Kristdemokrater i en drömvärld

Jag håller med om att Göran Hägglund inte har lyckats väl på senare tid med sitt ledarskap för KD. Han har fumlat med viktiga sakfrågor som vårdnadsbidraget och pensionerna. Men den kritik som nu kommer mot honom för valresultatet, en repris från förra hösten, har inget med verkligheten att göra.

Tydligen tror ett antal kristdemokrater att partiets normala väljarbas ligger på 11,77 procent. Så mycket fick partiet i valet 1998, och det är mot den siffran kritikerna mäter Hägglund mot. KD fick i valet förra året 5,6 procent. Hägglund skulle alltså ha slarvat bort 6 procentenheter.

Det är bara trams. Anledningen till att KD hade så höga siffror 1998 var att partiledaren hette Alf Svensson. Han stod då på höjden av sin popularitet.

Men det var först då som han lyckades med detta. Dessförinnan var han ledare för ett parti som låg mellan 2 och 4 procent.

Enda sättet för KD att återigen komma upp i 11,77 procent vore att ta tillbaka Alf Svensson årgång 98.

De kristdemokrater som på detta sätt lever i en drömvärld riskerar att skada sitt parti istället för att hjälpa det att hitta en fungerande plats i svensk politik. Tron att partiet har en större väljarbas än vad det faktiskt har och tron att en karismatisk ledare är allt som behövs för att denna imaginära väljarbas ska bli verklighet är inget annat än fantasier.

Förra året skrev jag ett blogginlägg om den kristdemokratiska väljarbasen. Den kan med fördel läsas igen. Klicka här.

______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Två fel gör inte ett rätt

Diskriminering kan inte botas genom ännu mer diskriminering. Därför är det fel med kvotering. Även om jag gillar vår partisekreterare Sofia Arkelsten hoppas jag att hennes linje rätt och slätt förlorar på partistämman om några veckor.

Jag vill uppmana ombuden från mitt län att verkligen ta denna fråga på allvar och tydligt visa att vårt parti inte ska använda diskriminering som ett sätt att bli av med diskriminering. Två fel gör inte ett rätt, utan det blir som i tennis – det blir dubbelfel.

Moderaterna i Uppsala län representeras i riksdagen av tre kvinnor och en man. Ulrika Karlsson, Jessika Villhelmsson, Marta Obminska och Per Bill.

Ingen av dem har fått sina platser på grund att det var synd om dem. De kandiderade på samma villkor som alla andra, och vann sina platser i hård konkurrens. Resultatet blev att gruppen män nu är underrepresenterad. Men det är rätt. Det ska vara så. Vi har bestämt att vi vill ha det så.

Hade vi tillämpat kvotering skulle det omedelbart ha sagts att några av dem inte förtjänade sina platser. Varje gång kvotering tillämpas smutsas människors kompetens ned av denna misstanke. Det blir alltid så. Alltid.

Därför ska vi inte heller tvinga på börsföretagen kvotering till bolagsstyrelserna. Sofia Arkelsten skriver i sitt veckobrev att ”partistyrelsen inte vill stänga några dörrar”. Med det menas att hon vill att partiet ska hålla kvoteringsdörren öppen. Det är synd att denna inställning fått fäste i partistyrelsen.

Visst är det trist att börsföretagen inte visar något intresse att mer aktivt än nu rekrytera kvinnor till sina styrelser. Det är slött. Visar på dålig ork. Det är på det hela taget lite pinsamt faktiskt. Trots det är jag motståndare till kvotering. Man kan inte utrota en orättvisa genom att spä på med ännu en orättvisa.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.

Konservativ grannblogg släcker ned

Dag Elfström och Jakob Söderbaum har under ett par år drivit bloggen Tradition & Fason. Nu meddelar man att man släcker ned. Det är synd, men tack för insatsen!

Nu tror jag att Elfström och Söderbaum inte slutar skriva helt och hållet, men det är ändå lite trist.

Att blogga tar tid. Man måste verkligen gilla det. Själv har jag perioder då jag inte orkar skriva. Den senaste veckan har varit så. Jag har skrivit mycket, men inte just här.

Ingen behöver dock vara orolig för att jag ska lägga ned verksamheten. Jag har ju i alla fall omkring 500-600 besökare i veckan. Alla dessa läsare besöker inte bloggen för att läsa mitt senaste inlägg, utan många har säkerligen hittat hit via något gammal inlägg som jag har gjort.

500 besökare i veckan är inte mycket, säger kanske någon. Men det är i alla fall fler än noll. Så många läsare hade jag nämligen innan jag startade den här bloggen. Jag ligger alltså helt klart på plus.

Moderaternas nya må bra-program

Nu har jag läst igenom den moderata partistyrelsens förslag till nytt idéprogram. Mer meningslös produkt får man leta efter. PJ Anders Linder undrar i SvD om det här är partiets sista program någonsing:

”Ansvar för hela Sverige känns som ett idéprogram för ett parti som helst inte vill ha något program”. Jag kan nog inte annat än att hålla med. Det är politisk retorik på tomgång.

Typiskt för mosiga texter är att allt möjligt blandas i samma kompott. Det finns ingen röd tråd. Här är ett exempel:

Våra ambitioner för Sverige är full sysselsättning, stark sammanhållning och internationell solidaritet. Genom en stark arbetslinje och ordning och reda i ekonomin kan alla människor delta och komma till sin rätt. Hela samhällsbygget måste genomsyras av insikten att vi bara har en planet och att kommande generationer ska kunna leva vidare här med goda livsvillkor.

Arbetslinjen och ansvaret för den globala miljön läggs samman i ett stycke som om det vore en och samma tanke det handlade om.

Politiska texter är ofta ett staplande av fina ord ovanpå varandra utan någon ambition om att hitta en systematik. Det nya moderata idéprogrammet är inget undantag. Det är skrivet för att alla som läser det ska må bra, inte för att det verkligen ska säga något.

Kommer programmet att antas på partistämman? Ja, självklart. Det är ändå ingen som bryr sig om vad som står i ett idéprogram. Står partiet för innehållet? Ja, självklart, alla andra partier också.

Nej, tacka vet jag Allmänna valmansförbundets partiprogram från 1919. Det var grejer det:

Allmänna valmansförbundets program från 1919

Den svenska högern är ett nationellt parti. Den sätter fosterlandet främst, dess väl över individers och klassers särintressen.

Den svenska högern känner sitt ansvar för det Sverige, som vi ärvt av fädren och en gång skola lämna i arv till kommande släktled. Den anser all utveckling böra bygga på det beståendes grund. Den är i denna mening samhällsbevarande.

Den svenska högern är reformvänlig. Den erkänner, att det svenska samhället har mycket att lära och förbättra. Erforderliga reformer böra ske för folket och genom folket. Känslan av ansvar och samhörighet med riket, med fosterlandet kan därigenom stärkas. Reformerna böra syfta till hela folkets bästa. Den svenska högern är ett folkligt parti.

Den svenska högern betraktar äganderätten som en nödvändig förutsättning för en lyckosam samhällsutveckling.

Den svenska högern ser i arbetet det enda säkra medlet att åstadkomma varaktigt enskilt och allmänt välstånd. Den enskilde måste lära att lita till sig själv. Det allmänna bör stödja honom i hans strävanden att genom eget arbete skapa sig en tryggad ställning.

Den svenska högern anser hem och familj utgöra hörnstenar för vår samhällsbyggnad.

Den svenska högern uppfattar den kristna tro, på vilken våra fäder levat och dött, som en uppehållande och renande kraft i samhället, vilken bör vårdas som vår dyrbaraste egendom. Den fordrar, att allt framgent vår folkuppfostran skall vila på kristen grund.

Utgående från dessa grunder vill högern verka för:

– Rikets oberoende. Värn för dess yttre säkerhet. Mellanfolklig rättsordning till fredens tryggande. Samförstånd i Norden.
– Värn om vår historiska författning. Kamp mot maktmissbruk och klassförtryck. Undertryckande av anarkistiska strävanden.
– Lydnad för lagarna. Färre lagar men goda.
– Uppfostran till självansvar. Fri tävlan för alla dugliga. Lön efter duglighet, utbildning och ställningens ansvar.
– Förenkling av förvaltningen. Förtjänst och skicklighet enda befordringsgrunden. Statens ämbeten inga partibelöningar.
– Bevarande av enskild äganderätt till främjande av självständighet, företagsamhet, arbetsflit och sparsamhet.
– Ett starkt näringsliv, fritt från förkvävande statstvång och tryggat mot socialiseringshot. Planmässigt utnyttjande av våra naturliga hjälpkällor. Förbättrad samfärdsel. Kontroll över monopolbildningar och truster.
– Jordbrukets stödjande och skyddande som landets huvudnäring. Bondeklassens bevarande. Förbättrad jordbrukskredit. Hjälp till bildande av nya bondejordbruk, småbruk och egna hem.
– Arbetsfredens tryggande. Åtgärder till förekommande av samhällsförlamande arbetsinställelser.
– Sparsamhet med statens och kommunens medel. Varsamhet i beskattningen. Skatternas avvägande efter rättvisa grunder under hänsynstagande till näringslivets bärkraft.
– Socialt framstegsarbete. Framsynt bostadspolitik till främjande av folkhälsa, sedlighet och hemmens ekonomi. Hjälp till självhjälp. Folknykterhetens främjande.
– Stärkande av hem och familj. Fostran till sedlig kraft. Kristendomsundervisning i skolorna. Kyrkans bevarande. Sveriges folk ett kristet folk.

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , . Pingat på intressant.se.