Stefan Olsson

Aftonbladet har anlitat SIFO för en undersökning om folk tycker att Sofia Arkelsten ska sitta kvar. 55 procent svarar ja. Det finns alltså inget gehör för Aftonbladets avgångskrav hos väljarna.

Aftonbladet själv vinklar dock naturligtvis nyheten precis tvärtom. 25 procent av de tillfrågade vill att Arkelsten avgår. Alltså skriver man ”Varje fjärde väljare tycker att Sofia Arkelsten bör avgå”.

Om ett glas rymmer 2 dl och innehåller 1 dl vatten kan man säga att det antingen är fullt till hälften eller tomt till hälften. I Aftonbladets värld blir dock glaset nästan fullt redan när det innehåller en halv deciliter.

Men tack ändå för undersökningen. Det visar att Lena Melin och hennes reportergäng inte heller den här gången har lyckats få kontakt med verkligheten.

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, aftonbladet, arkelsten, moderaterna, lena mellin, media. Pingat på intressant.se.

Det var naturligtvis dumt gjort av Sofia Arkelsten att åka på bjudresa med Shell. Det krävs ingen större förståelse för politik för att begripa vad Shell var ute efter. Arkelsten var Moderaternas talesman i miljöfrågor. Shell ville helt enkelt ställa sig in hos det största regeringspartiet.

Lena Melin i Aftonbladet kräver nu att hon ska avgå. Men är det verkligen så illa?

Jag tycker nog inte det. Jag tycker att Arkelsten borde begripit att en bjudresa från Shell inte kommer av en slump. Samtidigt tror jag inte att hon har låtit sig luras på något vis eller lovat något i utbyte. (Hon har ju tydligen åkt på bjudresa med RFSU också.) Det var dumt, men jag kan leva med det, i utbyte mot ett löfte om att något liknande inte får ske igen.

Jag kan tänka mig en sådan lösning eftersom en avgång faktiskt skulle vara långt värre. Kvällstidningarna har gjort det till något slags sport att driva historier som dessa till dess absoluta slutpunkt – avgången. Men så kan inte vårt land styras. Riksdagsledamöter och partisekreterare ska varken väljas eller vräkas av kvällstidningarna.

Det är bra att en tidning som Aftonbladet granskar politiker på det här sättet, men varför ska det alltid handla om att den utsatte i slutändan ska avgå? Det är som att begära fängelse för en fortkörning. Det är överdrivet.

Varför inte istället utnyttja det faktum att Sofia Arkelsten är partisekreterare? Hon befinner sig i en position då hon kan kräva rättning i ledet av ett hundratal M-riksdagsledamöter. Hennes botgörelse skulle därför kunna vara att se till att ingen M-ledamot gör såsom hon har gjort.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, arkelsten, moderaterna. Pingat på intressant.se.

Jag tror det är taktiskt sett helt rätt att lägga ned det organiserade rödgröna samarbetet. Det behövdes egentligen aldrig. Faktum är att Alliansen inte heller är lika viktig längre, ur valtaktisk synpunkt.

I valet 2006 var Alliansen helt avgörande för valsegern. Årets val hade inte heller kunnat vinnas utan Alliansen. Det organiserade allianssamarbetet var helt nödvändigt för att besegra socialdemokratin.

Skälet till detta är att de borgerliga partierna drogs med en tragisk historia med oenighet från 1970- och 1980-talen, samt från regeringsperioden 1991-1994. Partierna kannibaliserade också på varandra i varje valrörelse.

De rödgröna har dock inte det problemet. De har inte en historia med intern splittring som automatiskt skadar deras trovärdighet. De skulle därför kunnat gå till val som tre fristående partier och ändå vinna regeringsmakten. Det normala i parlamentariska demokratier som den svenska är visserligen att förklara vilka man vill regera tillsammans med, men inte att gå in i ett formaliserat samarbete långt före valet.

De rödgröna trodde att de var tvungna att göra samma sak som de borgerliga partierna för att vinna regeringsmakten. Jag tror att det var helt onödigt, till och med skadligt eftersom en av koalitionspartnerna, Vänsterpartiet, skiljer ut sig så kraftigt från de andra två.

Men i och med detta tror jag faktiskt också att den borgerliga alliansen inte längre är lika viktig, valtaktiskt sett. Nu har de tidigare oövervinnerliga sossarna besegrats två gånger. Vi skulle därför kunna börja arbeta mer som en normal regeringskoalition, såsom regeringskoalitioner ser ut i övriga Europa.

Däremot vill jag inte lägga ned Allianssamarbetet. Det har blivit mindre viktigt ur valtaktisk synpunkt, men har istället blivit viktigare i riksdagen. Alliansens främsta uppgift nu är inte att vinna över sossarna utan att se till att det finns ett stabilt regeringsunderlag. Dags för Alliansen 2.0 kanske.

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, de rödgröna, regeringen. Pingat på intressant.se.

Vid olika tillfällen har Mona Sahlin sagt att 2014 ska vara sista året med svensk trupp i Afghanistan om vi ska följa Kabulkonferensen, som hölls i juli i år. Men då har hon läst slarvigt.

Kabulkonferensen utmynnade i en överenskommelse mellan Afghanska regeringen och ISAF-länderna (där Sverige ingår). Överenskommelsen är att de afghanska säkerhetsstyrkorna (armé och polis) ska ta över ledningen av alla militära operationer från och med 2014.

Så här står det ordagrant:

The international community expressed its support for the President of Afghanistan’s objective that the Afghan National Security Forces (ANSF) should lead and conduct military operations in all provinces by the end of 2014.

Det står inte att ISAF-trupperna ska åka hem. Tvärtom lovar det internationella samfundet att man ska fortsätta stödja de afghanska trupperna:

The international community committed to provide the support necessary to increase security, and to the continued support in training, equipping and providing financing to the ANSF to take on the task of securing their country. Participants agreed to continue efforts to ensure stable areas benefit from development.

Vi lovar alltså att stödja, träna, utrusta och finansiera säkerhetsstyrkorna. Men vi lovar just också att hjälpa till militärt tills läget är sådant att ANSF verkligen klarar sig själva:

The international community committed to support the Government of Afghanistan in creating the conditions necessary to allow for transition and to continue to support the transition process to advance to the point where the Afghan National Army (ANA) and the Afghan National Police (ANP) are fully capable of maintaining internal and external security, public order, law enforcement, the security of Afghanistan’s borders and the preservation of the constitutional rights of Afghan citizens.

Jag noterar att Fredrik Reinfeldt också har uppfattat det så att Kabul-konferensen talar om 2014 som ett startdatum och inte ett slutdatum.

Förhandlingarna mellan regeringen och Socialdemokraterna ska fortsätta nästa vecka. Kanske sker också något under helgen. Jag vill därför vädja till alla Socialdemokrater där ute. Läs Kabuldokumentet en gång till!

Det finns en plan för hur hela ISAF ska kunna avvecklas, men denna plan slutar inte med 2014 utan det är då den börjar.

Länk till Kabulkonferensens hemsida.
____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, afghanistan, regeringen, sahlin, reinfeldt, socialdemokraterna, kabulkonferensen. Pingat på intressant.se.

Idag skriver jag på SvD Brännpunkt om Afghanistan. I debatten sägs det ibland att afghanerna inte vill ha oss västerlänningar i landet. Så är det inte riktigt. Det är olika i olika delar av landet.

Sverige har sin styrka i norra Afghanistan, i Mazar-e Sharif. Den civilbefolkning svenska soldater kommer i kontakt med är således huvudsakligen positivt inställd till närvaron av utländska soldater. De talibaner som svenska trupper ändå hamnar i strid med har inget starkt stöd hos befolkningen.

Läs hela artikeln på SvD Brännpunkt.

_____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, afghanistan, regeringen. Pingat på intressant.se.

Vårdnadsbidraget har alltid utmålats som en kvinnofälla. Vad sägs då om ett feministiskt argument för vårdnadsbidrag? Jag hittade ett sådant idag när jag satt och läste tidningen Framtiders temanummer om skatter.

I tidningen finns en feministisk analys av hur skattepolitiken påverkar familjen och jämställdheten mellan man och hustru. Författaren menar att skattesystemet alltjämt gynnar män eftersom det är uppbyggt omkring manliga aktiviteter. Skatter tas in på förvärvsarbete, företag och kapital. Kvinnors arbete är ofta i hemmen och kvinnor äger färre företag och mindre förmögenheter än män.

Åsa Gunnarsson skriver i Framtider, nr 3/2010 om hur skattesystemet påverkar jämställdheten inom familjen.

Ett sätt att balansera männens dominans i familjeekonomin är därför att stödja familjernas ekonomier med bidrag som inte är kopplade till inkomsten, som exempelvis barnbidraget. Föräldraförsäkringen är som bekant styrd av förvärvsinkomsten. Föräldraförsäkringen är blind för det arbete som sker obetalt i hemmet.

Det är dock fortfarande kvinnorna som står för huvuddelen av det arbete som sker i hemmet. Författaren konstaterar därför att generella bidrag som inte är kopplade till inkomsten är bra för jämställdheten.

Vårdnadsbidraget, detta av så många feminister hatade bidrag, är dock just precis ett sådant bidrag. Det är generellt, lika för alla, och har ingen koppling till förvärvsinkomsten. Det har ingen koppling till kapitalinkomster heller, en annan typisk manlig inkomstkälla. Alltså: vårdnadsbidrag är något som stärker kvinnors ekonomi och bidrar till mer jämställda familjer.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, vårdnadsbidrag, feminism, genus, familj. Pingat på intressant.se.

Kenneth Wallin ställde upp för oss på ett sätt som vi aldrig kan gengälda. Wallin blev 22 år. En alltför tidig ålder att dö vid. Hur långt ska den svenska solidariteten sträcka sig? Det är nu hög tid att den frågan diskuteras av hela folket, inte bara av oss som dagligen pysslar med försvars- och säkerhetspolitik.

Jag tillhör dem som anser att Sverige ska ha kvar sin styrka i Afghanistan, trots risken för stupade soldater. Men det är verkligen ingen lätt åsikt att inta, för jag vet att det inte är jag som kommer att ta riskerna. Jag känner inte heller förtroende för den svenska Afghanistanpolitiken som jag tycker har förts med mycket liten eftertanke.

Att jag ändå anser att vi ska behålla våra styrkor handlar om att vi annars lämnar afghanerna i sticket. Hur mycket vi än värderar våra svenska soldaters liv måste vi också tänka på afghanerna. Afghanska människoliv är också värda att skydda.

Men jag förstår att svenska folkets solidaritet med det afghanska inte kan sträcka sig hur långt som helst. Vi kan inte göra allt, och det finns också andra oroshärdar som vi borde uppmärksamma, exempelvis östra Kongo.

Våra politiker har därtill varit alldeles för dåliga på att tala om vad det är den svenska styrkan i Afghanistan gör för något. Många tror fortfarande att det är en fredsbevarande styrka på samma sätt som vi haft på Cypern eller i Libanon. Men så är det inte. Det här är en styrka som ska ingripa mot en fiende. Det är inte en styrka som cirkulerar omkring som en snäll polis.

Anledningen till att det är först nu som den hamnar i eldstrider beror på att hela ISAF (International Security Assistance Force) som Sverige är en del av trappat upp kriget mot talibanerna, främst i södra Afghanistan. Det ger effekt också uppe i norr, där de svenska styrkorna är. Det finns nu ett par artiklar som ganska bra beskriver vad svenskarna gör. Läs dem: Robert Egnell, Johanne Hildebrandt.

Får jag också passa på att uppmärksamma Gula bandet. Genom att köpa Gula bandet stöder man Fredsbaskrarnas arbete för krigsveteraner. Veteraner som hjälper veteraner.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, afghanistan, isaf, försvaret. Pingat på intressant.se.

Ikväll hade vi konstituerande möte med nya M-gruppen i landstinget här i Uppsala län. Vi valde kandidater till landstingsråd, landstingsstyrelse samt gruppledning. Jag valdes till gruppordförande. Stort tack för förtroendet!

Eftersom ganska få vet hur en landstingsgrupp funkar kan det nämnas att högst upp i hierarkin finns landstingsråden, heltidspolitikerna. Eftersom vi är största parti i Alliansen och Alliansen vann egen majoritet får vi förmånen att föreslå vem landstingsfullmäktige ska välja till ordförande i landstingsstyrelsen. Han väljs då också till landstingsråd. Därtill får vi i egenskap av stort parti också tillsätta ytterligare ett landstingsråd.

Vid sidan av detta väljer man också en gruppledning, med en ordförande och en vice ordförande som sköter allt som har med partigruppens interna arbeta att göra. Kvällens val utföll enligt följande. (Alla poster utom min och Christinas väljs av hela fullmäktige, även om det i praktiken är partigruppen som bestämmer hur det ska bli.)

- Landstingsstyrelsens ordförande och tillika landstingsråd: Erik Weiman.
- Landstingsråd: Nina Lagh.
- Ledamöter i landstingsstyrelsen: ej offentligt ännu.
- Landstingsfullmäktiges ordförande: Lennart Hedquist.
- Gruppordförande: Stefan Olsson.
- Vice gruppordförande: Christina Nygårdh.

Under min tid i Betlehem i våras mötte jag många kristna som var allvarligt oroade för de kristnas situation i Det heliga landet. Men problemet omfattar inte bara Israel och Palestina, utan hela Mellanöstern. Nu yttrar sig också påven.

”Att leva i värdighet i sitt hemland är en grundläggande mänsklig rättighet”, säger Benedikt XVI. Jag håller med. Mellanöstern håller på att tömmas på kristna som har bott där i årtusenden. Det är konflikterna och den tilltagande politiska islamismen som driver bort dem.

Israel som ett av få länder som i alla fall upprätthåller ett visst anseende avseende mänskliga rättigheter skulle kunna vara undantaget, men är tyvärr inte det. Även här känner sig de kristna trängda.

I Israel finns kristna palestinier lite varstans men främst i Nazareth. Därutöver bor också många kristna på de ockuperade palestinska territorierna. Men deras framtid är dyster eftersom många emigrerar. Israels ockupation gör livet tungt. Läs gärna vad jag skrivit tidigare i ämnet.

Mycket lovvärt därför att påven nu också uppmärksammar problemet. Det finns annars risk för att de enda kristna i Det heliga landet blir turister/pilgrimer.

____________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kristendom, israel, palestina, påven. Pingat på intressant.se.

Man måste antingen vara sjukt kristendomsfientlig eller lida av beröringsskräck när det gäller det kristna arvet i Sverige för att vara sur över regeringens beslut om att undervisningen om kristendomen ska få behålla sin plats på skolschemat.

Skolverkets förslag, som nu stoppas av skolministern, gick ut på att kristendomen skulle få lika stor plats på schemat som alla andra världsreligioner.

Det här är inte en religiös fråga utan en ren faktafråga. Sverige har varit mer präglat av kristendomen än någon annan religion. För att förstå svenska folkets religiösa beteende, vilket är det religionskunskap går ut på, måste man särskilt studera kristendomen.

Bor man i Thailand lägger man istället särskild kraft på att studera buddhismen, eftersom det är den religion som under mycket lång tid har präglat detta land.

Vissa personer tycks dock tro att undervisning OM kristendom är detsamma som undervisning I kristendom. Eller så vill de bara försöka utplåna minnet av kristendomens historia i Sverige. Jag vet inte vilket.

Det är märkligt att skolministern måste gå in och tala om för Skolverket att förnekande av fakta inte är skolans uppgift. Tala om intellektuellt underkännande av denna myndighet. Det är pinsamt.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, religion, skolan, kristendom, jan björklund. Pingat på intressant.se.

Per Schlingmann går in som statssekreterare hos Fredrik Reinfeldt med uppgiften att ansvara för regeringens kommunikation med väljarna. Helt rätt tänkt. Detta är precis vad jag länge har önskat mig. Statsministern ska ha en Toby Ziegler i sin stab.

Om någon undrar vem Toby Ziegler är så är det en rollfigur i TV-serien Vita huset. Han är White House Chief of Communications, chef för all kommunikation som utgår från president Jed Bartlett, den fiktive amerikanske president som serien handlar om.

Statsministerns nya Toby Ziegler?

I Sverige har kommunikationen mellan statministern och allmänheten av tradition skötts av pressekreterarna och partiorganisationens kommunikationsenhet. Det kan ha förekommit, men jag känner inte till att någon svensk minister arbetat med planerad kommunikation tidigare, från just ministerstaben. Kommunikation sker naturligtvis hela tiden, men utan planering blir den ad hoc. Det är då media blir agendasättande.

I USA arbetar man annorlunda. Här använder man sig även av presstalesmän. Precis som förekommer i TV-serien Vita huset har den amerikanske presidenten en presstalesman som svarar på frågor för presidentens räkning. I Sverige förväntas statsministern ta hand om alla yttepytte frågor själv, vilket är omöjligt, vilket gör att många frågor bara blir obesvarade. Och när media inte får svar börjar de spekulera. Jag hoppas att Schlingmann också skaffar fram en presstalesman åt sin chef.

Det är mycket möjligt att allt detta kommer att tolkas som väljarmanipulativ cynism från Schlingmanns sida. Spindoktorn flyttar in i Rosenbad. Men jag är för allt som ökar kommunikationen mellan regeringen och allmänheten. Folk vill faktiskt veta vad regeringen gör om dagarna och litar inte på att media rapporterar allt korrekt. Då kan det ju inte vara ett problem att en av de skickligaste politiska kommunikatörerna i landet tar sig an just den uppgiften.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, regeringen, schlingman, reinfeldt. Pingat på intressant.se.

Jag har inga problem med att en biskop smäller på politiker i en predikan. Kyrkan ska ju vara fri från staten. Problemet är inte att biskop Eva attackerade Sverigedemokraterna utan att hon lånar ut sig till den radikala vänstern.

Så här sa Eva Brunne i sin predikan:

Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna.

Det hade ju varit fint och bra att ge dem ett erkännande som ett spontant ord från svenska folket. Men är det något man vet om dessa demonstrationer så är det att de alltid är arrangerade av yttersta vänstern, dvs. från Vänsterpartiet och vänsterut ända bort mot avgrunden.

Eva Brunne är biskop i Stockholms stift.

Och vid avgrunden finns våldsverkarna, de som inte tolkar Jesu ord om att ”stenarna ska ropa” som ett uttryck för Guds kraft, utan som just anser att stenkastning är en legitim politisk metod. Hur många tror att biskop Eva kommer att ge dem en verbal hurring nästa år? Hand upp!

Sverigedemokraterna i sin tur får skylla sig själva. De råkar ju faktiskt vara för en politiserad kyrka. De vill ha tillbaka statskyrkan och håller sig med egna representanter i kyrkomötet. Precis så här blir det när man tvingar in kyrkan i politiken. Som man bäddar får man ligga.

_____________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverigedemokraterna, sd, eva brunne, svenska kyrkan, jesus. Pingat på intressant.se.

Även om jag ogillar islamisternas krav på att kvinnor ska bära heltäckande slöja tror jag inte på ett förbud. Det går inte att förbjuda sådana saker utan att det blir larvigt.

Här är en film gjord i protest mot slöjförbudet i Frankrike. Kreativt och roligt, och det visar hur löjligt det blir när man försöker styra folks klädval med lagar.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, slöjförbud, islam, frankrike. Pingat på intressant.se.

Jag har med en dåres envishet hävdat att Sverigedemokraterna inte kan bli ett vågmästarparti eftersom det är ett ytterkantsparti. Bara mittenpartier kan vara vågmästare. Valet av talman gav en fingervisning om hur partiet kommer att agera, även om den riktiga prövningen kommer senare.

Under de dagar som gått sedan valet har Sverigedemokraterna sagt att de vill tala med alla och förhandla med alla. Ingen har hört av sig. Istället har övriga partier väntat ut SD för att se vad som händer. Den som begriper sig på parlamentariskt maktspel förstår ju att SD inte har någon möjlighet att spela vågmästare.

Faktum är att det bara är de politiska journalisterna som kalla SD för vågmästare. Partiledarna gör inte det.

Att samtliga Sverigedemokrater nu röstade för Alliansens kandidat som talman ger en indikation till hur partiet kommer att agera. Det är mycket osannolikt att SD skulle fälla regeringen Reinfeldt i en förtroendeomröstning. Det är också mycket osannolikt att SD skulle rösta igenom en rödgrön budget. Valet av talman betyder inte mycket när det gäller själva innehållet i politiken. Den egentliga prövningen av var SD står kommer att komma senare.

Men än så länge stämmer i alla fall alla mina prediktioner. Än så länge talar allt för att SD blir ett maktlöst stödparti till regeringen på samma sätt som Vänsterpartiet alltid agerat dörrmatta åt socialdemokratiska regeringar.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, socialdemokraterna, vänsterpartiet, sverigedemokraterna. Pingat på intressant.se.