Idag finns Maciej Zarembas sista artikel om den svenska skolpolitiken tillgänglig till läsning. Jag uppmanar alla att ta del av reportageserien. Jag undrar om inte det här är något av det bästa Zaremba har skrivit.
Tillåt mig citera ur dagens artikel. Om den moderna pedagoiska forskningen:
De allra flesta avhandlingar i pedagogik åren 1997–2006 saknade relevans för lärarens verklighet. De kunde handla om hur det är att vara vicerektor och kvinna, om utbildningssystemets förändring i Bengalen (perioden 1781–1835), 70-talets svenska sexualpolitik, gatukonst som estetisk produktion och kreativ praktik, om vad spansk boendemiljö betyder för äldre kvinnor, om fostran inom fotboll och golf (det finns en skillnad!) om hur ishockeycoacher rekryteras, om studenters motionsvanor i Umeå (jämfört med i Madison), eller om ”universitetsstudenters berättelser om kvalitativa förändringar av sätt att erfara situationers mening under utbildningspraktik”.
Om en doktorand som forskat på hur man ska skapa lugn i klassrummet:
Hans avhandling jämför två metoder att bemöta störande elever och mynnar ut i att det är bäst att ignorera deras stök och i stället ta dem på bar gärning var gång de gör något vettigt. Noll piska och tjat, med andra ord, desto mera bekräftelse. Det var väl god forskning? Inte så säkert. ”Kapitalismens städgumma” blev han kallad under ett seminarium. Genom att försöka få bråkmakare snälla bidrog han till förtrycket av arbetarklassen. Och till disputationen kom en professor ända från Örebro. När det var över spände han blicken i disputanden: ”Vad har du egentligen för människosyn?”
Om den moderna pedagogikens bortförklaringar till varför allt gått åt h-e:
När trivselpedagoger skall förklara varför deras metoder inte gett avsedda resultat hänvisar de i regel till att elevunderlaget inte håller måttet. För många ”lågpresterande” i den skolan, det vill säga barn till utlänningar och lågutbildade. Vad är detta, undrar Mats Öhlin, om inte socialdarwinism, låt vara i progressiv förpackning? Förr var det biologin, nu är det ”social bakgrund” som skall förklara varför somliga är tillspillogivna på förhand.
Redan när jag själv gick i grundskolan på 1970-talet kunde jag se skillnaden mellan flumpedagoger och riktiga lärare. Sedan dess har jag varit notoriskt misstänksam mot nymodigheter inom skolan. Inget som har hänt har fått mig att ändra uppfattning.
Det måste vara en av de största politiska lögnerna som existerar i detta land att alla människor som gick i skola före flumpedagogikens intåg skulle ha haft en undermålig undervisning där faktakunskaper skulle ha bankats in i huvudet utan utrymme för kritiskt reflektion, att alla som kom ut ur folkskolan eller realskolan skulle ha varit okunniga om kritiskt tänkande och oförmögna att på egen hand inhämta fakta för att kunna göra egna analyser.
Den gamla skolan, som mina föräldrar gick i, beskrivs gång på gång som att den bara producerade intellektuella analfabeter. Det är struntprat. Rent nonsens. Dravel.
_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, skolan, zaremba. Pingat på intressant.se.