Statsvetaren läser Bibeln #1: Mose slår ned kuppförsöket

Jag kan väldigt lite om teologi. Däremot har jag ägnat många år åt att studera politik. Jag tänkte därför starta en ny serie inlägg på min blogg som jag kallar för ”Statsvetaren läser Bibeln”.

Många av Bibelns texter behandlar politik. Syftet med texterna är naturligtvis ett helt annat, att förmedla ett teologiskt budskap, men i många fall finns intressanta aspekter, som kan vara värda att kommentera utifrån vår tids kunskaper om politik. Kommentarerna är högst anspråkslösa, eftersom jag egentligen inte alls besitter någon exegetisk kunskap. Men det roligt att läsa Bibeln med statsvetarhjärnan påkopplad. Kanske kan jag hjälpa Bibelvetarna med någon pusselbit.

Första texten är historien om Moses när han kom ned från Sinais berg och till sin förskräckelse fick se att israeliterna gjutit en guldkalv som de hyllade som sin nya gud. Mose hade varit uppe på berget i 40 dagar. Innan han gick upp dit överlät han befälet på sin bror Aron. Folket hade blivit otåligt och tjatat till sig att han skulle ordna fram en ny gud. Aron lät därför samla in guld för att gjuta en guldkalv. Sen kom Mose tillbaks, och var arg. Som bekant slog han till och med sönder stentavlorna han fått av Gud. Det är nu det politiskt intressanta kommer. Ur 2 Mosebok, kap. 32, vers 21–28:

Och Mose sade till Aron: ”Vad har folket gjort dig, eftersom du har kommit dem att begå en så stor synd?” Aron svarade: ”Min herres vrede må icke upptändas; du vet själv att detta folk är ont.
De sade till mig: ‘Gör oss en gud som kan gå framför oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som förde oss upp ur Egyptens land.’ Då sade jag till dem: ‘Den som har guld tage det av sig’; och de gåvo det åt mig. Och jag kastade det i elden, och så kom kalven till.”

Då nu Mose såg att folket var lössläppt, eftersom Aron, till skadeglädje för deras fiender, hade släppt dem lösa, ställde han sig i porten till lägret och ropade: ”Var och en som hör HERREN till komme hit till mig.”

Då församlade sig till honom alla Levi barn. Och han sade till dem: ”Så säger HERREN, Israels Gud: Var och en binde sitt svärd vid sin länd. Gån så igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, Och dräpen vem I finnen, vore det också broder eller vän eller frände. Och Levi barn gjorde såsom Mose hade sagt; och på den dagen föllo av folket vid pass tre tusen män.

3000 män fick sätta livet till. Det berättar man sällan när denna historia kommer på tal. Vad hände egentligen? Som jag ser det är guldkalvshistorien ett kuppförsök som slutade med att Mose slog ned upproret med våld. Moses bror Aron var uppenbarligen inte stark nog som ledare. När då Mose var bort passade ”fienderna” på (i nya översättningen kallas de för ”motståndare”) och tvingade fram guldkalven.

”Fienderna/motståndarna” bör rimligen ha funnits där tidigare. När Mose kom tillbaka och såg vad som hänt samlade han ihop sina trogna, som visade sig vara Levi stam. Med dem gjorde han sedan precis som många härskare både före och efter honom har gjort när de har haft ett uppror på halsen. Han rensade upp, skoningslöst. 3000 döda är mycket hög siffra, med tanke på att israelerna var ett litet folk vid den här tiden. Varför döda så många av sina egna om det inte rör sig om ett fullskaligt uppror?

***
Inlägget är det första i serien Statsvetaren läser Bibeln. Kommande inlägg finns på denna adress:
http://stefanolsson.nu/category/statsvetaren-laser-bibeln/

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

6 kommentarer

  1. Sigurdur Hafthorsson

    Jag tycker att din idé om att skriva om Bibeln utifrån ett statsvetenskapligt perspekiv är mycket bra Stefan!

    Bibeln är ju som du noterar full av politik. Och att skilja på religion och politik är rätt värdelöst eftersom dessa ofta hänger intimt ihop, i synnerhet före upplysningen men även i våra dagar, fast på lite andra sätt (t.ex. Bush, Blair, muslimska stater…).

    Nu vill jag inte tillskriva just berättelserna om Mose någon större historisk pålitlighet, MEN läser man historien som den är skriven är det inget tvivel om att du har rätt. Detta handlar om att återta makten och att utrota motståndarna. Motståndarna är sedan motståndare både i politisk och religiös bemärkelse – det är liksom samma sak här.

    Under denna tid och långt framåt i tiden var det klart att visar du inte ”huvudguden” (ofta statsguden) vördnad så erkänner du inte ledarens maktställning = du är politisk upprorsmakare! Och folk var inte precis emot dödsstraff …
    /exegeten

  2. Johan

    Syftet med att vanddringen från Egypten till Det Förlovade Landet sedan tog 40 år var att Gud vile att de som syndat vid detta tillfälle skulle ha dött ut, så att de som nådde fram till Landet inte var dessa.

    Det höcr också till historien att Moses själv aldrig kom in i Det Förlovade Landet, pga att han hade syndat genom att som ung hade döda Faraos fogde i Egypten.

  3. Stefan

    Sigurdur, kan du säga något om hur många israelerna var vid denna tid? Jag är förvånad över att Mose slog ihjäl så många, med tanke på att israelerna därmed måste ha förlorat ett antal soldater att sätta in mot yttre fiender.

  4. Stefan N

    Enligt 2 Mos 12:37 var israels folk vid uttåget ur Egypten omkring 600.000 män. Man slogs visserligen med amalekiterna strax efter uttåget och detta kan ha gjort att antalet var decimerat vid tidpunkten.

    /studenten

  5. Stefan N

    Uppdatering: 3 Mos 1:46 meddelar att man var 603 550 vapenföra som var tjugo år eller äldre, dock är ej Levi stam inräknad. Varför det är så vet jag inte.

    (Det är naturligtvis fråga för tvist vilken tillförlitlighet man kan ha för dessa siffror, men det borde väl vara ungefär samma tillförlitlighet som siffran 3000 döda, eller?)

  6. Stefan

    Siffror från krig och politik är notoriskt överdrivna. Jag kan tänka mig att man kan behöva dra av hälften. Men det gäller i så fall båda siffrorna, även den om 3000 döda.

    Hur som helst, 3000 döda på 600 000 motsvaras av ca 900 på 180 000, dvs. Uppsalas befolkning.

    Om det hela hade utspelat sig i Uppsala hade Mose slagit ihjäl 900 pers.

    Dessutom var det väl sannolikt bara män som dräptes. Jag får det då till att han slog ihjäl ca 1% av israelernas vapenföra män. Det kanske inte hade så stor effekt på den militära förmågan trots allt.