Dödshjälp: Varför skulle det vara bättre att vara död?

Hur är det att vara död? Vem kan säga något om det? Ingen, eller hur? Ändå är det många som tror att döden är en befrielse från lidande, att dödshjälp är en befrielse.

Idag har Svenska Dagbladet en fin artikel om en gravt handikappad kvinna som övervägde att ta livet av sig, eftersom hon tyckte att hennes liv var ett elände, men som ångrade sig. Nu föreläser hon om värdet av att leva.

Jag vill verkligen tacka SvD för denna artikel eftersom de flesta andra artiklar i ämnet annars följer det vanliga mönstret, att det är synd om någon som inte får hjälp av sjukvården att ta livet av sig. Goda journalister har dock i det här fallet letat reda på en alternativ ståndpunkt och rapporterat om den.

Vi kan som sagt inte veta ett endaste dyft om hur det är att vara död. Det kan vara värre än att leva som gravt handikappad. Det vi har är teorier. Kristna har teorin om paradiset. Hinduer tror på återfödelse. Vissa ateister tror att vi går tillbaka till samma status som innan vi var födda.

Dödshjälpsdebatten lider av för lite religiös och filosofisk insikt, menar jag. Särskilt gäller detta dödshjälpsförespråkarna som alls inte verkar ha ifrågasatt föreställningen om att döden är en befrielse.

Samtidigt kan jag förstå det för teorin om ”nådastöten” är djupt rotad hos oss. Även djur avlivas med denna teori som grund. Ett rådjur som skadats av en bil dödas av ”barmhärtighet”. Fast om rådjuret alls trivs bättre som död än som skadad vet vi inte. Allt är bara en gissning.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

Kommentarer stängda.