Stefan Olsson

Måndag 29/3. Igår var det palmsöndag och det var demonstration för rörelsefrihet och religionsfrihet här i Betlehem. Vi följeslagare gick med i svansen eftersom arrangör var icke-våldsrörelsen Holy Land Trust.

Demonstrationen skulle gå från centrala Betlehem till Checkpoint 300, den stora checkpointen mellan Betlehem och Jerusalem. Döm om vår förvåning när täten i tåget lyckas gå igenom checkpointen, vid öppningen för bilar och bussar. Vakterna var inte på sin vakt. Demonstranterna smet in och väl inne i checkpointen gick de inte att stoppa. Först en bit på vägen ner mot Jerusalem ingrep israeliska polisen.

Men även polisen var underbemannad och demonstranterna hade enkelt kunnat tåga förbi den enda jeep polisen försökte ställa i vägen. De stannade dock upp och mer eller mindre lät sig stoppas av polisen. Senare blev åtminstone 11 av dem arresterade.

Idag måndag var det en ny demonstration mot gripandena. Den missade vi helt. Vi har inte riktigt blivit varma i kläderna, verkar det som. Men det kanske var lika bra. Allt slutade tydligen med tårgas och ljudbomber.

Men här är i alla fall söndagens bilder. Först intåget i genom porten. Därefter genombrytningen av den andra grinden. Till sist mötet med poliserna på vägen mot Jerusalem.

Genom Jerusalems stadsmur

Andra grinden passeras.

En ensam stackars grindvaktare försöker förgäves stoppa demonstranterna.

Yrvakna poliser stoppar demonstrationen.

I år sammanfaller den östliga och västliga påsken, men även judarna firar sin pesach denna vecka. Därför är det mycket krångel med checkpointerna. Det är bara utlänningar och palestinier med särskilt tillstånd som får passera. De vanliga knegarna får stanna hemma tills nästa vecka.

Begränsningarna har kritiserats hårt av kyrkorna här nere eftersom dessa omöjliggör för många kristna palestinier att fira påsk i Jerusalem. De ortodoxa är mycket missnöjda med att de inte kan komma in till firandet av Den Heliga Elden i gravkyrkan, som sker på påskafton. De israeliska myndigheterna har delat ut specialtillstånd till många, men kyrkorna säger att det är otillräckligt. Alla borde få komma till Jerusalem för att fira årets största högtid, menar de.
___________________________
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Desynpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).
___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, israel, palestina, påsk, religion. Pingat på intressant.se.

Fredag, 26/3. Demonstrationsdag igen. Men denna gång besökte vi de israeliska aktivister som varje fredag demonstrerar för att stoppa planerna på en ny bosättning i området Sheikh Jarrah i östra Jerusalem.

Ett 20-tal lägenheter ska byggas i ett nedgånget område. Är det verkligen något att bråka om? Ja, det är det nog. Till och med USA:s president har haft synpunkter på byggprojektet.

Följseslagare i världspolitikens centrum i östra Jerusalem.

I Sheik Jarrah, som egentligen är ett ganska litet område, samlas bosättningspolitikens olika komponenter på en och samma plats. I området bor palestinier i nedgångna hus som de en gång har fått av jordanska staten i egenskap av flyktningar från kriget 1948. Nu kontrolleras dock området av Israel och judiska bosättare gör därför anspråk på marken, eftersom de menar att det bodde judar där före 1948.

Ungefärlig plats där bosättning kan komma att byggas.

Två av husen i området har till och med ockuperats av bosättare. Ett av husen har två lägenheter. Här har bosättare flyttat in i den ena, samtidigt som det bor en palestinsk familj i den andra. Palestinier och bosättare under samma tak! (Har ingen bild på detta tyvärr eftersom polisen spärrade av området.)

De flesta av de slitna husen har dock ett rivningshot över sig. Intill husen ligger ett gammalt hotell som en legendarisk amerikansk-israelisk bosättare, Irving Moskwitz, köpt. Här vill han bygga ett 20-tal lägenheter, och israeliska regeringen verkar vilja ge sitt tillstånd. Därav demonstrationen. Därav arga samtal mellan Benjamin Netanyahu och Barack Obama.

_________________________
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Desynpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).
_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina, netanyahu, obama. Pingat på intressant.se.

Östra Jerusalem har varit i media mycket på senare tid. Det senaste slitningarna mellan USA och Israel handlar om det. Den israeliska regeringen har precis godkänt att 1600 nya lägenheter för bosättare ska tillåtas i denna del av staden. För mig var det mesta omkring detta problem okänt. De flesta vet att halva Jerusalem ligger på ockuperad mark, men hur många vet att hälften av alla hus i Östra Jerusalem är svartbyggen? Hur många vet att Israel låter en bosättarorganisation leka arkeologer?

I onsdags var vi på en rundtur i Östra Jerusalem. Guide var Itamar Shapira från Israeli Committee Against House Demolition, en organisation som arbetar med att försöka förhindra att palestinier får sina hem rivna.

Konflikten här nere är så polariserad att det är svårt att få opartisk information och en aktivist ger naturligtvis sin version. Trots det finns det mycket som ändå framstår som obegripligt och där man undrar hur israeliska staten tänker

Östra Jerusalem är en fattig stadsdel där minst hälften av alla hus är svartbyggen. Ungefär 150 000 personer har sina hem i dessa hus. Palestinier får nästan aldrig bygglov, men bygger ändå. Utan bygglov får man inte tillgång till avlopp och vatten. Följden blir att man tjyvkopplar in sig på vattenledningarna. I och med det sjunker trycket i ledningarna. Därför har varje hus skaffat sig sina egna vattentankar på taket för att få ett ordentlig vattentryck i sina kranar. De svarta tankarna finns på varje hus.

Samtidigt finns det bosättningar för israeler insprängda mellan svartbyggena. Byggda med bygglov, och med kommunalt vatten och avlopp.

I östra Jerusalem pågår också en strid i det område som heter Silwan. Området ligger precis inpå Gamla Stan och utgör en del av det som en gång var det antika Jerusalem. Man tror att detta var en del av kung Davids Jerusalem.

Bosättarorganisationen El Ad har här skapat något man kallar för City of David. Det är ett stort arkeologiskt utgrävningsprojekt. Tanken är att man ska gräva ut området och göra ett museum av det. Problemet är bara att det råkar bo folk här. Det är ett bostadsområde. Husen är ruffiga och de boende är palestinier, men det finns ändå där. De boende fruktar att de ska få sina hus rivna vilken dag som helst.

Mycket märkligt är det också att se att det är en bosättarorganisation som har fått uppdraget att göra utgrävningen. Hur konstigt är inte det? Vi talar om en utgrävning i ett av de arkeologiskt mest intressanta områdena i världen. En utgrävning av detta slag borde rimligen utföras av ett universitet, kan man tycka och inte av en politisk organisation.

Allt som rör markanvändningen i östra Jerusalem är politiskt sprängstoff. Det finns inte en kvadratmillimeter som inte är omtvistad. Vad som utgör östra delen av staden kan man se på den här kartan. Det är inte helt självklart vad som ingår, eftersom stadens gränser är mycket godtyckliga. Starkt förenklat kan man dock säga att östra Jerusalem är den del av staden som kontrollerades av Jordanien fram till 1967, Gamla Stan inkluderad.

______________________
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Desynpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).
______________________
Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina, jerusalem, bosättningar. Pingat på intressant.se.

Tillbaka i Jerusalem är det ännu mer utbildning som står på schemat. Idag har vi fått träffa Yusef Daher som gav en snabbintroduktion till hur förhållandena är för de kristna i Palestina, och till Kairosdokumentet. Kairosdokumentet är ett rop på hjälp från samtliga kristna församlingar i området. Bland annat talar man om att tiden är inne för sanktioner mot Israel.

Sanktionsfrågan är alltid känslig i Sverige, och jag själv måste erkänna att jag är tveksam. Jag har hittills aldrig lyssnat till uppmaningar om handelsbojkott mot Israel. Jag har heller aldrig vägrat köpa israeliska varor.

Problemet med dessa uppmaningar till bojkotter i Sverige är ofta inte just frågan i sig, utan att det nästan alltid varit någon vänsteraktivistisk grupp som stått bakom. Jag är notoriskt skeptisk mot dem. Det är samma människor som kan kräva bojkotter av livsmedelsbutiker som inte har kollektivavtal.

Att lyssna på företrädare för de kristna i Palestina är dock en annan sak. Hur många vet att de kristna i Jerusalem håller på att försvinna? Familj efter familj tvingas flytta som en följd av de israeliska lagarna om vem som har rätt till uppehållstillstånd. En palestinier med uppehållstillstånd i Jerusalem förlorar det om hon vistas mer än sju år på annan ort. Hon får då inte flytta tillbaks. Annan ort kan vara Betlehem, 10 km bort.

En metod för palestinierna att få bor kvar i Jerusalem är att skaffa sig israeliskt medborgrarskap. Men för många vore det att svika sitt folk. Palestinierna i Jerusalem vill vara palestinier och inte israeler. Dessutom innebär israeliskt medborgarskap att man automatiskt inte får vistas i de områden som kontrolleras av palestinska myndigheten. Då kan man plötsligt inte vara i Betlehem istället.

Det var i Jerusalem den första kristna församlingen grundades. Kristna har därefter mer eller mindre oavbrutit kunnat leva och verka i staden.

Jag är personligen inte beredd att delta i en ekonomisk bojkott mot Israel, även om jag mycket väl förstår de kristna församlingarnas budskap. Sveriges kristna råd som jag nu arbetar med driver inte heller frågan. Förvisso gillar inte jag Israels nuvarande politik när det gäller de ockuperade områdena. Men ekonomiska sanktioner är en ganska kraftig politisk handling. Den diplomatiska vägen ska vara körd i botten först.

_______________________
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Desynpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).
_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina, bojkott, kairosdokumentet. Pingat på intressant.se.

I Betlehem handlar konflikten mellan israeler och palestinier om mark. Det är svårt att se det på något annat vis. Nya bosättningar och gamla byar ligger nära varandra. Det som för den ene ser ut som ett modernt nybygge i ett naturskönt område är som ett hotfullt åskmoln för den andre.

Mycket nära Betlehem ligger den israeliska bosättningen Har Homa, här sedd från den lilla byn Nahhalin:

Ibland är det inte mycket som skiljer dem åt. Titta på det här fotografiet. Vart går gränsen?

Det otränade ögat ser ingen gräns. Allt skulle kunna vara samma bostadsområde. Det är husen med de röda taken som är bosättningen Betar Illit. Mellan den och den palestinska byn Husan i förgrunden finns bara en liten dalgång.

Många av mina blogginlägg och resebrev kommer att handla om landstrider. Jag kommer också att skriva mycket om muren, dvs. den mur som enligt israeliska staten måste finnas av säkerhetsskäl. De två hänger ihop. Det är bosättningarna som gör att muren slingar sig lite hur som helst i dessa trakter.

_________________________________
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Desynpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).
_________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina, bosättningar. Pingat på intressant.se.

Mitt uppdrag som följeslagare börjar egentligen inte förrän den 27 mars. Men redan nu är vi på våra placeringar för träning. Idag, fredag, var jag därför med ut till byn Al Ma’sara, strax utanför Betlehem. Fredag är den muslimska böndedagen, och alla är lediga. I och med det har den också blivit demonstrationsdag.

Varje fredag vandrar byborna en liten bit längs vägen, bara några hundra meter, tills de möts av israeliska arméns avspärrning. Byborna är bönder och markägare, men ligger i ständig konflikt med israeliska staten på grund av byggandet av muren, den mur som enligt israeliska staten anser sig behöva av säkerhetsskäl. Muren tar mark i anspråk.

Vi gick med i svansen av nyfikna observatörer. Själva demonstranterna var få, kanske ett 20-tal, varav några ditresta aktivister (israeliska och utländska). Det har varit spänt överallt på Västbanken de senaste dagarna och israeliska armén mötte upp med taggtråd och soldater. Jag räknade till 15 man.

Jag är ingen expert på vare sig militärtaktik eller hur man stoppar demonstrationer, men beväpningen på soldaterna tycktes i mina lekmannaögon inte riktigt motsvara hotet. Det här var en liten demonstration.

Israelisk soldat med automatkarbin M16 Colt Commando med eldrör för 40 mm granater.

Spontant måste jag också säga att den även var ganska bra genomförd. Demonstranterna gick fram till taggtråden och skällde på soldaterna, men gjorde det med en viss värdighet. Vad som sades på arabiska och hebreiska kan jag naturligen inte säga något om, men engelska fungerar som tredjespråk här och jag hörde förvånande nog inga fula ord sägas. Inga alls, faktiskt (på engelska.)

Palestinska får. Modell okänd.

Demonstrationens höjdpunkt stod oväntat en skock får för. De förstod liksom inte att taggtråd och gröna män med vapen är en stoppsignal.

___________________________
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Desynpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).
____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina. Pingat på intressant.se.

Vänner bloggläsare!

Jag befinner mig nu i Det Heliga Landet. I Jerusalem, närmare bestämt, men kommer om bara någon dag flytta vidare till Betlehem, där jag kommer att bo i tre månader.

Jag kommer att arbeta som ”följeslagare” inom ramen för det Ekumeniska följeslagarprogrammet som arrangeras av Kyrkornas världsråd (www.eappi.org). Som följeslagare ska man med sin närvaro försöka förhindra att brott mot mänskliga rättigheter begås, visa sitt stöd för dem som är drabbade i sina vardagliga liv av konflikten samt berätta för alla hemmavid hur livet på Västbanken är.

Klagomuren. Judarnas mest heliga plats ligger formellt sett på ockuperad mark.

Det sista kommer jag att göra genom att fortsätta blogga här på min vanliga blogg, men också skriva resebrev. Den som vill ta emot resebrev kan anmäla sig till mig via mejl. Adress finns på länken ”Om mig” här till vänster.

Vad och varför?

Vad är det jag ska göra och varför? Konflikten mellan israelerna och palestinierna är en av de mest segdragna i världen, och dess konsekvenser sprider sig i såväl det stora som det lilla. Mig veterligen är det den enda internationella konflikt som kan orsaka infekterade dispyter också hemma i Sverige.

Men framför allt är detta en konflikt som drabbar de som bor i Israel och Palestina, vanliga människor vars liv plågas i onödan därför att de politiska ledarna i området är oförmögna att på ett civiliserat sätt lösa sina konflikter.

Inför detta kan man inte som god kristen stå likgiltig. Det spelar ingen roll vem som är offer eller skurk. Där det finns lidande måste det också finnas någon som står på de lidandes sida: ”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig”, förklarade Jesus för sina lärjungar strax före det att han gick bort.

Det är viktigt för mig att den dan jag dör kunna säga att jag i alla fall försökte. Jag vet att ingen människa kan bära hela världens lidande, men man kan åtminstone göra något. Jag vill inte sluta mina dagar med att veta att jag kunde ha gjort något, men aldrig tog mig samman, var för lat, eller vände bort ansiktet.

Pilgrimer som går längs med Via Dolorosa under ledning av en fransiskanermunk. Vid sidan vaktar israeliska soldater.

Men varför just ”följeslagare”? Det är lite av en slump. Jag tyckte att programmet hade ett väldigt smart upplägg. Med synlig närvaro kan man visa sitt stöd för dem som arbetar för fred och försoning, och hålla ett vakande öga på dem som har våldets makt i sin hand för att få dem att uppträda ansvarsfullt. Följeslagarprogrammet går inte heller in i konflikten på någons sida, utan tar ställning på egna grunder, att konflikten hur den än ska hanteras ändå ska respektera mänskliga rättigheter och folkrättens principer.

Opartiskhet?

Flera vänner till mig har frågat om Följeslagarprogrammet är ”propalestinskt” eftersom vi kommer att arbeta på Västbanken, och huvudsakligen kommer att övervaka de israeliska myndigheterna. Svaret på den frågan är nej. Men däremot är det oftast israelerna som vi måste hålla uppsikt över av det enkla skälet att det är Israel som ockuperar Västbanken och inte tvärtom.

Någon kanske tycker att det därmed inte blir opartiskt eftersom vi därmed bara kommer att notera övergrepp som israelerna utför. Men då har man en förenklad syn på vad övervakning av mänskliga rättigheter går ut på. Följeslagare arbetar ungefär på samma sätt som medborgarvittnen gör på polisstationer. De finns där för att säkerställa att de som har makten i sin hand förfogar över den på ett ansvarsfullt vis. Det finns också andra som också använder sig av våld, t.ex. terrorister, men det är svårt att bevaka dem eftersom de ju arbetar dolt, och överlag sett inte verkar vara mottagliga för rationella argument.

Jag kommer att skriva om mina upplevelser här på bloggen. Alla är välkomna att skriva kommentarer, men oförskämdheter och rasistiska inlägg raderas som vanligt.

Tack för att ni vill läsa!

Stefan

I dagens SIFO får M 43% i Malmö. S får 24,2%. S går dåligt i alla de tre stora städerna.

Jättegapet i Malmö förklaras givetvis av Ilmar Reepalus irrfärder i antisemitismdebatten. Vem vill rösta på ett kommunalråd som svarar ”Jag vet inte” på frågan om staden har problem med antisemitism eller inte?

Men det är uppenbart att S inte har något program för Tillväxtsverige. Storstäderna är tillväxtens knutpunkter. Hela landet bidrar naturligtvis, men det är här motorn sitter. Vad vill sossarna göra för att stimulera jobb och företagande i Tillväxtsverige? Jag vet faktiskt inte.

För närvarande förknippar jag S med motstånd mot allt. Mot skattesänkningar, mot att renovera försäkringssystemen, mot avregleringen av apoteksmonopolet, mot företag i vård och omsorg. Känns som att partiet definierat sin politik utifrån vad M vill istället för att vilja lösa verkliga problem.

Sen har man ju också uppenbara svårigheter med V. Verkar som att Lars Ohly har fått något slags veto i vissa frågor, som RUT-avdraget. De rödgröna styr med svansen. Inte helt förtroendeingivande.

Från början var S mot TV-reklam över huvudtaget. Sen var man mot politisk TV-reklam. Nu ändrar man sig även på den punkten. Konservatism i din prydno. Jag tror att många sossar är garderobskonsetvativa. Varför inte komma ut?

Idag var det debatt mellan Carl Bildt och Urban Ahlin här i Uppsala hos Utrikespolitiska föreningen. Man trodde att Bildt skulle sopa mattan med Ahlin, med tanke på de rödgrönas icke-existerande utrikespolitik. Så blev det inte. Bildt var förvånanvärt dåligt förberedd. Förvånansvärt oinsatta föreföll också studenterna vara. Underbetyg till alla utdelas, utom till Ahlin.

Debatten skulle ha kunnat bli en höjdare. SVT direktsände, ett antal politiska reportrar och ledarskribenter närvarade. Men det blev en lam tillställning. Ahlin fick sätta agendan med frågor om Nato, Ryssland, och Gotland. Bildt nöjde sig med att försvara sig och komma undan jobbiga ställningstaganden.

Särskilt pressade Ahlin Bildt om Nato och Baltikum. Ska Sverige medverka i Natos planeringsarbete för Baltikum? Ska Sverige erbjuda luftpatrullering i Baltikum?

Urban Ahlin (S) fick sätta agendan

Ahlin kunde på dessa punkter faktiskt ge besked. Med socialdemokraterna vid makten blir det inget deltagande i Natos planeringsarbete. Ingen militär hjälp till de baltiska länderna. Inga trupper på Gotland. Ingenting som kan verka irriterande i ryska ögon ska tillåtas. Sverige ska återta sin roll som tystlåten isolationistisk stat för att inte reta grannen i öst. Ett tråkigt, men ändå tydligt besked, således.

Bildts och regeringens uppfattning fick jag inte klart för mig vilken den var. Vi ska samarbeta med Nato, visst, men hur mycket och på vilket sätt? Ska vi eller ska vi inte delta i den militära planeringen?

Jag förstår inte heller varför inte Bildt gick igenom allt det som de rödgröna inte är eniga om: Afghanistan, EU:s militära samarbete, Nato-övningar, osv. Nej, käre utrikesminister, det här var ingen stark insats. Valrörelsen har börjat. Mer och bättre tack!

Bildt, alltid vältalig, men vad var egentligen budskapet?

Slutligen undrar jag vad Utrikespolitiska föreningen har för medlemmar egentligen. Vid frågestunden var det ingen som frågade om Afghanistan där Sverige har sin största militära insats. Är det inte en av de mest angelägna frågorna just nu?

Ingen frågade heller om Iran, Mellanösternkonflikten eller klimatfrågorna. Istället fick Ahlin och Bildt tillsammans förklara att abortfrågan i Polen är en fråga som Polen självt måste avgöra, och inget som Sverige kan lägga sig i. Ungefär där låg den intellektuella nivån. Pinsamt, Uppsala. Är det här mitt gamla universitet?

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, utrikespolitik, carl bildt, bildt, urban ahlin, ahlin, socialdemokraterna, moderaterna, regeringen. Pingat på intressant.se.

Lena Hartwig, sossarnas kommunalråd i Uppsala, har utnyttjat RUT-avdraget för snöskottning av sitt tak. Skälet är att hon inte klarar av det själv fysiskt. Städa klarar däremot av fysiskt. Men, Hartwig, det finns de som har fysiskt svårt att dammsuga, har du tänkt något på dem?

Se inslaget från TV4:

Jag tänker på min mamma som har ont i höfterna. Hon är inte tillräckligt gammal och sjuk för att kommunen ska betala städning. Nu anlitar inte hon städhjälp ändå, eftersom hon har en väldresserad man. Men tänk om hon var ensam?

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, uppsala, rut. Pingat på intressant.se.

Uppsala har ett nytt konserthus. Det har Nashville i USA också. Det är från 2006. Uppsalas nya konserthus tycker många är fult. Jag misstänker på goda grunder att det omvända gäller i Nashville. Men att i Sverige bygga som de har gjort i Tennessee är fullständigt omöjligt.

Nashvilles symfonisällskap har uppenbarligen haft den utsökta/urusla smaken att bygga ett konserthus i europeisk 1800-talsstil. Misstänkt likt konserthuset i Wien.

Om jag blir extremt rik en dag ska jag också bygga ett hus på detta vis. Bara för att visa att det är möjligt att även i vår tid bygga fina hus. Enda problemet är väl att jag skulle åka på spö av landets samlade arkitekter. Så här får man ju faktiskt bara inte bygga!

Surfa gärna omkring på Schermerhorn Symphony Centers hemsida, och njut.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kultur, arkitektur, uppsala, nashville. Pingat på intressant.se.

Utställningen Miss Landmine har upprört sinnena på många som tycker det är hemskt med offer för landminor. Ja, visst är det hemskt. Men hemskt är också att inte vilja se människan bakom offret. Det är just detta som utställningen vill ändra på.

Jag har bara sett den på nätet. Morten Traavik heter konstnären och hans utställning är inte alls en freakshow utan är fylld av mänsklig värme. Landminor är en plåga i många länder. Vi har hört berättelserna förr, men vi blir också avtrubbade. Då är det välkommet med en påminnelse om att problemet fortfarande inte är löst.

Miss Landmine Cambodia 2009, Miss Dos Sopheap

Genom att göra skönhetsdrottningar av offren tycker jag att Traavik lyckas mycket väl med att lyfta fram just människorna. Humorn gör att vi kan lyfta blicken. Det är inte offer vi ser, utan människor. Offerstämpeln blir inte definierande för dem. Fint gjort.

___________________
Läs även andra bloggares åsikter om media, landminor, kultur, kambodja. Pingat på intressant.se.

”Totalt sett bedöms 16,4 miljarder kronor ha betalats ut för mycket under 2009″, skriver DN, om försäkringskassan. Otroligt.

Som jämförelse kan vi ta försvarsbudgeten. Den är på ca 40 miljarder per år. Häromåret blev det ett Herrans liv när försvaret räknade fel på en och en halv miljard. Ekonomistyrningsverket ryckte ut och satte nästan Försvarsmakten under tvångsförvaltning.

Försäkringskassan verkar dock komma undan med ett monstruöst slöseri. Så blir det i ett land där det är tabu att ifrågasätta försäkringssystemen. Det är självklart ingen slump att pengarna rinner mellan fingrarna på Försäkringskassan. Det är resultatet av att en politisk kultur som omöjliggjort granskning. Borgerliga politiker som ställer försynta frågor om allt står rätt till får löpa gatlopp. Det är ”empatilöst” att inte avguda försäkringssystemen. Det är hädelse att ställa kritiska frågor.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, försäkringskassan, försvaret, sjukförsäkringen, alliansen, regeringen. Pingat på intressant.se.

Hjärnorna på Sveriges Radio P4 har anställt en av Daniel Westlings bästa vänner som reporter för att bevaka det kungliga böllopet i sommar. Fullständigt snurrigt, naturligtvis. Men det skulle inte förvåna mig om reporten, Niklas Ek, kommer att vinna Stora journalistpriset genom detta.

Sunda förnuftet säger att en journalist inte kan utföra ett opartiskt och objektivt uppdrag om han ska granska en av sina bästa vänner. Det är självklart. Det är tragiskt att P4 Riks inte fattar det. Dagens Eko, alltså grannredaktionen, som fortfarande har hjärnan ikopplad, har dock förklarat att inga av Eks reportage kommer att förekomma i deras nyhetssändningar.

Icke desto mindre gör detta Niklas Ek till en alldeles lysande kandidat till Stora journalistpriset. Att göra ”kritiska” reportage om sin kompis har ju tidigare ansetts vara ”nydanande”. Det var så Erik Fichtelius vann sitt pris. Under 10 års tid samarbetade han i smyg med Göran Persson. Juryn tyckte att han därmed hade ”fönyat” journalistiken. Eks reportage om sin kompis kommer i sanning också vara något unikt i svensk journalistiks historia.

Själv skjuter jag mig den dagen jag får ett journalistpris.

_____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om media, sveriges radio, niklas ek, daniel westling, kungabröllopet. Pingat på intressant.se.

Uppsalatidningen har låtit sina läsare rösta om vilket som är Uppsalas fulaste hus. Vinnare (förlorare) är konserthuset, Uppsala Konsert & Kongress.

Den intervjuade stadsarkitekten kan inte förstå. Huset är ju ritat av en berömd arkitekt! Då kan det inte vara fult, helt enkelt. Slutsats: Låt inte vanligt folk få bestämma hur det ska se ut i deras stad eftersom de har fel åsikt.

Att moderaternas riksorganisation skickar ut rekommendationer för hur man bör klä sig när det är dags för kampanj är ingen nyhet. Det gjorde man redan inför förra valet. Inte heller då var det någon hemlighet.

I Aftonbladet får anvisningarna kritik av några som tycker det känns tillgjort. Ska inte moderaterna se ut som moderater?

Själv tycker jag att det är korkat att göra tvärtom, att inte tänka på vilka kläder man sätter på sig när man ska bedriva politisk kampanj. Kläderna kan antingen utgöra en hjälp eller ett hinder för det budskap man vill föra ut. För moderaternas del handlar det om att bryta ned ingrodda fördomar om partiet som inte har med partiets politik att göra.

Enligt notisen i Aftonbladet kommer sossarna tydligen inte att skicka ut några klädtips till sina valarbetare. Kommer partiets politik att bli bättre representerat av det? Det brukar inte vara svårt att se vilka som är sossar i en folkmängd. Man kan på kläderna identifiera vilka som indoktrinerats av 100 års LO-propaganda och man vet vad de ska säga innan de ens öppnat munnen. Man vet att de inte har något nytt att säga. Men visst, är det så socialdemokraterna vill framställa sig själva så varsågoda!

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, moderaterna, val2010. Pingat på intressant.se.

Idag har det varit Nato-konferens i Helsingfors, med Finland och Sverige som värdar. I sitt anförande var Carl Bildt mycket öppen med att det var Nato som säkrade friheten i Europa under kalla kriget och att det fortfarande är så:

First – let me just stress how important the Article V commitment that is at the core of the Alliance is for all of Europe. There is no doubt that it was of outmost importance during the most critical period of that dark phase of Europe’s history that come to its end in 1989.

Natos Artikel V är den artikel som förpliktigar att länderna skyndar till varandras försvar. Det är kärnan i alliansen.

Även finske utrikesministern Alexander Stubb var mycket öppen med hur viktigt Nato är. Han har ju också gjort sig känd för att mer eller mindre öppet förespråka finskt Natomedlemsskap.

En kollega till mig som besökt konferensen skriver i ett mejl om Stubb framförande att han gjorde en intressant paus:

There is also an ongoing debate on Finland´s possible membership in Nato. Some support our membership, some oppose – and some are somewhere in-between, seeing both benefits and downsides linked with this choice. I am a firm advocate of —— lång tankepaus och ALLA höll andan —- frank and open discussion and therefore I respect all different views.

Tal som dessa läses noggrant utomlands. Dagen budskap från Sverige och Finland till resten av världen var alltså: Vi gillar Nato. Jättemycket.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, nato, carl bildt, bildt. Pingat på intressant.se.

Här kommer en gammal bloggpost i repris från 2007 om RUT-avdraget, passande dagens debatt:

SOCIALDEMOKRATER VILL INTE TA REDA PÅ SIN EGEN SKIT

I debatten om avdragsrätt för hushållsnära tjänster, dvs. det som sossarna kallar för pigavdrag, har det ofta sagts från vänsterhåll att “man ska kunna ta rätt på sin egen skit”. Inte minst socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog har gjort sig känd som motståndare till införandet av “pigjobb”. Om en person anställer en annan för att städa åt sig återinför man klassamhället, enligt henne.

Men lever Ulvskog och hennes partivänner som de lär? För att ta reda på det skrev jag till socialdemokraternas partikansli och frågade vem som städade på Sveavägen 68, dvs. Ulvskogs kontor. En informatör svarade:

“Vi anlitar en större städfirma, med kollektivavtal och detta har skett via upphandling.”

Inte helt överraskande. Så gör man ju på de flesta kontor. Men det bevisar att socialdemokraterna precis som många andra inte heller “vill ta reda på sin egen skit”. Man låter sig hållas med pigor för att utföra städningen.

Därmed bidrar Ulvskog själv till återupprättandet av klassamhället lika mycket som de som anlitar städfirmor för att städa hemma hos sig. Jag kan inte se att det skulle finnas någon moralisk skillnad mellan att anlita en städfirma till sitt jobb och till sitt hem. Om det är ett förndedrande pigjobb att städa åt arbetstyngda barnföräldrar så är det ett förnedrande pigjobb att städa åt socialdemokratiska partifunktionärer också.

Det här är ju för bedrövligt. Varför kan inte en sosse som Ylva Johansson, som antagligen jobbar 10-12 timmar om dagen, erkänna att det är bra med hemhjälp? Så här låter det i Aftonbladet:

– Det är en felprioritering att ge sådana som mig skatterabatt. Jag har råd ändå.
Du är emot avdraget men utnyttjar det ändå. Kan det uppfattas som dubbelmoral?
– Nej, det tror jag inte. Jag tror alla tycker att man ska följa gällande skatteregler.

Ingen är tvungen att utnyttja RUT-avdraget. Det bestämmer man själv.

Johansson tycker att RUT-avdraget är fel därför att hon skulle ha råd med hemhjälp ändå. Jaha? Så det är alltså bara de som har en årsinkomst på över en miljon som ska kunna anlita hjälp till hushållet? Är det detta som är socialdemokraternas uppfattning om solidaritet, att bara rika ska kunna köpa vissa tjänster?

Enligt SCB (Almega) var det 22 338 personer som utnyttjade RUT-avdraget under 2008 som har en årsinkomst på mindre än 200 000 kr (16 700 kr/mån). Det är en fjärdedel av alla som utnyttjat avdraget. Varför ska inte de kunna få köpa in hjälp till hemmet på samma sätt som sosseeliten?

_____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, RUT-avdraget, ylva johansson. Pingat på intressant.se.

Svante Weyler riktade i P1 i söndags i en krönika stenhård kritik mot Ilmar Reepalu. Weyler och jag delar uppfattning om att Reepalu inte riktigt fattar problemet med att göra alla svenska judar ansvariga för Israeliska regeringens politik. Däremot vevar Weyler kriktiken ett varv för långt. Malmö är inte Treblinka.

Krönikan är värd att lyssna på. Gör gärna det. Den ligger på Godmorgon världens hemsida.

Weyler går för långt när han påstår att Reepalu av okunskap kör ner i ett antisemitiskt dike. Visserligen är Reepalus uttalande om att judiska församlingen borde ha tagit avstånd från kriget i Gaza ett typiskt exempel på där man gör offret ansvarigt för brottet. Han antyder ju att Malmös judar hade kunnat skydda sig genom att uttala sig mot Gazakriget.

Detta misstag är dock inte detsamma som att ägna sig åt antisemitism. Antisemitism blir det först när man sjunger med i refränger om judar som giriga bankirer eller Kristusmördare. Reepalus misstag är istället av samma typ som när någon försöker lägga skulden för en våldtäkt på den som blivit våldtagen: ”Hon kunde ha skyddat sig”.

Det här visar hur svårt det är att diskutera antisemitism i Sverige. Tyvärr har inte antisemitismens svurna motståndare alltid full koll på vad som rimligen kan räknas som antisemitism. Reepalus fel är inte att han ägnar sig åt antisemitism, utan att han inte förstår vad det är och inte har någon plan för hur han ska röka ut antisemitismen ur Malmö.

_____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, antisemitism, weyler, reepalu, malmö. Pingat på intressant.se.

I RUT-debatten har det många gånger påståtts att skatteavdraget för hushållsnära tjänster innebär en subvention. Men en sänkt skatt är inte ett bidrag, utan ett undanröjande av ett hinder. Regeringen har tagit bort ett hinder. Oppositionen vill sätta tillbaks hindret igen.

Idag har oppositionen meddelat att den vill avskaffa RUT-avdraget, dvs. skatteavdraget för hushållsnära tjänster. Denna del av näringslivet ska återigen belastas med skatter som gör att näringsverksamhet blir omöjlig att bedriva. Om oppositionen får sin vilja fram ska vi återgå till en situation då bara höginkomsttagare har råd att anlita hjälp med hushållssysslorna.

Det finns beräkningar på att RUT-avdraget har skapat omkring 7000-11 000 nya jobb. Det var jobb som tidigare inte utfördes alls eller bara på svarta marknaden. Det motsvarar ungefär två hela SAAB. Samma partier som var beredda att köpa hela SAAB för skattepengar har uppenbarligen inga problem med att avskaffa en hel bransch som sysselsätter dubbelt så mycket folk. Hur sjukt är inte det?

Hur kan vi ha ett skattesystem som skapar döda sektorer i ekonomin? Det finns näringsverksamhet som skulle kunna fungera alldeles utmärkt och ge jobb åt arbetslösa, men som aldrig får en chans eftersom skatterna är för tunga. Hushållstjänster har varit en död sektor. Nu har den levt upp på grund av att skattehindren sänkts. Varför ska vi då sätta tillbaks hindren?

RUT-avdraget har också varit en succé för många pensionärer som utnyttjat detta istället för den mycket dyrare kommunala hemtjänsten. Avdraget har på så vis också sparat pengar för kommunerna. Med avskaffat RUT-avdrag är vi tillbaka vid att pensionärerna måste köpa dyr hemtjänst av kommunen istället. Var ligger rättvisan i det?

Slutligen har avdraget också en viktig jämställdhetspolitisk aspekt. Det är i första hand både kvinnor som är köpare och säljare på denna marknad. RUT-avdraget gör att vi får en fungerande handel av tjänster på ett område där majoriteten är kvinnor. Varför ska just kvinnliga företagare beläggas med skatter som stryper deras företag? Några liknande strypskatter inom mansdominerade näringar känner jag knappt till.

_____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, hushållsnära tjänster, RUT-avdrag, regeringen, oppositionen, alliansen, de rödgröna. Pingat på intressant.se.