Ett ytterlighetsparti kan aldrig bli ett vågmästarparti

Nej, nej, nej! Den så kallade experten på regeringsbildning, professor Olof Ruin, har fel när han hävdar att Sverigedemokraterna skulle kunna bli ett vågmästarparti. SD är ett ytterlighetsparti och ett sådant kan aldrig bli vågmästare. Ett vågmästarparti måste ligga i mitten av skalan. Det gör inte Sverigedemokraterna.

Det verkar vara omöjligt att förändra mediebilden av att Sverigedemokraterna är ett potentiellt vågmästarparti. Det är sant att partiet verkar vara på väg in i riksdagen, och det är sant att Alliansen därmed sannolikt förlorar sin absoluta majoritet. Men det är inte sant att SD därmed hamnar i en vågmästarställning.

Sverigedemokraterna är ett ytterlighetsparti precis som vänsterpartiet. Partiet kan på grund av sin extrema hållning i invandringspolitiken aldrig göra upp med socialdemokraterna för att fälla en borgerlig regering. SD har bara Reinfeldt eller Sahlin att välja mellan.

Partiet måste ta ställning för den ena eller den andra statsministerkandidaten. En nedlagd röst i riksdagen räknas in som ett passivt stöd till den sittande regeringen. Så funkar vår författning. Det finns bara ett sätt för SD att avpolettera Reinfeldt och det är att rösta nej, i den förtroendeomröstning som kommer att följa direkt efter valet 2010. Då kan Reinfeldt sparkas. Men vilken annan statsminister är det i så fall Sverigedemokraterna vill släppa fram? Sahlin? Nej, det är ju omöjligt eftersom Sahlin är SD:s mest avskydda politiker.

Sprid gärna det här och mitt förra blogginlägg om den här saken. Fortfarande verkar det som att många, även statsvetare, inte fattat att de parlamentariska spelreglerna räddar Alliansen kvar vid makten, utan att någon som helst hänsyn till Sverigedemokraterna behöver tas.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

9 reaktioner till “Ett ytterlighetsparti kan aldrig bli ett vågmästarparti”

  1. Hej!

    Det du skriver har nog sin riktighet. Men problemen uppstår väl i alla fall när den borgerliga minoritetsregeringen lägger fram förslag i riksdagen som både de rödgröna och SD röstar emot. Då finge regeringen söka överenskommelser i varje enskild fråga med, S, mp, eller SD(?). Ett annat alternativ, som måhända är svårt att realisera, är en majoritetsregering bestående av de borgerliga partierna + mp. Det vore intressant med ett blogginlägg där du redogör för din uppfattning om dessa problem som kan uppstå efter regeringsbildningen.

  2. Är det inte upp till befolkningen att besluta om huruvida Sverigedemokraterna är ett ytterlighetsparti eller inte? Ska Sverigedemokratiska röster ogiltigförklaras? Ni kallar er demokrater och liberaler, men ni är f-n inte mycket bättre än kommunisterna.

  3. Jesper

    Jag tror inte att du fattar vad som menas med ett ytterlighetsparti. Det är ingen som bestämmer det, annat än partiet självt. Vänsterpartiet är också ett ytterlighetsparti. Men det är ingen som har bestämt det. Det är ett resultat av att partiet har extrema åsikter.

    Vänsterpartiet skulle när som helst kunna bli ett mittenparti om det ville. SD har på samma vis valt sin plats som ytterlighetsparti självt.

    Ni Sverigedemokrater verkar se konspirationer överallt. Jesper, jag föreslår att du funderar lite över vad som menas med att vara ett mittenparti respektive ett ytterlighetsparti. Det kan vara bra för dig.

  4. Johannes,

    Det blir bara problem om SD konsekvent fäller regeringens viktigaste förslag genom att rösta på socialdemokraternas förslag istället.

    Att regeringen förlorar i någon enstaka fråga gör inget, men det är allvarligt om regeringen förlorar i viktiga budgetfrågor.

    Dock funkar voteringsordningen i kammaren så att utskottmajoritetens förslag alltid är huvudförslag. I sista voteringsomgången ställs utskottsmajoritetens förslag mot den reservation som kan antas vinna mest röster. Som det är idag är det nästan alltid sossarnas.

    Enda sättet för SD att piska Reinfeldt är alltså att rösta igenom sossarnas reservation. Kommer de att göra så?

  5. ”Fortfarande verkar det som att många, även statsvetare, inte fattat att de parlamentariska spelreglerna räddar Alliansen kvar vid makten, utan att någon som helst hänsyn till Sverigedemokraterna behöver tas.”

    Det verkar inte finnas i din sinnevärld att de rödgröna får majoritet, eller? :)

  6. Sinnevärlden (enligt Platon) är den verkliga världen. Du menar idévärlden.

    Jo, den möjligheten finns. Men det var inte det som den här tråden handlar om.

  7. Du har helt fel!

    Efter ett val finns ingen ”sittande regering”.

    Enligt grundlagen är det talmannen som ska ge uppdraget till den partiledare som bedöms ha störst förutsättning att kunna bilda regering. Skulle båda blocken ha lika antal mandat ges företräde till största parti.

    I realiteten är det så att en sittande regering som fortsätter ha tydlig majoritet inte avgår. Är regeringsbildningen oklar ska sittande regering avgå.

    Principen med största parti märktes tydligast i samband med ”lotteririksdagen” 1973. Då fick båda blocken samma antal riksdagsledamöter, 175-175. Regeringen Palme kunde då sitta kvar eftersom (s) var det största partiet.

    Förutsatt att Sd inte ger aktivt stöd till något block kommer alltså Sahlin att vara den troliga regeringsbildaren (i idévärlden finns dock kanske möjligheten att (m) blir största parti, kanske t o m får absolut majoritet… not?).

    I den situationen blir (Sd) då ett verkligt vågmästarparti. Det handlar då nämligen inte om regeringsmakten, utan om hur nya lagar kan få stöd. Man måste nämligen skilja på riksdag och regering!

    Folkpartiet kunde bilda minoritetsregering då moderaterna valde att inte fälla några regeringsförslag i riksdagen – den folkvalda makten ligger i riksdagen, inte hos regeringen.

    Ett vågmästarparti kan helt styra efter eget skön eftersom de kan välja att rösta ömsom på det ena eller det andra blocket.
    Man behöver för den skull inte stå i mitten politiskt sett, ett ytterlighetsparti kan definitivt vara vågmästare. De behöver ju inte leva upp till annat än sina pragmatiska ideal. Genom obstruktioner på finansieringar av nya lagar kan på så sätt ett litet parti skapa sådan oreda att de i princip styr hela politiken.

    Ny demokrati lyckades aldrig med detta. Borgarna hade då några mandats övertag, och behövde aldrig lita till ND, som på så sätt aldrig blev vågmästare.

    Så professor Ruin har helt rätt – hans kunskaper äger.

    Har det klarnat?

  8. Jo, visst finns det en ”sittande regering” efter ett val. Regeringsbildningen regleras i 6 kapitlet i regeringsformen. Här finns ingen regel om att statsministern automatiskt avgår efter ett val. Däremot är det på förslag att en sådan regel ska införas. Här kan du läsa mer om det förslaget: http://regeringen.se/sb/d/108/a/117744

    Sverigedemokraterna kan formellt sett bli ett vågmästarparti på samma sätt som miljöpartiet, men knappast i praktiken. Vänsterpartiet skulle också kunna agera vågmästare, men har aldrig gjort det. Varför? Jo, för att partiet ideologiskt ligger långt bort från de borgerliga partierna. Samma sak gäller för SD. Partiets ideologi ligger så långt från sossarna att det inte finns något som de kan samarbeta om. SD blir därför inget vågmästarparti på samma sätt som vänsterpartiet aldrig blivit det. Partiet har ingen utpressningspotential, som statsvetaren Giovanni Sartori hade kallat det.

    Diskuterar gärna svenska parlamentarismens funktionssätt med dig vidare. Jag har viss träning, efter att tidigare ha undervisat i ämnet vid Uppsala universitet i mer än 10 år.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.