2018 vinner Socialdemokraterna igen

Att gissa vem som blir sossarnas nya partiledare och vad som ska hända med detta parti är naturligtvis hopplöst. Men kul. Här kommer därför min gissning:

Just nu finns det en besvärande splittring mellan vänster och höger i partiet. En ledare måste dock fram snarast. Därmed tror jag att ny partiledare blir den kloke, trygge och eftertänksamme Sven-Erik Östeberg. Det är ingen djärv gissning. Redan nu är han en lågoddsare på Ladbrokes, 3,75. Han har precis blivit omvald till gruppledare i riksdagen. Den positionen får ofta personer som är bra på att hålla ihop flocken.

Sven-Erik Österberg a
Sven-Erik Österberg är gruppledare för S i riksdagen.

I skrivande stund har Mikael Damberg lägre odds på Ladbrokes, 3,00, men han är utpräglad högersosse från Stockholm, positiv till sådana saker som RUT-avdraget. Men eftersom man har inte ens gjort upp om den politiska inriktningen kan man ju inte välja en så tydlig högerkandidat.

Vad händer sen? Jo, med Sven-Erik Österberg påbörjas ett gediget programarbete. Personkonflikterna biläggs, men höger och vänster drabbar samman. Det finns en del att göra upp om. Förnyelse inom S har ofta betytt att man går högerut. Men hur mycket av den borgerliga politiken kan man låna? Det kommer att behövas en hel del tänk här, och de kloka ideologerna kan för en gångs skull få utrymme.

Denna ideologiska och programmatiska diskussion kommer dock inte att hinna vara färdig till valet 2014. Diskussionen kommer att ha nått halvvägs. Sossarna kan inte agera lika snabbt som Fredrik Reinfeldt gjorde när han omdanade sitt parti. Reinfeldt hade ett fruktansvärt högt tempo i ett parti som låter sig toppstyras. Sossarna sitter ihop med LO. LO har veto mot allt. Det gör processen tungrodd.

8_LO_Monogram
Socialdemokraterna kommer ur LO från början.

2014 går Alliansen till val som ett sammansvetsat gäng igen, med samma partiledare som nu. Denna gång med ett vassare program än 2010. Regeringsdugligheten och ledarskapsförmågan är i topp. Det rödgröna samarbetet återupptas inte. S vill inte göra om misstaget att behöva göra upp med V redan före valet. Men eftersom S ännu inte har något ordentligt program samt en ledare som är bättre på att hålla ihop rörelsen än att vinna förtroende hos väljarna förlorar man igen. Sverigedemokraterna försvarar sin ställning. Alliansen bildar minoritetsregering igen.

Under mandatperioden 2014–2018 börjar det dock röra på sig för sossarnas del. Sven-Erik Österberg tackar för sig. Han inser att han egentligen bara varit en övergångsledare vars uppgift var att leda partiet genom öknen efter förnedringen 2010. Men nu har gamla stofiler och småpåvar rensats ut. Tänkarna har hunnit tänka. Några nya karismatiska ledare som talar väl om de nya idéerna har hunnit etablera sig. En av dem väljs till ny partiordförande under våren 2015. Framtidstron kommer nu tillbaka hos partimedlemmarna. Det är roligt att vara sosse igen. Argumenten är slipade och framtidsintriktade.

Därtill ser man nu också tecken på att det börjar knaka om Alliansen. Svensk parlamentarism har drabbats av pendeleffekten, dvs. man låter sig regeras 10-12 år i taget av höger respektive vänster, så som brittiska väljare tenderar att göra. Nu när det närmar sig valet 2018 finns en regeringströtthet och flera ministrar har hamnat i s.k. affärer. Många väljare har också börjat reta sig på Moderaternas stöddighet som tilltagit efter att partiet blivit landets största efter valet 2014.

2017, ungefär ett år före valet, avvecklas Alliansen. Det sägs att den inte behövs längre. FP, C och KD vill inte längre vara satellitpartier till M. M kan inte göra annat än att släppa efter. Fredrik Reinfeldt har vid det här laget också förklarat att han planerar sin avgång, vilket försvagar hans auktoritet. Övriga alliansledare har också bytts ut. Men det är inom FP Alliansens öde förseglas.

0404025497421_max
Birgitta Ohlsson är möjlig ledare för FP i framtiden.

I valet 2018 ingår inga partier allianser med varandra före valet. Blocken finns kvar. Båda sidor bombarderar varandra enligt känt mönster. Allt är som vanligt, men ändå inte riktigt. Det går bra för S. Väljarna tycker att partiet känns fräscht. Mot slutet av valrörelsen hamnar regeringsfrågan i fokus. Opinionssiffrorna visar på att de borgerliga partiernas majoritet är så liten att den inte längre kan köra över Sverigedemokraterna i riksdagen. SD har under årens gång lärt sig det parlamentariska finliret och vet nu hur det ska pressa den borgerliga regeringen till eftergifter. Hur ska det gå med regeringsmakten? undrar väljarna oroat.

Valet slutar med att de borgerliga partierna förlorar majoriteten. Socialdemokraterna återerövrar platsen som största parti och får bilda regering. S och MP tillsammans är dock inte starka nog. Vad göra? Vänsterpartiet har precis fått en ny ledare som vill att partiet ska återgå till sina rötter. Marx, Lenin och Stalin hyllas som husgudar igen. En omöjlig partner. Budet går därför till FP som enkelt låter sig övertygas, eftersom man ser sin chans att få spela hjälte och rädda landet undan såväl höger- som vänsterextremismen. S, MP och FP bildar regering.

Slut på sagan.
_______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

11 kommentarer

  1. Christoffer

    Tror också på Österberg, och tror att han kan få ett ganska brett folkligt stöd, när han vill kommer i mediala sammanhang.

    Annars var det en intressant analys! Tror säkert det kan stämma att borgarna omväljs 2014. I vart fall är det tveksamt om förnyelsen inom S har hunnit komma tillräckligt långt.

    Ett bättre scenario för borgarna vore förstås att få med MP på sin sida.

  2. Markus

    Spännande analys.

    2014 kommer att handla om de små borgerliga partierna och 4%-spärren. Om Alliansen stukas finns risk för vänsterregering eller blocköverskridande lösning. Annars bli det en lätt Alliansseger mot en splittrad vänster och ofokuserat SAP.

    2018 kommer att handla om de ”Nya Socialdemokraterna”.

  3. Gustaf

    Jag tror på Nuder. Han har inte varit med på ett tag och sparkades av Mona i förra vändan. I förnyelsearbetet så tror jag att Sossarna måste återknyta till 1960-talets retorik – välfärd och trygget för att alla (arbetare som direktör) ska få möjlighet till självförverkning. Gällande alliansen så tror jag att de har en stor utmaning i valet 2014 då de kan framstå som för självgoda.
    Hela soppan med ett S i förnyelse, en del av alliansen på 4% och SD kommer även att trigga en debatt om vårt valsystem och vår nuvarande regeringsform.

  4. G. Robban

    Även om det naturligtvis är omöjligt att sia om framtiden, dristar jag mig dock till att modifiera profetian:

    I valet 2014 kommer S att backa ytterligare medan SD går framåt. Dock tror jag att Alliansen får egen majoritet.

    Jag tror att SD i valet 2018 är ett väletablerat parti med stor och stabil väljarbas. Detta kommer att innebära att S inte kan bilda majoritetsregering ens med hjälp av MP och FP. Att det alls skall vara möjligt, förutsätter dessutom att det inte väljs trädgårdstomtar till språkrör i MP i vår. Om Birgitta Ohlsson blir partiledare i FP, kan man dessutom fråga sig om partiet kommer att sitta i riksdagen överhuvudtaget.

    Därtill har S en mycket lång väg att vandra: det handlar inte bara om att uppfinna en politik som är såväl tilltalande som verklighetsanpassad, utan också om att kapa banden med LO för att göra detta möjligt. Jag är inte alls säker på att S förmår att göra den resan.

  5. Stefan

    Jag tror att SD kommer att ligga på 4-5% framgent. Partiet kommer att konsekvent rösta med Alliansen utan att kunna kräva något i gengäld. Jimmie Åkesson sitter hela tiden fram till 2018. En trött Åkesson ställer upp för partiet en sista gång i valet 2022, men avgår året efter. Han behåller sin plats i riksdagen trots att han lämnat ledarskapet eftersom han inte har något annat jobb. Han ställer upp lojalt när det är dags för votering, men deltar egentligen inte längre i partigruppens arbete. Istället skriver han på sina memoarer. Även i valet 2026 är han med på listan. Som äldste riksdagsledamot får han sitta som ålderspresident vid valet av talman. 2029 försöker han bli ledamot i Europaparlamentet. Misslyckas och går istället i pension.

  6. Christoffer

    Snyggt att sia om framtiden fram till 2029.

    Nu undrar jag bara: Vem vinner ”ödesvalet” 2034?

  7. Johnny

    ”Vem vinner “ödesvalet” 2034?”

    Mohammed Hussein ledare för invandrarpartiet partiet ”Shaira”.

  8. Stefan

    Ödesvalet 2034:

    Efter valsegern 2018 regerade S tre mandatperioder i följd. Den stagnerande ekonomin blev ett problem under de sista åren, 2026-2030. Kvaliteten i välfärden hade blivit allt sämre. Folk med goda inkomster såg att kvaliteten i välfärden sjönk och började därför spontant att köpa egna försäkringar på bred front. Skattepengarna räckte helt enkelt inte till och tillväxten i ekonomin ville inte ta fart. Medelklassen tröttnade därför på S+Mp+FP koalitionen.

    2030 vann därför motståndaren, det nya ombildade högerpartiet som C och KD gått in i. Efter valförlusten 2018 låg C och KD alltjämt och balanserade på 4%-gränsen. Inget ville hjälpa upp partierna. Det var fortfarande M som tjänade mest på allianssamarbetet. Obalansen var uppenbar för alla.

    Den nye ledaren för M sa därför det som många redan hade tänkt. Varför inte slå ihop partierna? Samarbetet hade ju alltid funkat väl. Ingen såg några större skillnader mellan partierna. Tröttheten inom KD och C att egentligen aldrig lyckas i valen och ledan vid att ha levt tre mandatperioder med S-koalitionen gjorde att partierna slog sig samman till en ny mer slagkraftig rörelse.

    2030 blev därför en valseger för det nya partiet som fick bilda en minoritetsregering.

    Sverigedemokraterna som redan tidigt hade förklarat att de inte kunde ställa upp på S+MP+FP-regeringens multikultipolitik valde att lägga ned sina röster vid valet av ny statsminister.

    Ödesvalet 2034 blev således inget ödesval. Det blev en repris på 2030. SD gick tillbaka från 7 procent till 4,5 eftersom deras väljare inte tyckte att de hade kunnat uträtta något.

  9. Cissi

    Har läst några av dina blogginlägg. Konservatism och liberalism är en utopi. Jag grundar detta på att människor inte har samma förutsättningar från begynnelsen och därmed skapar konservatism och liberalism sådana stora klyftor mellan människor. Det blir lite som den starke överlever och vem kan stöta en sådan ideologi? Jag är en övertygad demokratisk socialist för jag inser och förstår vidden av statens funktion som ett fundament. Människor kan utvecklas som individer när samhället är starkt sammanhållet. När man tittar tilbaka historiskt så har alltid konservatismen velat skynda långsamt. Detta gällde även rösträtten. Man var rädd för att skapa revolution hos människor likt den som florerade i sovjetunionen i början av 1900 talet. Men faktum är att om ett samhälle är klassuppdelat så är en revolt bara att vänta. Ni säger er förespråka frihet men ändå föredrar ni piskor framför morötter. Det är en skev och vederstygglig människosyn och den skall förkastas.

  10. Stefan

    Det är socialismen som har en mycket otrevlig människosyn, tycker jag. Alla människor som vill tänka själva och ta egna initiativ kallas för osolidariska svin. Enligt den socialistiska människosynen ska man göra som man blir tillsagd av staten och partiet. Det är tack vare oss borgerliga som George Orwells 1984 aldrig blev verklighet.