Den palestinska ambassadören

Bör Sverige erkänna en palestinsk stat om en sådan utropas nu om några veckor, och släpps in i FN? Det är verkligen ingen lätt fråga att svara på. Ingen tvekan råder om att palestinierna förtjänar att leva i en erkänd stat, men det finns ingen sådan stat just nu.

Nyheten i Sverige nu i slutet i veckan är att Folkpartiet har haft semester och missat att regeringen har beslutat att uppgradera palestiniernas officiella sändebud i Sverige till ambassadör. Hör man inte upp när ärenden föredras får man skylla sig själv. Frågan föredrogs till och med öppet i riksdagen, rapporterar Ekot.

Jag har efter många överväganden fram och tillbaka kommit fram till att tvåstatslösningen, hur knäpp en sådan än må bli, är det bästa alternativet. Idag finns en palestinsk statsstruktur på de delar av Västbanken som är palestinierna själva kontrollerar. I det avseendet finns det en stat att erkänna.

Emellertid brukar Sverige inte erkänna stater som inte har kontroll över sitt territorium. Så är det tyvärr i det här fallet. Gaza kontrolleras av Hamas och Västbanken av al Fatah. Rivalerna har slutit fred, men vem styr egentligen? Det måste hållas ett val för att utse en regering för hela territoriet.

Israels militära närvaro över hela Västbanken gör också att det är svårt att tala om en suverän stat. De självstyrande palestinska områdena är små och utspridda. 60% av Västbanken kontrolleras fortfarande fullt ut av Israel. De självstyrande områdena kontrollerar inte heller sina gränser till grannländer, och inte heller sitt luftrum.

Enligt det gamla folkrättsliga tänkande skulle det alltså inte finnas en stat att erkänna. Sverige har dock tidigare låtit sig dras med i trenden att erkänna stater av normativa skäl, snarare än objektiva skäl. Ledare för den trenden är USA, som ofta erkänner nya stater på rent normativa grunder. Kosovo är typexemplet. Är Kosovo alls en stat? Det är mycket oklart, men USA ville att det skulle bli en stat och erkände därför den. Sverige hängde på.

Jag lutar nog därför lite åt att Sverige ska sluta upp på palestiniernas sida. USA kommer inte att göra det. USA tänker till och med lägga in sitt veto i FN. Man påstår att ett erkännande kommer att försämra fredsförhandlingarna.

Jag håller inte med. Ett erkännande av en palestinsk stat kommer att missgynna Israel i kommande förhandlingar, det är solklart. USA har blivit en del i förhandlingsspelet istället för att vara en opartisk medlare. Den enda gång man kan anklaga USA för att agera fegt är när det gäller att tjata på Israel att börja förhandla.

Kanske kan ett svenskt erkännande av Palestina som medlem av FN hjälpa till att skapa lite tryck på Benjamin Netanyahu och hans kompisar så att de faktiskt tar sig samman och börjar förhandla om en tvåstatslösning. Jag börjar bli mer och mer uppgiven när det gäller USA:s förmåga att göra något i den här konflikten. Jag såg gärna ett större engagemang hos EU istället.

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , . Pingat på intressant.se.

Snabbrecension av boken Jordens väktare

Jag har precis lyssnat igenom boken Jordens väktare av författarduon Dan Buthler & Dag Öhrlund. Besserwissern i mig kräver att jag skriver en snabbrecension.

Läs inte boken om du bryr dig om detaljer. När man väl börjar hitta konstigheter bli man irriterad och uppmärksam, exempelvis:

– Department of Homland Security arbetar med antiterrorverksamhet men jagar inte terrorister. Det gör FBI.
– Agenter som utreder brott är sällan de som gör riskfyllda ingripanden. Det är två olika yrkesroller.
– Ingen agent/soldat osäkrar ett vapen medan han sitter i en bil (om han inte ska skjuta från bilen).
– Att göra en mantelrörelse är inte att osäkra en pistol.
– Muslimernas lediga dag är inte söndag utan fredag.
– Storbritanniens inrikes säkerhetstjänst heter inte MI6 utan MI5.
– Om USA:s utrikesminister heter Stephanie början av boken blir det konstigt om hon kallas Jennifer längre fram.
– ”Pärlor bland svinen” är inte ett uttryck i svenska språket. Däremot finns det något som heter ”att kasta pärlor för svin”.

Jag brukar inte hänga upp mig på småsaker, men när det blir mycket av dem står jag inte ut.

Hägglund har målat in sig i ett hörn

Det blir ingen sänkt skatt på pensioner 2012. En seger eller en förlust för Göran Hägglund? Jag skulle säga räddande förlust.

Istället för en skattesänkning för hela pensionärskollektivet – fattiga som rika – frå kristdemokraterna istället en satsning på pensionärer med låg pension, garantipensionärer som inte har mer än kanske 8 000-9 000 kr i månaden före skatt. Denna reform är betydligt billigare, bara en halv miljard. En skattesänkning till alla pensionärer skulle ha kostat nåt i stil med 2-3 miljarder per år.

Därmed får KD inte vad de begärt men väl vad de borde ha begärt. Förr var nämligen KD ett parti som alltid arbetade för fattigpensionärerna. Men under förra mandatperioden gjorde man sig istället till lydig tjänare åt pensionärslobbyn, PRO och SPF.

Pensionärslobbyn har aldrig brytt sig om de fattigaste pensionärerna, utan har i flera år konsekvent motarbetat regeringens politik med jobbskatteavdrag. Regeringen har försökt kompensera detta med en rad andra skattesänkningar för pensionärerna men det har inte hjälpt. Det går inte att mätta ett särintresse. Mycket vill ha mer.

Jag har ofta försvarat Hägglund eftersom han ändå är skicklig på att hålla samman de olika inriktningar som finns i partiet. Men i det här fallet har han målat in sig i ett hörn. Varför göra en profilfråga av ett så tydligt krav från en så tydlig intresselobby? Varför övergav KD sin gamla profil med att stå på fattigpensionärerna sida?

KD:s nederlag i förhandlingarna är bra för KD. Partiet kan nu återta sin egentliga politik och dumpa särintressena överbord.

_______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Ibland blir det fel med bistånd

Idag har jag en Op Ed i Svenska Dagbladet där jag skriver kort om problemen med att skapa fred i Afghanistan med hjälp av bistånd.

Bland annat skriver jag att:

Rapporterna från fältet talar dock om att ett av de allvarligaste problemen i Afghanistan är att företrädarna för staten är korrupta. Några är före detta krigsherrar med ett illa beryktat förflutet. Andra gör affärer med opiumhandlare. När biståndspengar hamnar i deras händer stärker det inte statens legitimitet, utan undergräver den.

Läs hela artikeln på SvD:s hemsida: Bistånd kan inte ersätta soldater.

Innehållet i artikeln bygger i sig på den rapport jag nyligen kommit ut med på FOI: Stabilitet i Afghanistan: En kritisk granskning av ISAF:s strategi för counterinsurgency, COIN.

____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , . Pingat på intressant.se.

Vägen till svenskt Natomedlemsskap

Den som följer min blogg vet att jag tycker att Sverige borde gå med i Nato. Vi är redan indragna i Natos verksamhet. Vi klarar oss inte utan Nato, vare sig vi vill försvara vårt eget land eller bidra med trupp i någon fredsbevarande insats. Så varför går vi inte med?

I veckans utgåva av Svensk Tidskrift skriver jag om Sverige och Nato:

Att Sverige sedan Sovjetunionens fall och EU-medlemskapet numera definierar sig som alliansfritt förklarades aldrig för folket. Mentalt sett lever därför de flesta svenska fortfarande med en vag föreställning om att Sverige är ett neutralt land. Det är detta som är startpunkten för den inrikespolitiska vandring vi måste göra om vi vill att Sverige ska gå med i Nato.

Vilken är då vägen framåt? En mängd arbetsuppgifter uppenbarar sig, men jag vill nämna två som jag tror är viktigare än övriga. Det ena är att börja prata Nato – på riktigt. Det andra är att börja prata Nato med socialdemokraterna.

Läs hela artikeln på Svensk Tidskrifts hemsida: http://www.svensktidskrift.se/?p=27880.