Stefan Olsson

Annie Lööf blir alltså partiledare i Centern. Grattis! Jag tror att det var den bästa kandidaten. Men återigen ser vi hur proceduren för att välja partiledare påminner om ett påveval.

Centern har fått beröm för sin öppna metod för partiledarvalet. Tre kandidater har fått tävla mot varandra. Kampanjen har varit öppen och schysst, och alla tre har haft en budget till sitt förfogande.

Svenska partiledarval och påveval har mycket gemensamt

Ändå görs partistämmans ledamöter helt överflödiga. Enligt den förhärskande föreningskulturen i Sverige ska man inte frondera mot en enig valberedning. Det är bara jobbiga typer som gör så. Man ska rösta som man blir tillsagd. Att utmanarna Anna-Karin Hatt och Anders W Jonsson skulle våga sig på att utmana Lööf på partistämman är uteslutet.

Valberedningen är således den instans som de facto har bestämt vem som ska bli partiledare i Centern, och inte stämmoombuden. På den punkten skiljer sig inte centerns valmetod från sossarnas.

Jag hoppas att vi får se en ännu mer öppen process inom partierna framledes. I Centerns fall hade stämmoombuden kunnat rösta direkt, utan valberedningens inblandning. Vad hade det gjort för skillnad? Den enda skillnaden jag kan komma på är att partihövdningarna ute i landets partidistrikt hade fått mindre att säga till om. Det hade inte varit en förlust.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, centern, centerpartiet, lööf, annie lööf, påven. Pingat på intressant.se.

Peter Weiderud, ordförande för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, vill att muslimernas Eid ska bli allmän helgdag i Sverige. Inte mig emot, men låt oss byta den mot 1 maj.

Muslimerna är kanske 300 000 i landet, medan Svenska kyrkan har omkring 6 miljoner medlemmar. Svenska traditioner har oavsett om man är troende eller inte en stark koppling till kyrkan. Det är den enkla förklaringen till varför de kristna helgdagarna måste vara kvar som allmänna helgdagar. Därför är det naturligtvis snurrigt att göra allmän helgdag av muslimernas Eid, som bara berör en minoritet.

Trots det kan jag ändå tänka mig en sådan allmän helgdag. Det är ju ändå trevligt att vara ledig från jobbet. Men vi kan inte ha mycket fler helgdagar än vad vi redan har. Jag föreslår därför att vi tar bort 1 maj som ledig dag istället. De enda som firar den dagen är socialister och bakfulla studenter.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, eid, socialdemokraterna, mångkultur. Pingat på intressant.se.

Moderata partistyrelsen meddelar idag att partiet inte längre kommer att ställa upp i kyrkovalet. Det är ett mycket efterlängtat beslut. Det är dags att klippa navelsträngen.

Sedan 2000 är Svenska kyrkan inte längre en del av staten, men riksdagspartierna har haft svårt att klippa navelsträngen.

Som kristen och moderat tar jag emot dagens besked med glädje, både för partiet och för kyrkans skull. Sammanblandningen av politik och tro är mycket olycklig. Inte minst hämmar det kyrkans möjligheter att agera fritt i samhället. Hon misstänks alltid för att gå något partis ärenden.

De moderater som idag är engagerade i kyrkopolitiken kommer med all sannolikhet att fortsätta agera under samma partibeckning som förut. Det är olyckligt. Det är inget fel på människorna, men de borde organisera sig på ett annat sätt.

Ekonomi är alldeles för viktigt för att överlåtas till ekonomer. Ett exempel på det är fastighetsskatten. Om ekonomerna fick som de ville skulle den återinföras.

Av en slump fick jag syn på denna formulering i Statens Finanspolitiska Råds kommentar till regeringens politik. Ekonomerna i rådet räknar med att värnskatten skadar ekonomin mer än vad den är bra för statskassan. Men det finns ett fördelningspolitiskt problem, erkänner man. Kan man mildra effekterna av att ett borttagande av värnskatten gynnar höginkomsttagare?

T ex skulle ett avskaffande av värnskatten kunna kopplas ihop med högre beskattning av boende, vilket skulle kunna minska effektivitetsförlusterna och samtidigt verka i riktning mot mindre inkomstspridning.

“Högre beskattning av boende” betyder fastighetsskatt. Höginkomsttagare bor i större och dyrare hus. Om man inte kan beskatta deras inkomster så kanske man kan lägga skatt på deras boende istället, tycks rådet tänka.

Det är otroligt att fastighetsskatten ska vara så svår att ta död på. Det är inte av ekonomiska skäl som vi har tagit bort den, utan av moraliska. Det är omoraliskt att lägga skatt på människors boende. Fastigheter som stiger i värde genererar inga inkomster. Husägare tvingas betala skatt på fiktiva marknadspriser.

Varför tänker ekonomer på detta vis? Jo, det har att göra med att fastigheter inte kan flytta. Den allmänna uppfattningen inom ekonomkåren är därför att fastighetsskatt är bra. Så länge ekonomerna envisas med att hålla fast vid denna käpphäst måste motståndet mot den omoraliska fastighetsskatten fortsätta.

____________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, fastighetsskatt, värnskatt. Pingat på intressant.se.

Till vad används våra skattepengar? Piteå kommun har lagt ut pengar på att bygga ett utsiktstorn som inte når upp över de närmsta trädtopparna.

Sammanbrottet för Khaddafiväldet visar ånyo att mänskliga rättigheter och demokrati inte är en västerländsk kulturimperialistisk uppfinning utan helt enkelt bara en bra grej. Araber är inte ett folk vars kultur gör dem oemottagliga för “västerländska” frihetliga värderingar.

De neokonservativa i USA har med rätta fått utstå mycket kritik för sin naiva världsbild. Invasionen av Irak gick åt skogen, som bekant. Däremot har de neokonservativa ändå alltid haft rätt med avseende på sina grundläggande värderingar. De har envist hävdat att mänskliga rättigheter och demokrati är bra för alla folk över hela jorden. Att det inte råder demokrati överallt beror inte på att människor inte skulle vilja ha demokrati, utan på att de är förtryckta. Finge de välja själva skulle de välja demokrati.

Libyers, tunisiers, egypters och syriers frihetslängtan bevisar att det verkligen är så. I Libyens fall har dessutom bombmetoden funkat. Kanske det går att bomba fram en demokrati i alla fall. Hur som helst finns det inget som helst stöd för den minst sagt korkade kulturrelativistiska teorin, som säger att araber inte skulle vilja ha demokrati eftersom det är en västlig uppfinning.

Idag firar jag Libyens frihet med The Right Brothers låt Bush Was Right:

Democracy is on the way, hitting like a tidal wave
All over the middle east, dictators walk with shaky knees
Dont know what theyre gonna do,
their worst nightmare is coming true
They fear the domino effect, theyre all wondering whos next

(Därmed inte sagt att jag rekommenderar invasion av varje ond diktatur. Världen är långt krångligare än vad de amerikanska neokonservativa förstod.)
__________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, libyen, bush, usa, demokrati. Pingat på intressant.se.

Vit makt-musik är avskyvärd, eller hur? Men varför är det ingen som tar strid mot polishatar-musiken? Just nu turnerar rapartisten Adoo omkring i landet med sin låt Fuck polisen.

Se videon:

Adoo försöker påskina att han är trakasserad av polisen. Kan det kanske bero på att han är dömd flera gånger? Han är alltså kriminell. Menar han att polisen inte ska kolla upp kriminella typer på stan?

Av låten att döma verkar det som att Göteborgspolisen gör ett mycket bra jobb med att granska småbrottslingar i förorterna. Det är bra. Fortsätt med det.

I Göteborgs-Posten kan man läsa mer om problemet med polishatar-musiken. Här framkommer att Medborgarskolan är med och finansierar eländet. Medborgarskolan skulle aldrig någonsin sponsra vit makt-musik, men polishatar-musik går tydligen bra.

Lördagens (20/8) ledarsida i Smålandsposten ger en god inblick i hur svenska skattemedel förslösas på vänsterflumprojekt. Jag skriver om ungdomsmottagningen på nätet, UMO. Marcus skriver om hiphopkonserter med polishat.

Länk till min artikel.

Länk till Marcus artikel.

Även med en borgerlig regering bränner staten pengar på vänsterideologiskt trams. Det tar tid att reformera ett genomsocialiserat samhälle.

Inte nog med att Annie Lööf verkar ha störst stöd i centerns riksdagsgrupp, idag fick vi dessutom svart på vitt att konkurrenten Anna-Karin Hatt inte har koll på sin borgerliga kompass. Lööf är tydligt mot kvotering av föräldraförsäkringen. Hatt är för kvotering.

Därmed kan det rimligen inte vara så svårt för centerns medlemmar att veta vilken kandidat de ska stödja. Den tredje kandidaten Anders W Jonsson har inte sagt något alls om detta ännu, vilket inte vittnar om någon vilja att bli vald.

Annie Lööf får således ses som favoritkandidaten för oss som vill att centern ska fortsätta att vara ett stabilt borgerligt parti.

Det är för mig obegripligt hur någon borgerlig politiker kan vilja ha kvoterad föräldraförsäkring. Jag vet mycket väl varför det sägs vara viktigt. Frågan har debatterats länge. Men det är en fråga om frihet, att få bestämma över sin egen inkomst.

Det är klart att det kan finnas slitningar mellan man och hustru om vem som ska vara hemma med barnen. Det är inte alltid så att pappan smiter, utan ibland händer det att mamman lägger beslag på föräldrapenningen själv. Men är det politikernas uppgift att reda ut detta?

Jag tycker inte det. Statsmakten ska vi ha till att lösa omfattande kollektiva problem: polis och rättsväsende, ekonomisk tillväxt, skola, sjukvård, infrastruktur. Statsmakten ska inte användas för att lösa tjafs vid fruktostbordet. Det får vuxna människor faktiskt klara av själva.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, annie lööf, anna-karin hatt, centerpartiet, centern, föräldraförsäkringen. Pingat på intressant.se.

I Sverige råder för närvarande hysteri i den av allmänheten okända regionfrågan. Ett gäng landstingspolitiker snurrar omkring och kräver att landet indelas i storregioner, istället för landsting. Storregionerna är svaret på allt, sägs det. Den yttersta räddningen för välfärden.

Landstingen ansvarar dock egentligen bara för sjukvård. Det är dit 90% av skattepengarna går. Blir det då bättre eller sämre sjukvård med storregioner?

Enligt Danmark blir det inte bättre sjukvård. De har haft regioner, men tänker nu avskaffa dem, rapporterar TT.

Därmed dör ett av regionhysterikornas favoritargument, nämligen att Danmark redan har infört regioner som ett sätt att rädda välfärden och att om Danmark har gjort det så måste Sverige också göra det.

Nu avskaffar Danmark sina regioner just med tanke på sjukvården. Det har inte funkat. Smaka på det ni!

Mina varmaste gratulationer till kronprinsessan och hennes make! Grattis också till Sverige som nu kan vara förvissat om att landet fortsätter att vara en monarki i en generation till.

I EU-sammanhang heter Sverige alltid “the Kingdom of Sweden”. Det är bara ett fåtal länder som kan stoltsera med en sådan titel. De flesta länder heter “the Republic of Something” – grått, byråkratiskt, genompolitiserat, trist.

Att Sverige fortfarande är ett kungadöme är själva signaturen för vår gamla fina demokrati. Sverige är en av de äldsta demokratierna i världen, och monarkins bevarande är ett resultat av detta. Det är få symboler som är så tätt förknippade med den svenska demokratin som kungahuset.

Tack Victoria och Daniel för den fina nyheten! Tack för att vi kan behålla Sverige som ett kungadöme!

Smålandspostens ledarsida är snäll mot Reinfeldt & Borg, trots beskedet om uteblivna skattesänkningar:

Det finns ingen anledning att betvivla att Sveriges finansiella beredskap är god. Däremot är hotet inte alls lika stort som tidigare … Konjunkturinstitutet som lämnat preliminära siffror till regeringen talar försiktigt om att tillväxten går ned från 2,9 till 2 procent. Skatteintäkterna kommer alltså att fortsätta att öka, hela detta år och sannolikt även nästa år, om än inte lika mycket som regeringen hade hoppats.

Trots detta skjuter regeringen skattesänkningarna på framtiden. Därigenom säkrar Sverige tryggt sina välfärdssystem. Även om konjunkturen viker kraftigt kommer Sverige inte att behöva göra några tunga besparingar i välfärden.

Hade jag haft plats att skriva längre hade jag också velat uppmärksamma det som SvD tar upp på sin ledarsida. Skattesänkningarna är den viktigaste biten i regeringens jobbpolitik. Det är naturligtvis rätt att dra i bromsen vad gäller utgifter om intäktsprognoserna försämras – skräckexempel på motsatsen finns överallt. Men “reformutrymmet”, alltså de pengar som faktiskt finns på pluskontot måste gå till något som kan skapa jobb. Vad?

Jag föreslår sänkt restaurangmoms, det är en skattesänkning som faktiskt har stöd av en majoritet i riksdagen. MP är nämligen för en sådan skattesänkning.

Anna-Karin Hatt kandiderar intensivt för att bli partiledare för Centern. Me not like. Svensk intern partikultur gör att man inte argumenterar mot någon kandidat, utan för den man vill ha. Men jag är inte centerpartist.

Det stora felet med Hatt är att hon är för republik. Det räcker för mig för att jag ska vara mot. Centerns väljare är garanterat inte för republik. Jag hoppas därför att de kongressombud som ska välja partiledare tänker efter ordentligt. Vill de ha en uttalad republikan som ledare för partiet?

Det var i en titt i Sveriges Radios valpejl.se som jag fick syn på detta. Där framkommer också en del annat som gör att Hattens borgerliga profil är svajig:

Hon är för:

Obligatorisk A-kassa
Positiv särbehandling till högskolan
Utökade trängselavgifter
Bevarande av Systembolagets monopol
Avskaffande av vårdnadsbidraget
Höjd bensinskatt

I övrigt verkar hon rätt OK, om vi ska tro valpejl.se, men någon frihetsrevolution väntar inte, det är uppenbart. Varför skulle det vara en frihet att tvingas vara med i A-kassan?

Fast det är som sagt republikkravet som gör att hon går fetbort som alternativ i mina ögon. Är det en löjlig sak? Nej, det är det inte. Vissa politiker vill bevara gamla institutioner i landet. Vissa vill riva ned dem. Jag stöder aldrig rivningspolitiker.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, monarki, republik, centern, anna-karin hatt. Pingat på intressant.se.

Idag firar Måndagsrörelsen frigörelsen för de baltiska staterna. Jag besökte själv Riga i helgen och det är fantastiskt att se hur Lettland har rest sig som nation. Sverige har hjälpt de baltiska staterna mycket, men med vad?

Det är viktigt att poängtera att de tre staternas säkerhet, och de tre folkens frihet, inte skyddas av oss, utan av Nato och USA. I min ledare i dagens Smålandsposten hävdar jag till och med att Sverige är Östersjöns svagaste länk. Östersjön skulle kunna vara ett fredens hav, men är inte det eftersom Sverige inte vill vara med i Nato. Med svenskt medlemsskap i Nato skulle krigshandlingar på Östersjön vara lika osannolika som om de skulle ske på Vänern.

Läs artikeln här.

1991 befriades de baltiska staterna ur kommunismens förtryck. Men befrielse är en sak. Att försvara sin frihet är något annat. Vi hjälpte till att befria Baltikum. Men idag gör vi ingenting för att hjälpa dessa länder att försvara sin frihet.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, måndagsrörelsen, baltikum, estland, lettland, litauen, österjön. Pingat på intressant.se.

Ryggmärgsvänstern är sig lik. Inget ansvar för våldsamheterna i London kan läggas på våldsverkarna själva utan allt är “klassklyftornas” fel. Klassklyftornas fel är regeringens fel. Regeringen är högern. Allt är alltså högerns fel.

Man får vara glad att Storbritannien i ett sånt här läge styrs av en högerregering som vet att olyckliga omständigheter inte ger frikort att begå våldsdåd. Med vänsterstyre blir det nämligen så här:

PEW Research påstår i en undersökning att mängden religiösa konflikter har ökat i Sverige. Men något är uppenbart fel i undersökningen. Smålandspostens ledarsida skriver:

Undersökningen har dock vissa uppenbara brister. Exempelvis ligger Danmark och Sudan båda i kategorin “hög”. Sudan härjas sedan 20 år tillbaka av ett religiöst inbördeskrig med etniska rensningar och hundratusentals döda. Ändå antecknar forskarna i sina kolumner noll dödsfall under 2009. Sverige jämställs i sin tur med Kosovo, ett land som står under förmynderi av FN för att skydda den kristna (serbiska) minoriteten. En undersökning som genererar uppenbart tokiga resultat utan att forskarna själv reagerar på det har ingen trovärdighet.

Läs hela artikeln på www.smp.se/ledare.

Minns ni bröstpumpen? I valrörelsen fick Lars Ohly frågan om hur han kunde vara för obligatorisk delning av föräldraledigheten. Män kan väl inte amma? “Min fru använde bröstpump.”

Lars Ohly som nu avgår som ordförande för Vänsterpartiet har på många sätt varit en trogen tjänare för borgerligheten. Grodor hoppade ur mun på honom. Valrörelsen var sannolikt förlorad för de rödgröna i samma stund som Mona Sahlin tvingades av sina partikamrater att ta med Vänsterpartiet i det rödgröna valsamarbetet.

Lars Ohly, bröstpumpspolitkens upphovsman.

Jag jublar därför inte över Lars Ohlys avgång. Ohly var en företrädare för vänsterfalangen i partiet, ni vet de som aldrig slutade kallas sig för kommunister. Ohly själv slutade inte att kalla sig för det förrän under press av allmänhet och samarbetspartier. Det satt långt inne och kom inte spontant. I själ och hjärta kallar han sig säkerligen för kommunist alltjämt, precis som på den tiden Vänsterpartiet utgjorde Sovjetdiktaturens förlängda arm i Sverige. Vänsterfalangen inom partiet kommer aldrig att göra några valframgångar. Vänsterfalangen kommer alltid ha samarbetssvårigheter med sossarna.

Efterträdaren, oavsett vem det blir, kommer att bli en mer modern politiker. Han eller hon är tränad i samtidens politiska klimat där avslipade kanter är framgångsrikt. Namn som Jonas Sjöstedt eller Hans Linde känns inte som rigida kommunister. En dark horse skulle möjligen vara överlevaren från Utöya Ali Esbati. Han sitter inte i riksdagen, men är radikal och populär. Kanske skulle han kunna bli vänsterfalangens nya kandidat? Låt oss hoppas.

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om ohly, politik, lars ohly, vänsterpartiet, kommunism. Pingat på intressant.se.

Försöken att limma fast Anders Behring Breiviks massmord på kristna och konservativa fortsätter. Igår var det Ane Ørbø Kirkegaard i DN och idag Ann Charlott Alstadt i Aftonbladet.

Kirkegaard skriver:

Många har uttryckt förvåning över att det var just i Norge som det första radikaliserade kristna extremistiska terrorangreppet i Europa skedde, men det är inte alls förvånande. Jag tror många norrmän förstod väldigt tidigt under förloppet att detta var en norrmans blodiga politiska kommentar. Anders Behring Breivik har med sitt terrordåd blottat Norge. Landet är inte alls enat. Det är splittrat mellan stat och samhälle, mellan höger och vänster, mellan kristna extremister, moderata kristna, sekulariserade, mellan fundamentalist-nationalistiska och humanistiska värden.

Samma sak menar också Alstadt, som i ett försök till att vara skämtsamt ironiskt, fastän hon egentligen inte alls är det, skriver:

Nu växer misstänksamheten mot kristna vita människor eller vita överhuvudtaget eftersom fundamentalism inte syns utanpå. Muhammed, 43-årig Malmöbo, ger uttryck för mångas rädsla:
– De ser ut som oss, de kanske till och med lever som vi, går till jobbet och tittar på teve, men när biskopen befaller måste de döda, sådan är deras religion.

Andemeningen är densamma i de två artiklarna. Konservatism och kristendom ligger bakom terrorattentatet.

Men det blir så dumt. Breivik har ingen som helst koppling till vare sig något konservativt parti eller kyrka.

Båda författarna försöker påstå att den det finns en kristen extremism som är lika farlig som den muslimska extremismen. Jo, tjena. Finns det någon kristen Gudsstat som likt Iran sponsrar terrororganisationer i andra länder? Vilka internationella kristna terrororganisationer är det som åsyftas?

Här är en kul film som kan fungera som en replik mot allt nonsens om kristen terrorism:

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, terrorism, konservatism, kristendom, breivik. Pingat på intressant.se.

Jag kan inte minnas när det hände senast att en tidning bad om ursäkt för en dumhet, och uppriktigt ångrar vad man skrivit. Jerusalem Post publicerade dock igår en ursäkt till Norge, eftersom tidningen oförsiktigt blandat in frågor om imigrationspolitik när den kommenterade massakern på Utöya.

The editorial squarely condemned the attack, saying that “as Israelis, a people that is sadly all too familiar with the horrors of indiscriminate, murderous terrorism, our hearts go out with empathy to the Norwegian people.”

However, it also, inappropriately, raised issues that were not directly pertinent, such as the dangers of multiculturalism, European immigration policies and even the Oslo peace process.

Beröm till Jerusalem Post utdelas härmed. Får erkänna att mitt förtroende för denna tidning i övrigt är lågt. Det är en publikation som vanligtvis är blind för det egna landets i särklass största politiska problem, att man håller ett annat folk under ockupation. Men det är strongt att erkänna att man haft fel. Det händer mycket sällan i tidningsvärlden.

Ateister i New York har stämt staden på grund av att ett kors har satts upp vid minnesplatsen för 11-septemberattentatet. Det var räddningspersonalen som satte upp det i samband med räddningsarbetet. I bråten hittade man två stålbalkar som satt samman som ett kors. Korset blev sedan en samlingsplats för sörjande.

Korset har bevarats och är nu en del av minnesplatsen. Därmed gör detta att en religiös symbol blir synlig för en bredare allmänhet. Ateisterna menar att detta är dåligt. Det orsakar “dålig mage”, “huvudvärk” och “psykiskt lidande”, rapporterar Heritage Blog.

Den politiska ateismen är densamma som i Sverige, och lika löjlig som här. Dess argument är att religionsfrihet betyder frihet FRÅN religion, inte frihet att vara religiös på det sätt som man själv vill. Religion ska man bara få hålla på med i avskildhet, ungefär som när man går på toaletten.

I Sverige representeras denna inrikting av föreningen Humanisterna. Det är en extrem tolkning av begreppet religionsfrihet, men tyvärr sätter den sina spår. Exempelvis har Skolinspektionen anammat denna ideologi, vilket är förklaringen till myndighetens fientliga inställning till skolavslutningar i kyrkan.

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, usa, new york, ateism, kristendom, religionsfrihet, skolinspektionen, skolavslutningar, humanisterna. Pingat på intressant.se.

Idag skriver talesmannen för Vladimir Antonov, Lars Carlström, på SvD Brännpunkt att staten måste gripa in och rädda Saab. Annars förlorar Sverige sin bilindustri:

England genomförde ett liknande, lika farligt, experiment som kostade landet dess bilindustri och en mängd andra industrier. Skadan är svår att reparera om ens möjlig de närmaste femtio åren.

Att vi i Sverige ska leva av att byta tjänster med varandra ter sig som en banal akademisk tanke, allt ser så bra ut i en excelfil men verkligheten är en helt annan. Vi kommer att få se en ekonomi i sönderfall med massarbetslöshet, och det som byggts upp under generationer krossas med ett pennstreck.

Nu genomförde vi ett liknande experiment på 1970-talet när varvsindustrin skulle räddas. Det gick inte. Varvsindustrin försvann i alla fall. Textilindustrin är också borta sedan länge. Electrolux tillverkar inte heller några dammsugare i Sverige längre. Etcetera, etcetera.

Ändå är Sverige inte ett fattigt land. Vi har inte haft massarbetslöshet på grund av utflytt av jobb. Det har inte Storbritannien heller haft trots att dess bilindustri knappt existerar längre.

Sörj inte Saab. Problemet är inte regeringen, Antonov, Spyker, Muller eller EIB. Problemet är att företaget inte kan producera bilar som efterfrågas. Om man inte klarar av det måste avveckla verksamheten. Är det så svårt att begripa? Man kan inte producera varor som ingen vill köpa.

Idag skriver jag i Gotlands Allehanda om jämställdhetsminister Nyamko Sabunis förslag att införa könsvotering till styrelserna för kommunala bolag. Det ligger en hund begraven i den här frågan. Folkpartiet försöker smyga in en lag om kvotering till alla bolagsstyrelser, även privata bolag. Sabuni säger menar att detta inte är avsikten. Jag tillåter mig att vara skeptisk:

Sabunis förslag saknar realism. Man undrar därför om det inte ligger något annat motiv bakom. Förslaget verkar vara designat för att mjuka upp opinionen för att kunna införa ännu mer omfattande kvotering. Är det möjligen så att Folkpartiet i nästa steg också tänker sig att staten ska tvinga fram en könskvotering till de privata bolagens styrelser?

Läs hela artikeln på Gotlands Allehanda.

“Det är lättare att vara gay än att vara kristen i dagens samhälle, i alla fall i Stockholm”, säger lesbiska Maria Drakenby i SvD idag med anledning av att Pridefestivalen drar igång.

I samma tidning diskuteras också idag problemet med att staten betalar ut bidrag till trossamfund trots att några av dem anser att homosexualitet är en synd, och inte ens kan tänka sig ha homosexuella medlemmar. Staten har satt upp villkor för utbetalande av bidrag. Samhällets grundläggande värderingar ska respekteras. Diskriminering av homosexuella strider mot dessa värderingar.

Gör staten fel? Ja, absolut. Men felet ligger inte i att staten ser genom fingrarna med samfund som ogillar homosexuella. Felet ligger i att bidragen alls finns.

Varje gång staten ska hjälpa till med något kommer det med en lista på PK-grejer som ska iakttas: genus, klimat, demokrati, HBT, osv. Det finns inget sådant som en princip om ett “armlängds avstånd”, dvs. att staten understödjer frivilligverksamhet men inte lägger sig i innehållet.

Ett fritt samhälle får vi när staten istället sänker skatten så att medborgarna har råd att stödja den församling de själva gillar.

_____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, pride, hbt, hbtq, hbtqx, regeringen, religion, kristendom. Pingat på intressant.se.