Stefan Olsson

Semester betyder för mig att jag tar semester även från vardagen, vilket för min blogg betyder att jag tar en paus i skrivandet några veckor.

Sommaren är alldeles för fin för att man ska ägna sig åt politik egentligen. Jag är mycket kritisk mot att riksdagen för vart år som går naggar ledamöternas sommarledighet i kanten.

Det är ett problem att riksdagsledamöterna sitter instängda i sammanträdesrummen 11 månader om året. Det är inte där folket finns. Jag är själv politiker så jag kan verkligen intyga att många och långa sammanträden inte ger bättre politik. Möten med väljarna gör dock det. Släpp riksdagsledamöterna fria! Det är sommar!

Till alla som likt mig har semester eller börjar sin semester snart vill jag säga grattis! Vi bor i ett fint land. Ta tillfället i akt och njut av Sverige när det är som bäst. Sverige är aldrig så vackert som i den ljuva sommartiden. Vi ses i augusti!

Idag firar vi sommaren och de ljusa dagarna. Hurra för det! Dagen till ära har jag en krönika i Smålandsposten på temat “Det genuint svenska”. Inget är så svenskt som midsommar, men vad är svenskt “egentligen”.

Matjessill är idag en mycket svensk maträtt eftersom den äts och älskas av svenskarna. Den var inte svensk från början, men är det nu. Majstänger finns på flera håll i Europa. De är inte unika för Sverige, men är sedan länge en omistlig del av det svenska kulturarvet. Militärmarschen Chanson de l’Oignon kom till i Frankrike under Napoleon, men har fått en ny text, och har omvandlats till en av de mest exotiska svenska seder som finns – ringdans med immitation av hoppande grodor. (Marschen finns att lyssna till på Youtube.) En utländsk sed blir svensk när svenska folket gör den till sin. Det är så själva svenskheten skapas.

Läs hela krönikan på Smålandspostens hemsida.

Alla läsare tillönskas en Glad Midsommar!

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverigedemokraterna, svenskt, sverige, midsommar. Pingat på intressant.se.

Skolan har lov men inte Skolinspektionen. Den fortsätter sin kamp mot religiösa inslag i skolavslutningarna. T4-skolan i Hässleholm har tydligen sjungit julpsalmer vid julavslutningen häromsistens. Aja baja!

Så här såg programmet vid avslutningen ut, citerat ur Skolinspektionens beslut:

Prästen hälsade välkommen, – Klockringning, – T4-skolans skolorkester, – Psalm 116, – “Utbyte av tankar inför julen” av prästen, – Psalm 114, – “Julhälsning” av rektorn, – T4-skolans skolorkester, – Avslutningsord av prästen.

Skolinspektionen menar att skolavslutningar kan hållas i kyrkan om tonvikten läggs på traditioner och inte på religiösa inslag. Men i det här fallet konstaterar inspektionen att den medverkande prästen har tillåtits tala, inte bara en gång, utan två!

Prästen höll ett tal och höll även i avslutningsorden. Prästen läste dessutom en välsignelse. Det förekom psalmsång vid två tillfällen, dels “Nu tändas tusen juleljus” och dels “Stilla natt”

Enligt Skolinspektionen är det förbjudet att sjunga traditionella julpsalmer i den kommunala skolan. Är det verkligen så vi vill ha det i Sverige? Ska “Stilla natt” vara en förbjuden sång?

Det är långt kvar till julavslutningarna, men jag hoppas verkligen att skolorna börjar protestera mot Skolinspektionens anti-religiösa politik.

För övrigt undrar man hur Skolinspektionen kommer att ställa sig till Luciafirande. Ska vi tillåta hyllandet av ett helgon i skolan? Får Luciatågen sjunga julpsalmer? Jag hoppas att någon skola anmäls för sitt Luciatåg så att inspektionens absurditeter kommer i dagen.

Läs om beslutet hos SVT Sydnytt.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, skolan, skolinspektionen, skolavslutningar, jul, religion. Pingat på intressant.se.

Bloggen Genusnytt får skäll av Miljöpartiets kansli i Stockholm på grund av att den lagt ut namnen på alla partiets “jämställdhetsambassadörer”. Partiet anser att Genusnytt har publicerat personuppgifter olovandes, och alltså skulle ha brutit mot personuppgiftslagen. I en av kommentarerna till Genusnyttsinlägg har en person postat en länk till MP:s egen öppet publicerade lista över namn och e-postadresser till sina jämställdhetsabassadörer.

Länk till Genusnytt.

Länk till MP:s lista.

Jag skratt så att jag kiknar. Säpojoggen: http://www.facebook.com/event.php?eid=115718308475539

En hyllning till de livvakter som sprang bredvid kronpinsessans bröllopskortege 19 juni förra året.

Uppsala kommun kastar 800 000 kr i sjön. Det är prislappen för att man tror sig kunna ta efter Speaker’s Corner i London. Varför är det ingen som dragit i bromsen? Var är mina partikompisar? Det är för att slippa såna här saker som jag är moderat.

UNT rapporterar:

Planen på att ett Speakers corner ska inrättas i hörnet av Vaksala torg vid skolan och Konserthuset togs av gatu- och trafiknämnden i onsdags. För att markera talarplatsen kommer en stor stor lampa av skrivbordstyp att installeras på platsen. Projektets kostnad är beräknad till 800 000 kronor.

Läs gärna artikeln och ta del av min kollega Stig-Björn Ljunggrens synpunkter. Jag har samma uppfattning.

Den som har besökt Speaker’s Corner i Hyde Park i London vet att det är en central plats i en storstad. Det strömmar förbi mycket folk där. Traditionen att få tala fritt om vad som helst i detta hörn är gammal. För sådana som mig, som älskar debatt av alla slag, är det underhållning att gå dit och höra folk tala om vad som helst. Häcklarna, som försöker få talaren ur balans, är en omistilig del.

Går detta att få till på Vaksala torg i Uppsala? Nej, självklart inte. London har 7,5 miljoner invånare. Uppsala har 180 000. En vanlig är det folktomt på Vaksala torg. En solig lördag är det fortfarande glest.

Kommunen kommer också att bygga en talartribun. Tydligen tänker man sig att bara en person ska kunna tala i taget. I Hyde Park finns ingen talarstol. Det är bara ett hörn av en park. Flera talare talar samtidigt på varsitt håll.

Bästa platsen för ett Speaker’s Corner i Sverige är i Kungsträdgården i Stockholm. Centralt och mycket folk. Dessutom i vårt lands huvudstad. Ungefär så som originalet. Är det någon från kommunen som har varit i Hyde Park och sett hur det ser ut?

Förtjänar Maud Olofsson ett eget kapitel i historieböckerna? Absolut. Det är en politisk gigant som nu avgår från sin post. Hon är Centerpartiets främsta ledare någonsin, bara i konkurrens med Fälldin, men kan till skillnad från honom avgå med ära!

Jag kommer att sakna Olofsson – det är så hon ska kallas, Olofsson, och inte Maud. Kvinnliga politiker benämns ofta bara med förnamn, vilket gör att deras auktoritet inte respekteras. Ledarskap och auktoritet, i detta ords goda bemärkelse, är dock så som jag kommer att minnas Olofsson och hennes insats för Sverige.

Trots att jag är moderat rekommenderade jag många att rösta på Centern i valet i höstas. Det finns ju de som bara inte kan rösta på M, men ändå vill rösta borgerligt. Ta då Centern, sa jag.

Det är utan tvekan Olofssons förtjänst att jag idag hyser denna respekt för Centern. Dessförinnan var jag förbittrad över detta partis svek mot de borgerliga samarbetet. Under 90-talet agerade C räddningsplanka åt Göran Persson när denne sanerade den svenska ekonomin. Persson hade inte majoritet i riksdagen för sin politik. C kom som en räddande ängel. När ekonomin var sanerad var det tack och hej från Perssons sida. På detta tjänade Centern ingenting. Istället lyckades Persson bli omvald två gånger.

Med Maud Olofsson ändrades denna bild av Centern. Partiet som framstod som borgerlighetens svagaste länk blev istället dess klippa. Konsekvent har Olofsson drivit linjen att C hör hemma i det borgerliga lägret, att sosseriets makt över Sverige måste brytas, att borgerlig politik ska vara företagsvänlig politik, att vägen till jämställdhet för kvinnor är möjligheter för kvinnor att bli företagare, och så vidare.

Olofssons i särklass största bedrift är dock att hon var med och skapade alliansen. Fram till Högforsmötet 2004 var det kutym bland borgerliga partier att angripa varandra. Begreppet “borgerlig kannibalism” var mer än träffande. Det ansågs fint att kalasa på varandras väljare medan sossarna stod bredvid och tittade på.

Det var först med Reinfeldt, Hägglund, Leijonborg och Olofsson som detta destruktiva inbördeskrig kom till ett slut. Slutet på idiotin och början på en ny tid för de borgerliga kom hemma hos Olofsson i Högfors. Det borde sättas upp ett minnesmärke i hennes trädgård.

Tack Maud för ditt fantastiskt fina arbete med alliansen och Centern! Jag kommer att sakna dig. Det känns inte alls som att du var färdig som partiledare eller näringsminister. Jag förstår att du har jobbat hårt och är trött. Jag vill inte ta din välförtjänta vila ifrån dig.

Dina vedersakare kommer att säga att du aldrig lyfte Centerns röstsiffror, att du inte fick genomslag för partiets hjärtefrågor, att du sålde ut kärnkraftsfrågan. Lyssna inte på dem.

Du räddade ditt parti från undergång. Du var borgerlighetens samvete i företagspolitiken. Du vågade säga att något är fel med LAS även när ingen annan tordes stöta sig med facket. Du ältade inte gammalt groll. Där andra stod kvar i 70-talets kärnkraftsdebatt tog du ett steg framåt. Du såg att Centern gör mer nytta i regeringen än utanför. Du ledde ditt parti till två valsegrar för alliansen. Av hela mitt hjärta, tack Maud!

____________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, maud olofsson, centern, alliansen. Pingat på intressant.se.

Sverigedemokraterna skulle tillsammans med den övriga oppositionen kunna fälla regeringen i ett misstroendevotum vilken dag som helst. Men det kommer inte att hända. Det finns ingen risk för nyval.

Aftonbladets Lena Melin skrämmer upp folk i onödan. Hennes analys fetsuger, kan man säga med pubertalt språkbruk.

Sverigedemokraterna kommer inte att skapa en regeringskris av tre enkla skäl:

1. Om SD fäller regeringen Reinfeldt måste riksdagen välja en annan statsminister. Vem då? Juholt? Omöjligt, eftersom Sverigedemokrater avskyr sossar. Jimmie Åkesson brukar säga att han är öppen för samarbete med alla, men hans parti är inte det.

2. Jimmie Åkessons viktigaste uppgift har varit att lotsa in partiet i riksdagen. Vägen till makten har gått via hårdhänta utrensningar inom de egna leden. Partiet ska vara salongsfähigt. I valet lyckades partiet ta sig över 4-procentsspärren. Vid ett nyval sätts dessa platser på spel igen. SD riskerar att åka ut. Är Åkesson villig att offra partiets riksdagsplatser? Knappast.

3. SD har under det gångna året kunnat spela vågmästare i några mindre frågor. Partiet är totalt isolerat i sin viktigaste fråga – invandringspolitiken – men har fått spela en roll i några fall då man har röstat mot regeringen. Utanför riksdagen skulle dock partiet vara helt utan inflytande. Som det är nu kan Åkesson lagom till 2014 i alla fall visa på något slags resultat för sina väljare. Så blir det inte om han kanar ut på ändan i ett nyval.

Glöm alla spekulationer om nyval. Det blir inget. Faktum är att knappast ens Socialdemokraterna vill ha det. Partiet har inte hunnit utarbeta sin oppositionspolitik ännu. Fredrik Reinfeldt kan sova gott.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, reinfeldt, åkesson, jimmie åkesson, sverigedemokraterna, regeringen, lena melin, aftonbladet, nyval. Pingat på intressant.se.

Ni har hört det sägas att föräldraförsäkringen är en viktig jämställdhetsreform, medan vårdnadsbidraget är en kvinnofälla. Jag har alltid tyckt att skillnaden mellan dessa två bidragsformer är liten. Tydligen är jag inte längre ensam om denna uppfattning:

Med nuvarande utformning kan föräldrapenningen fungera som en form av socialbidrag under åtskilliga år efter invandringstidpunkten. Det blir en kvinno- och fattigdomsfälla som dessutom medför att barnen inte får tillträde till barnomsorg/förskola och tidig träning i svenska språket.

Citatet kommer från Åsa Olli Segendorfs och Tommi Teljosuos artikel på SvD Brännpunkt.

The Economist har en hyllningsartikel till Sverige. Läs gärna och sprid. Den är kanske lite väl positiv, får även en moderat som jag erkänna, men faktum är att vi ändå förtjänar beröm för landets sunda ekonomi.

Some 40 years after becoming the only continental European country to switch its motoring from left to right, Sweden is making a similar political shift. By 2014 Mr Reinfeldt will have been in power for eight years. Given the economy’s strength, few would bet against his winning again. To many on Europe’s left, Social Democratic Sweden was once a statist paradise. Now it is the right that looks north for inspiration.

Firma Reinfeldt & Borg är inte ensamma bakom denna succé. Grunden lades av en kille som heter Göran Persson, om ni minns honom. Hur som helst är vår land just nu världsledande när det gäller statsfinansiell ordning. Vi var världssämst på 90-talet, som bekant, men man kan lära sig något av misslyckanden.

Rädslan för föräldrars inflytande över sina barn är en gammal slagdänga i den politiska historien. Tänkare som Platon, Rousseau och Marx ansåg att det bästa vore om barnuppfostran togs över av staten. I Sverige har denna ideologi upprätthållits av socialister som Alva Myrdal. Senaste inslaget är SSU:s Gabriel Wikström.

SSU föreslår att skolplikten ska börja vid tre års ålder. Enligt Wikström finns det forskning som säger att det är det bästa. Vi får inte veta vilken forskning, men politiker som klämmer till med “forskningen anser att” brukar inte bry sig om sådana detaljer.

För den sanne socialisten betyder människors självbestämmande ingenting. Tvärtom, i bästa totalitära anda – Stalin skulle inte haft något att invända – konstaterar Wikström:

Ofta framförs argument mot en tidigareförlagd skolplikt med hänvisning till bland annat föräldrarnas valfrihet och vikten av att barn måste få vara barn. Det första argumentet, att en tidigare skolplikt skulle vara en inskränkning av föräldrarnas valfrihet, är faktiskt en del av syftet med reformen.

Man kan dock inte klaga på tydligheten i budskapet. Om SSU får något att säga till om ska friheten i samhället inskränkas. Tack, då vet vi det. SSU är mot frihet.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, ssu, barn, förskola, skolplikt, stalinism. Pingat på intressant.se.

Den långa helgen har uppenbarligen fört det goda med sig att Stockholmsmedierna har tappat orken i sin jakt på kungen. Eller så tappade man kanske sugen när SIFO visade att stödet för monarkin ligger kvar på 72%, trots ett drev som varat i två veckor.

Vi som inte vill sparka kungen på grund av rykten som spritts av kriminella och förmedlats av kvällstidningarna och Dagens Eko gör dock klokt i att upprätthålla försvaret av vår demokratiska monarki ett tag till.

Om du som läser det här precis som jag hänger mycket på internet rekommenderar jag följande:

Visa ditt stöd för sidan “Lämna kungen ifred” på Facebook. Klicka här. Jag klickade på “gilla” på denna sida när den hade ca 600 supportar, för några dagar sedan. Nu är siffran uppe i 6 677.

Vill du lägga till en knapp på din Facebook-profil som säger “Rör inte min kung”, så kan du göra det på Pic Badges.

I övrigt vill jag tacka alla för den fina långhelgen som vi har haft tillsammans och som givit folk en möjlighet att umgås med varandra. Själv ska jag alldeles strax iväg på min fjärde grillkväll på raken. Och imorgon firar vi nationaldag!

En vän till mig påpekade att SvD:s artikel på nätet som nu har titeln “Sjunkande stöd efter kungaintervju” från början hade rubriken “Starkt stöd för monarkin bland svenskarna”, men att den positivt forumulerade rubriken snabbt försvann.

Artikeln redovisar den opinionsundersökning som SIFO gjort om folkets inställning till monarkin. Det visar sig att stödet ligger på 72 procent. Men eftersom undersökningen gjordes samtidigt som kungens TT-intervju kan man se en skillnad före och efter intervjun. Hos dem som fick ta ställning till frågan efter intervjun är stödet för monarkin “bara” 68 procent. Hos dem som fick frågan var före intervjun var siffran 74 procent.

Det intressanta med undersökningen är alltså att folkets stöd för monarkin är massivt trots två veckors mediadrev, där till och med självaste Dagens Eko gått med i hopen. Oavsett om nu stödet ligger på 74, 72 eller 68 procent är detta otroligt höga siffror. Stödet för Sveriges EU-medlemsskap ligger på strax över 50 procent, vilket anses vara mycket stabilt.

Någon på Svenska Dagbladets redaktion har dock valt att sätta en rubrik som lyfter fram det enda lilla negativa som finns att säga om kungen och monarkin. Siffrorna sjönk från skyhöga 74 procent till fortfarande skyhöga 68 procent. Det är en förändring som kommer att gå tillbaka om bara några veckor. Den första rubriken som SvD satte är därför den som mest korrekt återspeglar innehållet i artikeln.

Enligt mig är detta ett solklart bevis på “negativ” rapportering, dvs. att redaktionen medvetet väljer en negativ vinkling av en nyhet för att den ska passa in i ett mönster. I det här fallet att “monarkin är kris” eller att “svenska folket inte litar på kungen”. Först sätter man en korrekt rubrik, sen kommer någon republikanskt sinnad redaktör på att rubriken inte stämmer in på den kungafientliga inställning som han och hans kompisar är upplyfta av. Rubriken ändras.

Men på nätet försvinner som bekant inget. Den gamla rubriken är borta. Men länkadressen är densamma som när den publicerades, och här kan man se vad artikeln hette från början. Jag har gjort en skärmdump. Klicka på bilden för att se den i stort format. Jämför länkadressen med rubriken. Döm själva.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, kungen, svd, svenska dagbladet. Pingat på intressant.se.

Idag kan man i Aftonbladet läsa om amerikanske kongressledamoten Anthony Weiner. En bild på ett par kalsingar med en fullvuxen penis innanför har spritts via hans twitterkonto till en 21-årig kvinnlig student. Weiner har nu problem med sin kandidatur till att bli borgmästare i New York.

Antingen är bilden ett dåligt skämt av någon som hackat sig in på hans twitterkonto, eller så är kanske bilden autentisk men gick till fel person eller så. Jag vet inte. Hur som helst får Weiner nu löpa gatlopp i media för detta. Och så kommer all politik att se ut också i Sverige den dagen vi börjar rätta oss efter Aftonbladets uppfattning om rätt och fel. Allt kommer att styras av skvaller och rykten. Ut med en snoppbild på nätet och du kan avsätta vem som helst.

Se gärna Jon Stewarts kommentar:

Aftonbladet, Expressen, Dagens Eko och TV4 har skapat en mediacirkus baserat på skvaller och hot om avslöjanden av komprometterande bilder på kungen av en kriminell person. Detta får ledarredaktionerna på kvällstidningarna att kräva en ny författning för vårt land.

Man undrar vad som rör sig i deras hjärnor. Att i det här läget begära att kungen ska abdikera eller att vi ska införa republik, vore ju som att ge skvallerbyttor och kriminella makten över vårt politiska system. Jag kan inte tänka mig en svagare reaktion av en demokratisk stat än så.

Ingen politiskt begåvad människa låter väl kriminella tvinga fram lagändringar genom hot om avslöjande av generande bilder? Det vore ju utpressning. Den som ger efter för utpressning blir genast offer för nya utpressningsförsök.

Jag vet att Aftonbladet och Expressen tycker illa om kungen och vill ha republik istället. Men nu handlar det inte bara om kungen personligen eller själva statsformen (republik eller monarki), utan om att tidningarna vill att vårt demokratiska system ska ta mer hänsyn till skvallerbyttor och kriminella än till medborgarna. Kvällstidningarna vill att vår demokrati ska toppridas av slaskjournalister, ryktesspridare och porrklubbsägare. Det är galet.

Läs istället Mårten Schultz sansade inlägg.

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, aftonbladet, dagens eko, tv4, kungen. Pingat på intressant.se.