Göran Hägglund kan ha räddat KD kvar i riksdagen

Det verkar som att en del kristdemokrater i sin besvikelse över valresultatet har bestämt sig för att skylla allt på partiledaren. Det är olyckligt. Jag vill därför gärna bidra till en mer nykter debatt. Jag tror faktist att Hägglund har räddat KD i riksdagen. Utan honom hade resultatet blivit ännu sämre.

Varför tror jag det? Jo, det har att göra med att KD:s allra mest trogna väljare är mycket få. Minns att partiet gjorde en nästan 30 år lång ökenvandring innan Alf Svensson äntligen ledde partiet över Jordanfloden och in i det förlovade landet. Partiet bildades 1964 och kom in i riksdagen 1991. Under hela denna period brukade partiet få omkring 2 procent.

goranhagglund-12.ashx
Göran Hägglund är partiledare för KD sedan 2004.

Det var också på 1990-talet Alf Svensson gjorde entré i svenska folkets hjärtan. Han var strax före sin avgång oerhört populär. Han hade en helt enastående förmåga att både förstå sitt parti och väljarkåren samtidigt. Han var den förmedlande länken mellan det lilla frikyrkliga partiet och den stora väljarmassan som tyckte att partiet egentligen var lite knäppt.

Det var Alf Svensson själv som låg bakom dundersuccén i valet 1998 då partiet fick 11,77 procent. 2002 gick partiet tillbaka till 9,15 procent, vilket fortfarande var enastående.

Nu sägs det att Hägglund sjabblat bort denna ställning, men det är verkligen orättvist. Det som skett under de senaste två valen är att Svensson-effekten klingat av. Alf är borta och alla goda minnen med honom. Partiet får nu klara sig på sitt program istället, och det är därför som partiet gått tillbaka. Det finns ingen extra hjälp från en karismatisk ledare.

Sannolikt är kristdemokraternas hårda kärna, alltså den grupp som aldrig kommer att överge partiet, inte mycket större än kanske 2-3 procent. Mycket troligt är att KD skulle åka ur riksdagen om det gjorde en slätstruken valkampanj och bara förlitade sig på sina trogna väljare. Det var ju så det såg ut under 30 år. Ingen tror väl heller att den lilla engagerade frikyrkliga grupp som en gång bildade partiet har blivit större i samhället totalt sett?

Nej, det som utgör de 3-4 procent som räddar kvar KD i riksdagen är de icke-frikyrkliga väljare inom de äldre kyrkorna, svenskkyrkliga, katoliker m.fl., de högersinnade väljare som tycker att Moderaterna är för liberala, samt de M-sympatisörer som rätt och slätt stödröstar på KD.

Det är just dessa 3-4 procent som KD-ledare slitit som ett djur för att behålla. De är personer som lika gärna skulle kunna rösta på Moderaterna. Hägglunds utspel sommaren 2009 om ”Verklighetens folk” togs emot mycket väl hos dem. Likaså talet om politikens gränspoliser. Här har Hägglund vunnit stor respekt och förmodligen också många väljare till partiet, inte minst stödröstande M-väljare.

Jag tror alltså att väljartappet hade blivit avsevärt större om inte Göran Hägglund hade suttit vid rodret. Kristdemokraternas profil är inte så otydlig som det påstås. Däremot konkurrerar man med M om högerväljarna, och det är inte helt lätt med tanke på Moderaternas starka framgångar.

Som jag ser det hänger Kristdemokraterna egentligen alltid på gärdesgården. 5,6 procent är faktiskt inte alls ett dåligt resultat för ett parti som löper risk att åka ur riksdagen vid varje val. Det är klart godkänt. Det hade kunnat vara mycket värre.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.

68-vänstern rycker ut till islamismens försvar

Jan Guillou blir man inte klok på. Som kriminalreporter var han lysande. Men när det kommer till världspolitiken ersätts förståndet med 1968 års världsbild. USA och Nato utmålas återigen som galna krigshetsare. Den nya totalitära ideologin, islamismen, försvaras.

I senaste kolumnen i Aftonbladet påstår han att Nato finns för att bekriga islam. De amerikanska krigsgalningarna och deras allierade i Europa bevarade Nato trots Sovjetunionens sammanbrott bara för att kunna få föra krig mot den muslimska världen.

JanG
Återigen försvaras totalitära ideologier. 60-talets tokerier är tillbaks.

Det här sättet att tänka är mer eller mindre en kopia av hur 68-kommunisterna tänkte om förhållandet mellan väst och öst på den tiden. Även då tyckte de att USA och Nato bar skulden för det kalla kriget.

Påståendena om att Sovjetunionen var ett ondskefullt imperium som förtryckte sina medborgare, ockuperade länder och höll nere halva Europa i förtryck med sin vapenmakt, ansågs lögnaktiga. Det fanns ingen massvält i Kina. Det var inget folkmord i Kambodja. Allt detta var propaganda påhittat av krigstokiga amerikaner.

Nu är vi där igen. Det finns ingen radikal våldsbenägen islamism. Det finns inget islamistiskt terrorhot, påstår Guillou. Det finns bara de gamla vanliga ETA och IRA, som står för nästan alla terrorattentat.

Guillou har uppenbarligen glömt attentaten i New York, Madrid, London, Bali och Mumbai. Till skillnad från ETA är den islamistiska terrorn inte knuten till en viss geografisk plats. Lägg därtill kaoset i Irak, Afghanistan och Pakistan. Islamismen är med överallt där blod flyter.

Knäppast av allt är ändå påståendet om att det är detta som Nato är till för att bekämpa. Hur kommer det sig då att Ryssland fortfarande ogillar Nato? Hur kommer det sig att det första länder som Lettland och Estland gjorde när de blev fria var att gå med i Nato?

Natos främsta specialitet är inte terrorbekämpning utan att skydda Europa mot krig med konventionella medel. Det är fortfarande stridsvagnar, flyg och u-båtar som är Natos specialitet. Inget av detta kan man sätta in mot islamismen som inte är en krigsmakt utan en ideologi. (Guillou kallar islamismen för en religion. Ett pinsamt misstag eller en medveten glidning?)

_____________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , . Pingat på intressant.se.

2018 vinner Socialdemokraterna igen

Att gissa vem som blir sossarnas nya partiledare och vad som ska hända med detta parti är naturligtvis hopplöst. Men kul. Här kommer därför min gissning:

Just nu finns det en besvärande splittring mellan vänster och höger i partiet. En ledare måste dock fram snarast. Därmed tror jag att ny partiledare blir den kloke, trygge och eftertänksamme Sven-Erik Östeberg. Det är ingen djärv gissning. Redan nu är han en lågoddsare på Ladbrokes, 3,75. Han har precis blivit omvald till gruppledare i riksdagen. Den positionen får ofta personer som är bra på att hålla ihop flocken.

Sven-Erik Österberg a
Sven-Erik Österberg är gruppledare för S i riksdagen.

I skrivande stund har Mikael Damberg lägre odds på Ladbrokes, 3,00, men han är utpräglad högersosse från Stockholm, positiv till sådana saker som RUT-avdraget. Men eftersom man har inte ens gjort upp om den politiska inriktningen kan man ju inte välja en så tydlig högerkandidat.

Vad händer sen? Jo, med Sven-Erik Österberg påbörjas ett gediget programarbete. Personkonflikterna biläggs, men höger och vänster drabbar samman. Det finns en del att göra upp om. Förnyelse inom S har ofta betytt att man går högerut. Men hur mycket av den borgerliga politiken kan man låna? Det kommer att behövas en hel del tänk här, och de kloka ideologerna kan för en gångs skull få utrymme.

Denna ideologiska och programmatiska diskussion kommer dock inte att hinna vara färdig till valet 2014. Diskussionen kommer att ha nått halvvägs. Sossarna kan inte agera lika snabbt som Fredrik Reinfeldt gjorde när han omdanade sitt parti. Reinfeldt hade ett fruktansvärt högt tempo i ett parti som låter sig toppstyras. Sossarna sitter ihop med LO. LO har veto mot allt. Det gör processen tungrodd.

8_LO_Monogram
Socialdemokraterna kommer ur LO från början.

2014 går Alliansen till val som ett sammansvetsat gäng igen, med samma partiledare som nu. Denna gång med ett vassare program än 2010. Regeringsdugligheten och ledarskapsförmågan är i topp. Det rödgröna samarbetet återupptas inte. S vill inte göra om misstaget att behöva göra upp med V redan före valet. Men eftersom S ännu inte har något ordentligt program samt en ledare som är bättre på att hålla ihop rörelsen än att vinna förtroende hos väljarna förlorar man igen. Sverigedemokraterna försvarar sin ställning. Alliansen bildar minoritetsregering igen.

Under mandatperioden 2014–2018 börjar det dock röra på sig för sossarnas del. Sven-Erik Österberg tackar för sig. Han inser att han egentligen bara varit en övergångsledare vars uppgift var att leda partiet genom öknen efter förnedringen 2010. Men nu har gamla stofiler och småpåvar rensats ut. Tänkarna har hunnit tänka. Några nya karismatiska ledare som talar väl om de nya idéerna har hunnit etablera sig. En av dem väljs till ny partiordförande under våren 2015. Framtidstron kommer nu tillbaka hos partimedlemmarna. Det är roligt att vara sosse igen. Argumenten är slipade och framtidsintriktade.

Därtill ser man nu också tecken på att det börjar knaka om Alliansen. Svensk parlamentarism har drabbats av pendeleffekten, dvs. man låter sig regeras 10-12 år i taget av höger respektive vänster, så som brittiska väljare tenderar att göra. Nu när det närmar sig valet 2018 finns en regeringströtthet och flera ministrar har hamnat i s.k. affärer. Många väljare har också börjat reta sig på Moderaternas stöddighet som tilltagit efter att partiet blivit landets största efter valet 2014.

2017, ungefär ett år före valet, avvecklas Alliansen. Det sägs att den inte behövs längre. FP, C och KD vill inte längre vara satellitpartier till M. M kan inte göra annat än att släppa efter. Fredrik Reinfeldt har vid det här laget också förklarat att han planerar sin avgång, vilket försvagar hans auktoritet. Övriga alliansledare har också bytts ut. Men det är inom FP Alliansens öde förseglas.

0404025497421_max
Birgitta Ohlsson är möjlig ledare för FP i framtiden.

I valet 2018 ingår inga partier allianser med varandra före valet. Blocken finns kvar. Båda sidor bombarderar varandra enligt känt mönster. Allt är som vanligt, men ändå inte riktigt. Det går bra för S. Väljarna tycker att partiet känns fräscht. Mot slutet av valrörelsen hamnar regeringsfrågan i fokus. Opinionssiffrorna visar på att de borgerliga partiernas majoritet är så liten att den inte längre kan köra över Sverigedemokraterna i riksdagen. SD har under årens gång lärt sig det parlamentariska finliret och vet nu hur det ska pressa den borgerliga regeringen till eftergifter. Hur ska det gå med regeringsmakten? undrar väljarna oroat.

Valet slutar med att de borgerliga partierna förlorar majoriteten. Socialdemokraterna återerövrar platsen som största parti och får bilda regering. S och MP tillsammans är dock inte starka nog. Vad göra? Vänsterpartiet har precis fått en ny ledare som vill att partiet ska återgå till sina rötter. Marx, Lenin och Stalin hyllas som husgudar igen. En omöjlig partner. Budet går därför till FP som enkelt låter sig övertygas, eftersom man ser sin chans att få spela hjälte och rädda landet undan såväl höger- som vänsterextremismen. S, MP och FP bildar regering.

Slut på sagan.
_______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Nu är det synd om SD igen (inte)

Sverigedemokraterna är ett parti som ofta blir illa bemött. Men faktum är att Sverigedemokraterna också är lättstötta. Nu menar man att Alliansen här i landstinget avskaffat yttranderätten för landstingsråden i nämnderna på grund av SD.

Måndag och tisdag denna vecka hade vi konstituerande landstingsfullmäktige och fattade beslut om stadgar för nämnder och styrelser. Frågan som debatterades var om landstingsråden skulle ha rätt att närvarorätt och yttranderätt i samtliga nämnder. Även sådana nämnder och styrelser där de själva inte ingår. Ofta är landstingsråden också nämndledamöter, men inte alltid.

Nej, tyckte vi i Alliansen, bara nämndledamöter ska ha rätt att tala vid nämndsammanträdena. Landstingsråden för nöja sig med närvarorätt. Skälet till detta är att landstingsråden annars blir ett slags superhjältar i systemet, personer som får springa omkring på alla nämndmöten och yttra sig om allt. Det mesta av nämnarbetet handlar ju om att diskutera frågor, inte att rösta. Så varför ska det finnas några stjärnpolitiker som ska ha rätt att delta i alla sammanträden överallt?

Sverigedemokraterna tolkar nu detta som att vi infört denna regel bara för dem.

Så är det inte. Det handlar om att stoppa landstingsrådens framfart generellt sett. SD ska istället vara glada att de alls har ett landstingsråd. Partiet har 3 mandat i fullmäktige. Med bara 3,62 procent av rösterna blir det inte heller några nämndplatser. Ändå får partiet nu med dagens överdrivet generösa regelverk ett landstingsråd på halvtid. Är det då synd om SD för att deras landstingsråd inte får tala vid nämndmötena? Nej.

Sahlins främsta insats som förnyare

Mona Sahlins avgång är sannolikt hennes främsta insats som förnyare av socialdemokratin. Helt ärligt sa hon på presskonferensen vari problemet låg. Hon har varit med för länge.

Jag har alltid tyckt bra om Mona Sahlin. Hon har alltid varit en socialdemokrat som velat förnya sitt parti, dessutom högerut. Hon har alltid varit ärlig med detta och hon har aldrig var otrevlig mot sina politiska motståndare.

sahlin
Mona Sahlin blev minister första gången redan 1990.

Däremot har jag aldrig känt något större förtroende för henne som politisk ledare. Jag kommenterade det i ett av mina videoblogginlägg under valrörelsen. Det var aldrig Mona Sahlin som man ville ska vara den där personen som får ett telefonsamtal kl 3 på natten med besked om att landet är i krig.

Det är många socialdemokrater som också har tyckt så. Hon hade en opposition mot sig inom partiet redan från början. Det är ingen hemlighet att det finns de som har arbetat för hennes avsked hela tiden.

Men trots hennes svaga insats som ledare finns det ändå mycket gott att säga. Jag tror verkligen att hon tillhör en av de verkliga förnyare partiet är i skriande behov av. Hon är också modig nog att frondera mot alla i sin partistyrelse. Där finns det säkerligen många som inte alls vill förnya någonting men gärna sitta kvar på sina positioner. Nu får de en sista spark i baken av den avgående ordföranden, partiledaren som ville men inte orkade genomdriva den renovering alla vet är nödvändig.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pinga på intressant.se.