Stefan Olsson

Hur kommer det sig att det ofta är bråk omkring huruvida det ska få finnas religiösa förskolor, medan inte ett endaste kritiskt ord sägs om förskolor som byggs på feministisk ideologi?

Aftonbladet har ett reportage om förskolan Egalia i Stockholm där man lär barnen att det inte finns några kön, sociala kön. Ord som “han” och “hon” används inte, utan istället det från finskan inlånade “hen” som betecknar både och. Inte heller talar man om pojkar och flickor utan om “personer”. Inte ens kan man tänka sig att kalla sophämtare för sopgubbar. (Jag har aldrig sett en kvinnlig sopgubbe.)

Därtill har man även rensat hyllorna på olämplig litteratur. Chefspedagogen förklarar:

Heterofamiljsböckerna får de ändå överallt. Det kan verka överdrivet, men vi måste hela tiden ­vara en motvikt till ett könssegregerat och konservativt samhälle.

Hu så hemskt! Tänk om någon växer upp och blir konservativ när hon eller han blir stor! Tänk om hon eller han blir en sån som gifter sig, skaffar barn och äter middag tillsammans med stek och rönnbärsgelé på söndagarna.

En pakistansk madrassa, koranskola.

Reportaget andas inte ett enda kritiskt ord. Här har vi alltså typexemplet på ett ideologiskt träningsläger för barn. Barnen ska skyddas från den onda omvärlden och bara komma i kontakt med rättänkande och bara läsa ideologiskt anpassad litteratur. Aftonbladet återberättar allt som om det vore den mest naturliga sak i världen.

Jag ser inte en förskola utan en feministisk madrassa, en koranskola, liknande de tusentals madrassor som finns i Pakistan dit fattiga föräldrar skickar sina söner. I dessa skolor får pojkarna bara läsa koranen, inget mer. På förskolan Egalia får barnen lära sig feminism, inget mer.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, feminism, koranskola, madras, fundamentalism, konservatism, förskola. Pingat på intressant.se.

Jag är en allianskramare. Alliansen var det som tvingade sossarna på reträtt och skapade ett friare och mer välmående Sverige. Men nu när vi tillsammans har vunnit två val kan det vara dags att tillåta också ett friare meningsutbyte inom borgerligheten.

Alliansen bildades 2004. Dessförinnan hade jag år ut och år in gått omkring och varit deprimerad över hur uselt organiserad den svenska borgerligheten var. Varför kunde inte vi bildade och begåvade som vi var skapa en gemensam front? Destruktiva falangstrider är något man läser om finns i andra länder. Idioter, tänker man då, varför enas de inte? Men faktum är att vi borgerliga var precis just så. Vi “kannibaliserade” på varandra.

Med två valsegrar bakom oss och ett exemplariskt samarbete mellan de fyra partiledarna borde vi dock nu kunna tordas släppa lite på formerna. Det tajta samarbetet var nödvändigt inledningsvis. Vår trovärdighet som allians var i botten. Det hade i valrörelse efter valrörelse varit socialdemokraternas ständiga budskap till väljarna att vi inte kunde hålla sams. Borgerlig splittring var ett väl inpräntat begrepp i väljarnas hjärnor. Media gjorde inte annat än att leta sprickor i samarbetet.

Som moderat vill jag se ett större och självsäkrare KD. För alliansens skull.

Nu är dock situationen helt annorlunda. Vi har visat att vi kan regera. Alliansen håller ihop och har järnkoll på ekonomin. Vi fick förnyat förtroende av väljarna. I och med det tror jag att vi har råd att lätta på kravet att vi ska tala med en gemensam stämma i alla tillfällen. Alla vet ju att det finns meningsskiljaktigheter mellan allianspartierna. Men eftersom all öppen inomborgerlig diskussion förut uppfattades som “splittring” var vi tvungna att föra dem bakom stängda dörrar. Det är mycket möjligt att vi inte behöver göra det längre.

Som moderat är det också viktigt att påminna sig om att vi har tjänat mest på alliansen och att en stor mängd av de väljare som vi har vunnit förmodligen skulle ha gått till något av de andra partierna om förhållandena varit annorlunda. Det finns en stor grupp notoriskt otrogna allmänborgerliga väljare. Just nu har vi dem, men de är på något vis alliansens gemensamma egendom. Ett parti som kristdemokraterna som hänger på gärdesgården måste få konkurrera om dem med oss, utan att vi tror att det skadar alliansen.

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, moderaterna, folkpartiet, centern, kristdemokraterna. Pingat på intressant.se.

I måndags skrev Bo Rothstein i Expressen och talade i Sveriges Radio om att barn borde få rösta genom sina föräldrar. Barn är medborgare och borde därmed ha rätt att få sina intressen sammanvägda med alla andras. Galet?

Nej, inte alls. Rösträtt för barn är en fråga som dyker upp då och då. Debatten är större i Tyskland. Här finns argument både från höger och vänster. Kolla “Kinderwahlrecht” på Wikipedia. Den belgiske filosofen Phillippe van Parijs har också skrivit intressant om ämnet i en artikel som heter “The Disfranchisement of the Elderly
and other attempts to secure intergenerational justice”.

I Sverige brukar olika barnläkare ibland träda fram och tala om att barn borde få rösta, exempelvis professorn i barnmedicin Hugo Lagercrantz. Vi är också några svenska statsvetare som intresserat sig för ämnet, exempelvis Gunnel Gustafsson eller Ludvig Beckman, samt jag. Här är en länk till min artikel i Tidskrift för politisk filosofi.

Jag inser att det kommer att ta lång tid innan ett förslag som detta får ett bredare folkligt genomslag. Det är inget man vinner några val på som politiker. Det tog 50 år för kvinnor att få rösträtt efter det att den första motionen i ämnet lades i riksdagen. Det ansågs då vara en av de löjligaste frågor någon hade hört talas om.

När jag har talat med människor om detta ämne har jag upptäckt att det folk har svårast att smälta är att barn skulle kunna få delegera sin röst till sina föräldrar. “Då får ju föräldrarna extra röster”, brukar det sägas. Det sägs bryta mot principen om en person, en röst. Men det är just den principen som inte tillämpas när det gäller barn idag. Barn är medborgare utan rösträtt. För dem gäller inte principen om en person, en röst. Det är de nuvarande förhållandena som bryter mot denna princip.

Sen kan det alltså finnas goda skäl till varför vi ska bryta mot principen, men det är en annan femma…

Ämnet är faktiskt väldigt roligt att diskutera, eftersom det vänder upp och ned på alla våra invanda begrepp om vad vi tänker oss att demokrati är och vad man de facto gör när man går och röstar. Varför ger vi rösträtt till vuxna utan någon som helst koll på politik medan vi tar ifrån rösträtten från den intelligente 12-åringen som följer varenda debattprogram på TV? Fundera på det!

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, rösträtt, barn, rothstein, filosofi, demokrati, statskunskap. Pingat på intressant.se.

***Se rättelse längst ned.

De nya Wikileaksdokumenten som Al-Jazeera presenterar idag bekräftar mycket tydligt en av mina nya käpphästar: Att nyckeln till fred mellan israeler och palestinier är i händerna på den israeliska regeringen.

Al-Jazeera är i sin rapportering mycket hård mot de palestinska ledarna. De palestinska förhandlarna har erbjudit sig att ge bort stora delar av Östra Jerusalem (som är palestinsk mark enligt 1967 års gränser). Även de judiska kvarteren i Gamla stan och kontrollen över Tempelberget.

Allt detta är mycket känsliga frågor. Och det finns naturligtvis inte full enighet på den palestinska sidan om vad som ska ges bort. De palestinska ledarna försöker nu låtsas som att dokumenten är förfalskningar, vilket bara gör saken värre för dem. Dokumenten kommer från amerikanska UD. Det finns ingen anledning att betvivla äktheten.

Det här utspelades 2008–2009. Tillförordnad regeringschef var nuvarande oppositionsledaren Tzipi Livni, partiledare för Kadima, som är det något mer förhandlingsvilliga partiet. I valet 2009 gick dock makten över till den nuvarande regeringskoalitionen som leds av Benjamin Netanyahu och Avigdor Lieberman, med f.d. socialdemokraten Ehud Barak i släptåg.

Jag uppfattar erbjudandet från den palestinska sidan som mycket generöst. Vi talar om landavträdelser i Östra Jerusalem. Det är smärtsamt för dem att erbjuda detta. Det är som om vi svenskar skulle behöva ge upp stora delar av Stockholm till ett annat folk, inklusive delar av Gamla stan och Kungliga slottet.

Detta visar att det är Israel som inte förmår bjuda till. Tzipi Livni förefaller inte ha accepterat erbjudandet på grund av att man inte kunde lösa frågan om några av de bosättningar som ligger långt inne på Västbanken. Det kan jag förstå. Frågan är mycket svår att lösa.

Ingen förståelse alls har jag dock för den nuvarande regeringen, vars utrikesminister föreslår att palestinierna ska avstå ungefär halva Västbanken. Det tycker han är ett rimligt bud.

Med tanke på att Israel dessutom äger den totala militära kontrollen över hela området, alltså både Israel och Västbanken, och att palestinierna därmed inte utgör något hot rent fysiskt, så kan jag inte dra någon annan slutsats än att det är Israel som måste ta nästa stora steg för att nå fred. Hur många liknande erbjudanden har Israel råd att säga nej till?

***Rättelse
I inledningen har jag skrivit att papprena kommer från Wikileaks. Så är inte fallet. Det var bara ett antagande från min sida, eftersom de läckta dokumenten är många och typiskt sådana som Wikileaks har. Jag har inte lyckats bena ut varifrån papprena kommer. Läs mer om papprena i The Guardian.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, israel, palestina, wikileaks, lieberman, netanyahu, livni. Pingat på intressant.se.

Boken “Ture Sventon i Paris” kan inte längre läsas för barn, anser förlaget Rabén & Sjögren. Ordet “neger” förekommer i texten. Sveriges författarfond som förvaltar arvet efter författaren Åke Holmberg vägrar gå med på att texten ändras. Förlaget vill därför inte ge ut boken.

Det är ett dilemma att kvalificerad litteratur från en annan tid uttrycker sig på ett sätt som känsliga personer kan uppfatta som stötande idag. Det förtar något av verkens skönhet. Jag tycker ändå att det är fel att ändra i texten, eftersom författaren vare sig av oaktsamhet eller illvilja använt ett olämpligt ord. Dessutom är det inte alls en gång för alla fastslaget att ordet “neger” är nedsättande.

Ordet “nigger” är nedsättande, eftersom det alltid använts så i USA. Ordet “neger” står dock bara för en “svart person” eller “afrikan”. Även i USA har ordet “negro” använts på detta vis, helt väsensskilt från det riktiga n-ordet.

Men huvudskälet till att jag anser att förlaget gör fel är att det petar i ett klassiskt verk. Det finns många författare som har uttryckt sig konstigt. Det går inte att lägga historien tillrätta. Bättre än att ljuga för barnen är att förklara för dem varför ordet står kvar där, och varför man bör tänka sig för innan man använder det. I annat fall försöker man undanhålla sanningen för barnen. Vad vinner vi på det?

Här är ett kul klipp från The Daily Show med Jon Stewart som handlar om samma sak.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om kulutur, politik, litteratur, ture sventon. Pingat på intressant.se.

På Newsmill har en mycket bra diskussion utbrutit om mångkulturalism, integration och assimilation. Under många år har det ju sagts att assimilation är dåligt, men nu börjar debatten svänga, och det finns goda skäl för det.

Med integration har vi ofta menat att vi ska kunna bo som olika folk bredvid varandra, men med våra respektive kulturer orörda. Det har ansetts kränkande att begära av invandrare att de ska anpassa sig och bli mer “svenska”. Men Michael Sender skriver klokt om saken:

…att få ett jobb som städare och jobba nattskift på snabbmatsrestaurang utan att kunna prata med en enda svensk själ är inte integration. Att kunna flytande svenska och gå i svensk skola men tvingas skippa idrottslektioner av religiösa skäl är heller inte integration. Att ett skolbarn är med i en skolklass garanterar inte att han är en accepterad medlem av det sociala gänget och inte blir utfryst.

Istället, menar han, måste man bli en i gänget. Om sig själv skriver han att det var först när han lät sig själv bli integrerad i den svenska kulturen som han fick ett socialt sammanhang att ingå i.

Är detta kränkande? Nej, det är en fråga om att intressera sig för sitt nya folks liv. Det är så man blir vän med andra. Det är så i alla sammanhang.

Assimilering blir kränkande om det är hjärntvätt vi talar om. Det blir kränkande om vi vägrar acceptera att invandrare pratar sina modersmål med varandra eller om vi tvingar muslimer att äta falukorv.

I någon mån kräver vi dessutom redan en viss grad av assimilering. Vi vill ju att alla invandrare lär sig svenska. Här ställer vi ganska hårda krav.

En rimlig mängd assimilering menar jag, förutom att alla invandrare bör lära sig svenska, är att de också intresserar sig för svensk histora, svensk klassisk kultur (svensk litteratur t.ex.) osv.

Men hela ansvaret faller självfallet inte bara på dem som nyligen kommit till vårt land, utan också på oss som ingår i majoritetssamhället. Vi svenskar är urusla på att bjuda in nykomlingar. Verkligen urusla.

Det finns en hel del att göra på det här politikområdet. Jag tror dock att teorin om integration utan delad kultur, det som även kallas “mångkulturalism” inte funkar.

Ett land behöver en gemensam kultur. Individerna som ingår i folket kan självfallet vara hur olika som helst, tala hur många olika språk som helst, ha hur många olika religioner som helst, men vi måste ändå ha något gemensamt för att trivas ihop. Vi kan skapa detta tillsammans, utan att hjärntvätta någon och utan att stänga våra gränser.

_____________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, integration, mångkulturalism, assimilation, invandring. Pingat på intressant.se.

Vi moderater gick till val på att valfrihetsreformerna i landstinget skulle fortsätta. Alliansen som helhet gjorde det. Vi tror på fri företagsamhet. Det är i grunden en bra grej. Vår kära rödgröna opposition har dock konsekvent varit emot denna politik.

Ett av de exempel som vi debatterat intensivt är Bålsta. Landstinget har haft problem med den vårdcentral som funnits där. Den har funkat dåligt. Vi har därför velat sälja vårdcentralen. Oppositionen har buat och sagt att det ju inte blir mycket till fritt val när den enda vårdcentalen blir privat istället för offentlig.

Nu berättar dock Ena-Håbotidningen att Praktikertjänst ämnar öppna en ny vårdcentral i Bålsta. Praktikertjänst är ett av de bolag som Lars Ohly utnämnde till välfärdens fiender i valrörelsen, om ni minns det. Det är ett av marknadens stora bolag. Ett vinstdrivande bolag.

Före vårdvalsreformen kunde inte privata vårdgivare etablera sig fritt om det var så att de ville ha patienter som landstinget betalade för. Bara vissa privata vårdgivare hade avtal med landstinget. Nu råder etableringsfrihet. En privat vårdgivare som kan erbjuda rätt kvalitet kan få ta emot landstingsbetalda patienter, dvs. helt vanliga patienter.

Nu kommer folket i Bålsta ha två vårdcentraler att välja mellan. Skattepengar kommer att gå till vinst. Men får vi mindre vård för pengarna? I min värld är två privatägda vårdcentraler bättre än en dåligt fungerande offentlig vårdcentral.

_____________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, uppland, bålsta, håbo, vårdval, uppsala län, landstinget, moderaterna. Pingat på intressant.se.

I Kyrkans tidning läser jag att Hindås skola i Härryda anmälts till Skolinspektionen för att man i år precis som alla andra år anordnat ett advenstsfirande. En förälder har klagat.

Det ska bli intressant att se vad Skolinspektionen kommer fram till. Tyvärr har ju utvecklingen i samhället gått alltmer mot en intolerant inställning till religionens plats i samhället och därmed skolan. Skolundervisningen ska vara icke-konfessionell säger läroplanen, men förbjuder detta också frivilliga aktiviteter inom skolans ram?

Frågan aktualiseras varje år vid skolavslutnignarna. Det enda rimliga menar jag är att låta varje skola fatta sitt eget beslut istället för att besluta om riktlinjer som måste gälla lika över hela landet. I vissa delar av Sverige är skolklasserna mycket blandade med avseende på religionstillhörighet. I vissa delar kan man lugn utgå ifrån att alla barn kommer åtminstone från en kristen tradition.

I det aktuella fallet verkar det ha varit en ateistiskt orienterad förälder som ligger bakom anmälan. Någon kränkning av någons trosfrihet kan därmed rimligen inte ba begåtts, i alla fall inte med avseende på hans barn. En ateist är väl en person utan tro, eller? Då finns det inget att kränka.

Men kanske är ateismen en tro? Intressant att notera att denna religion åtminstone har en anhängare som känner sig kränkt av att hans barn ska vistas i samma skola som barn från troende familjer. Inte mycket till tolerant religion i så fall.

Jag är bergfast övertygad om att tolerans mellan religioner förutsätter att man också konfronteras med dem. Idén om att skolorna ska vara kliniskt desinfecerade tror jag är ett misstag. Världen är full av religiösa människor. Det bästa sättet att lära sig känna dem är att umgås med dem. Skolorna bör lära ut denna viktiga kunskap. Inte skydda eleverna mot dem.

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, religion, härryda, hindås, ateism, intolerans, skola. Pingat på intressant.se.

Idag är det Tjugondag Knut, vilket brukar anses vara sista dagen på julen. Därmed åker julgranen ut. I och med det skulle jag vilja skriva något om seden att ha julgran. Är den svensk?

Experternas svar är alltid nej. Seden med julgran kommer från Tyskland. Alltså är det inte en svensk sed – egentligen. Det är en importerad sed. Den kommer utifrån. Den är inte riktigt svensk, således.

Argumentet brukar användas för att slå hål på Sverigedemokraternas värnande av svensk kultur. Experterna brukar påpeka att det mesta av det som vi uppfattar som genuint svenskt kommer utifrån. T.ex. de svenska folkdanserna, hambo, polska och schottis, kommer från Hamburg, Polen och Skottland. Och så vidare.

Men jag menar att man tänker helt fel om man inte vill erkänna att en sån sak som julgranen är en genuint svensk sed, en äktsvensk, pursvensk sed.

Jag anser att det är fel att avgöra graden av svenskhet i en tradition med avseende på varifrån en sed kommer. Det är alldeles sant att seden med julgran kommer från Tyskland, men gör en sådan sak alla svenska julgranar till tyska?

Det är inte en seds ursprung som bestämmer om den tillhör ett folks traditioner eller inte, utan i vad mån folket självt har gjort den till sin. Julgranar finns i alla kristna länder, men samma sak gäller även för genuint svenska maträtter som pannkakor eller köttbullar. Pannkakor finns i alla möjliga varianter över hela världen. Det är inte en maträtt som är unik för Sverige, men är det ändå inte just väldigt svenskt att äta pannkakor?

Det tycks mig som att förståsigpåarna och Sverigedemokraterna har ungefär samma syn på vad som räknas som genuint svenskt. Bara det som inte har haft någon beröring med utlandet är äkta svenskt. Sen grälar man om vad som faktiskt är sprunget ur svenska folket självt och vad som är importerat, men tanken är densamma. Inget importerat är svenskt – egentligen.

Jag håller inte med. Svenska seder är det som svenska folket har gjort till sina seder.

____________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, jul, julgran, sverige, sverigedemokraterna. Pingat på intressant.se.

När Mijailo Mijailovic mördade Anna Lindh var det ingen som påstod att det var framdrivet av en politisk opinion. Han var en ensam galning. Jared Lee Loughner som nu sköt den amerikanska kongressledamoten Gabrielle Giffords påstås dock vara en produkt av amerikansk höger, eftersom Giffords är vänster. Analyserna ligger verkligen på neanderthalnivå.

Svenska undrsökningar visar att kvinnliga politiker är mer utsatta än manliga (enl. SKL). Galningar som är ute för att skada politiker siktar oftare in sig på kvinnor än män. Jag skulle tro att det är likadant i USA.

Ett antal kommentatorer som man trodde hade sinnesnärvaro att kolla upp denna typ av fakta innan de yttrade sig har dock redan bestämt sig för att skylla allt på republikanska partiet.

Paul Krugman, mottagare av riksbankspriset till Nobels minne och krönikör i New York Times är ett exempel. I Sverige spinner Per Wirtén och Ann-Charlotte Martéus vidare på samma tema. Amerikansk höger är så ond att den framkallar galningar ur sina led.

Nu vet vi inte mycket om mördarens person ännu. New York Times skriver att han sannolikt var psykiskt sjuk. Han led av förföljelsemani och hela paketet av galenskaper typiska för just den ensamme galningen.

Klokt är väl att vänta in polisutredningen innan man säger något om ett mord har begåtts av politiska skäl eller inte, istället för att bara repetera de vanliga fördomarna om den amerikanska högern.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, usa, krugman, wirtén, martéus, giffords. Pingat på intressant.se.

Ordföranden för Sveriges muslimska råd, Helena Benaouda, medger nu att hon varit “aningslös”, när det gäller sin dotters fästman, som är en av dem som greps i Danmark misstänkt för terrorbrott. Samtidigt får hon sitta kvar som ordförande.

Man undrar hur de tänker. Ena dagen förnekar hon att extremism förekommer, nästa dag erkänner hon att hon inte haft någon koll på någonting men får ändå sitta kvar som ordförande.

DN skriver:

Dina uttalanden under det kaotiska samtalet i SVT:s ”Debatt” har tolkats som att du blundar för förekomsten av islamistisk extremism, och i stället väljer att prata om Sverigedemokrater och hot mot moskéer. Har extremismen inom islam ökat?
– Jag anser att extremismen ökar på båda sidor. Det här är krafter som göder varandra.

Det är inte den internationella jihadismen som är problemet, utan tydligen Sverigedemokraterna. Bomberna i New York, Madrid, London, Bali, Mumbai – jag antar att detta också kan länkas till Sverigedemokraterna, eller?

Förr eller senare kommer vi att ha kommit till rätta med den extrema islamismen i världen. Men vägen dit kommer att vara kantad av nya terrorattentat och människor som likt Helena Benaouda är blinda för den extremism de har under näsan på sig själva. Sveriges muslimer kommer att spela en viktig roll i detta sammanhang. Men det gäller att nu träda fram och ta ansvar, inte att sky ansvaret. Det är tomt på ledarposten. Vem är modig nog att ta den rollen?

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, islam, terrorism, islamism, benaouda. Pingat på intressant.se.

Här är mitt bidrag till den diskussion som nu pågår om vad vi borgerliga egentligen menar med arbetslinjen. Ingen kan tvivla över paret Reinfeldt & Borgs intentioner. Svenska folket ska vara ett arbetande folk. Punkt slut. Men har man egentligen tänkt färdigt om man med det menar att så många som möjligt just ska förvärvsarbeta?

Jag har vissa invändningar mot detta. Jag har inga problem med själva grundtanken. Det är klassisk högerpolitik. Redan i Allmänna valmansförbundets (M hette så fram till 1934) program från 1919 skrev man:

Den svenska högern ser i arbetet det enda säkra medlet att åstadkomma varaktigt enskilt och allmänt välstånd. Den enskilde måste lära att lita till sig själv. Det allmänna bör stödja honom i hans strävanden att genom eget arbete skapa sig en tryggad ställning.

Det verkar som att Reinfeldt & Borg har valt att tolka detta som att svenska folket ska förvärvsarbeta så många timmar som möjligt i veckan. Före jul talade exempelvis statsministern om de kvinnor som arbetar deltid, men som enligt honom skulle kunna arbeta heltid. Bättre stöd för att kunna kombinera yrkeskarriär med familj behövs, menar han. Regeringen ser också gärna att pigga pensionärer arbetar ett par år ytterligare efter fyllda 65.

Förvärsarbete är arbete som sker mot betalning.

Jag är lite kritisk till detta sätt att resonera eftersom det tycks förutsätta att de kvinnor som arbetar deltid och de som går i pension vid 65 inte skulle ägna den tid de inte är på jobbet åt nöjen, eller annan improduktiv verksamhet. Men så är det ju verkligen inte.

Många som väljer att inte jobba heltid är barnföräldrar. Tiden de använder lägger de på att ta hand som sin familj: sköta hemmet, hjälpa till med läxor, gå på föräldramöten, skjutsa barn till ridning m.m. Varför räknas inte detta som arbete? Det är inte förvärvsarbete. Det finns ingen arbetsgivare, det sker inget byte av pengar, men nyttiga sysslor är det väl ändå?

Likadant är det med de pigga pensionärerna. Många av dem som nyligen gått i pension kan berätta att deras dagar aldrig varit mer upptagna, inte med sina gamla jobb, men väl med föreningsengagemang eller att hjälpa sina barn med barnbarnen.

Är läxläsning inte arbete?

Framför allt är det värt att lyfta fram pensionärernas betydelse för civilsamhället. Allt nyttigt arbete i samhället utförs inte bara av företag och myndigheter. Hjälpverksamheten skulle dö ut om inte de pigga pensionärerna utförde obetalt arbete. Vad vore Röda korset utan sina tanter?

Själv är jag aktiv i lokalpolitiken. Vårt politiska system bygger på frivilliga insatser där nästan allt arbete sker frivilligt på ledig tid. Detta system skulle inte fungera om vi inte också hade fritid, dvs. tid vid sidan av våra förvärsarbeten då vi kan utföra annat arbete.

Allt detta är exempel på arbete som är nyttigt för samhället. Problemet är dock att det inte syns i nationalräkenskaperna att det utförs. Inga pengar byter ägare. Därmed går det inte att mäta och inte heller att beskatta. I och med det ökar detta arbete inte skatteintäkterna.

Att Reinfeldt & Borg vill att svenska folket ska producera fler förvärvsarbetande timmar i veckan är förståeligt med tanke på att vi vet att pressen på de statliga finanserna kommer att öka i framtiden. Jag har inte hört någon ekonom som inte räknar med att välfärdstjänsterna kommer att kräva ännu mer pengar som ett resultat av en åldrande befolkning.

Men perspektivet på vad vi menar med nyttigt arbete måste vidgas. Läxläsning med barnen är nyttigt, inte bara för barnet, utan för alla i samhället. Samma sak är det med dem som på sin fritid samlar in pengar till socialt arbete för hemlösa. Det är arbete som inte sätter sitt avtryck i BNP just när det utförs, men är en investering för framtiden. Ett barn som får hjälp att klara skolan blir en tillgång för alla när hon blir vuxen, och en hemlös som får ordning på sitt liv blir en besparing för statskassan med flera miljoner.

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbete, arbetslinjen, moderaterna, alliansen, reinfeldt, borg, fredrik reinfeldt, anders borg. Pingat på intressant.se.