Ytterligare ett inlägg om normer och MUF

Efter att ha läst min krönika i Smålandsposten hörde Aftonbladet av sig och frågade om jag inte kunde skriva något om MUF:s problem med ”normer och värderingar” också för dem. Idag var artikeln införd:

Ambitionen att befria oss från förtryckande normer vore lovvärd om inte upplägget vore skevt redan från början. Typiskt för den ”normkritiska” verksamheten är nämligen att aldrig komma med några konstruktiva förslag, på vilka nya normer som bör ersätta de gamla, vilka normer som bör behållas, vilka som har delvis negativa konsekvenser, men delvis positiva och så vidare. Ambitionen är att avskaffa så många normer som möjligt, inte att skapa nya och bättre normer.

Läs hela artikeln på Aftonbladets hemsida.

Läs också krönikan i Smålandsposten.

Muslimer kränks inte av skolavslutning i kyrkan

Förra året var jag i Beit Sahour i Palestina. Det är en liten stad som sitter ihop med Betlehem. Här finns en evangelisk-luthersk skola. Eftersom kristna och muslimer bor huller om buller i detta område händer det att muslimska familjer sätter sina barn i kristna skolor.

I ett svenskt perspektiv är detta häpnadsväckande och antagligen något oerhört, osannolikt, omöjligt. Enligt svensk skolbyråkratisk ideologi innebär det nämligen en kränkning av de mänskliga rättigheterna om religion finns närvarande i skolan. Allra mest kränkande blir det när det är dags för skolavslutning och denna förläggs till kyrkan. Det är så kränkande att det måste förbjudas.

Men ta så en titt på denna bild. Den är inte från Beit Sahour men väl från Ramallah och den evangelisk-lutherska kyrkan. Bilden är tagen i samband med skolans årliga julspel. Och vad ser man på bilden? Muslimska kvinnor.

Så lever kristna och muslimer tillsammans på riktigt i ett land där man är van vid att folk har olika religioner. Den svenska idén om att muslimer inte kan vara med på skolavslutningar om de hålls i kyrkan är i detta perspektiv fånig.

Imam säger ja till skolavslutning i kyrkan

Imamen Agha Yahya Khan i Östersundsposten:

I länet rasar en debatt efter att Bergs kommun beslutat att förbjuda skolavslutningen i kyrkan på grund av att personer med annan religiös bakgrund inte ska behöva gå till kyrkan.

– Det tycker jag är fel. Ett Guds hus ska vara öppet för alla. Så det ser jag inget problem med. Så vida kyrkan inte tvingar muslimer att be till Jesus. Men det är inga präster i Sverige som tvingar muslimer att be till Jesus, säger Agha Yahya Khan, från Nasirmoskén i Göteborg som tillhör den muslimska grenen Ahmadiyya.

Nej, just det. Kristna och muslimer kan sitta i samma rum, bredvid varandra, be olika böner, och ändå vara sams. Det är bara svenska skolbyråkrater som inte tror att folk med skilda religioner kan vistas i samma rum.

Etnisk renhet viktigare än svenskhet för SD

Jimmie Åkesson gläds åt Sannfinländarnas framgång i riksdagsvalet i Finland. Därmed har vi återigen ett tydligt exempel på att Sverigedemokraternas påstående att pariet värnar ”det svenska” är ett skämt.

Sannfinländarna, och dess föregångare Landsbygdspartiet, har inte direkt gjort sig kända för att respektera den svensktalande minoriteten. De svensktalande ses inte som ”sanna” finländare. Att denna grupp har bott i Finland lika länge som den finskspråkiga majoriteten tillmäts ingen vikt. Etnisk renhet anses uppenbarligen som viktigare än att bevara det svenska kulturarvet.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Det svenska skolvansinnet

Idag finns Maciej Zarembas sista artikel om den svenska skolpolitiken tillgänglig till läsning. Jag uppmanar alla att ta del av reportageserien. Jag undrar om inte det här är något av det bästa Zaremba har skrivit.

Tillåt mig citera ur dagens artikel. Om den moderna pedagoiska forskningen:

De allra flesta avhandlingar i pedagogik åren 1997–2006 saknade relevans för lärarens verklighet. De kunde handla om hur det är att vara vicerektor och kvinna, om utbildningssystemets förändring i Bengalen (perioden 1781–1835), 70-talets svenska sexualpolitik, gatukonst som estetisk produktion och kreativ praktik, om vad spansk boendemiljö betyder för äldre kvinnor, om fostran inom fotboll och golf (det finns en skillnad!) om hur ishockeycoacher rekryteras, om studenters motions­vanor i Umeå (jämfört med i Madison), eller om ”universitetsstudenters berättelser om kvalitativa förändringar av sätt att erfara situationers mening under utbildningspraktik”.

Om en doktorand som forskat på hur man ska skapa lugn i klassrummet:

Hans avhandling jämför två metoder att bemöta störande elever och mynnar ut i att det är bäst att igno­rera deras stök och i stället ta dem på bar gärning var gång de gör något vettigt. Noll piska och tjat, med andra ord, desto mera bekräftelse. Det var väl god forskning? Inte så säkert. ”Kapitalismens städgumma” blev han kallad under ett seminarium. Genom att försöka få bråkmakare snälla bidrog han till förtrycket av arbetarklassen. Och till disputationen kom en professor ända från Örebro. När det var över spände han blicken i disputanden: ”Vad har du egentligen för människosyn?”

Om den moderna pedagogikens bortförklaringar till varför allt gått åt h-e:

När trivselpedagoger skall förklara varför deras metoder inte gett avsedda resultat hänvisar de i regel till att elevunderlaget inte håller måttet. För många ”lågpresterande” i den skolan, det vill säga barn till utlänningar och lågutbildade. Vad är detta, undrar Mats Öhlin, om inte socialdarwinism, låt vara i progressiv förpackning? Förr var det biologin, nu är det ”social bakgrund” som skall förklara varför somliga är tillspillogivna på förhand.

Redan när jag själv gick i grundskolan på 1970-talet kunde jag se skillnaden mellan flumpedagoger och riktiga lärare. Sedan dess har jag varit notoriskt misstänksam mot nymodigheter inom skolan. Inget som har hänt har fått mig att ändra uppfattning.

Det måste vara en av de största politiska lögnerna som existerar i detta land att alla människor som gick i skola före flumpedagogikens intåg skulle ha haft en undermålig undervisning där faktakunskaper skulle ha bankats in i huvudet utan utrymme för kritiskt reflektion, att alla som kom ut ur folkskolan eller realskolan skulle ha varit okunniga om kritiskt tänkande och oförmögna att på egen hand inhämta fakta för att kunna göra egna analyser.

Den gamla skolan, som mina föräldrar gick i, beskrivs gång på gång som att den bara producerade intellektuella analfabeter. Det är struntprat. Rent nonsens. Dravel.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , . Pingat på intressant.se.