I samma trakt voro då några herdar

Mitt uppdrag som följeslagare börjar egentligen inte förrän den 27 mars. Men redan nu är vi på våra placeringar för träning. Idag, fredag, var jag därför med ut till byn Al Ma’sara, strax utanför Betlehem. Fredag är den muslimska böndedagen, och alla är lediga. I och med det har den också blivit demonstrationsdag.

Varje fredag vandrar byborna en liten bit längs vägen, bara några hundra meter, tills de möts av israeliska arméns avspärrning. Byborna är bönder och markägare, men ligger i ständig konflikt med israeliska staten på grund av byggandet av muren, den mur som enligt israeliska staten anser sig behöva av säkerhetsskäl. Muren tar mark i anspråk.

Vi gick med i svansen av nyfikna observatörer. Själva demonstranterna var få, kanske ett 20-tal, varav några ditresta aktivister (israeliska och utländska). Det har varit spänt överallt på Västbanken de senaste dagarna och israeliska armén mötte upp med taggtråd och soldater. Jag räknade till 15 man.

Jag är ingen expert på vare sig militärtaktik eller hur man stoppar demonstrationer, men beväpningen på soldaterna tycktes i mina lekmannaögon inte riktigt motsvara hotet. Det här var en liten demonstration.

IMG_0161#

Israelisk soldat med automatkarbin M16 Colt Commando med eldrör för 40 mm granater.

Spontant måste jag också säga att den även var ganska bra genomförd. Demonstranterna gick fram till taggtråden och skällde på soldaterna, men gjorde det med en viss värdighet. Vad som sades på arabiska och hebreiska kan jag naturligen inte säga något om, men engelska fungerar som tredjespråk här och jag hörde förvånande nog inga fula ord sägas. Inga alls, faktiskt (på engelska.)

IMG_0167#

Palestinska får. Modell okänd.

Demonstrationens höjdpunkt stod oväntat en skock får för. De förstod liksom inte att taggtråd och gröna män med vapen är en stoppsignal.

___________________________
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Desynpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).

____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , . Pingat på intressant.se.

På plats i Jerusalem

Vänner bloggläsare!

Jag befinner mig nu i Det Heliga Landet. I Jerusalem, närmare bestämt, men kommer om bara någon dag flytta vidare till Betlehem, där jag kommer att bo i tre månader.

Jag kommer att arbeta som ”följeslagare” inom ramen för det Ekumeniska följeslagarprogrammet som arrangeras av Kyrkornas världsråd (www.eappi.org). Som följeslagare ska man med sin närvaro försöka förhindra att brott mot mänskliga rättigheter begås, visa sitt stöd för dem som är drabbade i sina vardagliga liv av konflikten samt berätta för alla hemmavid hur livet på Västbanken är.

IMG_0092

Klagomuren. Judarnas mest heliga plats ligger formellt sett på ockuperad mark.

Det sista kommer jag att göra genom att fortsätta blogga här på min vanliga blogg, men också skriva resebrev. Den som vill ta emot resebrev kan anmäla sig till mig via mejl. Adress finns på länken ”Om mig” här till vänster.

Vad och varför?

Vad är det jag ska göra och varför? Konflikten mellan israelerna och palestinierna är en av de mest segdragna i världen, och dess konsekvenser sprider sig i såväl det stora som det lilla. Mig veterligen är det den enda internationella konflikt som kan orsaka infekterade dispyter också hemma i Sverige.

Men framför allt är detta en konflikt som drabbar de som bor i Israel och Palestina, vanliga människor vars liv plågas i onödan därför att de politiska ledarna i området är oförmögna att på ett civiliserat sätt lösa sina konflikter.

Inför detta kan man inte som god kristen stå likgiltig. Det spelar ingen roll vem som är offer eller skurk. Där det finns lidande måste det också finnas någon som står på de lidandes sida: ”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig”, förklarade Jesus för sina lärjungar strax före det att han gick bort.

Det är viktigt för mig att den dan jag dör kunna säga att jag i alla fall försökte. Jag vet att ingen människa kan bära hela världens lidande, men man kan åtminstone göra något. Jag vill inte sluta mina dagar med att veta att jag kunde ha gjort något, men aldrig tog mig samman, var för lat, eller vände bort ansiktet.

IMG_0123

Pilgrimer som går längs med Via Dolorosa under ledning av en fransiskanermunk. Vid sidan vaktar israeliska soldater.

Men varför just ”följeslagare”? Det är lite av en slump. Jag tyckte att programmet hade ett väldigt smart upplägg. Med synlig närvaro kan man visa sitt stöd för dem som arbetar för fred och försoning, och hålla ett vakande öga på dem som har våldets makt i sin hand för att få dem att uppträda ansvarsfullt. Följeslagarprogrammet går inte heller in i konflikten på någons sida, utan tar ställning på egna grunder, att konflikten hur den än ska hanteras ändå ska respektera mänskliga rättigheter och folkrättens principer.

Opartiskhet?

Flera vänner till mig har frågat om Följeslagarprogrammet är ”propalestinskt” eftersom vi kommer att arbeta på Västbanken, och huvudsakligen kommer att övervaka de israeliska myndigheterna. Svaret på den frågan är nej. Men däremot är det oftast israelerna som vi måste hålla uppsikt över av det enkla skälet att det är Israel som ockuperar Västbanken och inte tvärtom.

Någon kanske tycker att det därmed inte blir opartiskt eftersom vi därmed bara kommer att notera övergrepp som israelerna utför. Men då har man en förenklad syn på vad övervakning av mänskliga rättigheter går ut på. Följeslagare arbetar ungefär på samma sätt som medborgarvittnen gör på polisstationer. De finns där för att säkerställa att de som har makten i sin hand förfogar över den på ett ansvarsfullt vis. Det finns också andra som också använder sig av våld, t.ex. terrorister, men det är svårt att bevaka dem eftersom de ju arbetar dolt, och överlag sett inte verkar vara mottagliga för rationella argument.

Jag kommer att skriva om mina upplevelser här på bloggen. Alla är välkomna att skriva kommentarer, men oförskämdheter och rasistiska inlägg raderas som vanligt.

Tack för att ni vill läsa!

Stefan

M ger S storstryk i storstäderna

I dagens SIFO får M 43% i Malmö. S får 24,2%. S går dåligt i alla de tre stora städerna.

Jättegapet i Malmö förklaras givetvis av Ilmar Reepalus irrfärder i antisemitismdebatten. Vem vill rösta på ett kommunalråd som svarar ”Jag vet inte” på frågan om staden har problem med antisemitism eller inte?

Men det är uppenbart att S inte har något program för Tillväxtsverige. Storstäderna är tillväxtens knutpunkter. Hela landet bidrar naturligtvis, men det är här motorn sitter. Vad vill sossarna göra för att stimulera jobb och företagande i Tillväxtsverige? Jag vet faktiskt inte.

För närvarande förknippar jag S med motstånd mot allt. Mot skattesänkningar, mot att renovera försäkringssystemen, mot avregleringen av apoteksmonopolet, mot företag i vård och omsorg. Känns som att partiet definierat sin politik utifrån vad M vill istället för att vilja lösa verkliga problem.

Sen har man ju också uppenbara svårigheter med V. Verkar som att Lars Ohly har fått något slags veto i vissa frågor, som RUT-avdraget. De rödgröna styr med svansen. Inte helt förtroendeingivande.

Garderobskonservatismen

Från början var S mot TV-reklam över huvudtaget. Sen var man mot politisk TV-reklam. Nu ändrar man sig även på den punkten. Konservatism i din prydno. Jag tror att många sossar är garderobskonsetvativa. Varför inte komma ut?

Svag Bildt i debatt med Ahlin

Idag var det debatt mellan Carl Bildt och Urban Ahlin här i Uppsala hos Utrikespolitiska föreningen. Man trodde att Bildt skulle sopa mattan med Ahlin, med tanke på de rödgrönas icke-existerande utrikespolitik. Så blev det inte. Bildt var förvånanvärt dåligt förberedd. Förvånansvärt oinsatta föreföll också studenterna vara. Underbetyg till alla utdelas, utom till Ahlin.

Debatten skulle ha kunnat bli en höjdare. SVT direktsände, ett antal politiska reportrar och ledarskribenter närvarade. Men det blev en lam tillställning. Ahlin fick sätta agendan med frågor om Nato, Ryssland, och Gotland. Bildt nöjde sig med att försvara sig och komma undan jobbiga ställningstaganden.

Särskilt pressade Ahlin Bildt om Nato och Baltikum. Ska Sverige medverka i Natos planeringsarbete för Baltikum? Ska Sverige erbjuda luftpatrullering i Baltikum?

IMG_0043

Urban Ahlin (S) fick sätta agendan

Ahlin kunde på dessa punkter faktiskt ge besked. Med socialdemokraterna vid makten blir det inget deltagande i Natos planeringsarbete. Ingen militär hjälp till de baltiska länderna. Inga trupper på Gotland. Ingenting som kan verka irriterande i ryska ögon ska tillåtas. Sverige ska återta sin roll som tystlåten isolationistisk stat för att inte reta grannen i öst. Ett tråkigt, men ändå tydligt besked, således.

Bildts och regeringens uppfattning fick jag inte klart för mig vilken den var. Vi ska samarbeta med Nato, visst, men hur mycket och på vilket sätt? Ska vi eller ska vi inte delta i den militära planeringen?

Jag förstår inte heller varför inte Bildt gick igenom allt det som de rödgröna inte är eniga om: Afghanistan, EU:s militära samarbete, Nato-övningar, osv. Nej, käre utrikesminister, det här var ingen stark insats. Valrörelsen har börjat. Mer och bättre tack!

IMG_0049

Bildt, alltid vältalig, men vad var egentligen budskapet?

Slutligen undrar jag vad Utrikespolitiska föreningen har för medlemmar egentligen. Vid frågestunden var det ingen som frågade om Afghanistan där Sverige har sin största militära insats. Är det inte en av de mest angelägna frågorna just nu?

Ingen frågade heller om Iran, Mellanösternkonflikten eller klimatfrågorna. Istället fick Ahlin och Bildt tillsammans förklara att abortfrågan i Polen är en fråga som Polen självt måste avgöra, och inget som Sverige kan lägga sig i. Ungefär där låg den intellektuella nivån. Pinsamt, Uppsala. Är det här mitt gamla universitet?

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , . Pingat på intressant.se.