Diktaturens inbyggda problem: Att aldrig lyssna

Den arabiska våren fortsätter. Vem trodde att Muhammar Khaddafi skulle vara på väg att falla? Inte jag. Gubben har suttit säkert i flera decennier. Så hur kan han ha missbedömt situationen så till den milda grad att hans livsverk brakar samman som en korthus?

Det finns faktiskt en förklaring till det. Diktatorns problem är att ingen törs säga till honom som det är. Alltså får han inte reda hur verkligheten ser ut. Alltså vet han inte vilka åtgärder han ska sätta in, trots att han kanske hade vetat precis vad han skulle göra.

Michail Gorbatjov var en av de diktatorer som förstod detta problem. Han såg att Sovjetväldet ekonomiskt sett var på dekis och förstod att reformer behövdes. Därför skapade han ”glasnost”, öppenhet. Folk skulle tillåtas höra av sig med klagomål. Föga anade han dock att han därmed lade grunden för sitt imperiums undergång.

Muhammar Khaddafi borde ha lärt sig av sina misslyckade diktatorskolleger. Men det vi ser nu är återigen en gubbe som tycker sig veta precis hur allt är och avfärdar all kritik som illvilliga konspirationer. Vi får glädjas åt Libyens folk som nu kanske kan få sin frihet! Men det är mänskligt sett tragiskt att se hur gubben går under utan kanske ens förstå varför.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , . Pingat på intressant.se.

Sommestads nostalgi

För 20 år sedan fanns det inga dåliga skolor, som var så dåliga att de skadade barns skolgång, påstod Lena Sommestad i SVT Agenda igår. Jag får dessvärre erkänna att jag skrattade till.

Det var inte illa menat, för Lena Sommestad är en person som jag har mycket stor respekt för. Jag hade förmånen att arbeta för henne en gång i tiden på Institutet för Framtidsstudier. Det är också hon som mer eller mindre ensam har lyft den socialdemokratiska idédebatten från att ha handlat om misslyckade valstrategier till att faktiskt handla om innehållet i politiken.

lena
Lena Sommestad är professor i ekonomisk historia.

Sommestad vill vara med i ledningen av partiet. Som alla andra kandidater till ordförandeposten är hon av jantelagsskäl förbjuden att säga det rakt ut. Men det är uppenbart att hon vill vara med i matchen, om så bara för att få vara med och påverka partiets inriktning.

Men hon kommer inte att bli vald. Varför? Hon vill nämligen ändra på partiets verklighetsbeskrivning, därmed även på väljarnas verklighetsbeskrivning. En sån sak går att göra, men det tar mycket längre tid än bara en mandatperiod. En av hennes käpphästar är att socialdemokraterna någon gång i slutet av 1970-talet eller i början av 1980-talet lät sig duperas av ”nyliberalismen”.

Alla de avregleringar och valfrihetsreformer som har gjorts de senaste 30 åren är det som är orsaken till sossarnas nedgång, menar Sommestad. (Jag vill minnas att min gamle lärare Sverker Gustavsson, professor i statskunskap och S-medlem i Uppsala precis som Sommestad, brukade hävda samma sak.) Sossarna skulle alltså fram tills nu varit lurade av sig själva. Jag tror inte att hon lyckas sälja in den idén till resten av partiet.

Jag uppfattar Sommestad som en nostalgiker. I många av sina debattinlägg finns en rosenskimrande beskrivning av hur socialdemokraterna byggde upp Välfärdssverige. Det stod på höjden av sin glans vid 1970-talets ingång. Olof Palme var statsminister. Staten var jättestor och det fanns pengar till allt. Sen började nedången.

För skolans del fick ”nyliberalismen” fotfäste ganska sent. Den kom inte förrän på 1990-talet. Det är därför som Sommestad tror att alla skolor i Sverige var bra fram till 1990-talet då friskolereformen kom.

Jag som själv gick i skolan före 1990-talet minns dock mycket väl hur det var. Det fanns skolor med dåligt rykte redan då. Enda skillnaden mot nu var att inga elever hade rätt att välja bort dåliga skolor. Om kommunen bestämde att man skulle gå i en dålig skola så fick man finna sig i det.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.

Neutralitetspolitiken är en sossezombie

Fram till början av 1980-talet samarbetade Sverige i hemlighet med USA, trots neutralitetspolitiken. Sedan tog ett nytt gäng socialdemokrater över makten, som inte bara ansåg att neutralitetspolitiken var taktiskt smart. Den var också den moraliskt riktiga.

Vilken moral var det då dessa socialdemokrater under Olof Palmes ledning stod för? Jo, att det var fel att kräva frihet för folken i de kommunistiska diktaturerna. Mats Johansson sammanfattar denna syn väl i Svensk tidskrift:

Olof Palme hade satt tonen 1983 genom att kalla det moderata stödet för frihetssträvanden i Östeuropa för ”korstågsanda” och ”en säkerhetsrisk för den svenska säkerhetspolitiken”. Pierre Schori hävdade angående ropen på självständighet att folken ”inte alls ställt de kraven”, ty de ville inte gå ”en äventyrsväg”. Enligt riksdagsledamoten Sture Ericson (S) var ”sådana utrikespolitiska stolligheter” uttryck för extremism.

Officiellt dog neutralitetspolitiken 1992, men liket lever. Fortfarande tror många i vårt land att vi är neutrala mellan USA och Sovjetunionen, trots att det var 20 år sedan Sovjetunionen gick under. Neutralitetspolitiken var sjuk redan 1983. Den dog 1992. Nu är den en sossezombie: http://www.youtube.com/watch?v=w4dNgl0sXiE.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Den svenska rättsstaten är fortfarande för svag

I veckan har Sveriges Radio Ekot haft två inslag som ånyo bekräftar att den svenska rättsstaten är för svag. Igår var nyheten att det finns kommuner som vägrar att ge barn skolgång. Idag var nyheten att barnmisshandel inte utreds i tid.

Barn är rättsligt svaga och i en fungerande rättsstat skulle just lagstiftningen omkring barn vara hårdare än vad den är omkring vuxna. Men det är tyvärr tvärtom.

Att en anmälan om barnmisshandel kan vänta ända upp till knappt ett halvår innan den utreds är skandalöst. Bevisning är en färskvara och när det gäller barn står dessa under ”beskydd” av dem som är de misstänkta förövarna. Bevisvärdet är totalförstört efter ett halvår.

folkskola
Skolplikten är en plikt också för kommunerna.

Ändå är det nyhetsinslaget om barn som inte får skolgång som irriterar mig mest eftersom det så uppenbart visar att staten inte vill se sig själv som en jämbördig part i förhållande till medborgarna. Vi har skolplikt i Sverige. Det betyder att alla barn under 15 är skyldiga att gå i skolan. Barnen kan hämtas av polis till skolan.

En kommun som inte kan tillhandahålla skolgång för ett barn, därför att det har en beteendestörning av typen ADHD, blir dock inte utsatt för något rättsligt ingripande.

En ny skollag är på väg där elevernas rättigheter gentemot kommunen kommer att stärkas. Det är bra. Men det borde rimligen också utgå skadestånd till dem som nu står utan skolgång. Om Sverige hade varit en riktig rättsstat skulle det ha varit möjligt för föräldrarna att stämma kommunen för brott mot skolplikten.

__________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Leve det fria Egypten!

Hosni Mubarak avgår. Nu hoppas vi alla på en snabb och lugn övergång till demokrati. Alla förutsättningar finns för att lyckas. Att arabvärldens största land blir en demokrati är som en skänk från ovan. Leve det fria Egypten!

Tack vare alla dessa modiga och fredliga demonstranter i Tunisien och Egypten har idag ett gigantiskt steg tagits mot fred och frihet i Nordafrika och Mellanöstern. Det är en hjältebragd. Vi vet inte om de nyfödda demokratierna kommer att överleva. Det är svårt med demokrati. Men inget kan ta ifrån hjältarna på Frihetens torg i Kairo den seger som de idag har vunnit. Respekt!

tahrir
Demonstranter på Frihetens torg i Kairo. (Foto: Mahmoud Saber.)

Varför är detta också viktigt för oss i Sverige? Jo, därför att demokrati är det enda styrelseskick som på lång sikt kan garantera frihet och fred. Mellanöstern har alltid varit plågat av krig och förtryck. Det har fram till nu aldrig funnits en fungerande arabisk demokrati. Nu tar det lilla Tunisien och det stora Egypten ett första steg mot frihet. Därmed tar hela världen ett steg mot ökad säkerhet.

Vi i Europa måste vara ärliga och säga att vi länge blundat för Mubaraks diktatur. Det är inte bara USA som samarbetat med honom. Vi i Sverige har också gjort det. Vi har gjort det för att vi inte har velat ha ett nytt krig mellan Egypten och Israel, något som Mubarak personligen varit en garant för att det inte skulle ske.

Alla fördömanden som vi gör över Mubarak faller därför tillbaka också på oss själva. Ödmjukhet är den enda rimliga hållningen från vår sida. Vi ska vara tacksamma för att det Egyptiska folket tagit tag i sin situation, att det har gjorts med fredliga medel och att allt talar för att övergången till demokrati går lugnt.

Sverige och EU:s uppgift är därför lika enkel som självklar, nämligen att göra allt vi kan för att stödja den demokratiska regim som vi hoppas är på plats inom kort. Leve det fria Egypten!

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.