillbaka och såg vad som hänt samlade han ihop sina trogna, som visade sig vara Levi stam. Med dem gjorde han sedan precis som många härskare både före och efter honom har gjort när de har haft ett uppror på halsen. Han rensade upp, skoningslöst. 3000 döda är mycket hög siffra, med tanke på att israelerna var ett litet folk vid den här tiden. Varför döda så många av sina egna om det inte rör sig om ett fullskaligt uppror?

***
Inlägget är det första i serien Statsvetaren läser Bibeln. Kommande inlägg finns på denna adress:
http://stefanolsson.nu/category/statsvetaren-laser-bibeln/

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.

Lättja och helt vanlig inkompetens bakom textstölder

Beröm åt SVT för sin analys av plagiat i motionerna till socialdemokraternas partikongress. Det avslöjar två saker. Dels hur dåliga motionerna verkligen är, hur lite tankekraft som faktiskt läggs ned på dem. Dels hur långt klipp och klistra-kulturen har gått.

Det verkar som att allt fler tror att det är helt OK att kopiera en annan författares text om det är så att man själv sympatiserar med innehållet. Det är vad som har hänt nu på sossekongressen. Utan någon som helst reflektion över vad som menas med plagiat försvarar partisekreteraren Ibrahim Baylan att partistyrelsen har kopierat text av ingen mindre än justitieminister Beatrice Ask.

Jag är inte förvånad över att enskilda motionärer stjäl texter, men i just det här fallet är det partistyrelsen, partiets verkställande organ, som ligger bakom. Det är pinsamt.

Den huvudsakliga förklaringen till de många textstölderna är Internet och den lättjans kultur av klipp och klistra som brett ut sig. Det här har blivit ett stort problem på universiteten där studenter ertappas med att plagiera texter. Vissa av dem förstår tragiskt nog inte ens att det är fel att plagiera. De tror att de kan kopiera en text från Internet bara de anger källa. De maskerar inte ens sin stöld, eftersom de tror att de gör rätt.

Varför är det då fel att ordagrant, till sista kommatecknet, kopiera en annan persons text om det är så att man instämmer i vad som skrivs till sista kommatecknet? Det är främst två skäl. För det första är det moraliskt fel att stjäla en annans verk. Man kan inte sno en melodi av en kompositör och påstå att den är ens egen bara för att man gillar den.

För det andra innebär ett kopierande att man inte uppvisar ett kritiskt förhållningssätt till den källa man använder sig av. Man blir istället ett okritiskt språkrör för en annan persons åsikter. Därigenom avsäger man sig själv all auktoritet. Okritiskt sväljer man med hull och hår en annan persons åsikt. Bara en människa som inte kan eller orkar tänka själv gör så.

Vill man låna av en annan författare citerar man. Det finns sedan länge etablerade principer för detta som både gör källan rättvisa och som inte försätter författaren i en situation där han framstår som urblåst.
_____________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.

Vinstutdelning i välfärdsföretag är en bra grej

Det verkar som att det är något slag skifte på gång inom socialdemokratin när det gäller synen på vinstdrivande företag inom välfärden. Partiledaren klagar inte längre på vinsten i sig, utan ”vinstuttagen”.

Så uttrycker hon sig idag i DN. Tidigare har jag också hört Thomas Bodström lägga ut texten om att vinst är bra, men vinstutdelning är dåligt.

Själv är jag av uppfattningen att välfärdsföretagare ska få göra vad de vill med den vinst som uppstår i deras företag. Så fungerar all annan företagsverksamhet, och de principer som fungerar bra för skoförsäljning, cykelreparationer, tandkrämstillverkning, mjukvaruutveckling med mera, fungerar också bra för äldreomsorg, förskolor och sjukvård.

Vissa tycker det är stötande att en företagare som producerar äldreomsorg med kommunen som kund kan ta ut en vinst som är större än den som behövs för nyinvesteringar i företaget, pengar som han helt enkelt stoppar i fickan. Om nu inte dessa pengar behövs i företaget skulle de ju kunna gå tillbaka till kommunen, tänker de, och ser med misstänksamhet på företagaren, som de tycker ”profiterar” på skattebetalarnas bekostnad.

Jag känner ingen moralisk indignation över detta, delvis beroende på, som sagt, att all annan företagsverksamhet fungerar likadant. Men framför allt för att jag som skattebetalare ändå får precis det jag betalat för, och jag skulle inte få mer om det var så att staten införde regler för vad företag ska för göra med sin vinst, eller om kommunen bedrev all välfärdsproduktion i egen regi.

Vinstdrivande välfärdsföretag är mer effektiva än de gamla kommunalt drivna verksamheterna. Det är därför det uppstår en vinst i dessa företag. Själva innehållet i tjänsterna är detsamma som tidigare, kanske till och med lite bättre. En kommun som anlitar ett vinstdrivande företag för sin äldreomsorg får lika mycket omsorg för pengarna som om kommunen själv skulle stå för produktionen. Skattebetalarna förlorar alltså ingenting.

Dessutom drar vinstgivande branscher alltid till sig nya entreprenörer med följden att vinstnivåerna minskar på grund av konkurrensen. Risken att vårt land skulle få en stor grupp rika välfärdsföretagare som bygger lyxvillor i Danderyd för våra skattepengar är mycket liten. ”Vinstuttagen”, som sossarna nu är så rädda för, kommer att vara måttliga, och på sin höjd räcka till någon extra resa till Medelhavet för företagaren och hans familj.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , . Pingat på intressant.se.

Ulrika Karlsson toppar moderaternas lista i Uppsala län

Ulrika Karlsson utsågs idag av en enhällig nomineringsstämma att stå som första namn på moderaternas riksdagslista i Uppsala län. Ulrika valdes in för moderaterna i riksdagen redan 2006, men då som tredjenamn. Nu tar hon tätplatsen.

Ulrika förknippar man med jobb, jobb, jobb. Under mandatperioden har hon suttit i justitieutskottet, men med tanke på att hon snart sagt besökt vartenda småföretag i länet, förknippar jag henne mer med jobbfrågor än polisfrågor.

I övrigt kommer listan se ut enligt följande. Helt ny kandidat är Jessika Villhelmsson från Enköping. Idag har vi tre mandat, men står sig de goda opinonssiffrorna i länet ända fram till valdagen har vi en reell chans på ett fjärde mandat. Då blir min kompis Marta också riksdagsledamot. Det hoppas vi på.

_____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.