Stefan Olsson

Undfallenhet för våldsverkare är inte bra, det tror jag att alla håller med om. Ju mer tillåtande man är, desto värre blir det. Tänk er då en stad där undfallenheten gjorts till policy.

Så uppfattar jag Hebron, staden där patriarken Abraham bodde och där han ligger begravd. Staden består till 99 procent av palestinier. Men mitt i Gamla stan har israeliska bosättare slagit sig ned. Bosättarna tillhör de mest ryktbara, när det kommer till sin extrema övertygelse om att detta land tillhör just dem, och när det gäller våld.

I helgen som gick var jag i Hebron för att besöka mina följeslagarkolleger. De tog mig på en rundvandring i Gamla stan, den del av Hebron som Israel har kontrollen över. Jag bad om att särskilt få se Old Al-Shallalah Street. Här har man satt upp ett nät över gatan. I husen ovanpå affärerna bor nämligen bosättare. Bosättarna kastar ned saker på palestinierna nedanför. Skräp, tegelstenar, slaskvatten med mera.

Old Al-Shallalah Street. Klicka på bilden för se den i ett större format.

Kan det verkligen vara sant? När jag själv hörde talas om detta trodde jag det knappt. Kan en civiliserad stat verkligen låta vissa människor kasta saker på andra utan att ingripa? Det är självklart olagligt, och det kan ju inte vara svårt för israeliska polisen att veta vilka de skyldiga är.

Man ska förvisso inte tro alla historier som cirkulerar härnere. Man kan också misstänka att palestinierna låter skräpet ovanpå nätet ligga för att det ska se så eländigt ut som möjligt. Enligt mina kolleger på plats är det dock fullt möjligt att faktiskt få se när det kommer saker flygande. Utöver denna gata i Hebron har jag också sett ytterligare en gata i Hebron och en gata i Gamla Stan i Jerusalem med nät över sig.

Ölflaskorna härstammar sannolikt från bosättarna. Muslimer dricker sällan öl.

Ja, det är verkligen sant. Bosättarna i Hebron trakasserar sin palestinska omgivning utan att ordningsmakten ingriper. Det är det jag menar med undfallenhet för våldsverkare.

EAPPI finns i Hebron för att vara närvarande bland de människor vars hem är just denna märkliga stad. En av flera uppgifter är att vakta den skolväg som barnen i Cordobaskolan går varje morgon. Först måste de gå igenom en checkpoint. Därefter går de knappt hundra meter längs Shuada Street som stängts för övriga palestinier.

Sista biten måste de gå upp för en trappa och gå längs en stig en bit upp i backen ovanför en parkeringsplats. Att fortsätta längs Shuada Street fram till trappan som går till skolans huvudentré, vilket hade varit den naturliga vägen, går inte. Det är för farligt. För längs med dessa 60-70 meter bor bosättare.

_______________________
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Desynpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).
_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina, eappi. Pingat på intressant.se.

Torsdag 22/4. För ett par veckor sedan skrev jag kort om området Sheik Jarrah i Jerusalem. Jag nämnde då att det finns ett hus där som till hälften ockuperats av israeliska bosättare. Idag var jag där och tog några bilder.

Man förstår inte hur en sån här sak kan vara möjlig. Men huset är verkligen ockuperat till hälften. Bosättarna huserar i den främre delen, den palestinska familjen i den bakre. Dag som natt vaktar familj, grannar och internationella aktivister i ett tält på gården. Såväl bosättare som boende delar samma entré till gården.

Damen till höger är Doris, följeslagarkollega.

Hur kan då bosättare plötsligt bara ta över ett hus? Ja, det har jag inte begripit ännu. Enligt Ingrid Engstedt-Edfast som var följeslagare fram till i mars i år ligger en del av problemet i att den palestinska familjen byggde ut huset utan att ha bygglov. Det är därför som polisen inte omedelbart kastar ut bosättarna.

Ynglingar. Klicka på bilden för att se den i stort format.

Jag förvånades också över hur unga flera av bosättarna är. Vi talar om grabbar i 15-16 årsåldern. Jag frågade min följeslagarkollega Doris som tjänstgör i Jerusalem om de inte var rädda att åka på stryk. “Nej”, sa hon, “om det blir bråk kommer polisen att klandra den palestinska familjen istället”.

Det finns en väldokumenterad undfallenhet från ordningsmaktens sida för bosättare i det här landet. Det tror jag att jag kan säga utan att komma med kontroversiellt uttalande. Doris hamnade själv mitt i ett bråk mellan bosättare och palestinier häromveckan och träffades av en sten kastad av en bosättare. Vad gjorde polisen? Grep palestinierna.

I helgen ska jag besöka våra kolleger i Hebron. Här är situationen ännu sjukare. Återkommer.

_________________________
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Desynpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).
_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina, eappi. Pingat på intressant.se.

Rörelserestriktionerna på Västbanken är ett av de tyngsta oken för ockupationens offer att bära. Restriktionerna bryter ned ekonomin och gör att familjer splittras. Men vad få tänker på är att det också drabbar israeler.

När Osloavtalet mellan Israel och PLO undertecknades 1993 delades Västbanken upp i tre områden, A, B och C. A-områdena fick Palestinska myndigheten det fulla ansvaret för, både för säkerhet och civil administration. I B-områdena fick Palestinska myndigheten hand om den civila delen, medan Israel behöll ansvaret för säkerheten. I C-områden behöll Israel ansvaret för både civil administration och säkerhet.

I område A är det meningen att inga israeler ska vara.

Betlehem är område A. Förutom att det betyder att den Palestinska myndigheten styr så betyder det också att israeler inte får komma in i staden. Jag har skrivit mycket om hur Betlehemsborna är förbjudna att komma in till Jerusalem. Men faktum är att det omvända också gäller, israeler är förbjudna att vistas i Betlehem.

Men för att röra till det ytterligare. Vissa delar av A-områdena är C-områden. Vi bor märkligt nog i område C trots att vi bor i Betlehem. Det beror på att vi bor ganska nära muren, och intill muren är all mark område C, dvs. att Israel ensamt har ansvaret.

Gulmarkerade cementblock på vår gata anger var område C börjar.

Det här gör att Västbanken är ett lapptäcke av A, B och C. Ena stunden står man under israeliska arméns beskydd, nästa stund under de palestinska säkerhetsstyrkornas. När vi kommer till ett nytt ställe måste vi alltid fråga vilket område det är. Det är inte alltid de boende vet vilket område de bor i.

Till saken hör också, vilket förvirrar sitationen ännu mer, att palestinsk polis och israeliska armén samarbetar för att upprätthålla ordningen. Palestinsk polis kan med israeliska arméns tillstånd göra gripanden i område C. Jag har också sett palestinsk polis som är permanent posterad i byar som jag vet ligger i område C. Det hela är mycket förvirrande.

För israeler är det hur som helst förbjudet att vara i område A, vilket gör att de är förbjudna att besöka kung Davids hemstad. Kung David är den i särklass mest hyllade historiska gestalten i den israeliska historien. Hur konstigt är inte det?

Men den israel som vill åka till Betlehem kan göra det. Risken att bli gripen är obefintlig.

_______________________
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Desynpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).
_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om palestina, israel, eappi. Pingat på intressant.se.

Här i Betlehem är det demonstrationer varje vecka på flera håll. Demonstrationerna handlar oftast om bygget av muren, den mur som de israeliska myndigheterna anser behövs för att upprätthålla säkerheten i landet. I Beit Jala demonstreras det varje söndag sedan i mitten av mars då israeliska armén återupptog arbetet och började fälla träd. I söndags besökte vi platsen.

***Artikeln har uppdaterats 23/4. Se längst ned.

För tillfället vilar arbetet, igen, på grund av överklaganden i domstolen. Men få tror att muren kommer att stoppas helt. Hur ser det då ut på platsen?

Det här är väg 60. Den går från Jerusalem, förbi Betlehem, och ned till Hebron. Den binder samman Jersalem med bosättningarna sydväst om Betlehem. Israeler som pendlar mellan Jerusalem och bosättningarna far längs denna väg. De måste på så vis inte åka genom Bethlehem.

Längre söderut på väg 60 tillåts fortfarande palestinier köra, men i höjd med Beit Jala, där bilden är tagen, är vägen endast till för israeliska medborgare (samt utlänningar och palestinier med Jerusalem-ID). Eftersom den går igenom palestinskt territorium bygger de israeliska myndigheterna en mur på båda sidor. Det har förekommit stenkastning mot bilarna.

Så här ser det ut på platsen där bygget återupptogs i mars. På den uppbrutna marken växte förut olivträd. Det var undanröjandet av dessa träd som initierade söndagsdemonstrationerna.

Sträckningen för muren är markerad med röda kryss i marken. Här på betonginfarten intill denne mannens hus.

Mannen kommer att bli granne med muren. Den kommer att gå sex meter ifrån hans hus. Han var inte helt nöjd över det, kunde man lugnt konstatera, trots att han inte talade ett ord engelska. Citronträdet han håller i är också redan markerat för att fällas när israeliska myndigheterna börjar bygget igen. Vi ska försöka komma tillbaka till honom med vår tolk för att få höra hela hans historia.

Som en vän av en stark äganderätt undrar man naturligtvis om det är lagligt att göra på detta vis. Marken har konfiskerats.

Tyvärr saknas det en fungerande rättsstat när det gäller markfrågor på Västbanken. Det är inte ovanligt att israeliska staten hävdar att marken ligger i ett militärt skyddsområde. Västbanken är ju ockuperat och det är armén som är ansvarig myndighet för all administration på de ockuperade områdena, även när det gäller civila frågor. Det går att överklaga alla beslut, men få palestinier har någon tilltro till israeliska domstolar.

Genom Osloavtalet har kontrollen av delar av Västbanken överlämnats till Palestinska myndigheten. Men större delen av territoriet kontrolleras fortfarande helt av Israel.

Är då muren längs med vägen nödvändig? Om det låter jag bli att spekulera. Det är sant att det förekommer stenkastning ibland. Frågan är dock vad som är en proportionell säkerhetsåtgärd. När bygget är klart kommer väg 60 att ha en mur på båda sidor och bara vara öppen för trafik för israeliska medborgare. Palestinierna kommer att få åka på de gamla landsvägarna.

UPPDATERING 23/4

Igår eftermiddag nåddes vi av beskedet att israeliska armén återupptagit arbetet. Domstolens temporära stopp för arbetet gick ut på torsdagen (22/4). Vi planerar att göra ett besök hos Abu Michel, ägaren till marken på söndag eller måndag.

_____________________
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Desynpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).
_____________________
Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina, eappi, följeslagarprogrammet. Pingat på intressant.se.

Torsdag 15/4. Idag var det toppmöte vid checkpointen i Betlehem, mellan Sveriges ärkesbiskop Anders Wejryd, f.d. premiärministern i Storbritannien och undertecknad. Får väl erkänna att min medverkan var ytterst blygsam, men vi var verkligen där alla tre samtidigt.

Det hände sig nämligen att Sveriges biskopar skulle bese checkpointen, med mig som guide. Jag utförde mitt uppdrag. Tog biskoparna genom ID-kontrollen, ut genom vändkorsen och ned genom den gallerförsedda gången. Vid ingången på Betlehemssidan höll jag min föreläsning om rörelserestriktioner, arbetstillstånd och den försämrade ekonomin i Bethlehem.

Men mot slutet blev jag plötsligt avbruten. Fotografer uppenbarade sig. Säkerhetsvakter dök upp. Och så ingen mindre än just Tony Blair.

Svea rikes ärkebiskop hälsade artigt, men ivrigast att tala med den legendariske före detta premiärministern var den snart lika legendariska biskopen av Linköping.

Tyvärr har jag inget foto som kan bekräfta att toppmötet verkligen ägde rum, men jag har ett tiotal biskopar som vittnen till att det verkligen hände. Borde väl räcka som bevis.

_______________________
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Desynpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).
_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina, tony blair, svenska kyrkan, ärkebiskopen, anders wejryd. Pingat på intressant.se.

Förra fredagen hade jag en ledig dag i Jerusalem. Trots ledigheten passade jag på att hälsa på mina kolleger som medverkade vid den veckoliga demonstrationen med Women in Black. Det är en av få demonstrationer som vi från EAPPI deltar i aktivt.

Vi deltar i demonstrationen eftersom den bara har ett budskap: Stoppa ockupationen! Vad som ska komma i dess ställe, tvåstatslösning, enstatslösning eller något annat har deltagarna olika uppfattningar om. Ett slut på ockupationen är för övrigt Sveriges, EU:s, USA:s, FN:s och beroende på vilken regering som sitter vid makten, ibland även Israels uppfattning.

Inte en tant, men väl en svensk följeslagare.

Demonstrationen borde därför inte vara illa omtyckt. Men tyvärr är den det. Under den stund jag var med var det åtminstone två bilar som körde förbi och skrek åt damerna.

“Jag antar att ni inte är särskilt populära bland allmänheten?” frågade jag en av arrangörerna Gila. “Ja, så kanske man kan uttrycka det”, svarade hon och skrattade.

Flera av damerna har varit med redan från starten.

Jag fick också en pratstund med Marilene, som varit med och demonstrerat i mer än 10 år. Varför gör ni det här? Åstadkommer ni något? undrade jag. Hon medgav att det kanske inte hade någon effekt. “Men jag gör det också för min egen skull”, svarade hon.

Women in Black bildades 1988 i samband med den första intifadan, dvs. det första upproret bland palestinierna mot ockupationen. Demonstrationen hålls varje fredag kl. 13 i Västra Jerusalem.

_________________________
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Desynpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).
_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina, eappi. Pingat på intressant.se.

Lördag 10/4. Ska de heliga platserna förvandlas från levande kyrkor till monument? Den frågan ställde Betlehems borgmästare Victor Batarsah till den publik som samlades på Alternative Information Center i Beit Sahour. Ockupationen har gjort att många kristna palestinier emigrerar. Risken finns att kyrkorna i Betlehem och andra ställen förlorar sina församlingar.

Alternative Information Center är en israelisk-palestinsk organisation som arbetar mot ockupationen, och till lördagskvällen var Betlehems borgmästare inbjuden. Det var intressant att höra den ledande politikern i området ge sin syn på Betlehems situation.

Det stora problemet, enligt Victor Batarsah, är att ockupationen håller på att ta död på Betlehems ekonomi. Betlehem tillsammans med sina två små grannstäder, Beit Sahour och Beit Jala, som är sammanvävda med varandra, är den palestinska kristenhetens viktigaste fäste. Men ekonomin och trångboddheten gör att många kristna flyttar.

Betlehems borgmästare måste enligt lag vara kristen. Victor Batarsah är romersk-katolik.

Betlehem har sin huvudsakliga inkomst från tre håll, menade Batarsah. Från jordbruk, folk som arbetar i Jerusalem och turistnäringen. Alla dessa områden har drabbats hårt av ockupationspolitiken.

Betlehem och omkringligande byar har förlorat mycket åkermark till de bosättningar som ligger runt omkring staden. Om bosättningspolitiken fortsätter som den gjort hittills kommer Betlehem till sist att vara omringat.

Av dem som tidigare arbetade i Jerusalem är det nu bara 10-15 procent som har arbetstillstånd. Turistnäringen i sin tur domineras av israeliska företag som slutat att lägga övernattningar i Betlehem. Staden blir bara ett tillfälligt stopp på vägen till något annat resmål.

Jag är förvisso inte fullt insatt i Betlehems ekonomi, men jag har hört andra som vittnat om samma sak, och man kan se på underhåll av vägar och hus m.m. att ekonomin är knaper. Min gissning är att avskärmningen från Jerusalem har störst betydelse för nedgången i ekonomin.

Jag har inte granskat borgmästarens siffror, men om han har rätt om att bara 10-15 procent av dem som tidigare arbetade i Jerusalem tillåts göra det idag förstår man problemet. Betlehemdistriktet omfattar ungefär 140 000 invånare, vilket kan jämföras med Uppsala kommun både till yta och folkmängd. Vad skulle hända med Uppsalas ekonomi om 85-90 procent av dem som idag arbetar i Stockholm var tvungna att söka jobb i Uppsala istället?

Men varför drabbas kristna hårdare? Jag har inget bra svar på det ännu, men en preliminär gissning är att det har att göra med att de kristna bor i städerna och är mer beroende av handel än vad de jordbrukande muslimerna är. Återkommer om den saken.

________________________
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Desynpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om palestina, israel, betlehem. Pingat på intressant.se.

Måndag 5/4. Idag besökte vi byn Al Walaja, ytterligare en av de byar som kommer att drabbas av den mur israeliska staten anser måste finnas mellan palestinska byar och israeliska bosättningar. Al Walaja har oturen att ligga nära ett par bosättningar och kommer om planerna blir verklighet vara omringat av muren på alla sidor.

Med by menas i dessa trakter husen plus tillhörande jordbruksmark. Al Walaja kommer att bli en enklav om israeliska staten får sin vilja fram. Den här kartbilden kommer från israeliska försvarsministeriets hemsida, där hela kartan finns tillgänglig. Al Walaja ligger i den lilla öglan uppe till vänster om Betlehem.

Den lila linjen visar var muren ska byggas. Den gula linjen visar avspärrningen mot en s.k. bosättarväg.

Vi träffade Mahmoud som är EAPPI:s kontakt i byn som gav oss en snabbgenomgång av hur långt murbygget har gått och visade oss var israeliska armén har påbörjat sitt arbete. Byn kämpar emot i israeliska domstolar, men problemet är att muren kommer att byggas i sektioner beroende på markägarförhållanden, förklarade Mahmoud. Varje sektion måste behandlas för sig i domstolen. Och tyvärr sålde för två år sedan det katolska klostret som ligger intill byn sin mark till israeliska staten. Israeliska armén kan därför börja bygga på den biten redan nu, trots att alla marktvister inte är lösta.

Muren kommer att gå precis till vänster om grusvägen. Klicka här för att se bilden i ett större format.

Ironiskt nog, berättade Mahmoud, kommer muren också att begränsa framtida planer på nya bosättningar i området. Det finns israeliska bosättarorganisationer som vill expandera omkringliggande bosättningar, men med muren blir märkligt nog Al Walaja skyddad mot dem.

En klen tröst dock för byborna, eftersom byn ändå i slutändan förlorar mark. Ett av problemen i sammanhanget är också att delar av byns jordbruksmark kommer att hamna på andra sidan muren. Byborna kommer då att vara tvungna att passera en israelisk säkerhetskontroll bara för att komma åt sina marker. Det finns ett flertal sådana byar redan nu på Västbanken och det är mycket krångel omkring dem.

I samspråk om israeliska markanspråk.

Israeliska staten hävdar att muren måste byggas av säkerhetsskäl. Vi frågade Mahmoud vad han trodde om det, men han skrattade bara. Enligt honom är muren till för att skydda de israeliska bosättningarna, lägga beslag på jordbruksmark och stänga in palestinierna och hoppas att de till sist tröttnar och flyttar därifrån. Muren ligger inte på gränsen mellan Västbanken och Israel, utan inne på Västbanken.

________________________
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Desynpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).
________________________
Läs även andra bloggares åsikter om palestina, israel. Pingat på intressant.se.

Israel Defence Forces, IDF, är avskydda här i Betlehem. Det finns ingen som har något gott att säga om dem. Men häromdagen var det en palestinier, som själv suttit i israeliskt fängelse oräkneliga gånger, som sa att om man bara vill se mörker ser man också bara mörker. Därför tänkte jag visa att det finns strimmor av ljus även hos IDF.

Som följeslagare brukar vi vara med på fredagsdemonstrationerna i byn Al Masara. Så även denna vecka. Varje vecka stoppar också israeliska armén demonstrationen, eftersom alla demonstrationer på den israeliskkontrollerade delen av Västbanken anses olagliga.

Det som flera gånger har slagit mig när jag ser armén i aktion vid dessa tillfällen är deras tolerans mot media. Demonstrationerna på Västbanken har i många fall en svans med reportar och fotografer.

Israeliska armén intresserar sig föga för fotografer.

Fotograferna får gå omkring hur som helst. De får vara överallt och fota eller filma allt. Soldaterna kastar sina ljudbomber eller tårgasgranater och arresterar demonstranter utan att bry sig om kamerorna.

Fotograferna får till och med gå omkring mellan soldaterna.

Såväl reportar som fotografer har råkat illa ut, till och med blivit gripna, men som regel genomför armén sina ingripanden mot demonstranterna framför kamerorna i fullt dagsljus. Inget sker i smyg.

Det syns inte på bilden, men den gripne provocerade fram sitt eget gripande. Öppenheten ger IDF dålig press.

Jag har förundrat mig över detta eftersom resultatet ofrånkomligen blir negativ press. Det ger ändå på något vis prov på en känsla för rent spel. Israel anser sig ju behöva ingripa med hårda metoder och ett sätt att skapa förståelse för det är att inte smyga med vad man gör. Sen kan metoderna i sig kritiseras, men det är en historia att berätta en annan dag.

__________________________
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Desynpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).
__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina. Pingat på intressant.se.

Onsdag 31/3. Människor med makt måste ha ett vakande öga över sig, tror jag, annars börjar de bete sig illa. Idag besökte vi den lilla byn An Numan där soldater vid checkpointen in till byn har trakasserat skolbarn. Otrevliga historier att ta del av, men det är därför vi är här.

An Numan är en liten by på omkring 150 personer. Socialt och ekonomiskt hänger den samman med staden Beit Sahour i Betlehemregionen, men enligt israeliska staten ligger den i Jerusalem och därför Israel, även om den ligger på Västbanken. Byborna är palestinier med palestinska identitetshandlingar trots att palestinier som befinner sig inom Jerusalems stadsgräns måste ha ett s.k. Jerusalem-ID.

För att byborna inte ska uppehålla sig “illegalt” i Israel, har de fått ett specialtillstånd för att kunna bo kvar i byn. Dessutom har byn fått sin egna lilla checkpoint. Det är vid denna vi har blivit ombedda att övervaka.

För att förstå vad som hänt sammanträffade vi idag med ett par bybor. Skolbarnen måste passera checkpointen för att komma till skolan, och vid ett flertal tillfällen har soldaterna “roat” sig med att trakassera barnen på ett sätt som i Sverige skulle leda till åtal för tjänstefel och skandalreportage i SVT.

Checkpointen in till byn An Numan.

Vi fick höra ett par historier. Vi talade främst med en flicka i tolvårsåldern som berättade att hon förra veckan fått en gevärspipa tryckt mot pannan. Varför? undrade vi, men de bara gör så ibland, menade hon. Hon kunde också berätta att hennes lillasyster, kanske 8 eller 9 år gammal, hade blivit lämnad ensam i checkpointen. Vakterna hade släckt och tänt lyset. Hon hade blivit rädd och vätt ner sig.

Men vi fick också höra en dagsfärsk historia om en 16-årig pojke från byn som på morgonen tvingats klä av sig kläderna, inpå kalsongerna. Som vi förstod det var det inte första gången vakterna givit sig på honom.

Förfärliga historier, eller hur? Vi frågade hur de kände sig och förväntade väl oss att de skulle berätta hur ledsna de var, men flickorna skrattade och skojade om det och sa att det var en del av deras vardag.

An Numan ligger i ett mycket naturskönt område. Bilden är tagen förra gången vi var där.

Väl hemkomna diskuterade vi de historier vi fått ta del av, och vi undrade vad som var sant och vad som kanske berättats för andra följeslagare tidigare. Men vi konstaterade att berättelserna nog ändå var äkta. Flickorna kunde ange signalement på en av de vakter som det handlade om. Att berätta om systern som vätt ned sig var uppenbart inte heller något som kändes bekvämt.

Hur kan det bli så här? undrar kanske någon. Jag vill inte gärna spekulera i det. Men det tillhör bilden av de israeliska vägspärrarna att många vakter är unga värnpliktiga soldater, kvinnor och män. Israeler och palestinier lever mycket skilda åt och de flesta av de värnpliktiga har sannolikt aldrig träffat några palestinier från Västbanken. Det finns mycket rädsla och hat härnere.

__________________________
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Desynpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).
__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina, eappi. Pingat på intressant.se.

Onsdag 31/3. Igår var det Land Day här i Palestina, som firas till minne av det land som gått förlorat sedan 1948. Vi deltog i festligheterna i Beit Sahour, grannstaden till Betlehem. Här högtidlighöll man dagen genom att samla en stor mängd kvinnor och barn till Ush Grab, en lekplats/folkpark utan för staden. YMCA anordnade trädplantering.

Platsen Ush Grab är som mycket annat här i området en källa till konflikt. Precis intill parken finns en nedlagd israelisk militärbas. Här vill bosättarorganisationen Women in Green bygga en bosättning. Redan nu har man döpt platsen till Shdema. Flera gånger har de gjort besök på platsen. Bråket har pågått sedan 2008 och israeliska armén har känt sig tvunget att till och med demolera de gamla armébarackerna. (Troligtvis för att bosättarna inte ska få för sig att flytta in där.)

Platsen för militärbasen har således varit helt öde under en längre tid. Men för bara några veckor sedan dök det plötsligt upp ett militärt bevakningstorn. För palestinierna är detta ett orosmoln. Återkommande besök av bosättare åtföljt av militär närvaro betyder i deras ögon att israeliska staten kommer att släppa fram en ny bosättning. Det finns inget säkerhetsproblem för Israel i Beit Sahour, menar Naila Hayek, talesperson för Beit Sahour kommun: “People are really living in peace”.

Israeliska armén låter sig ofta representeras i form av bevakningstorn.

Därför har bygdens folk bestämt sig för att rusta upp sin park och plantera träd i området för att visa vem som äger och brukar marken. Att plantera ett olivträd är en politisk manifestation.

Min kollega Gieselher är inte bara pensionerad präst utan också trädgårdsmästare.

Men ett annat syfte var också att visa upp parken för de många kvinnor som bor i byarna omkring Beit Sahour och Betlehem. Många av dem brukar till vardags aldrig lämna sina hembyar. Women’s Coalition of Bethlehem såg därför till att de fick komma ut och röra på sig denna dag.

Först förstod jag inte de vuxna kvinnornas förtjusning över att få testa ungarnas leksaker, men sen fick jag det förklarat för mig. Det har aldrig varit på en lekplats förut.

Kvalitetskontroll av gungorna.

Jag hoppas att kunna skriva mer om Ush Grab framöver. Det har varit ett flertal demonstrationer på platsen och i israeliska arméns ögon är alla demonstrationer på Västbanken olagliga. Bosättarorganisationen Women in Green är också förvånansvärt öppna med vad de gör. De vill helt enkelt ta över platsen. Bråket lär således fortsätta.

__________________________
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Desynpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).
__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om palestina, israel, land day, följeslagarprogrammet, eappi. Pingat på intressant.se.