Spyker-SAAB: Något i pusslet är fel

Jag är skeptisk till Spyker-SAAB-affären. Det är för många pusselbitar som är för kantiga för att passa ihop. Dagens Industris avslöjande att SÄPO granskat Spykers finansiärer gör mig inte mindre misstänksam.

För det första förstår jag fortfarande inte hur SAAB efter 20 års förluster ska kunna återhämta sig. Argumentet skulle vara att företaget har en affärsplan, nya modeller på gång och inte måste understödja konstant krisdrabbade GM. Men problemet med är ju inte SAAB-bilarna i sig, utan branschen. Det finns en överetablering. Vari ligger SAAB:s unika konkurrensfördel? Jag kan inte se någon sådan.

För det andra är det solklart att elhybriderna kommer att ta över marknaden om något år. SAAB har precis börjat utveckla en elbil, men ligger långt efter sina konkurrenter. Nye ägaren säger dock att han inte tror på elbilsmarknadens snabba tillväxt. Har han inte följt klimatdebatten?

Slutligen är det något fel med en företagare som inte vill berätta vem som backar upp honom ekonomiskt. När Victor Muller intervjuades i radion häromdagen vägrade han konsekvent berätta något om vilka finansiärerna är, trots upprepade frågor.

Jag vill alltid veta vem som äger vad när det gäller de stora företagen. För mig är det självklart. Jag vill veta vem som bestämmer. Jag litar inte på anonyma maktspelare. Svårare än så är det inte. Dessutom går nu också jag och alla andra skattebetalare in som borgensman för ett lån på 4 miljarder. Vi har rätt att veta vem det är vi går i borgen för

Läs gärna också Birger Schlaugs kommentar, som jag tycker skriver klokt om saken (som dessutom är ett perfekt exempel på varför konservatism är det samma som förnuft).

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

En kommentar

  1. steelneck

    Lägg därtill att det i Saab-cirkusen verkar finnas en underliggande maktkamp mellan stormakter om patent och teknologi, vilket syns rätt tydligt på den svenska regeringens svansföring från stund till annan. Suveränitet är knappast något jag tänker på jag ser det.

    Sånt här hysh-hysh och tom. hemligstämplingar av statsmakter är närmast legio när det finns maktspel mellan stater med i bilden. Det är fullkomligt uppenbart att det är någon agenda som inte tål dagens ljus i den här affären och vem den fule fisken egentligen är kan vara svårt att avgöra. Jag är inte ens så säker på vems ärenden SÄPO gått ens.

    Kan också finnas ett visst mått av WuTuis hemlighet i detta, så att alla parter inte ens vet vems sida de står på. WuTuis hemlighet fungerar som så: Om logiken är att din fiendes fiende är din vän, vad är då den största hemlighet som kan föreslås? Jo att vi bara är fiender på låtsas och vänner i största hemlighet. Lurar vem som helst och får folk att gå ärenden åt precis den de inte vill gå ärenden åt.