Stefan Olsson

Förra året granskade SR Ekot Nobelstiftelsens sponsoraffärer. Nu ett år senare följer man upp med en ny granskning. Inte mycket har skett. Nobelstiftelsen tar fortfarande emot pengar från företag som vill synas glansen av det fina namnet. Det är slappt.

Tydligen har Nobelstiftelsen fortfarande inte förstått att trovärdigheten i namnet Nobel är det enda i stiftelsen som har något värde. Vilket land som helst skulle kunna dela ut ett vetenskapligt pris med samma omsorg och samma prissumma som Nobelstiftelsen. I samma sekund Nobelprisets förlorar sin trovärdighet ersätts det blixtsnabbt av en amerikansk motsvarighet.

Att Nobelstiftelsen därför försöker tjäna pengar vid sidan om genom att hyra ut sitt namn till olika företag är därför betydligt allvarligare än vad stiftelsens ledning verkar förstå. Det är ett typiskt beteende hos män som tror att allt går så bra att man inte måste vara försiktig. Sådan släpphänthet straffar sig i slutändan. Kanske någon politiker med intresse för forskningsfrågor kan viska i örat på stiftelsens VD och påminna honom om att också han är dödlig.

Länk till mitt inlägg från förra året:
http://stefanolsson.nu/2008/12/10/nobelstiftelsen-riskerar-sin-trovardighet/

_____________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, nobelpriset, nobelstiftelsen. Pingat på intressant.se.

Nej, nej, nej! Den så kallade experten på regeringsbildning, professor Olof Ruin, har fel när han hävdar att Sverigedemokraterna skulle kunna bli ett vågmästarparti. SD är ett ytterlighetsparti och ett sådant kan aldrig bli vågmästare. Ett vågmästarparti måste ligga i mitten av skalan. Det gör inte Sverigedemokraterna.

Det verkar vara omöjligt att förändra mediebilden av att Sverigedemokraterna är ett potentiellt vågmästarparti. Det är sant att partiet verkar vara på väg in i riksdagen, och det är sant att Alliansen därmed sannolikt förlorar sin absoluta majoritet. Men det är inte sant att SD därmed hamnar i en vågmästarställning.

Sverigedemokraterna är ett ytterlighetsparti precis som vänsterpartiet. Partiet kan på grund av sin extrema hållning i invandringspolitiken aldrig göra upp med socialdemokraterna för att fälla en borgerlig regering. SD har bara Reinfeldt eller Sahlin att välja mellan.

Partiet måste ta ställning för den ena eller den andra statsministerkandidaten. En nedlagd röst i riksdagen räknas in som ett passivt stöd till den sittande regeringen. Så funkar vår författning. Det finns bara ett sätt för SD att avpolettera Reinfeldt och det är att rösta nej, i den förtroendeomröstning som kommer att följa direkt efter valet 2010. Då kan Reinfeldt sparkas. Men vilken annan statsminister är det i så fall Sverigedemokraterna vill släppa fram? Sahlin? Nej, det är ju omöjligt eftersom Sahlin är SD:s mest avskydda politiker.

Sprid gärna det här och mitt förra blogginlägg om den här saken. Fortfarande verkar det som att många, även statsvetare, inte fattat att de parlamentariska spelreglerna räddar Alliansen kvar vid makten, utan att någon som helst hänsyn till Sverigedemokraterna behöver tas.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverigedemokraterna, alliansen, regeringen, socialdemokraterna, reinfeldt, sahlin. Pingat på intressant.se.

Idag sa regeringen ja till att låta Upplands lokaltrafik och Storstockholms lokaltrafik köra pendeltågstrafik mellan Uppsala och Stockholm med stopp vid Arlanda. Det är ett jättelyft. Det betyder nämligen att vi kanske blir av med SJ helt på denna sträcka. Därmed kanske vi får halvtimmestrafik mellan städerna även efter kl 22 på kvällen.

Kommunikationerna mellan Sveriges huvudstad och Sveriges fjärde största stad har varit urusla så länge jag kan minnas. SJ har haft monopol på sträckan. Flera år tillbaks fanns inte ens en busslinje som konkurrerade. Nu i höst drog dessutom SJ in flera avgångar. På vardagarna går sista tåget från Uppsala mot Stockholm redan kl. 22.09. Verkligen bottendåligt.

Men som tur är styr nu Alliansen såväl i Stockholms som Uppsala län, samt sitter i regeringen, med goda fina moderater på ordförandeposterna. Vips så får SJ konkurrens. Nya tågplaner sätts i verket.

Efter detta finns inte mycket oppositionen i vårt län kan bråka om när det gäller satsningar på tågtrafiken. Pendeltågstrafik mellan Uppsala och Stockholm hade ju kunnat tillåtas när som helst före maktskiftet 2006. Intressant att veta om oppositionen är dessutom att de vill behålla SJ:s monopol. Häromdagen hos oss i Uppsala röstade de emot bygget av Citybanan, och i Stockholm ville miljöpartiet och vänsterpartiet införa förbud mot att tala mobiltelefon i tunnelbanan.

Dagens skämt måste ju vara Sven-Erik Österbergs (s) angrepp på regeringens utnämningspolitik. Mer än en tredjedel av regeringens utnämningar har inte följt principen om öppenhet. Det är hyckleri, tycker han, eftersom Alliansen lovade att ha en öppen ansökningsprocess.

Just det. Det är inte bra att det är en hel del hemlighetsmakeri kvar. Men hur var det nu på sossetiden då Österberg själv ansvarade för utnämningarna? Hur många tjänster tillsattes i en öppen process?

“Det fanns delar i utnämningspolitiken som inte fun­gerade tillfredsställande under föregående mandatperiod”, erkänner Österberg.

Det är sant. Bra med lite självkritik. Men hur många tjänster var öppna för alla att söka? Om en tredjedel hemliga tillsättningar är skandaldåligt, hur var det på sossetiden? Var det kanske bara en sjättedel eller tiondel?

Nej, alla utnämningar var hemliga! 100%. Ingen. Ingen tjänst kunde sökas öppet. Ingen.

Det är glädjande att socialdemokraterna nu också kommit på att det här med hemliga utnämningar är ett värdelöst system som gynnar vänskapskorruption. Men det är ju patetiskt att komma dragande med anklagelser om hyckleri när man själv har begått samma synd i flera decennier. Minnet är kort hos somliga.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, regeringen, alliansen, österberg, amnesi. Pingat på intressant.se.

I svenskt tal kan man ibland få höra att man inte ska bry sig om vad kreti och pleti tycker. Kreti och pleti sägs vara den obildade massan. Den del av folket som bara läser kvällstidningar, äter på Mac Donalds, och är i behov av vägledning från den bildade politiska eliten.

Men vilka var kreti och pleti? Det är två folkgrupper som fanns på kung Davids tid i Israel. Sannolikt tjänstgjorde de hos kungen som livvakt, sannolikt var de filistéer lojala med David. Av texten framgår det att det var en stridande trupp som inte stod under överbefälhavaren Joabs befäl, utan under Benaja.

När Davids ena son Absalom gjorde uppror utgjorde kreti och pleti en del av den styrka som var lojal med David, tillsammans med den 600 man starka styrka varit med kungen från den tid han var förföljd av Saul. Under Sauls förföljelse vistades David en tid hos filistéerna. Möjligen var det där han knöt banden med kreti och pleti. I nyare översättningar av Bibeln kallas de dock keretéer och peletéer (2 Sam. 15:14–18).

Då sade David till alla sina tjänare, dem som han hade hos sig i Jerusalem: »Upp, låt oss fly, ty ingen annan räddning finnes för oss undan Absalom. Skynden eder åstad, så att han icke med hast kommer över oss och för olycka över oss och slår stadens invånare med svärdsegg.» Konungens tjänare svarade konungen: »Till allt vad min herre konungen behagar äro dina tjänare redo.Då drog konungen ut, och allt hans husfolk följde honom; dock lämnade konungen kvar tio av sina bihustrur för att vakta huset. Så drog då konungen ut, och allt folket följde honom; men de stannade vid Bet-Hammerhak. Och alla hans tjänare tågade förbi på sidan om honom, så ock alla keretéerna och peletéerna; och alla gatiterna, sex hundra man, som hade följt med honom från Gat, tågade likaledes förbi framför konungen.

Det märkliga med begreppet “kreti och pleti” är dock att det i svenskan fått stå för löst och obildat folk. Jag har inte funnit någon bra förklaring till detta, men Wikipedia anger några källor där kreti och pleti uppfattats som otrevligt folk. Keretéerna dyker upp på några platser till i Bibeln. “Ve er, som bor i kustlandet, ve er, kereteer!” (Sefanja 2:5.) Men hur kommer det sig att “kreti och pleti” kommit att ses som synonymt med “den obildade massan”?

Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund har ju som bekant velat göra sig till tolk för “verklighetens folk”. Kanske skulle han kunnat kalla dem kreti och pleti? Hur som helst tycker jag det är dags att uppvärdera kreti och pleti. Det finns i vår demokrati en gammal nedärvd rädsla för “massan”. Gärna demokrati, bara det inte blir för mycket, för då kan den obildade massan utvecklas till en pöbelhop.

Denna farhåga delas av både höger och vänster. Europeisk konservatism har historiskt varit aristokratisk och menat att överklassen står för det ledarskap massan behöver. Socialisterna har tänkt likadant men erbjudit ledarskap i form av fackföreningar. Kommunisterna i sin tur tog ytterligare ett steg och menade att kreti och pleti behövde ledning av ett revolutionärt avantgarde.

Med 90 år av demokrati i Sverige tycker jag dock att det är hög tid att omvärdera synen på “den obildade massan”. Den är inte så stor och obildad som 1800-talets demokratiteoretiker trodde. Förvisso är många väljare korkade, men någon gigantisk pöbelhop som behöver vägledning av en elit för att kunna leva sina liv på ett civiliserat vis finns helt enkelt inte. Det finns till och med statsvetenskaplig väljarforskning som visar på motsatsen.

Inlägg nr 1 i serien Statsvetaren läser Bibeln hittar man här:
http://stefanolsson.nu/2009/10/31/statsvetaren-laser-bibeln-
1-mose-slar-ned-kuppforsoket/

_____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om religion, politik, bibeln, david, kung david, gamla testamentet, demokrati. Pingat på intressant.se.

Också i USA är humanisterna, eller rättare sagt, ateisterna mycket aktiva och bedriver sedan flera år tillbaks en kamp mot allt offentligt julfirande. Som vanligt blir det mesta i USA lite mer extremare än här i landet lagom. Senaste exemplet på en ateistisk triumf är inställandet av den traditionella Julparaden i byn Amelia i Ohio.

Julparaden är en tradition sedan 29 år tillbaks. Den har tidigare skötts av den lokal företagarföreningen, som dock i år avsagt sig uppdraget. Kommunen, Amelia Village, har velat ta över för att traditionen ska kunna leva vidare, men borgmästaren har till slut känt sig tvungen att lägga ned projektet, eftersom ateisterna har hotat att stämma kommunen. Borgmästaren vill inte slösa skattepengar på en juridisk tvist, menar han.

Först gjorde han ett försök med att byta namn på paraden och kalla den för en “Holiday Parade” istället. Med ordet “Christmas” utsuddat skulle den kristna prägeln vara borta och hotet om stämning också. Men då meddelade den lokala baptisförsamlingen att den inte tänkte medverka och inte heller upplåta sin parkeringsplats åt spektaklet. Därmed gick det inte att genomföra en parad alls, menade borgmästaren.

Den 29 åriga jultraditionen vare därmed avskaffad. Det publika julfirandet är inställt. Precis som ateisterna vill ha det.

Källor:
http://www.ameliavillage.com/pdfs/parade_renamed.pdf
http://www.ameliavillage.com/pdfs/parade_cancelled.pdf

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, religion, ateism, humanism, usa. Pingat på intressant.se.

Det är fel att påstå att Vattenfall vuxit till ett energipolitiskt monster under Maud Olofssons tid som näringsminister, som Gustaf Fridolin (mp) påstår. Det började långt tidigare. Men han har onekligen rätt i att något är seriöst fel med detta företag.

Jag tror inte på statligt företagande. Vi har inte en stat för att driva företag. Själva idén om statliga företag är fel i grunden. Men en bra princip måste också kunna tillåta undantag och hittills har jag tänkt mig att Vattenfall är ett sådant undantag. Avregleringen av elmarknaden blev ju aldrig riktigt bra. Elpriserna har för många husägare varit oförklarligt höga. Man kan på goda grunder misstänka prissamarbete.

Dessutom har vi problemet med att Vattenfall äger livsnödvändiga elnät över hela landet. Jag själv är tvångskund hos detta bolag på grund av att det äger ledningarna som går fram till mitt hus. Jag kan inte välja bort Vattenfall.

Nu har det dock visat sig att Vattenfall agerar som vilket annat storföretag som helst. Att växa har blivit huvuduppgiften. Det var först i år som jag förstod att Vattenfall äger kärnkraftverk i Tyskland.

Är det bra att svenska staten äger tyska kärnkraftverk? Jag har inte format en åsikt om det ännu, men jag har svårt att se var i intresset för mig som svensk medborgare i detta ligger. Om vi nu ska ha statligt företagande i Sverige måste det ju vara för att vi har ett svenskt problem att lösa, som inte kan lösas på annat vis. Vilket är det problemet? Jag hittar det inte.

Kärnkraft är också en mycket politiskt reglerad del av energibranschen och måste så också vara. Är det då en klok politik av svenska staten att äga kärnkraftverk som tyska staten har till uppgift att vaka över? Blandar vi inte ihop politik och affärer då till en enda gegga? Jag är rädd för det.

Folkpartiet har idag föreslagit att delar av Vattenfall borde kunna säljas av. Det är värt att fundera på. Hittills har det varit omöjligt för sossar och vänsterpartister att gå med på, men inte ens vänstern kan väl tycka att det är bra att Sverige äger kärnkraftverk i andra länder?

____________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, energi, miljö, kärnkraft, maud olofsson, gustaf fridolin, vattenfall. Pingat på intressant.se.

WHITE PEOPLE

BLACK PEOPLE

USA har väl ingen drottning? Jovisst har man det, men här kallar man henne för “First Lady”. Hon är gift med kungen av USA, som kallas president. Drottningen heter Michelle Obama. Precis som i alla andra kungadömen blir kungligheterna föremål för folkets beundran, vilket gör att det skriver hyllningsböcker till dem.

Jag har varit i bokhandeln i Georgetown här i Washington D.C. Och då fick jag syn på denna barnbok som jag var tvungen att köpa. Republikaner i Sverige brukar klaga på kungafjäsk. De tror att fjäsket ska försvinna om man inför republik. Ta då en titt på Sagan om Michelle Obama, drottning av USA.

“Smart and sure, hardworking, talented, professional and passionate, loving wife and mother, daugther, sister, friend”.

Michelle som liten flicka.

Michelle gifter sig med sin prins.

Michelle som mamma.

Sagan slutar med att prinsen väljs till kung av folket. Kröningen firar man med en storståtlig bal på slottet.

SLUT.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, usa, michelle obama, barack obama, monarki, republik. Pingat på intressant.se.

På plats i Washington DC har jag kunnat höra och läsa vad som sägs om dödsskjutningen armébasen Fort Hood. Som bekant har det kommit fram att gärningsmannen var muslim.

Den diskussion som nu förs i media är om gärningsmannens motiv kan ha med hans muslimska tro att göra. Det har visat sig att major Hasan redan för två år sedan offentligt talat om att muslimer i armén borde undantas från tjänstgöring i muslimska länder. Han har också brevväxlat med en imam, som är känd för sina radikala idéer. FBI har känt till honom, men bedömt honom som ofarlig.

Men den som stirrar alltför mycket på en persons motiv riskerar dock att missa orsakerna, bakom motiven. Det finns andra liknande vansinnesdåd att jämföra med. Ingen av dessa mord har begåtts av någon som hänvisat till sin religiösa tro. Inte mycket talar för att major Hasans religiösa tillhörighet skulle vara det som orsakat dådet. En bättre förklaring är att killen är knäpp och därför också tolkat sitt uppdrag som god muslim helt knäppt.

Dessvärre är debatten om islams roll i det amerikanska samhället igång igen. FOXNews anklagar andra TV-kanaler för att av politiska skäl tona ned islamdiskussionen, medan andra kanaler försiktigt väntar in polisutredningen. Jag gillar att kolla på FOXNews, men i det här fallet går man verkligen händelserna i förväg. Vi vet i nuläget mycket lite om gärningsmannen. Det rimliga är att vänta med spekulationer tills att polisen åtminstone kunnat förhöra honom.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, usa, fort hood. Pingat på intressant.se.

Eftersom det ingår i mitt jobb att bevaka försvarspolitiken i USA har jag nu på morgonen skummat igenom vad tidningarna skriver om dödskjutningen på Fort Hood i Texas. Trist nog får man konstatera att en otäck debatt om de amerikanska muslimernas roll i armén och samhället väntar.

Associated Press har redan snokat reda på att gärningsmannen har varit föremål för FBI:s uppmärksamhet. Han har tydligen varit i dåligt sammanhang på nätet och gjort konstiga uttalanden om självmordsbombare. Gärningsmannen heter Nidal Malik Hasan och har således arabisk påbrå men är född i USA, samt muslim.

Dådet följer mönstret av ett “vanligt” vansinnesdåd. Killen var förmodligen knäpp. Men media frågar sig naturligtvis om Hasans etniska bakgrund och religiösa tillhörighet kan ha haft med saken att göra. Vissa mindre försiktiga politiker verkar också redan ha sin uppfattning klar:

Rep. Michael McCaul, a Texas Republican and ranking member of the Homeland Security intelligence subcommittee, said, “Whether it was directed from a foreign or domestic source it is still an act of terror.”

rapporterar Washington Times.

Vanligtvis brukar New York Times ha mycket bra artiklar, men idag verkar det vara vikariernas dag. Så här skriver man redan i fjärde stycket i sin huvudartikel:

Clad in a military uniform and firing an automatic pistol and another weapon, Major Hasan, a balding, chubby-faced man with heavy eyebrows, sprayed bullets inside a crowded medical processing center for soldiers returning from or about to be sent overseas, military officials said.

Vad har ögonbrynen med saken att göra?

På måndag morgon åker jag i tjänsten till Washington D.C. Återkommer med reaktioner från ort och ställe på dödskjutningen nästa vecka.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, usa, försvar, media, . Pingat på intressant.se.

Jag recenserar Cecilia Åses bok “Monarkins makt” i Svensk tidskrift:

Men nu lever vi i ett land där mer än två tredjedelar av befolkningen är för monarkins bevarande. Kan det möjligen vara så att det som Åse upplever som en frustrerande begränsning är resultatet av ett ointresse från allmänhetens sida att ändra på sakernas tillstånd? Monarkin bygger på en heterosexuell norm, sägs det. Så kan det vara, men alla upplever kanske inte det som ett allvarligt problem.

Läs hela artikeln på: www.svensktidskrift.se.

I lördags firade Stiftelsen S:t Ansgar i Uppsala 60 år. Stiftelsen är grunden för S:t Ansgars församling, som är min brukskyrka, min vanliga söndagskyrka. Efter högtidlig mässa hölls tre föredrag, två med historiska tillbakablickar, och ett med blicken framåt. Detta hölls av min gode vän Andreas Wejderstam.

Eftersom Andreas föredrag var mycket bra och intressant även för andra bad jag om att få göra det tillgängligt här på min blogg. Det torde vara uppenbart för de flesta att Svenska kyrkan de närmaste åren kommer att lida av interna slitningar. Den inomkyrkliga sekulariseringen, följsamheten mot politiska trender, ointresset för den kyrkliga traditionen, ointresset för församlingsbyggande osv. lär pågå ett tag till. “Förnyarna” i Svenska kyrkan säger sig leda en föregångskyrka i världen. Men, frågar Andreas:

Svenska kyrkan har omkring sju miljoner medlemmar, av denna summa utgör de regelbundna gudstjänstfirarna en försvinnande liten del. Sju miljoner är tre promille av världens kristenhet. Är det således troligt att dessa tre promille, som finns i en kyrka i ett av världens mest sekulariserade länder, som styrs av folkvalda politiker tillsatta genom ett synnerligen världsligt system skulle vara Guds sanktionerade föregångare i uttolkningen av uppenbarelsen?

Trots detta finns det anledning att vara optimistisk. Det är inte genom att gnälla på andra som man gör framsteg utan att bygga vidare på den egna kyrkan. Ironiskt nog står lilla S:t Ansgar med sin, i jämförelse med Svenska kyrkan i övrigt mycket svaga ekonomi, starkt tack vare församlingsmedlemmarna.

Andreas föredrag kan laddas ned här som PDF: wejderstam091031

Den som hellre vill lyssna på föredraget kan gå till adressen ansgar.nu. Klicka på länken “Podradio”.

En kollega till mig har idag gjort mig uppmärksam på en artikel i The Telegraph om senaste ryska militärövningen med namnet Zapad 2009. Scenariot är en attack mot Polen, inkluderande ett nedslående av ett minoritetsuppror (läs polskt) i Vitryssland.

Varför genomför Ryssland och Vitryssland tillsammans en övning med udden riktad mot Polen? Känner man sig hotade? Nej, självklart finns det inget militärt hot mot Ryssland från Polens sida, utan det här är sannolikt bara motiverat av revirpinkeri. Ryssland håller på att återupprätta sitt självförtroende, vilket hade varit helt OK, om det nu inte hade varit för att självförtroendet tycks sitta i militär förmåga.

Det finns därför återigen anledning att påminna om att den nya ryska politiken, påbörjad av Putin och nu vidareförvaltad av Medvedev, inte är densamma som Jeltsins. Ryssland spelar ett diplomatisk spel som är annorlunda än det länder som Sverige, Tyskland och Polen spelar mot varandra. Ryssland är visserligen inte ett aggressivt land, men dess utrikespolitik bygger inte på förtroliga samtal i samband med mysiga ministermöten, utan på att visa sig stor och stark.

Konsekvensen för oss är att vi måste ha en utrikes- och försvarspolitik som svarar mot detta. Under kalla krigets dagar var politiken ett starkt nationellt försvar. Nu har vi inte det försvaret kvar längre. Vad gör vi då? Billigast och enklast, och därtill också fredligast, är att sluta sig samman med sina demokratiska grannar, och tydligt markera att här hos oss i vår del av världen är militär vapenmakt inget argument för den som söker inflytande. Ett sådant samarbete finns också. Våra grannar är med i det. Men inte vi. Samarbetet heter NATO.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, ryssland, nato, sverige, försvarspolitik. Pingat på intressant.se.