Feministiskt argument för vårdnadsbidrag

Vårdnadsbidraget har alltid utmålats som en kvinnofälla. Vad sägs då om ett feministiskt argument för vårdnadsbidrag? Jag hittade ett sådant idag när jag satt och läste tidningen Framtiders temanummer om skatter.

I tidningen finns en feministisk analys av hur skattepolitiken påverkar familjen och jämställdheten mellan man och hustru. Författaren menar att skattesystemet alltjämt gynnar män eftersom det är uppbyggt omkring manliga aktiviteter. Skatter tas in på förvärvsarbete, företag och kapital. Kvinnors arbete är ofta i hemmen och kvinnor äger färre företag och mindre förmögenheter än män.

framtid
Åsa Gunnarsson skriver i Framtider, nr 3/2010 om hur skattesystemet påverkar jämställdheten inom familjen.

Ett sätt att balansera männens dominans i familjeekonomin är därför att stödja familjernas ekonomier med bidrag som inte är kopplade till inkomsten, som exempelvis barnbidraget. Föräldraförsäkringen är som bekant styrd av förvärvsinkomsten. Föräldraförsäkringen är blind för det arbete som sker obetalt i hemmet.

Det är dock fortfarande kvinnorna som står för huvuddelen av det arbete som sker i hemmet. Författaren konstaterar därför att generella bidrag som inte är kopplade till inkomsten är bra för jämställdheten.

Vårdnadsbidraget, detta av så många feminister hatade bidrag, är dock just precis ett sådant bidrag. Det är generellt, lika för alla, och har ingen koppling till förvärvsinkomsten. Det har ingen koppling till kapitalinkomster heller, en annan typisk manlig inkomstkälla. Alltså: vårdnadsbidrag är något som stärker kvinnors ekonomi och bidrar till mer jämställda familjer.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Hur långt ska den svenska solidariteten sträcka sig?

Kenneth Wallin ställde upp för oss på ett sätt som vi aldrig kan gengälda. Wallin blev 22 år. En alltför tidig ålder att dö vid. Hur långt ska den svenska solidariteten sträcka sig? Det är nu hög tid att den frågan diskuteras av hela folket, inte bara av oss som dagligen pysslar med försvars- och säkerhetspolitik.

Jag tillhör dem som anser att Sverige ska ha kvar sin styrka i Afghanistan, trots risken för stupade soldater. Men det är verkligen ingen lätt åsikt att inta, för jag vet att det inte är jag som kommer att ta riskerna. Jag känner inte heller förtroende för den svenska Afghanistanpolitiken som jag tycker har förts med mycket liten eftertanke.

Att jag ändå anser att vi ska behålla våra styrkor handlar om att vi annars lämnar afghanerna i sticket. Hur mycket vi än värderar våra svenska soldaters liv måste vi också tänka på afghanerna. Afghanska människoliv är också värda att skydda.

Men jag förstår att svenska folkets solidaritet med det afghanska inte kan sträcka sig hur långt som helst. Vi kan inte göra allt, och det finns också andra oroshärdar som vi borde uppmärksamma, exempelvis östra Kongo.

Våra politiker har därtill varit alldeles för dåliga på att tala om vad det är den svenska styrkan i Afghanistan gör för något. Många tror fortfarande att det är en fredsbevarande styrka på samma sätt som vi haft på Cypern eller i Libanon. Men så är det inte. Det här är en styrka som ska ingripa mot en fiende. Det är inte en styrka som cirkulerar omkring som en snäll polis.

Anledningen till att det är först nu som den hamnar i eldstrider beror på att hela ISAF (International Security Assistance Force) som Sverige är en del av trappat upp kriget mot talibanerna, främst i södra Afghanistan. Det ger effekt också uppe i norr, där de svenska styrkorna är. Det finns nu ett par artiklar som ganska bra beskriver vad svenskarna gör. Läs dem: Robert Egnell, Johanne Hildebrandt.

Får jag också passa på att uppmärksamma Gula bandet. Genom att köpa Gula bandet stöder man Fredsbaskrarnas arbete för krigsveteraner. Veteraner som hjälper veteraner.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.

Ny M-gruppsordförande i landstinget är … jag

Ikväll hade vi konstituerande möte med nya M-gruppen i landstinget här i Uppsala län. Vi valde kandidater till landstingsråd, landstingsstyrelse samt gruppledning. Jag valdes till gruppordförande. Stort tack för förtroendet!

Eftersom ganska få vet hur en landstingsgrupp funkar kan det nämnas att högst upp i hierarkin finns landstingsråden, heltidspolitikerna. Eftersom vi är största parti i Alliansen och Alliansen vann egen majoritet får vi förmånen att föreslå vem landstingsfullmäktige ska välja till ordförande i landstingsstyrelsen. Han väljs då också till landstingsråd. Därtill får vi i egenskap av stort parti också tillsätta ytterligare ett landstingsråd.

Vid sidan av detta väljer man också en gruppledning, med en ordförande och en vice ordförande som sköter allt som har med partigruppens interna arbeta att göra. Kvällens val utföll enligt följande. (Alla poster utom min och Christinas väljs av hela fullmäktige, även om det i praktiken är partigruppen som bestämmer hur det ska bli.)

– Landstingsstyrelsens ordförande och tillika landstingsråd: Erik Weiman.
– Landstingsråd: Nina Lagh.
– Ledamöter i landstingsstyrelsen: ej offentligt ännu.
– Landstingsfullmäktiges ordförande: Lennart Hedquist.
– Gruppordförande: Stefan Olsson.
– Vice gruppordförande: Christina Nygårdh.

Påven oroad över kristnas flykt från Mellanöstern

Under min tid i Betlehem i våras mötte jag många kristna som var allvarligt oroade för de kristnas situation i Det heliga landet. Men problemet omfattar inte bara Israel och Palestina, utan hela Mellanöstern. Nu yttrar sig också påven.

”Att leva i värdighet i sitt hemland är en grundläggande mänsklig rättighet”, säger Benedikt XVI. Jag håller med. Mellanöstern håller på att tömmas på kristna som har bott där i årtusenden. Det är konflikterna och den tilltagande politiska islamismen som driver bort dem.

Israel som ett av få länder som i alla fall upprätthåller ett visst anseende avseende mänskliga rättigheter skulle kunna vara undantaget, men är tyvärr inte det. Även här känner sig de kristna trängda.

I Israel finns kristna palestinier lite varstans men främst i Nazareth. Därutöver bor också många kristna på de ockuperade palestinska territorierna. Men deras framtid är dyster eftersom många emigrerar. Israels ockupation gör livet tungt. Läs gärna vad jag skrivit tidigare i ämnet.

Mycket lovvärt därför att påven nu också uppmärksammar problemet. Det finns annars risk för att de enda kristna i Det heliga landet blir turister/pilgrimer.

____________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Skolministern stoppar faktaförnekelse

Man måste antingen vara sjukt kristendomsfientlig eller lida av beröringsskräck när det gäller det kristna arvet i Sverige för att vara sur över regeringens beslut om att undervisningen om kristendomen ska få behålla sin plats på skolschemat.

Skolverkets förslag, som nu stoppas av skolministern, gick ut på att kristendomen skulle få lika stor plats på schemat som alla andra världsreligioner.

Det här är inte en religiös fråga utan en ren faktafråga. Sverige har varit mer präglat av kristendomen än någon annan religion. För att förstå svenska folkets religiösa beteende, vilket är det religionskunskap går ut på, måste man särskilt studera kristendomen.

Bor man i Thailand lägger man istället särskild kraft på att studera buddhismen, eftersom det är den religion som under mycket lång tid har präglat detta land.

Vissa personer tycks dock tro att undervisning OM kristendom är detsamma som undervisning I kristendom. Eller så vill de bara försöka utplåna minnet av kristendomens historia i Sverige. Jag vet inte vilket.

Det är märkligt att skolministern måste gå in och tala om för Skolverket att förnekande av fakta inte är skolans uppgift. Tala om intellektuellt underkännande av denna myndighet. Det är pinsamt.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.