Stefan Olsson

Vad har hänt med Sveriges Radio Ekot? Denna vanligtvis mycket pålitliga nyhetsförmedlare framstår alltmer som själva ursprunget till och den drivande kraften i drevet mot kungen.

Idag yttrar sig oppositionsledaren Håkan Juholt om affären. Han säger till Ekot:

Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt säger på tisdagen att han litar fullständigt på kungens svar.
– Det finns ingen som helst anledning för mig att ifrågasätta sanningshalten i det som statschefen sagt. Jag har ingen annan information, säger Håkan Juholt.

Oppositionsledaren är alltså nöjd med vad kungen har sagt. Ekot däremot sätter följande rubrik till inslaget/artikeln på nätet:

Oppositionen kräver att få granska monarkin

I inslaget/artikeln framkommer att inte heller Miljöpartiets Peter Eriksson begär en granskning (Eriksson är ordförande i KU). Sverigedemokraterna, som också tillhör oppositionen intervjuas inte. Den ende som kräver en granskning är Vänsterpartiets Lars Ohly.

Något är galet med Ekot i den här historien. Artikeln/inslaget är för övrigt gjort av Herman Meltzer, en av Ekots mest erfarna reportar.

Käre Herman, jag har säkert lyssnat på dig en miljard gånger, och aldrig tvivlat på att du rapporterat vad du sett och hört neutralt och objektivt. Men menar du verkligen att Lars Ohly är oppositionsledaren i Sverige?

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, dagens eko, kungen. Pingat på intressant.se.

“Det är kallt, men det är värt det”, säger den pojke som anmält sig frivillig för att hålla fast ett plakat i blåsten i samband med kungaparets besök i Nykvarn förra veckan.

Det är så svenska folkets verkliga inställning till monarkin ser ut. Vi gillar att vi har en kung i det här landet. Det är ett arv som vi har fått av tidigare generationer. Arvet symboliserar vår historia. Vårt fina fredliga lilla plätt på jorden är en unik plats. Den finns för vår skull och vi ska vara stolta och glada över det. Vi har haft en nedrans tur. Vi har aldrig behövt göra revolution för att få våra fri- och rättigheter. Vi har aldrig behövt kasta maktgalna presidenter över ända. Vi har istället vår demokrati och vår monarki, som går hand i hand.

Kungaparet besöker Nykvarn kommun from Kungahuset on Vimeo.

***Uppdatering. Tyvärr har rättighetsägaren till filmen blockerat att jag bäddar in den här. Filmen kan dock ses på denna länk: http://vimeo.com/24222535

Det som har utspelat sig bland Stockholms journalister de senaste veckorna där skvaller om kungen har ältats fram och tillbaka, varje dag, inte minst i Dagens Eko (som man trodde var en seriös redaktion), har ingenting med någon slags verklighet att göra. Gång på gång har det påståtts att kungen måste göra ett uttalande i media om de rykten som spridits omkring honom. Varför?

Det finns vissa typer av anklagelser som det aldrig går att värja sig mot. Anklagelser om droger, sex, otrohet med mera stannar alltid kvar, även när de är falska. Varför ska då kungen känna sig tvungen att bemöta dem? Anklagelserna har aldrig haft som syfte att visa upp sanningen, utan för att smutskasta honom och monarkin.

Låt mig därför säga det som jag vet att jag sagt många gånger tidigare. Det finns ingen skyldighet för någon att tala med media om man inte vill det. De enda som tror det är de reportrar som påstår sig företräda allmänheten.

Det är därför som folkets verkliga uppfattning om monarkin aldrig skildras i media. De som tog emot kungaparet i Nykvarn gjorde detta därför att de tyckte att det var roligt att ta emot just dem. Men journalister som har fastnat i drevet kan inte se den glädjen. När drevet startar är inte längre berättelsen om samhället reportens mål och mening, utan förödmjukelsen för den jagade.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kungen, media, dagens eko. Pingat på intressant.se.. AB.

Kyrkans roll vid skolavslutningarna är ett halvårsvis återkommande debattämne. I Svensk tidskrift/SNB har jag mitt senaste inlägg i frågan.

Men att alla skolor inte kan ha avslutning i kyrkan kan inte vara ett skäl till att inga skolor ska kunna ha det. De lokala förutsättningarna måste rimligen beaktas. I många skolor är skolavslutningen okontroversiell. Eleverna är alla etniska svenskar och är döpta. De flesta av dem går sannolikt bara i kyrkan vid jul och påsk, men eleverna och deras föräldrar hyser inget agg mot kyrkan. Trots detta har Skolinspektionen ansett att en sådan oförarglig sak som att en präst säger ”Gud välsigne er”, är ett lagbrott.

Läs hela artikeln på Svensk tidskrifts hemsida.

Britta Svensson på Expressen har idag en träffsäker krönika om monarkin. Jag instämmer i typ allt.

Monarki och demokrati hör ihop, märkligt nog, i dagens Europa. Storbritannien är en av världens stora demokratier – med en drottning. Danmark och Norge får liksom Sverige ett fantastiskt lyft som länder genom att vara monarkier. Ceremonierna, som riksmötets öppnande, Nobelfesten och utdelande av medaljer, ger en guldkant åt tillvaron.

Jag tycker att monarkin är värd att försvara. När jag gör det reagerar många som om jag inte var riktigt klok.
Men ta ansvar för era åsikter då, ni kungahatare och republikaner. Rösta bort alltihop! Gör om Slottet till köpgalleria och inför republiken Sverige. Men gnäll inte på mig sen när livet i det här landet blivit outhärdligt grått, genompolitiserat och dötrist.

Svensson skriver också om det märkliga i föraktet mot kungen personligen som finns bland många ledande republikaner. När kungen snubblar över orden i sina tal anses det vara ett skäl för att införa republik. Är det genom att dra Karl Gustav Bernadotte genom smutsen i media så mycket som möjligt som är vägen till införandet av republik?

De senaste två veckornas kampanj – särskilt i Sveriges Radio Ekot med tillhörande magasinsprogram P1 Morgon och Studio Ett – har för mig tydligt visat att det i Stockholm sitter en grupp liktänkande republikanska journalister som ältar skvaller om kungen i hopp om att svenska folket ska tröttna på monarkin. Meningslösa studiosamtal som handlar om mediabevakningen om skvallret om kungen visar att det är ältande det handlar om, inte journalistik. Samma sak mals om och om igen. Inget nytt finns att berätta, ändå fortsätter “studiosamtalen”.

Läs också Geronten.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kungen, expressen, sveriges radio, dagens eko. Pingat på intressant.se.

Maj månad började med att Usama bin Laden dödades och den avslutades med att Ratko Mladic greps. Ljusa kvällar, syrener som doftar och massmördare dödas och fångas in. Det är en fin vår vi har.

Den som har till uppgift att i sitt yrke följa internationell politik blir lätt cynisk. Maktkampen på världscenen handlar alltjämt mycket om vem som är störst och starkast, vem som kan tillfoga vem mest skada.

Men det finns ändå en trend i världen mot ökad respekt för mänskligt liv och fri- och rättigheter för alla. Just nu sköljer en demokratiseringsvåg över arabvärlden. Vi vet inte om den kommer att lyckas, men vi vet att den garanterat hade misslyckats om vi i den demokratiska världen hade blundat för diktatorernas försök att slå ned de folkliga protesterna.

Med risk för att slå in en öppen dörr – jag har blivit alltmer fast övertygad om att det är den demokratiska styrelseformen som är drivkraften bakom denna utveckling och fredens och frihetens bäste garant. Ibland får man höra att “stabilitet” skulle vara mer eftersträvansvärt (Kina). Ibland får man höra att det skulle finnas “frihetliga diktaturer” (Singapore). Ibland får man höra att “folket valt bort friheten för att få fri sjukvård istället” (Kuba). Jag tror inte på något av detta. Demokratin är överlägsen när det gäller att rotfästa en kultur av mänsklighet och frihet.

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, massmord, demokrati, usama bin laden, ratko mladic. Pingat på intressant.se.

Äntligen är första tidningsrecensionen av min bok ute! Hurra! Det är den fackliga tidningen Kollega som är först ut på plan.

Recenscenten Lars Sköld skriver:

Kära läsare, som du märker argumenterar jag med Olssons text i den här recensionen. Det var likadant när jag läste boken. Den är full av understrykningar och anteckningar, utropstecken och frågetecken i marginalen . . . det mesta är jag oenig med författaren om, men jag har haft en uppfriskande brottningsmatch med texten ända till sista raden.

Tack för en fin recension! Jag är naturligtvis oenig med recenscenten om hans tolkningar av innehållet på några punkter, men det är precis så idébatt ska vara. Om läsarna bara ropar hurra och amen, har man med största sannolikt skrivit något urvattnat och blaskigt.

Igår nåddes jag av ett mycket glädjande besked. Svenska utrikesdepartementet har reviderat sin uppfattning om säkerhetsläget för Västbanken. Man avråder inte längre från att resa dit.

För mig personligen är detta en liten seger. Under min tid som ekumenisk följeslagare i Betlehem förra året var detta en fråga som jag jobbade med. Västbanken är ett lugnt område. Kriminaliteten är låg. Inga väpnade strider pågår som i Gaza. Ändå avrådde svenska UD från att man reste omkring där. Endast Betlehem, Ramallah och Jeriko ansågs säkra.

Jag samlade därför ihop ett gäng representanter för den palestinska turistnäringen och arrangerade ett möte med svenska konsulatet i Jerusalem. Det blev ett bra möte. Inga löften gavs från svensk sida vid det tillfället, men frågan blev i alla fall ordentligt ventilerad.

Att UD nu menar att Västbanken är säkert gör att svenska pilgrimer och turister kan resa omkring på Västbanken precis som i vilket annat land som helst. Dessförinnan var inte det möjligt eftersom det normala är att ingen reseförsäkring gäller i de områden UD avråder att resa till. Detta har varit ett allvarligt bekymmer för den palestinska turistnäringen. Inget resebolag vill ta med turister till ett område där den vanliga reseförsäkringen inte gäller. Turistnäringen är en av de viktigare näringarna i Palestina där arbetslösheten är hög och varje shekel som dras in betyder mycket för landets utveckling.

Läs gärna mitt resebrev om den “alternativa” turismen i Palestina.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, israel, palestina, turism, ud. Pingat på intressant.se.

Med Obamas tal skärper USA sin uppfattning om hur fred ska nås mellan Israel och Palestina. Obama vill ha två stater enligt 1967 års gränser. Tidigare har USA inte velat låsa sig, utan menat att gränsfrågan måste förhandlas.

USA ansluter sig alltså till uppfattningen att “gröna linjen” ska utgöra gränsen mellan de två staterna, dvs. vapenstilleståndslinjen från 1949. Hela Västbanken måste då lämnas till palestinierna. Landbyten kommer att behöva göras för de områden på Västbanken som består av stora israeliska bosättningar.

Barack Obama förtydligar USA:s position, men ännu väntar vi på resultat.

Det är bra att USA talar klarspråk. Konflikten har pågått länge nog. Det finns ingen realistisk lösning som inte innebär självständighet för palestinierna. Israel kommer inte att kunna garantera sin säkerhet på annat vis, säger Obama:

The fact is, a growing number of Palestinians live west of the Jordan River. Technology will make it harder for Israel to defend itself. A region undergoing profound change will lead to populism in which millions of people – not just a few leaders – must believe peace is possible. The international community is tired of an endless process that never produces an outcome. The dream of a Jewish and democratic state cannot be fulfilled with permanent occupation.

Trots denna tydlighet finns det ändå anledning att fortsätta pressa USA. Hittills har Obama inte levererat någonting i denna fråga. Tvärtom har han agerat lika undfallande som tidigare presidenter.

Emellertid har omvälvningarna i arabvärlden förändrat situationen. Ingen vet vilken regim som kommer att ta plats i Egypten om bara några månader. Regimen i Syrien gungar. Libanon är lika ostadigt som vanligt.

Israels har nu ett gyllene tillfälle att sluta ett fredsavtal som faktiskt kan skänka landet den säkerhet det behöver. Möjligheten finns nu, kanske inte imorgon.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, obama, usa, israel, palestina. Pingat på intressant.se.

För några år sedan presenterades ett förslag på hur Odinslund här i Uppsala skulle kunna byggas om. Förslaget blev med rätta utskällt. Nu kommer nästa omgång. Samma elände igen. Vilka är det som driver den här frågan? Hur länge ska de få hålla på?

Förslaget till utbyggnad av Odinslund är huvudnyhet i dagens UNT, men finns tyvärr ej på nätet. Så här ser det ut:

(Klicka på bilden för att se den i stort format.)

Mitt i Uppsalas historiska kärna vill alltså fastighetsägaren Stiftelsen Ubbo (=Studentkåren) och Akademiförvaltningen (=fastighetsförvaltaren) bygga ett “modernt” hus, i glas, stål och betong.

Om det här blir verklighet skadas en av de finaste miljöerna i vår urgamla stad på ett svårtartat sätt. Tänk er ett infekterat och varande sår som aldrig vill läka. Så kommer att bli om denna byggnad uppförs.

Det förra förslaget föll därför att det också var ett “modernt” hus som föreslogs. Arkitektfirman bakom detta förslag är densamma som tidigare. Jag misstänker också att beställarna är desamma som tidigare. Vilka är dessa människor? Vilken är deras agenda?

Jag kallar förslaget för “modernt”, med citationstecken. För när man tänker efter så är den här typen av ariktektur knappast modern längre. Så här har alla byggen i vårt land sett ut sedan 60-talet. Det har inte hänt något nytt i den branschen på 40 år.

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, uppsala, odinslund, arkitektur. Pingat på intressant.se.

I dag är det bara 30 procent av kaffet som fairtradeodlas som säljs under den etiketten. Resten säljs på den vanliga kaffemarknaden, vilket pressar ner priset på det kaffe som de bönder som inte är anslutna till fairtrade har odlat. Man styr med andra ord resurser till de rikare bönderna som är inne i systemet, och inte till de fattigaste, som står utanför.

via Det finns inga skäl att gynna rättvisemärkt | SvD.

Nu börjar det så smått komma kritiska granskningar av Fairtrade och dess teorier om den orättvisa marknadsekonomin. Fairtrade är bara bra för några, inte alla, kaffeodlare, menar Timbro.

Idag lyssnade jag på ett inslag i Sveriges Radio, P1 Morgon, om före detta terroristen Leila Khaled, som varit på turné inom yttersta vänstern i Sverige. Maken till okritisk journalistik får man leta efter.

Jag vet mycket lite om denna f.d. terrorist som gjorts till ikon av yttersta vänstern i Sverige, förutom att hon kapade ett flygplan för 40 år sedan och att hon tillhör PFLP, en socialistisk organisation i Palestina.

I inslaget får hon frågan om flygkapningen var en moraliskt rättfärdig handling. Javisst var det den, menar hon. Det är bara västmedia som kallar den för en terrorhandling. Man har rätt att ta till våld för att försvara sin frihet. Se på Nelson Mandela, han använde sig också av våld.

Ungefär där tar Ekots reportage slut. Den självklara frågan om Khaled anser det vara moraliskt rätt att slå mot oskyldiga civila ställs aldrig.

Påståendet att “den enes terrorist är den andres frihetskämpe” har vi hört förr. Det finns dock numera en ganska bra och vedertagen definition av vad som menas med terrorism. En terrorist är en person som använder våld mot oskyldiga civila i politiska syften. Nelson Mandela och andra frihetskämpar använde våld, men kapade aldrig flygplan eller sprängde byggnader och tåg i luften med syfte att döda så många civila som möjligt.

Kära Ekot, jag brukar lyssna på er på mornarna. Oftast är rapporteringen mycket bra, men vad hände här egentligen? Varför detta idolporträtt av en f.d. terrorist?

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, terrorism, ekot, sveriges radio, pflp. Pingat på intressant.se.

Usama bin Ladin vägleddes av en avskyvärd ideologi och praktik. Det är det många som gör. Han har ohyggligt grymma brott på sitt samvete. Det har tyvärr även många presidenter, liksom påven som åsamkar lidande och död genom att utnyttja människors gudsfruktan för att förbjuda abort och förhindra kondom på det att hiv sprids.

via Den nya juridiken – DN.SE.

Lena Andersson skriver så där härligt onyanserat som bara hon kan.

I fredags publicerade jag en artikel om det borgerliga bildningsidealet i Svensk tidskrift. Tidskriften har en serie artiklar i ämnet. Mitt bidrag handlar om hur det akademiska samtalet ska kunna fortplantas i samhället i övrigt.

Domstolsväsendet och kyrkan har utvecklats till att bli sina egna intellektuella biotoper. Precis som i en verklig biotop tycks det finnas ett naturens kretslopp som gör att processen aldrig stannar av. Den styrs inte av någon och den förändras inte av att vissa individer kommer till eller faller ifrån. Sanningssökandet och den kritiska diskussionen lever sitt eget liv.

Läs hela artikeln på Svensk tidskrifts hemsida.

Idag publiceras en intervju med mig i Gotlands Allehanda:

Finns det något exempel på någon svensk politiker Du vill lyfta fram som typiskt konservativ?
- Häromdagen lyssnade jag på en presentation av svensk ekonomi som Anders Borg gjorde i Washington. Han var ditbjuden för att tala om hur man gör för att få stabila statsfinanser. Han talade om försiktighet, ansvarstagande och att inte låta sig luras av att det skulle finnas smarta genvägar. Så talar en konservativ finansminister, menar jag.

Läs hela intervjun på Gotlands Allehanda.

Intervjun kommenteras också av SvD:s ledarredaktion på sin blogg.

Vill du läsa mer om boken? Gå till: konservatism.nu

På plats i Karlstad på Moderaternas Sverigemöte. Genom att jag också råkar vara med i Högerpressens förening fick jag möjlighet att träffa socialförsäkringsministern i en egen sittning.

Ulf Kristersson (M) fick ta över den otacksamma uppgiften att styra upp socialförsäkringsreformen efter valet. Reformen, vars bärande tankar även delas av Socialdemokraterna, har ju haft sina problem. Debatten har varit het. Förväntningarna på ministern är höga.

Ulf Kristersson (M) på Moderaternas Sverigemöte i Karlstad.

Vid dagens träff redogjorde Kristersson för bakgrunden för varför reformen kom till. Grunden lades faktiskt redan av Göran Persson som tillsatte en den första socialförsäkringsutredningen. Det var omkring 2003. Aldrig hade Sverige förtidspensionerat fler människor, 70 000 på bara ett år.

Alliansregeringen var den första regering som vågade ta tag i problemet på riktigt. Siffrorna pekar nu entydigt åt rätt håll. Antalet nya förtidspensioneringar är nere på 12 000 per år. Men allt har som sagt inte blivit bra.

Jag frågade särskilt om de många historier som finns om konstiga fall där ingen förstår varför en sjuk person inte för fortsatt sjukpenning efter de 2,5 år som utgör maxgränsen för normalfallet. Jag nämnde att det inte bara var vänstersympatisörer som hade konstiga historier att berätta.

Kristersson menade att det rörde sig om en blandning av fall som verkligen är felaktiga, fall som inte är avgjorda ännu (där ärendet alltså fortfarande bearbetas av Försäkringskassan) samt de medialt uppmärksammade fallen. Många av dessa fall kommer inte att sluta på det viset att den sjuke blir nöjd ändå. Försäkringskassan kommer inte att kunna fatta beslut till allas fördel, hur man än vrider och vänder på saken. Det finns en gråzon och gränsdragningsproblemen kommer att vara kvar hur vi än gör.

Jag köper det mesta i detta resonemang. Vi går från en situation där vi förtidspensionerade mängder av människor för i stort sett vad som helst. Vägen till en mer ansvarsfull sjukförsäkring måste därför bli kantad av människor som blir besvikna.

Det jag ändå oroas över är de misstag som har begåtts och som nu skapat en väldigt upprörd stämning i samhället. Upprördheten underblåses självklart av oppositionen. Allt annat vore tjänstefel från dess sida. Men siffror och diagram kommer inte att lugna ned den opinion som nu finns. Vi måste få färre konstiga sjukförsäkringshistorier ute i samhället.

Reformens huvuddrag är genomförda med gott resultat. Inte ens oppositionen kommer att vilja ändra på det. Jag misstänker dock att det kommer att behövas ännu fler ändringsförslag och ännu mer av ödmjukhet inför tidigare misstag från regeringens sida innan det här är i hamn.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, alliansen, sjukförsäkringen, regeringen, ulf kristersson. Pingat på intressant.se.

Ett antal kommentatorer har de senaste dagarna hävdat att Usama bin Ladens död inte betyder något för terrorhotet mot USA eller för framgångarna i kriget mot talibanerna. Jag håller inte med. Den jihadistiska kampen bygger inte på verkliga handlingar utan på myter.

Igår frågade mig en vän varför Usama bin Laden varken erkände eller förnekade att han låg bakom 11-septemberattentatet. Jo, svaret är att terrorister inte bara arbetar med våld utan också med klassiskt varumärkesbyggande. Då ingår det att skapa en mytbildning omkring sig själv. Myten ska vara hotfull och diffus. Den ska vara skrämmande, och osäkerhet är skrämmande.

Maffialedare bygger också myter om sig själva. På samma sätt som bin Laden erkänner de aldrig att de utfört en viss våldshandling. Istället låter de folk ana att det är så. Supportar kan därför hävda att en maffialedare är oskyldig och egentligen förföljd av myndigheterna. Samtidigt sprids ryktet om maffialedarens makt över stan.

Usama bin Ladens död har därför reella konsekvenser och inte alls bara “symboliska” i bemärkelsen idémässiga. Genom att döda bin Laden har USA skadat al-Qaidas rykte.

Mannen som byggt upp myten om den världsomspännande jihadistiska organisationen är död. Därmed blir hans fotsoldater nervösa. De lever på varumärkets styrka. Det är genom namnet al-Qaida de sätter skräck i folk. Nu är dock mannen bakom namnet borta. Ett hot om våld från al-Qaidas sida har inte samma effekt längre.

Det är sant att bin Ladens död inte påverkar talibanerna i någon stor utsträckning rent militärt. Men det kan vara värt att påminna sig om att även talibanerna är mästare i att bygga sitt våldsamma varumärke. Deras mytiska figur heter Mulla Omar. Han gömmer sig också någonstans i Pakistan, sannolikt.

Nu vet vi att CIA lyckades döda bin Laden trots tio års fruktlösa försök. Står Mulla Omar på tur?

_____________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, afghanistan, pakistan, mulla omar, usama bin laden, usa. Pingat på intressant.se.

Beskedet om Usama bin Ladens död har mottagits med klang och jubel i USA. Men kan man fira en människas död? Är det verkligen så vi ska reagera?

Mitt svar är både ja och nej. Visst ska vi fira. Men det är inte döden vi ska fira, utan rättvisan. Tack vare att CIA till slut lyckades hitta massmördaren Usama bin Laden kunde rättvisa skipas.

2001 utsattes USA för ett massmord. Det är viktigt att använda rätt ord när 11-septemberattentatet beskrivs. Det var det största terrorattentatet någonsin. Det slog urskillningslöst mot oskyldiga civila. Det ska jämföras med massakern i Srebrenica eller folkmordet i Rwanda. Det är så vi måste komma ihåg attentatet – som ett massmord.

Därför har det varit rätt av USA att aldrig sluta leta efter ledaren bakom detta mord. Skulle vi ha låtit Radovan Karadzic eller Slobodan Milosevic gått fria? Tycker vi att det är konstigt att Israel aldrig någonsin kommer att sluta jaga de nazister som deltagit i judeutrotningarna under andra världskriget? Nej, självklart inte.

För somliga upplevs detta säkerligen som en hämnd. Jag som inte har något behov av hämnd i det här fallet känner dock också glädje. Precis som de flesta andra i vårt samhälle blir jag nämligen fruktansvärt arg över orättvisor. Och det Usama bin Laden och hans medhjälpare gjorde 2001 var en mycket ond handling.

En människa som är kapabel att begå ett sådan brott måste jagas ända tills dess han är infångad. Gör han motstånd vid infångandet och dör så är det tragiskt, men ändå inte en orättfärdig handling av dem som dödade honom.

För oss kristna är hämnd som bekant förbjudet. Vi ska vända andra kinden till. Vi vet att detta är en överlägsen strategi för att hålla fred människor emellan. Men det är inte den enda regeln en god kristen ska leva efter. Man ska också göra mot andra vad man vill att de ska göra mot en själv.

Jag vill inte bli offer för en galen terroristledare i Pakistan. Alltså bör jag göra vad för alla andra? Sätta stopp för terroristledaren eller låta honom gå fri?

Gratulerar kära amerikaner! Ni straffades orätt av massmördaren Usama bin Laden. Nu har ni satt stopp för honom för all framtid. Rättvisan har segrat. Ni kan andas ut. Och vi här i Sverige kan glädjas med er.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, afghanistan, islamism, usa, usama bin laden, al qaida. Pingat på intressant.se.

Visst är det dags att avskaffa 1 maj som lagstadgad helgdag? Traditionen är förlegad och exkluderande. Den passar inte vårt moderna mångkulturella samhälle.

I samband med påsken diskuterades på Newsmill om vi inte borde avskaffa de kristna helgdagarna och ersätta dem med semesterdagar istället. Jag är inte främmande för en sådan tanke.

För den som inte är troende kristen spelar påsken ingen roll. Jag tycker snarare att det är en smula besvärande att se icke-troende fira påsk. Det är fånigt att fira något man inte själv tror på. Påskens budskap skulle därtill sannolikt stärkas om det var så att vi som är troende tog semester för att fira högtiden.

Första maj bör i konsekvens härmed också avskaffas som lagstadgad helgdag. Det är en dag som bara angår sossar och vänsterpartister. Den kan med vänsterns språkbruk beskrivas som “förlegad” och “exkluderande”, opassande för vårt “mångkulturella” samhälle.

Carin Jämtin föreslår nu att den muslimska högtiden Eid (slutet på Ramadan) bör bli lagstadgad helgdag. Helt fel, menar jag. Landsomfattande helgdagar bör omfatta alla och inte bara en liten minoritet. Jag är beredd att ge upp påsken som lagstadgad helg. Men därmed ska 1 maj bort och Eid får vara som den är.

_____________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, 1-maj, traditioner, helgdagar, islam, socialdemokraterna, eid, påsk. Pingat på intressant.se.

Så var Sista april avfirat i Uppsala igen. Ingenstans i Sverige firas Valborgsmässoafton på samma sätt som här – på gott och ont. Festligheterna bjuder både på det bästa och sämsta på samma gång.

Sämst är fylleriet och det ovärdiga sätt drickandet genomförs. Jag är dricker också alkohol på Valborg och tycker att det är roligt. Men jag kan för allt i världen inte förstå hur trängseln i Observatorieparken kan utgöra en värdig inramning. Är detta festligheternas själva höjdpunkt? Se bilden. Klicka på den för att se den i stort format.

Jag tog bilden när jag gick igenom parken på väg mot Västgöta nation där jag skulle inta min sillunch. Mot mig gick en ström av ännu fler som skulle till parken. Som bilden visar var det redan proppfullt, men ännu fler ville klämma sig in.

Trots denna deprimerande syn bjuder ändå dagen på festligheter som kan avnjutas med den mänskliga värdigheten i behåll och som inte utesluter att man får dricka alkohol. För egen del tycker jag att höjdpunkten denna gång var att bli medsläpad till V-Dala nations biblioteksutskotts särskilda champagnebjudning.

Jag visste inte om att den fanns. Men traditionen har tydligen funnits ända sedan 1970-talet. Man samlas vid S:t Eriks källa och tågar i väg till nationen under ledning av spelmanslaget. Det är sann studentkultur!