Nu kanske det kan bli nåt, är min spontana tanke efter att ha lyssnat på Barack Obamas tal om Afghanistan. Kriget i Afghanistan har egentligen aldrig tagits på allvar av vare sig USA eller samarbetsländerna, inklusive Sverige. Nu verkar det dock finnas en ordentlig idé om vad som ska åstadkommas. Också Sverige bör därför revidera sin Afghanistanpolitik för att anpassa den till den amerikanska strategin.
Kriget i Afghanistan har varit illa skött av både USA och övriga länder som deltar i International Assistance Security Forces, ISAF, där Sverige ingår. Tanken att man skulle kunna stabilisera landet med en mycket liten militär styrka, för att göra ett ”litet fotavtryck”, var fel. Det vet vi nu efter åtta år av fortsatt krig. ISAF har heller aldrig haft något tydligt slutmål, annat än det mycket vaga ”stabilitet och demokrati”. Även här delar Sverige skulden för en dåligt utformad politik.
Med Obamas nya inriktning verkar det dock som att alla delarna i en vettigt utformad strategi finns. Det finns en idé om vad slutmålet ska vara, en väg att gå för att nå dit och resurser för att klara av det. Visserligen återstår en del preciseringar, särskilt när det gäller slutmålet. Men Obama säger i alla fall att redan 2011 bör USA kunna börja ta hem styrkor igen.
Det som ska göras nu i ett första skede är att militärt slå tillbaka talibanerna och samtidigt bygga upp den nationella afghanska armén. Först därefter kan man alls börja tala om ett tillbakadragande. Det är också en förutsättning för att kunna bedriva biståndsarbete i landet. Samtidigt ska också al-Qaeda i norra Pakistan rökas ut. Norra Pakistan har varit talibanernas och al-Qaedas fristad och det som gjort att dessa kunnat komma tillbaka in i Afghanistan. Det blir ingen fred i Afghanistan om det inte också blir ordning och reda i norra Pakistan.
Intressant att notera i Obamas tal var det kraftiga fokus han lade på al-Qaeda som fienden istället för talibanerna. Jag tror att det är ett mycket viktigt och medvetet perspektivskifte. Sannolikt kommer nämligen talibanerna att finnas kvar även efter den militära offensiv som nu väntar. Talibanerna är mer än en militär rörelse. Det är en social rörelse också, och den kan inte utplånas i dess helhet. Däremot är al-Qaeda ingen naturlig del av det afghanska samhället. al-Qaeda är ett terrornätverk vars ledning opererar utifrån norra Pakistan i skydd av talibanerna. Mycket troligt är därför att USA tänker sig att man ska kunna komma till en politisk uppgörelse med talibanerna så småningom, när al-Qaeda väl är slaget.
Vad betyder då USA:s nya inriktning för Sverige? Rimligtvis bör också Sverige revidera sin Afghanistanpolitik. Det är USA som leder den koalition som Sverige ingår i, och ledaren har nu bestämt sig för vilken väg han vill gå. Sverige kan antingen hänga på eller hoppa av. Moraliskt sett anser jag att vi inte kan lämna Afghanistan så som läget är nu. Vi har del i det misslyckande som varit hittills. Att hoppa av nu och lämna allt elände i knät på andra vore oansvarigt.
Vi bör istället lyssna på hur koalitionsledaren vill lägga upp arbetet och ställa upp med de resurser som krävs. Militärt kommer USA arbeta på samma sätt som man gjort i Irak, med upprorsbekämpning (counterinsurgency). Det är en metod som vår försvarsmakt inte kan mycket om, men som vi mer eller mindre tvingat att lära oss, eftersom någon annan metod egentligen inte står till buds. Upprorsbekämpning går ut på att engagera civilbefolkningen i säkerhetsarbetet, att bygga upp en inhemsk armé och polis, istället för att bara lita till sin överlägsna vapenmakt. Detta kan komma att behöva förstärkningar av också den svenska truppstyrkan, vilket kan uppfattas som kontroversiellt. Men faktum är att en förstärkning nu kan göra mer nytta på två år än vad hittillsvarande små och effektlösa insatser har åstadkommit under de åtta år som hittills varit.
En ökning av den svenska styrkan nu, kan vara den investering vi behöver göra för att alls kunna formulera en seriös exitstrategi. USA har stakat ut sin exitstrategi. Vi har inte gjort det, och vi har ingen möjlighet att som USA påverka hela krigsförloppet. Alltså bör vi nu passa på att hänga på, nu när ledaren för koalitionen faktiskt har en plan för hur vi ska ta oss ur det här dilemmat.
Jag har jobbat en del med Afghanistanfrågan på jobbet. Därav mitt intresse för denna fråga. Här är en länk till min studie ”Kampen om hearts and minds i Afghanistan”:http://stefanolsson.nu/2009/09/24/ny-foi-rapport-om-talibanerna-i-afghanistan/
____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, usa, obama, afghanistan, sverige, isaf. Pingat på intressant.se.
